Kan jag skriva ett minnesord 34 år för sent om en människa jag aldrig kände? Ja, jag måste nog göra det. Jag tänker på henne så ofta.
Detta handlar om en annan Eva Johansson. Vi var lika gamla. Den andra Eva Johansson har nu varit död i 34 år.
Den vintern var det halt på gatorna i Västervik. Den andra Eva Johansson körde bil förbi Kvännaren i Västervik på morgonen, åkte av vägen i en kurva och förmodligen skadades bilen då. Senare på dagen var hon på samma plats för att visa någon var det hänt, vad jag minns ska det ha varit någon från försäkringsbolaget. Det var fortfarande halt och då kom det en annan bil som fick sladd och körde på henne. Hon förolyckades.
Alltid när jag passerar den här kurvan tänker jag på henne, fortfarande efter alla dessa år.
Vi var lika gamla och med samma namn. Jag var ganska nyinflyttad i Västervik från Kalmar och när olyckan blev omskriven i tidningarna där nere hörde vänner av sig och ville kontrollera om jag levde. Det gjorde jag. Men inte hon.
Jag har ingen aning om vem den andra Eva Johansson var. Om hon hade familj, vad hon jobbade med, var hon bodde.
Tanken på det som hände där har fått mig att vara mer försiktig i vintertrafiken än vad jag kanske annars skulle vara. Hon är en påminnelse för mig om att anpassa farten till väglaget och inte ta för givet att inget händer mig.