Tänk så bra det är med vuxna barn! Tack vare yngste sonen kom jag ut i motionsspåret ikväll igen, fast jag var på väg att ställa in till förmån för att vara hemma med barna. Men "jag följer med" sa han och sprang inte ifrån mig i spåret heller utan höll igen på sin takt och såg till att jag orkade spurta på slutet.
37 minuter tog 5,5 km-slingan ikväll, min bästa tid hittills. 13 733 steg blev det idag.
Nu har jag fått bilden på Halvard Jenssen av maken. Bilden är från förra fredagen när han var med på Visfestivalen i Västervik och var kvällens värd. Några låtar hann han med att bjuda publiken på också, och det hela var sååå lyckat. Jag är så glad att jag fick chansen att lyssna på och se honom igen, 22 år sedan sist.
Idag har jag gjort något jag nästan aldrig gjort tidigare: stått på mässa. På Boat Meet, för Klubb Maritim Westervik. Bara en timme, på min lunch, men det var kul. Pratat med folk om föreningen.
När jag kom hem från jobbet blev jag bjuden på en underbar middag som sönerna lagat. Honungsmarinerad ugnsstekt kyckling, rödvinssås, färskpotatis och tomatsallad, som vi åt på balkongen. Supergott!
20 317 steg idag. Hälften gick jag på en långpromenad på Lysingsbadet som vi tog ikväll. Vi var ute på Korpaholmarna och hörde konserten från Gränsö därifrån. Ljudet studsar bra över vattnet på kvällen.
Det största för mig idag är att båda sönerna är hemma. :-) De sitter här i soffan och snackar och det är som att förflyttas 3-4 år tillbaka i tiden, när båda bodde hemma. Det känns så gammalt och vant.
Efter en god och rikhaltig middag med både varmrätt och efterrätt på säsongens sista färska jordgubbar känner jag mig ganska däst och trött nu. Sängen väntar, det är arbetsdag i morgon. Men då är det fredag och två lediga dagar sedan. Då ska jag bland annat svara på ett mycket trevligt mail jag fått idag, det är inget jag gör i en hast ikväll.
Vi hann med en runda i 5,5 km-slingan och det gick på 37 minuter för min del. 17 173 steg blev det idag. Förhoppningsvis förbrände jag grädden till jordgubbarna i motionsspåret.
Ingen cykel i sikte än. Jag ser den väl inte igen antar jag. Med tanke på att den var låst med blocklås så är det väl någon som hivat upp den på en lastbil eller släp och åkt iväg med den någonstans för att sälja den. Kanske långt bort.
Jag har kollat på Blocket men där är den inte till salu. Inte än i alla fall.
Jag undrar om jag ska köpa en ny bra cykel eller satsa på en billigare begagnad sedan. Det är kanske inte så stor idé att kosta på sig så mycket.
—
12 744 steg idag. Men det blev pizza i kväll.
Min cykel är borta. Stulen!!
När jag kom hem från jobbet ikväll stod den inte i cykelstället. Kanske var den stulen redan i morse, men det vet jag inte för då tittade jag inte i cykelstället. Igår vid midnatt fanns den där. Cykeln var låst.
Jag ringde polisen och anmälde stölden men fick veta att de gör inte mer än kollar om det kommer in en cykel som liknar den, alltså om någon hittar den och tar med den till polisen.
Cykeln köpte jag för sju år sedan, för 3500 kronor. Bilden är från förra sommaren. Den är av märket Tunturi och är treväxlad, med en cykelkorg fram och en på sidan. Den har tjänat mig bra.
—
Idag blev det 17 018 steg.
En lång dag efter en ovanligt tidig morgon är snart slut och jag kommer inte att gå mycket mer idag. Det blir soffan med en bok en stund före läggdags. Böcker är bra sällskap. Nu läser jag om krocken mellan passagerarfartygen Stockholm och Andrea Doria utanför New York 1956. Min första skeppare när jag gick till sjöss 1974 var utkik på Stockholm.
11 130 steg blev det hittills idag.
Sedan jag läste om Garp för 25 år sedan har jag gillat John Irving, och läst allt han skrivit. Det är alltid med en viss ängslan jag närmar mig en ny bok, rädd för att bli besviken, rädd för att han ska ha fallit i den grop där många succéförfattare hamnar när deras nästa bok inte håller måttet.
Att leva upp till kravet på ständigt nya höjder är givetvis en konst, och få förunnat.
John Irving är en av dem. Han förnekar sig inte, och visar än en gång vilken god berättare han är. Den nya boken heter ”Tills jag finner dig” och handlar om pojken och mannen Jack Burns och hans förlorade barndom. Igår läste jag ut den.
Som vanligt är det en sorgsen och melankolisk historia om stor kärlek men också svåra övergrepp och den plåga som föräldraskapet kan innebära när omständigheterna blir fel.
Jack Burns föds 1966. Han mor Alice har kommit till Halifax i Kanada från Skottland för att söka efter hennes älskade William som gjort henne gravid men sedan flytt. Där föds Jack. William är organist och Alice tatuerare. Hon stannar där med barnet och när Jack är fyra år beger hon sig ut på en resa till Köpenhamn, Stockholm, Oslo, Helsingfors och till slut Amsterdam för att följa efter William. Hon försörjer sig på att tatuera. Sedan bär det hem igen och Jack växer upp i Toronto.
Han växer upp med föreställningen att hans pappa övergett honom och Alice för gott och mammans hat är oresonligt. Han har ingen kontakt med sin pappa. Först när hans mamma har dött och när Jack blivit 38 år gammal kan han leta upp sin far. Men redan innan dess får han veta att historien egentligen var helt annorlunda än så som hans mamma berättade den.
Berättelsens tema är den förlorade barndomen och föräldrarnas makt över sina barn. Men inte bara föräldrarnas utan över huvud taget vuxnas makt över barnen. Jack blir utsatt för svåra sexuella övergrepp och oftast, men inte alltid, finns där ingen hjälp för honom för ingen ser det. Som vuxen blir han en stor filmskådespelare men inom honom är det hela tiden de inre konflikterna med rötter i hans barndom som styr honom. Först när hela historien klarnat kan han känna sig hel.
John Irvings har en speciell förmåga att skildra djup sorg och smärta och gestalta det faktum att ingen människa är bara svart eller vit. Under berättelsens gång växer och förändras den bild av både Alice och Jack som vi fått från början, och historien blir också en resa i det inre för oss själva.
Han har skrivit en tung bok, 780 sidor, och den längsta av alla hans romaner. Delar av den kunde han ha uteslutit, till exempel i skildringarna av livet som vuxen i filmbranschen. Där saknas ibland stuns och kraft och känns i stället som transportsträckor.
Delvis är detta John Irvings egen historia. Han berättar i en intervju i DN för en månad sedan om hur han själv nekats kontakt med sin far under uppväxten och först som vuxen mött honom. Kanske går honom historien ibland för nära och han tvingar sig själv att distansera sig. Så känns det i vissa delar, när han blir plågsamt realistisk.
Jacks bästa vän Emma skriver i berättelsen en bok där hon skildrar ”skadade, djupt komprometterande förhållanden, men som ändå på något sätt fungerar”. Kanske är detta en nyckelmening som egentligen beskriver John Irvings eget författarskap. För trots många perverterade figurer i människohamn i hans liv förblir Jack en god människa. Precis som John Irvings andra litterära hjältar.
Kvällens runda i motionsspåret (5,5 km) gick på 37 minuter och några sekunder. Då sprang jag så mycket jag orkade och gick resten. Jag är så nöjd med det, men bättre kan jag säkert.
Jag brukar kolla på mobilen vad klockan är vid start och mål men idag använde jag ipoden. Jag tryckte igång ett Sommar-program precis vid start och vid målstolpen hade det gått 37,21 minuter av programmet.
Totalt blev det 10 872 steg idag. Och citronsockerkaka till kaffet.
Det sker förändringar i livet! Allt är inte utstakat. Tack vare motionerandet i sommar har jag gått ner i vikt. Det känns jättekul att få en sådan belöning.
Vägt mig har jag inte gjort, för jag har ingen våg. Men jag har ett par gamla jeans, inte stretch, som jag har som måttstock. För ett par månader sedan kunde jag med nöd och näppe få upp dragkedjan, och det var ytterst plågsamt att ha dem på, knäppta. Idag provade jag dem och det gick lätt, och det känns bekvämt. Riktigt bekvämt när jag sitter med dem på nu vid datorn. Härligt, det är vad det är.
Ikväll blir det motionsspåret igen, och med förnyade krafter. Om inte andra planer kommer emellan.