Ute viner blåsten och regnet smattrar mot rutorna. Det är en riktigt grå novemberdag fast det är första december. Hasse begravdes igår och tomheten och saknaden efter honom är stor. Att mista en människa som varit en del av mitt vardagsliv i så många år, det kunde jag inte föreställa mig innan hur det skulle kännas. Vi tar väl varandra för givna på jobbet, och funderar inte så mycket på vad den gemenskapen innebär eller betyder, förrän det är för sent. Även om Hasse varit sjuk i några år och vi egentligen vetat att den här dagen skulle komma går det nog inte att förbereda sig för det. De senaste åren har jag förstås tänkt mycket på detta och insett att det varit oundvikligt, men reaktionen kommer först nu.
En kommentar till “Mörkt och kallt”
Kommentarer inaktiverade.
Ja, det är som du skriver – vi tar varandra för givna såväl i familj, vänskapskrets som i arbetslivet! Ändå vet vi att det enda vi kan vara säkra på i människors framtid är att vi alla ska dö – om jag får vara litet drastisk. Att du känner sorg och saknad tyder på att ni har haft ett gott samarbete.
Apropå höstmörkret. Jag har tänkt ”bara november tar slut” så blir det litet bättre… och även här var det grått o tungt igår. Men trots allt snart vänder vi mot ljusare tider. Om en månad går vi mot våren igen och det gillar jag.
Ha det bra!
Mia