Karin Edvall har skrivit en bok om sin farmor, ”Spåren efter Tora”. Det är en fin berättelse. Jag är ganska säker på att det handlar om hennes egen farmor även om det ska vara en roman. En del är kanske ändrat men jag känner igen en hel del från boken ”Gustafs resa” som handlar om hennes farfars far.
Den yttre ramen är Umeå på 60-talet. Flickan Katrin är liten, har ännu inte börjat skolan, och hennes farmor Tora är dagmamma åt henne. Sedan blir farmor sjuk och orkar till slut inte med uppdraget längre. Men bandet mellan Katrin och farmor är starkt.
Sedan är vi femton-tjugo år längre fram i Katrins liv. Hon läser på universitetet och hittar en ask med den döda farmor Toras efterlämnade brev och en del annat. Och fram stiger farmor i sin ungdom och som nygift med farfar Gunnar, han som dog så ung.
Karin Edvall har skrivit en fin berättelse, i den första delen ur ett barns perspektiv, och det känns äkta och rätt. Allt blir inte förklarat, precis som ett barn kan uppfatta omvärlden. Den senare delen är också gripande och rörande, och det är lätt att sätta sig in i de känslor som väller fram ur berättelsen. Mycket läsvärd.