Författare: Eva

För varmt?

Det är för varmt för att blogga. Fortfarande, klockan fem över elva på kvällen, har vi +24 grader på balkongen! Jag tror att det varit årets varmaste dag hittills idag, med över 30 plusgrader.

Jag har jobbat och fotografen och jag åkte iväg ut på landet i eftermiddag för att träffa ett intervjuoffer en bit in från kusten och det var som en vägg av värme när vi klev ur bilen där.

Eftersom det är så varmt väntade vi till klockan tio ikväll innan vi gav oss ut i motionsspåret. Och visst var det en aning svalare men inte mycket. Inga svalkande kvällsbrisar. Men massor av mygg! 

Det var för varmt för att springa så vi gick 5,5 km-slingan, på 45 minuter. 15 123 steg blev det totalt idag. Jag har ont i vänsterknäet så jag gick med stödbandage och det känns lite bättre nu. 

Glider

Ikväll , precis innan mörkret föll, såg vi en hängglidare susa förbi på himlen. Eller snarare hörde, för den gick för motor. Jag tror att det kallas hängglidare i alla fall, och jag tror att jag sett den förut, förra sommaren.

glidare

Så här ser den ut som vi såg. Skymning och oskärpa gör det förstås svårt att se. Men den finns där.

Vi såg den på väg till macken. Det är bensinkrig här i stan och vi kunde tanka för 9:49 kr/liter. Så det blev dunken full till gräsklipparen också. Det är annat än 12:50 litern som jag betalade i vintras när jag åkte fram och åter mellan Västervik och Linköping. Det skiljer ungefär 60 kronor per gång mot i vintras och jag har nog kört 20 gånger så det blir 1200 kronor. Men vad spelar det för roll nu…

—

13 117 steg blev det idag.

I bloggingspåret

Vart tar tiden vägen? Jag har bara jobbat i tre dagar och redan känner jag mig stressad. När jag var tjänstledig kunde jag planera min dag själv och ta den tid jag behövde till sånt som dök upp, samtidigt som jag ibland kunde sitta 14-15 timmar per dag med uppsatsen.

Nu är det jobb fram till halvsex, hem, och så ska jag hinna med det ena och det andra. Jag har sytt lite, pratat i telefon, pratat med grannarna, varit i motionsspåret. Och vips så är kvällen gången och det är läggdags.

I motionsspåret lyssnade jag på Vår grundade mening (podradio från P1) om bloggarnas betydelse för massmedia. Den intervjuade (det måste ha varit Jörgen I Eriksson från Ekots bloggkrönika) sa att han inte trodde att bloggarna kommer att spela så stor roll för massmedia i framtiden heller eftesom det är så få som egentligen läser bloggarna och de därmed inte får så stor genomslagskraft, inte ens de politiska bloggarna.

Tja, det finns väl andra som tycker motsatsen. Fast jag tror att han har ganska rätt. Även om detta handlade om Danielssonaffären och det bloggrykte som startade den affären så hör det kanske till undantagen. Jag tror, och hoppas, att massmedia inte ska falla i den ryktesgrop som bloggarna kan vara och att den granskande och källkritiska journalistiken fortsätter att utövas.

— 

18 116 steg blev det idag, och 5,5 km-slingan på 39 minuter, delvis joggande.

Jordgubbar

Färska jordgubbar två gånger samma dag, det är mums, det. Jordgubbar är fantastiskt gott, och så nyttigt också. Så idag åt jag en liter jordgubbar med fil och flingor till lunch på jobbet. Det satt fint.

Ikväll blev det färska jodgubbar igen, den här gången med ostkaka och kesella. Jag vet att man ska ha grädde till, men det är lite för fett för min smak.

En shoppingrunda hann jag också med på lunchen. Det är så lätt hänt när man är i stan och ändå ska gå och köpa mat. Det blev två reatyger på Åhléns och ikväll har jag sytt ett par blusar åt mig. Enkla i raka stycken, då går det fort.

13 020 steg blev det idag. 

Foer

Jonathan Safran Foer har fått mängder av beröm och uppskattning för sin bok "Allt är upplyst", och det är han värd. Det är en bok som skiljer sig från det mesta i dagens litteratur. Den är rolig och allvarlig på samma gång, och experimentell och annorlunda. Människans grymhet och människans godhet blandas i en både underhållande och sorglig berättelse. Att ha skrivit den här som 25-åring är en stor prestation och ett tecken på både mognad och lekfullhet. I både form och innehåll leker han med läsaren, och utmanar våra sinnen. Han är en sagoberättare men också en högst modern författare.

—

Stegräknaren glömde jag idag men 5,5 km-slingan gick på 39 minuter men då sprang jag så mycket jag orkade. Det var varmt idag. 

Underklass eller icke-klass

"Med hjälp av 20 års krispolitik har den politiska och ekonomiska eliten lyckats skapa en underklass så nedtryckt att den är en icke-klass. Individualiserad, söndrad och helt i avsaknad av gemensamma intressen".

Så skriver sociologen Anders Persson i sin bok "Social kompetens" (Studentlitteratur 2000). Meningarna är ryckta ur en längre berättelse om hur ett gäng invandrarkillar i tonåren ger sig på och slår ner en svensk kille, och fortsätter sparka där han ligger. Och ingen gör något, fast det är ganska många vittnen.

I boken förklarar han invandrarkillarnas beteende med att de tilhör en underklass som är så nedtryckt att den bara existerar i relation till en överklass som kan välja bort genuina möten med invandrargrupperna, och andra icke önskvärda grupper. Det sker i valfrihetens namn.

Tack vare dessa möjligheter att välja bort naturliga möten blir de platser där möten mellan olika samhällsklasser fortfarande sker mer och mer konfliktfyllda. Till exempel skolan och kollektivtrafiken.

Av bokens framställning förstår jag att detta var ett avgörande ögonblick, något som satte djupa spår i författaren. Och det borde det göra i vem som helst i en liknande situation.

Det jag fastnade för i hans bok var framför allt den förklaring han ger, hur han ser det större sammanhanget i det plötsliga skeendet. Det är så vi måste göra mer, försöka förstå alla de enskilda tecken på samhällsförändringar som kommer i vår väg och inte bara rycka på axlarna och acceptera att "det är ju så nu för tiden…". Vi har alla ett ansvar för samhällets fortsatta utveckling.

—

10 064 steg idag, det mesta under en promenad i eftermiddag. Jag hade laddat ipoden med tre nya halvtimmesprogram, och ville lyssna klart på dem. Då gick det lätt att gå.

Programmen var två dokumentärer från BBC (den ena om missfall och den andra om konflikter i relationer mellan asiater och svarta), och ett program om svart utländsk arbetskraft i Sverige, från SR:s Konflikt.

Igång igen

Det blev en bra dag på jobbet, fast jag kände mig lite ringrostig. Nu är det nog ett par månader sedan jag senast gjorde en arbetsdag som allmänreporter. Men det kändes bra.

Jag gjorde ett roligt jobb direkt på förmiddagen när jag träffade tre duktiga och glada  textilkonstnärer som ställer ut tillsammans över sommaren på Storgatan 31. En riktigt rolig utställning, och ett bevis på att bara fantasin sätter gränser.

Ett par nyhetsknäck hann jag med under eftermiddagen, men de kan jag ju inte berätta om eftersom de inte publiceras förrän i natt i vår nättidning. 

En annan sak som gjorde mig glad: när jag kom till jobbet väntade en riktigt tjock bok på mitt skrivbord, recensionsexemplaret av John Irvings nya bok  "Tills jag finner dig". Jag tror den är på närmare 700 sidor, så det blir riktig läsfrossa framöver. Jag tog inte hem den idag, för jag har en annan bok jag ska avsluta först, och det kan jag kanske inte om jag har den hemma.

—

16 458 steg idag och 5,5 km-slingan på 43 minuter. Det är jag nöjd med. 

Jobbet kallar

I morgon börjar jag jobba heltid igen, efter ett halvår med 75 procents tjänstledighet för studier. Nu ska jag jobba hela sommaren, fram till och med den 18 augusti innan jag får vara ledig igen.

Det är på gott och ont, känner jag. Nu skulle jag gärna fortsätta vara hemma i sommar, och vara riktigt ledig ett tag. Att studera känns ju som ett jobb. Det är förstås stor skillnad på att skriva uppsats och skriva i tidningen, men arbetsmässigt skiljer det inte så mycket. Så studierna har ju känts som jobb, både i förberedelser och själva skrivandet.

Men omväxling blir det i alla fall. Både mot studierna, och mot hur det annars är på jobbet. Nu är det nytt folk, sommarvikarier, och de gamla vanliga arbetskamraterna är till stor del på semester, även om vi går lite växelvis.

Och så kommer det en massa turister till stan så man ser inte bara de gamla vanliga ansiktena. 

 

Rolling Stones

De börjar bli till åren, Rolling Stones. Jag har sett dem på konsert en enda gång, jag tror att det var 1970 i Göteborg. Då var de unga rebeller. De är väl fortfarande rebeller men åren hinner i fatt och nu är de alla i 60-årsåldern.

Hur livet som bandmedlem har varit kan vi läsa i en ny bok: "Enligt Rolling Stones". Boken är en intervjubok med de fyra bandmedlemmarna plus intervjuer med nyckelpersoner kring dem. Mick Jagger, Keith Richards, Charlie Watts och Ron Wood står själva som författare men redigering av boken har gjorts av Dora Loewenstein och Philip Dodd. Intervjuerna gjordes under en av deras senaste turnéer och går tillbaka ända till när det började. Till exempel berättar Mick Jagger om sitt skiffleband Little Boy Blue and the Blue Boys på 50-talet, inspirerade av Lonnie Donnegan. Ibland spelade han ihop med Keith Richards som kom från samma lilla stad öster om London.

Det finns förstås massor av bilder från ett långt liv ihop. Men mest intressant är de egna berättelserna. Det handlar mycket om musik och turnéer, bland annat Mick Jaggers frenetiska scenkonst, men också personliga reflektioner och minnen av ett långt liv ihop.

Bandmedlemmarna berättar om Brian Jones drogproblem och ännu oklara död 1969. Droger är något som tidigt förknippades med bandet och Keith Richards redogör i detalj för när han arresterades i Kanada men att straffet för innehavet blev att hålla en gratiskonsert för blinda, tack vare vädjanden från en blind beundrare.

För oss som minns dem från 60-talet, när de slog igenom, och framåt är boken en skatt. Egna minnen man förknippar med olika låtar kommer tillbaka och musiken får en ny dimension genom boken.  

—

8 797 steg idag och 5,5 km-slingan på 43 minuter. 

Sommarregn

Regn är faktiskt ganska skönt ibland, åtminstone ett stilla sommarregn. Det har vi haft lite i eftermiddag, och ikväll. Mellan regnskurarna tog vi en tur i motionsspåret, men en extra dag utan motion kostar. Det tog 46 minuter, mot 43-44 minuter annars. I midsommar blev det bara promenader, inget ordentligt motionerande.

Nu har jag startat ett nytt livsprojekt, får se hur det blir med det. Ambitionerna är höga som vanligt… och all tid går åt.

Vart har tjejbloggen tagit vägen förresten? Någon som vet?