Nytt år, gamla tider

Första dagen på året och då brukar jag de flesta år dokumentera i bild hur det ser ut där jag är. Numera bor vi i stan så det är i stadsmiljö jag rört mig idag. Men naturen är nära och lättillgänglig.

I väntan på tolvslaget igår passade jag på att förkovra mig om min nya hembygd, som är Badelunda socken i östra delen av Västerås. I somras, när vi flyttat hit, skaffade jag några skrifter från Badelunda hembygdsförening där jag läste om traktens historia. Vi bor i ett av de mest fornminnesrika områdena i Sverige, med gångavstånd till Sveriges största gravhög Anundshög. Här har människor levt sedan stenåldern. Bjurhovda, bostadsområdet där vi bor, var en gammal gård nämnd redan år 1385. I slutet av 1960-talet revs byggnaderna och de forna åkermarkerna bebyggdes med miljonprogramhus, bland annat det vi bor i.

Några av fornlämningarna har jag redan hittat men igår läste jag om två jag inte tidigare kände till. Så vi gav oss ut på jakt efter dem.

Det ena är ett gravröse från bronsåldern och det andra en hällristning med 70 så kallade älvkvarnar, det vill säga skålgropar. (Läs mer på Riksantikvarieämbetets hemsida). Röset hittade vi lätt, det kan man inte missa, men hällen med skålgroparna kunde vi inte se, trots idogt letande. Det ska ligga alldeles intill röset och jag ska leta igen någon dag. Kanske är det övervuxet med mossa nu.


Gravröset, fornlämning L2002:3654 i Badelunda socken.


Här står jag upp på gravröset vänd åt det håll där hällen med skålgropar ska finnas men såg den inte.

Mitt i stadsmiljön, mellan en bensinmack och en gångväg vid vår närmaste rondell, ligger ett större gravfält med elva gravar. Det har jag tittat på några gånger tidigare men tog vägen dit idag också. Det blir fler besök där framöver, det vet jag.


Gravfältet vid bensinmacken.


Norra delen av gravfältet.

En snygg solnedgång var det också idag, årets första dag:

Vår demokrati är ung

I höst är det dags att gå till vallokalerna. Det tar vi kanske för självklart, vi som levt och växt upp i 1900-talets Sverige. Men det ska vi inte göra.

Demokratin kan vara skör och hotad om vi inte ser upp. Ingen naturlag eller gammal sedvänja säger att vi i Sverige ska ha demokrati. För det är mindre än hundra år sedan vi fick allmän rösträtt i vårt land.

Hundra år är inte så långt bort, ungefär tre generationer.

Demokratin är ung. Hundra år är en kort tid i en släktforskares perspektiv. Vi som går tillbaka 200, 300 och kanske 400 år i vårt letande i gamla arkivhandlingar. De allra flesta av våra släktingar levde under en tid utan demokrati och fick inte rösta.


Kvinnor demonstrerar för rösträtten för hundra år sedan i Göteborg, bilden är tagen i juni 1918. Foto: Anna Backlund, bild från Nordiska Museet.

Nu blir det en liten historielektion. Sverige fick allmän och lika rösträtt så sent som 1921. Det skedde först efter hot om revolution 1917, som i Ryssland. Hungerupproret, då som ni säkert vet att Västervik spelade en väsentlig roll, är det som mest bidrog till att rösträttsreformen genomfördes.

Visst hade vi haft en slags demokrati tidigare, men bara för de välbärgade. De ansåg sig ha rätt att bestämma över de fattiga och så hade det varit i alla tider. Ju högre inkomst och förmögenhet, desto fler röster vid valen till kommun, landsting och riksdag. Det tog rösträttsrörelsen flera decennier att få bukt med denna orättvisa. Högerpartiet, som då hette Allmänna valmansförbundet, kämpade emot länge.

Egentligen dröjde det faktiskt till 1945 innan verklig allmän och lika rösträtt blev verklighet. Innan dess fick inte den rösta som var försatt i konkurs eller var omhändertagen inom fattigvården. 1937 avskaffades kravet att den röstberättigade inte skulle ha dömts till straffpåföljd. Den som satt i fängelse fick alltså inte rösta då. Eller den som gjort konkurs. Det visste du kanske inte?

Min farmor, född 1889, var alltså 32 år innan hon var betrodd med att rösta. Samma år blev hon myndig och ansågs som en fullvärdig medborgare. Då hade hon redan tre barn, hade varit gift i fem år och tillsammans med maken tagit över en mindre gård efter sin far. Om hon verkligen röstade i valet 1921 vet jag inte. Och så länge hon levde tänkte jag förstås inte på att fråga, för då var jag inte medveten om detta.

Tro inte att detta inte berör dig för att du kommer från en välbärgad släkt, kanske med storbönder eller borgare. De allra flesta av oss som har våra rötter i Sverige har fattigfolk i våra släktträd. Förmodligen inte överallt men på någon eller några grenar. Ståndscirkulationen, att människor kom att byta samhällsklass, var inte ovanlig. Över tid har mången rik blivit fattig och fattig blivit rik.

En del arbetare kom upp i tillräcklig inkomst för att få rösta redan före 1921. Men det spelade i praktiken alltså ingen roll, för deras röster uppvägdes helt av de kanske flera hundra röster som grosshandlaren eller häradshövdingen hade.

Läs Bunny Ragnerstams serie böcker om Kristianstad kring förra sekelskiftet eller Per Anders Fogelströms böcker om Stockholm. Då får du veta mycket mer om levnadsförhållandena före och kampen för demokratins genomförande.

(Ovanstående text skrev jag för en månad sedan och den är publicerad som krönika i Västerviks-Tidningen den 20 juni, men jag har inte hittat den på tidningswebben.)

Tomater och paprika

Även om mycket är nästan en månad för tidigt i år så har jag ännu inte planterat ut mina tomater. Men snart ska det ske. Först ska de skolas in, eller kanske snarare skolas ut. Det vill säga att de ska få vänja sig vid uteklimatet. De närmaste dagarna får jag ta ut dem på morgonen och ta in dem igen på kvällen.

1

I år har jag förgrott både plommontomat, bifftomat och körsbärstomat. Den 21 februari sådde jag fröer och de har växt upp till en riktig djungel. Alldeles för långa men också spensliga. När de kommit upp ordentligt bör man ställa dem svalt men ljust och någon sådan plats har jag inte, så förmodligen är det därför de fortsatt växa så mycket. Tomat är väl en klängväxt, jag tror att de kan bli flera meter långa, men de behöver ju vara stadiga också så att de klarar flyttning och omplantering. Hade jag haft växthus hade det kanske inte varit något problem, men det har jag inte.

2web

För några veckor sedan gick en av när jag vattnade dem, några decimeter från toppen. Då satte jag den i vatten för att se om den skulle slå rot. Och det gjorde den, så då skar jag av alla de längsta och satte dem också i vatten, och de har alla fått rötter. Först tänkte jag kasta resten av den avklippta plantan men gjorde inte det. Och efter ett tag upptäckte jag att en kvist på stammen hade bildat ny stam genom att växa rakt uppåt. Så det ser ut som en ny planta.

I dag har jag planterat de avklippta tomaterna som slagit rot. Jag behövde något att göra som skingrade tankarna efter att son och sonson åkte hem till Stockholm igen i eftermiddag. Det blir så tomt och tyst, och vad är då bättre än att pyssla med växter utomhus en stund? Även om resan hit i torsdags gick bra ska jag ändå erkänna att jag också känt en viss oro för sonen, ensam i bilen med sin tvååring idag. Åtminstone tills jag för fem minuter sedan fick sms om att de är hemma igen.

3

Nu står tomaterna ute på verandatrappen för att skolas ut. Jag brukar sätta tomaterna i plastbaljor (fortfarande i planteringskrukorna) under utskolningstiden. Det är lätt att bära dem ut och in morgon och kväll, och dessutom lätt att vattna dem. Det går bra att vattna i baljan, de suger upp vattnet i botten.

De kortare plantorna till vänster är de jag skurit av och haft i vatten ett tag. De längre till höger är de kortaste av mina andra plantor. Säkert kommer några av dem att gå av när jag så småningom ska plantera ut dem för gott.

4

Den första plantan som jag råkade knäcka har redan fått några små tomater, trots att de bara stått inomhus än.

5

I år har jag också drivit upp några paprikaplantor från frö. De fyra jag nu hade kvar, efter att ha delat med mig, har jag planterat ut idag. De ska få stå i dessa krukor i sommar, men ska också skolas ut en tid. Paprikorna är i mycket varierande storlek, den största redan en halvmeter hög. De är klena och höga, precis som tomaterna, så vi får se hur de klarar sig utomhus.

Jag skulle behöva några större fat till krukorna.

6

Den näst största paprikaplantan har redan flera blommor på gång.

7

Det är de här sorterna jag drivit upp i år:

En plommontomat som heter Cream Sausage. Den ska få ljusgula ovala tomater och dessutom ge riklig skörd.

En bifftomat som heter Purple Calabash. Tomaterna blir stora och fårade och är rödsvarta. En växt från 1600-talet. Den här sorten är kanske lite för känslig, för den ska helst bo i växthus men kan klara sig i varma lägen ute. Så vi får se om det blir några bifftomater i år.

En körsbärstomat som heter Sweetbaby. Den ger riklig skörd och på påsen står det att den ”är en av de bästa hobbytomaterna”.

En paprika som heter Californa Wonder. Den ska helst stå i växthus eller i annat skyddad läge. Jag vet inte än riktigt var jag ska sätta dem till slut, men någonstans med både sol och lite vindskydd måst det nog bli.

 

 

 

Instagram

I somras började jag använda appen Instagram på min Iphone. Med den fixar man snygga bilder och lägger upp i en community via appen i mobilen. Bilderna kan samtidigt skickas till Facebook, Flickr och andra sociala medier.

Det här är riktigt roligt och skapar kontakter i världen, lite mer direkt än på till exempel Facebook. Via Instagram har jag ibland kontakt med människor jag tidigare inte hade en aning om att de fanns, men vi gillar varandras bilder. Det här är riktigt roligt.

Här kan du mina instagrambilder på webben: http://statigr.am/evagunx

Skaffar du appen och vill se alla mina bilder: sök på mitt användarnamn evagunx.

Min mest populära Instagrambild:

Instagram

Andra bloggar om:

På utflykt

Under släktbesök i tre dagar har vi sett oss omkring i bygden igår. Jag vill verkligen rekommendera besök på Hjorteds mopedmuseum och Almviks tegelbruksmuseum.

mopedmuseum

På mopedmuseet fanns det mesta. Allt från cyklar från 20-talet med hjälpmotorer till 80-talsmopeder. Min bror och jag letade efter hans gamla moped, som han tror var en Crescent, men just den modellen fanns inte. Och min gamle far kunde det mesta om lättviktare och något som kallas Iwö-hjul.

mpedmuseum

Det är ett riktigt trevligt utflyktsmål om man vill uppleva nostalgi. Precis som Almviks tegelbruksmuseum.

Gamla industri- och arbetslivsmuseer fascinerar mig. De ger en bild, en idé om hur det tidigare arbetslivet sett ut. Vad våra förfäder gjort. De ger pusselbitar till vår mikrohistoria, såväl som samhällshistorien.

tegelbruksmuseum

Här kom leran in med linbanan för att bearbetas.

tegelbruksmuseum

Konstnären Gösta Holmer har gjort fantastiska ”gubbar” i trä. Den här tror jag ska föreställa en arbetare som skär tegel i rätt form.

tegelbruksmuseum

I den långa torkladan torkades teglet innan det brändes, i rad efter rad.

tegelbruksmuseum

Tegelbruket lades ner i november 1971, för snart 40 år sedan. Nu behövs inte arbetsstövlarna längre.

tegelbruksmuseum

I brännugnen brändes teglet. Det är dunkelt inne i museets byggnader, och svårfotograferat.

tegelbruksmuseum

Ovanpå brännugnen. Härifrån tror jag eldarna hölls vid liv.

tegelbruksmuseum

Gammalt taktegel, ser det ut som.

En förlisning för 111 år sedan

Den 24 oktober 1899 gick den norske ångaren Rutland på grund vid Örö utanför Västervik. Av de 16 ombord överlevde bara fem. Det är en djupt dramatisk och sorglig historia.

VT 26 oktober

Detta är början av den första artikeln i Västerviks-Tidningen den 26 oktober 1899, två dagar efter olyckan. Fler artiklar följde, bland annat om sjöförklaringen. Att läsa om detta i de gamla tidningarna ger en stark närvarokänsla och visar dramatiken mer än att återberätta den idag.

Att jag kom denna historia på spåren beror på förfrågningar från en annan båtolog och en efterlevande till en av de överlevande norska sjömännen. När jag väl fick klart för mig vad som hänt blev jag mycket intresserad. Att leta efter historiens spår i gamla tidningslägg är fascinerande.

Läs hela historien på VT:s webb.

Vem byggde stenmuren?

stenmur

Den här gamla stenmuren hittade jag i skogen för ett tag sedan. Eller snarare: jag hade inte sett den tidigare eftersom jag inte gått just där den ligger.

stenmur

Den har ett tydligt hörn och sträcker sig långt åt båda håll, kanske ett par hundra meter. På båda sidor om muren växer gles skog och i närheten finns åkrar och gärden. Det ser ut som om det varit betesmark förr på den ena sidan. På den andra sidan går rester av en gammal landsväg som inte varit allmän väg sedan 60-talet, vad jag vet. Troligen längre tillbaka, för vägen försvinner in i skogsmark efter ett tag.

stenmur

Vem har byggt den? Och varför så bred? Den är minst en meter bred, säkert mer, jag har inte mätt. Och ungefär en meter hög. Fylld med sten. Och mycket vacker.

stenmur

På några ställen har stenarna rasat.

Vi har inte följt den till slut i någon ände. Kanske omsluter den ett markområde, men då skulle den vara väldigt lång. Tänk så mycket sten det finns i Småland! Och vilket arbete!

På en gammal karta från 1878 kan jag se att det legat ett hus ungefär där stenmuren finns. Kanske ett torp. Eller en lada? Huset har inget namn på kartan. Om jag kan ska jag ta reda på vem som byggt muren och när.

husgrund

En bit ifrån stenmuren, vid en annan väg genom skogen, ligger resterna av en byggnad. Stengrunden finns kvar på marken.

husgrund

Inne i husgrunden finns resterna av takpannorna kvar. Troligen är det inte så gammalt, men det vet jag inte. Jag gissar att det varit en lada av något slag, grunden är ganska stor, kanske för stor för att ha varit ett torp.

Det är spännande att fundera på vad som funnits här förr, vilka som bott här i trakten och lämnat de här spåren efter sig.

Vinterväder i repris

Båda bilderna är tagna från det ena vardagsrumsfönstret. Översta bilden är från igår morse. Då kunde man åtminstone se den översta delen av fårstängslet. I natt snöade det en hel del och i morse gick snön så högt att det nästan helt dolde stängslet. Jag skulle gissa på att det är 6-7 dm högt snötäcke nu. Torkvindan står fortfarande ute.

I morgon bitti kommer sotarn så idag har vi tagit bort istapparna och skottat rent kring takstegen. Vi vill inte riskera eldningsförbud om det inte skulle gå att sota. Just nu är det  -15,3 ute, så utan värme i pannan skulle vi inte klara oss.

Bilen har stått på gården sedan i fredags kväll, och när jag sopade bort snön idag mätte jag snötäcket. 14 cm visar linjalen. En del har blåst av, för jag tror att det kom mer än så bara under lördagsdygnet.

Här på ostkusten gör alla jämförelser med snövintrarna 1985 och 1987, när vi fick så här mycket snö också, men på kortare tid. Och det låg inte kvar lika länge. Nu är det över två månader med snö.

Så här såg det ut där vi bodde 1985, ett par mil härifrån, med äldste sonen i barnvagn:

Tandvärk i juletid

Julafton bröt tandvärken ut så jag fick ta dubbla doser värktabletter för att stå ut. Det värkte från örat ner genom käken och ner i halsen.  På eftermiddagen ringde jag sjukvårdsupplysningen för att höra efter en jourtandläkare men det fanns ingen förrän nästa dag, och då kunde jag få hjälp på förmiddagen.

Det visade sig att jag har en tand som behöver rotfyllas och intill den har jag fått en inflammation. Jourtandläkaren borrade hål i tanden för att lätta på trycket och gjorde en provisorisk lagning, men jag måste få den riktiga rotfyllningen gjord med det snaraste. Jag har fortfarande tandvärk, men nu är det uthärdligt i alla fall.

Tur att det är måndag i morgon och ordinarie tandläkare på plats. Men hur snart jag kan få komma och få lagningen gjord återstår att se.

Andra bloggar om:

Ny ved

Årets längsta dag och vi har blöt höst. Visserligen vacker men det hade gärna fått vara uppehåll idag.

gult25okt

Snart kommer vintern och vi måste ha ny ved så att vi klarar att hålla värmen när det blir kallt. I fredags fick vi levererat ett lass på 15 kubikmeter som nu ligger under två presenningar på vår parkering. Det mesta av detta är torr ved som vi kan elda med direkt, och det är vad vi är i behov av. Vi har ungefär fem kubikmeter kvar från vårleveransen, men det är alved som behöver ligga och torka ett tag till. För att få plats med den nya veden bygger vi nu ett nytt vedskjul. Tyvärr satte regnet idag stopp för byggprojektet halvvägs.

vedskjul25okt

Vi bygger av lastpallar och ungefär så här långt har vi kommit. Vi har fått upp en pall till i mitten. Vi delar av det för att få två bås, ett för torr ved och för blöt ved som ska torka ett tag. Utöver detta har vi en del plats i det gamla skjulet, för det nya räcker inte till 15 kubik.

Just nu är väggarna en lastpall höga, men vi ska höja så att det blir ståhöjd i framkanten och ha ett lutande presenningtak. Förhoppningsvis redan nästa helg.