Här får ni ett riktigt bra bo0ktips i sommarvärmen: ”Levande och döda i Winsford” av Håkan Nesser.
Han är en suverän berättare och förnekar sig inte den här gången heller. Det här är en bok som jag inte vill läsa klart för att jag vill ha den kvar, och ändå kan jag inte sluta läsa. Allt sedan jag upptäckte honom som författare för kanske 30 år sedan har jag gillat det han skriver. Alla böcker är inte de bästa, han har väl sina upp- och nedgångar som de flesta författare. Men den här är en av som är riktigt bra.
Det är svårt att skriva om den utan att avslöja för mycket.
Eftersom boken presenteras som en kriminalroman har ett brott begåtts, och en bit in i boken får vi veta att det rör sig om ett mord. Huvudpersonen är en svensk kvinna i medelåldern och som kallar sig Maria Anderson. I början av november kommer hon till den lilla engelska byn Winsford i Somerset. Hon utger sig för att vara författare som behöver skrivro en tid, skild sedan några år och med två vuxna barn. Sanningen är dock något annorlunda, och den nystas upp allt eftersom berättelsen fortskrider.
Brottet och den både överraskande och väntade upplösningen är historiens huvudspår på ett yttre plan. Men betydligt viktigare är frågorna om vad som formar en människa och styr hens handlingar. Boken är skriven i jagform, samtidigt som det känns som om det finns ytterligare en berättare som betraktar den här människan utifrån. Det är en känsla jag får under läsningen, att berättelsen har flera plan.
Maria Anderson är en uppenbart störd person men samtidigt sympatisk och som jag känner att jag kan ha förståelse för. Den situation hon hamnat i påverkar hela hennes liv, men det är också hennes liv och hennes personlighet som gör att hon försätts i sin speciella situation. Så tänker jag.
Det handlar om existensiella frågor, förklädda till intrigen i en deckare. Mycket läsvärd!