Författare: Administrator

Helg i Malmö

sammanträdeNågra timmars styrelsesammanträde i går eftermiddag blev orsak till en längre resa. Att köra till Malmö och åter en lördag-söndag är för mig en lång resa. Betydligt fler timmar i bilen än på sammanträdet. Ändå är det viktigt för att föreningen ska fungera. Vi i den här styrelsen (Klubb Maritims riksförening) kommer från spridda delar av landet och träffas på olika orter varje gång. En av ledamöterna reser till och med från Åland till varje möte. Men som tur är har vi möten bara tre-fyra gånger per år. Fast drygt 80 mil i bilen känns i kroppen nu.

Det är bara sedan årsmötet i våras som jag varit med i styrelsen. Förtfarande innebär det en social lära-känna-process för mig, men det känns bra. Föreningsarbete är viktigt och vi är väldigt många som ägnar oss åt det. Varför är det viktigt? Människor kan ju träffas kring gemensamma intressen utan att formalisera umgänget. Nja, det verkar väl ligga i vår kultur att det är så här vi formar en stor del av vårt sociala liv, i föreningar. Och föreningar hålls ihop genom bland annat styrelsearbete.

Per Albin Hanssons hem

Mötet höll vi i Per Albin Hanssons barndomshem i Malmö. Det visste jag inte när jag åkte dit, jag hade bara en adress, Per Albin Hanssons väg 91-93. Idag är huset museum som drivs av en stödförening. Han skapade folkhemmet som jag växt upp i och som präglat mig starkt. Om några månader är det 80 år sedan han slog fast systemskifteet från klassamhälle till folkhem, skriver Heidi Avellan i lördagens Sydsvenskan. Men klassamhället har aldrig försvunnit utan trängt sig på oss alltmer i vår tid.

Per Albin Hanssons hem

Köket i Per Albin Hanssons födelsehem, numera museum.

För mig står Malmö som idé för arbetarklass, bekräftad när jag läste boken ”Saknar bildning” av Hans Lagerberg för drygt 25 år sedan. Boken handlar om Axel Danielsson och en hel del om hans tid i Malmö. Den boken gjorde en liten del av vår svenska historia levande för mig då. Kanske ska jag ta och läsa om den snart…

Innan vi körde hem idag tog vi en tur i Pildammsparken. Där har jag aldrig varit förut och jag blev förstås helt betagen. En underbar park att strosa i, och annorlunda mot andra parker jag besökt. Både vildvuxen och stramt tuktad på samma gång. Vädret var på vår sida med sol och hög luft. Här skulle jag vara ofta om jag bodde i Malmö.

Pildammsparken1

Pildammsparken2

Pildammsparken3

I Margaretapaviljongen i parken åt vi lunch innan vi åkte, men vi satt utomhus. Jag kan inte låta bli att visa den vackra matsalen. Om jag minns rätt är den från 1917. Fast det var mer 50-tal än 10-tal över paviljongen enligt min mening.

Galtsjön

Vid Galtsjön utanför Ronneby var det några som fiskade från en eka. Där tog vi en fika.

Brömsebro

Det var här mitt öde avgjordes, vid freden i Brömsebro 1645. Då blev Halland svenskt. Kanske hade jag annars varit dansk idag? Inte så fel det heller. Idag utgör bron länsgränsen mellan Blekinge och Kalmar län.

Storm för 30 år sedan

För 30 år sedan drog en orkan fram över brittiska öarna hör jag på BBC:s poddradiosändning. Den 14.e oktober 1977 ska det ha varit och jag tror säkert att det är rätt datum. För mig var den stormen en avgörande vändpunkt i livet. Jag befann mig ute till havs, mellan Rotterdam och Immingham. För att kunna sitta och jobba i radiohytten på M/S Kratos var jag tvungen att haka fast stolen i bordet.

Ute på havet, någonstans utanför Skottland, höll en båt på att sjunka, och vi var för långt bort för att kunna assistera.  Men jag trodde den var mycket längre bort. När jag tog emot nödtelegrammet hörde jag fel på en siffra (en kort signal för mycket eller för lite, vilket minns jag inte nu).  När jag sedan lyssnade vidare på radiotrafiken under räddningsarbetet insåg jag att jag tagit fel på positionen, och det var en väldigt skrämmande upptäckt. Tänk om de varit så när oss att vi kunde hjälpt till, och jag missat det! Det känns fortfarande mycket obehagligt att tänka på.

Jag bestämde mig då för att gå i land, lämna jobbet till sjöss. Stormen och det stora ansvaret blev för mycket. Jag var bara 23 år då. En kortare resa till blev det, och även under den resan, i november samma år, hade vi dåligt väder och kuling på väg till England.

storm

Storm på Nordatlanten vintern innan, i januari 1977. Då var jag ombord på M/S Arizona.

Kursbild

På Högskolan Väst läser jag en distanskurs i grafisk design. En uppgift består av att göra en sammansatt bild av två motsatsbilder. Jag satte ihop en bild från svampskogen i söndags med en utklippt del av en bild från Azorerna. Så här blev det:

motsatsbild

Det syns ju att porten in inklistrad, men det här är så bra jag kan.

Lösenordssjukan

Det finns ett IT-begrepp som i original heter passworditus. Det blir på svenska lösenordssjukan, och du förstår förstås vad det innebär. Enligt Yvonne Rogers, Helen Sharp och Jenny Preece i boken ”Interaction design” betyder det svårigheten att komma ihåg alla lösenord vi tvingas härbärgera i våra liv nu för tiden. Alla dessa konton vi måste logga in på. Inte bara i egna datorn och e-posten, utan hos varje leverantör där du handlar på nätet, på varje community du använder, varje forum etcetera i en lång rad. Det är omänskligt för den som inte har ett extremt sifferminne. För vi ska ju inte använda våra barns eller hundens namn som lösenord utan helst något bestående av små och stora bokstäver plus siffror och minst åtta tecken långt. Hur många sådana klarar du av att behålla i minnet och plocka fram när du behöver det? Hur hanterar ni detta?

Jag får ofta attacker av denna sjuka. Det går inte att komma ihåg fler lösenord eller fler nya fyrsiffriga koder utöver de jag redan kan till visakortet, konsumortet, icakortet, bensinkorten och portkoderna. Det lär finnas metoder för att träna sitt minne med hjälp av associationsteknik, men det känns inte som om jag orkar lära mig det. Så vad göra? Skaffa nya konton varje gång?

Att

Vart har ”att” tagit vägen? Hur kommer det sig att ”att” i begreppet ”kommer att” så lätt försvinner i skriven text idag? Det låter så konstigt när man skriver ”kommer göra det…” eller ”jag kommer ringa dig…” tycker jag. Bortsett från att det inte är språkligt korrekt.

Är det ett uttryck för rationalitet att ta bort ett ord? Eller bara slarv? Förmodligen inte. Det här ser jag inte bara i dagstidningsartiklar utan till och med i böcker som väl borde vara språkligt granskade före utgvning på stora förlag. Eftersom många skriver så här idag kanske det blir språkligt korrekt och allmänt vedertaget en dag. Språket förändras ju, och utvecklas ständigt, även om det egentligen sker ganska långsamt jämfört med mycket annat. Men än så länge är det i alla fall språkligt inkorrekt att glömma ”att”.

Idag har jag köpt mig ett par nya långbyxor att springa i, det kändes lite kylslaget med shorts i joggingspåret i går kväll. Givetvis är det ett par riktiga träningsbyxor av ett känt sportmärke från sportaffären. 500 kronor kostade de. På den medföljande etiketten finns en illustrerande grafik som troligen berättar hur tyget släpper igenom fukt men behåller värme. Säkert jättebra. Och säkert blir det roligare att springa med bra kläder. Det förra paret träningsbyxor köpte jag 1998, så med inköp vart nionde år blir ju inte kostnaden så stor.

11 september har passerat ett år till.

Regnig söndag

Idag blev det en fet pizza i stället för en tur i motionsspåret. Inget vidare, alltså. Men det regnar och regnar och har gjort så sedan igår så det är inte mycket att göra åt. Och blåser kallt gör det också. Plus att jag fått ont i höger knä, som svullnat lite på ena sidan. Jag måste ha slagit emot eller trampat senett, fast jag inte minns det. Eller är det en ålderskrämpa? Hemska tanke…

Före pizzan tog jag en rejäl stund i soffan och började läsa på Leif GW Perssons nya bok, om Palmemordet. Det är en recensionsbok, den kommer ut den 18 september. Men hittills kan jag säga att det är fascinerande läsning. Men vad ska man tro?

I veckan läste jag klart Marjorie Shostaks andra bok, om sitt återbesök hos Nisa i Kalahariöknen. Hon var amerikansk antropolog men dog i bröstcancer 1996. Hennes andra bok handlar om när hon återvänder till det område hon undersökte under åren på 70-talet, och hon träffar samma människor igen. Hon fäste sig vid dem under sina år där, men återseendet är inte enbart positivt. Mycket bra läsning.

1966

Det året var fortfarande svartvitt, precis som i ”Upp till kamp”, Peter Birros och Mikael Marcimains nya tv-serie. Första avsnittet bådar gott. De gör det mycket bra, trots att nog ingen av dem ens var född då. Och kanske är det därför. Det kändes helt autentiskt, i både miljöer, kläder och beteende, som är viktiga tidsmarkörer. Vi är nog många som minns. även om jag var i tidiga tonåren då, och inte lika gammal som huvudpersonerna, så kände jag igen mycket.

1966, då var 60-talet fortfarande ganska nytt. 50-talet tog slut 1964, och 1965 började 60-talet, det riktiga 60-talet. 1965 var det ett markant skifte i samhället, både i mode och design, musik och politik. Ett slags systemskifte. 50-talssamhället sträckte sig in på 60-talet, fram till slutet på 1964. Sedan kom en förändring som ledde till något helt annorlunda. Så minns jag det.

Andra bloggar om: ,

Avtal igen

Första dagen på jobbet efter semestern och vi har avtal igen. Kvart i tolv avblåstes konflikten. En lättnad, det tycker vi alla. För vi vill jobba på med nyhetsförmedlingen till läsarna. Nu får vi ett lönelyft också. 10,2 procent på tre år, med delvis satsning på lågavlönade. Så här skriver Journalisten och Medievärlden. Och vår förbundsordförande är nöjd. Jag tycker att det är bra att vi som jobbat länge och har låg lön, som är det vanliga på landsortstidningar, får bättre betalt. För TU är ju upphovsrätten så viktig, och då ska den också få kosta. Nu får också vikarierna bättre villkor, så vitt jag förstår, så det verkar vara ett bra avtal.

På 90-talet någon gång var vi fem minuter ifrån strejk men det blev en överenskommelse i sista stund. Vi var flera på jobbet som trodde att det skulle bli så idag också, och är nöjda med att konflikten fick en ände.

Så det blev en annorlunda arbetsdag den här första på hösten, men redan efter lunch var allt som vanligt igen med arbetsuppgifterna. Fast efter fem och en halv veckas semester var det inte alldeles självklart att alla inloggningskoder satt i ryggmärgen. Men till slut kom jag ihåg. Jag har fem olika inloggningskoder som jag använder varje dag, och så alla inloggningar hemma… Hur gör man för att minnas fler och fler?

Andra bloggar om:
Andra bloggar om:

Hemma igen

När jag går till Konsum ett par kvarter bort vid lunchtid idag behöver jag inte ens blunda för att förstå att det här är samma stad som där. Där vi var i går, flera hundra mil härifrån. Jag hör samma ljud från trafiken, ett barn som skriker något ohörbart på avstånd någonstans, människor som pratar och bussen som bromsar in borta i kröken. Det låter likadant och det är lika varmt, en tryckande middagsvärme som klibbar fast på kroppen. Även om det är andra hus och en annan gata. Här är där, och där är här, och jag är lika mycket främling här som där. Här är inte mer hemma än där. Visst, hemma är där vi bor stadigvarande. Men när vi bor, om så bara en vecka, i en annan stad i ett annat land långt borta, så är hemma där just då.

Det är en märklig känsla att resa hundratals mil med flyget, och sedan färdas vidare 40 mil till, på vägen i nattmörkret. Hemma kändes främmande när vi klev in genom dörren till lägenheten i natt, tog ett kliv över posthögen och ställde ifrån oss bagaget. Alla tillhörigheter vi burit med oss, allt det som vi tror att vi inte kan vara utan.

Nu ikväll är vi inne i trallen igen, efter veckan på Azorerna. I alla fall nästan. Springturen i motionsspåret ikväll gick inte så bra som före resan, det är varmt och vi är trötta efter en natt med för lite sömn. Vi har gått massor, i genomsnitt 15 297 steg per dag (122 374 steg totalt på 8 dagar) på Azorerna, för att upprätthålla konditionen. Det känns bra i alla fall.

Nu återstår att ta hand om alla bilder, försöka strukturera dem, och visa vad vi sett.

Kläder för bloggen

Det mesta av helgen har jag ägnat åt kursuppgifter, bl a installerat ytterligare en WordPress-blogg, vilket ingår i en av kurserna. Och den vet jag precis vad jag ska fylla med för innehåll, men än så länge är den inte ”klädd”, dvs jag har inte valt tema för bloggen. Det finns så många teman, och det är nästan som att välja kläder åt sig själv. Jag har inte hittat något perfekt tema men 6 acceptabla som fylelr mina krav någotlunda. Så jag kommer att modifiera det något, oavsett vilket jag väljer.

Dags att krypa i säng nu, väckarklockan ringer klockan 06 i morgon bitti. Ännu en trött måndag väntar.