Utan att stressa det minsta idag har jag hunnit med något alldeles ovanligt. Nämligen att allt som jag hade på dagens att-göra-lista faktiskt är utfört. Det ni! Det har jag knappast varit med om förut. Oftast brukar söndagarna avslutas med en lätt ångest över allt jag inte hunnit under helgen, men hade hoppats hinna.
Och ändå har jag både hunnit städa och läsa ut ett par böcker. Kursuppgifterna är gjorda och inlämnade, räkningarna betalda, diverse uppdrag utförda och tvätten är tvättad.
Sent igår kväll började jag på en ny deckare, ”Vargtimmen” av Denise Mina och efter ett antal timmar i soffhörnet är den nu utläst. Den är helt OK. Jag gillar hennes beskrivnignar av Glasgow och journalistiken från 80-talet. Det känns inte så avlägset, fast det är mer än 20 år sedan. Den här boken utspelar sig 1984, året min äldste son föddes och därför ett år jag aldrig glömmer.
Igår läste jag John Pilgers bok ”Friheten får vänta”, med ett antal reportage eller snarare essäer om kamp för mänskliga fri- och rättigheter i världen, och hur den kampen motarbetas av dem som har makten. Till exempel den brittiska regeringen i fallet Chagosöarna i Indiska Oceanen. Britterna föste ut öborna och sålde ön till den amerikanska militären på 60-talet. Än idag har de inte fått återvända hem, bara göra ett kort besök vid sina anhörigas gravar, utan lever i fattigdom på Mauritius.
Andra bloggar om: John Pilger, deckare, Chagos, amerikanska militärbaser