Helg i Malmö

Några timmars styrelsesammanträde i går eftermiddag blev orsak till en längre resa. Att köra till Malmö och åter en lördag-söndag är för mig en lång resa. Betydligt fler timmar i bilen än på sammanträdet. Ändå är det viktigt för att föreningen ska fungera. Vi i den här styrelsen (Klubb Maritims riksförening) kommer från spridda delar av landet och träffas på olika orter varje gång. En av ledamöterna reser till och med från Åland till varje möte. Men som tur är har vi möten bara tre-fyra gånger per år. Fast drygt 80 mil i bilen känns i kroppen nu.

Det är bara sedan årsmötet i våras som jag varit med i styrelsen. Förtfarande innebär det en social lära-känna-process för mig, men det känns bra. Föreningsarbete är viktigt och vi är väldigt många som ägnar oss åt det. Varför är det viktigt? Människor kan ju träffas kring gemensamma intressen utan att formalisera umgänget. Nja, det verkar väl ligga i vår kultur att det är så här vi formar en stor del av vårt sociala liv, i föreningar. Och föreningar hålls ihop genom bland annat styrelsearbete.

Mötet höll vi i Per Albin Hanssons barndomshem i Malmö. Det visste jag inte när jag åkte dit, jag hade bara en adress, Per Albin Hanssons väg 91-93. Idag är huset museum som drivs av en stödförening. Han skapade folkhemmet som jag växt upp i och som präglat mig starkt. Om några månader är det 80 år sedan han slog fast systemskifteet från klassamhälle till folkhem, skriver Heidi Avellan i lördagens Sydsvenskan. Men klassamhället har aldrig försvunnit utan trängt sig på oss alltmer i vår tid.

Köket i Per Albin Hanssons födelsehem, numera museum.

För mig står Malmö som idé för arbetarklass, bekräftad när jag läste boken ”Saknar bildning” av Hans Lagerberg för drygt 25 år sedan. Boken handlar om Axel Danielsson och en hel del om hans tid i Malmö. Den boken gjorde en liten del av vår svenska historia levande för mig då. Kanske ska jag ta och läsa om den snart…

Innan vi körde hem idag tog vi en tur i Pildammsparken. Där har jag aldrig varit förut och jag blev förstås helt betagen. En underbar park att strosa i, och annorlunda mot andra parker jag besökt. Både vildvuxen och stramt tuktad på samma gång. Vädret var på vår sida med sol och hög luft. Här skulle jag vara ofta om jag bodde i Malmö.

I Margaretapaviljongen i parken åt vi lunch innan vi åkte, men vi satt utomhus. Jag kan inte låta bli att visa den vackra matsalen. Om jag minns rätt är den från 1917. Fast det var mer 50-tal än 10-tal över paviljongen enligt min mening.

Vid Galtsjön utanför Ronneby var det några som fiskade från en eka. Där tog vi en fika.

Det var här mitt öde avgjordes, vid freden i Brömsebro 1645. Då blev Halland svenskt. Kanske hade jag annars varit dansk idag? Inte så fel det heller. Idag utgör bron länsgränsen mellan Blekinge och Kalmar län.