Författare: Eva

I midsommarhelgen har jag läst två deckare:

Arnaldur Indridason: Mannen i sjön (2006):
Bokens intrig är följande: ett mansskelett hittas i en sjö, fastbundet vid en gammal rysk radioapparat för avlyssning av den amerikanska flygbasen på Island. Polisen förstår snart att det rör sig om ett mord någon gång på 60- eller 70-talet. Utredaren Erlandur, den tjurige gamle polisen med sitt eget livshelvete, kommer så småningom gåtans lösning på spåren, tack vare intuition, envishet och kollegialt samarbete. Det som gör den här boken till en bra deckare är både persongalleriet och den ganska ovanliga intrigen parat med ett historiskt skeende som ger ett vidare sammanhang. Deckare av idag inte bara förklarar och ser kritiskt på dagens samhälle, utan också på gårdagens. Detta är en av de bättre.

Annika Bryn: Morden i Buttle (2006):
Polisen Margareta Davidsson kommer till Gotland för att vila upp sig efter att ha blivit skjuten i tjänsten tidigare på vintern. Nu är det mars och hon har lånat en stuga i Buttle några veckor. Redan på färjan fattar hon misstankar mot en lastbilschaufför som är ombord på samma färja. Och redan första natten i stugan hittar hon liket efter en ung kvinna, som hon också lagt märke till på färjan eftersom kvinnan verkade så bekymrad. Det är en del osannolika händelser och samband i den här berättelsen, och ibland grenar den ut åt väldigt många håll. Men den har ett angeläget budskap.

En bok igen, men ingen recensionsbok. Igår kväll läste jag ut Jane Fondas memoarer "My Life so far", 579 sidor livshistoria. (Den har visst kommit på svenska i vår.)

Innan jag köpte den hade jag läst flera uppskattande recensioner om den, och jag är nog benägen att hålla med. Den är välskriven och innehåller mycket som är klokt och intressant. Givetvis berättar hon öppet om sitt liv, annars hade det knappast varit någon idé att skriva. Men det märks hur hon utvecklas under skrivandet, ju mer hon går tillbaka och reflekterar över sitt eget liv. Hon höll på i fem år och skrev. 

Hon delar in sitt liv i tre faser: ungdomen, äktenskapen, och tiden efter 60. Det är nu, i den tredje fasen, som hon anser sig ha blivit en mer hel människa sedan hon insett att hon behöver se mer till sina egna andliga behov än till de behov som hennes man har. 

Tidigare har jag sett och gillar flera av hennes filmer och det är intressant att läsa om hur det var då, och när hon uppmärksammades för sin politiska aktivism. Här berättar hon om sina motiv och sitt engagemang och hur det påverkade hennes arbete och hennes liv i övrigt. Mycket intressant.

I maj kom Franklin Foers bok Fotboll förklarar världen. Säkert är det många som läst den, nu i fotbollstider. jag som inte alls intresserar mig för fotboll som sport gillade verkligen den här boken.

Min recension:

Man behöver inte vara intresserad av fotboll och fotbolls-VM för att fascineras av Franklin Foers bok om fotboll. Visst handlar den om fotboll men det är inte sporten som är det intressanta, utan fenomenet fotboll som samhällsföreteelse.
Och frågan är om jag kan gå med på att det egentligen är en sport efter att ha läst hans bok. Snarare verkar fotboll vara affärer, våld och politik. Ädel tävlan och sportsmannaskap verkar inte ingå i fotbollsvärlden, åtminstone inte på hög nivå.
Missförstå mig inte. Franklin Foer älskar fotboll, och fotboll på lokal nivå har inte mycket likhet med den fotboll han skriver om. Hans bok handlar om världsfotbollen, de stora klubbarna och ligorna och som lever sitt eget liv efter i stort sett egna regler.

Det handlar om korruption, rasism, våld och död, översitteri och kvinnoförakt, religion mot religion. Och väldigt, väldigt mycket pengar.
Med hjälp av fotbollen förklarar han världen. Han förklarar varför människorna på Balkan är brodermördare, där Arkans lag, dödsmaskinen Röda Stjärnan är i topp. Han förklarar klassmotsättningarna och religionsmotsättningarna i Glasgow genom att berätta om ärkefienderna Glasgow Rangers och Celtic. Han förklarar korruptionen genom att berätta om Pelé i Brasilien och Berlusconis italienska lag FC Milan. Och så vidare.

Hela boken är ett inträngande och avslöjande reportage om något så vanligt och gränsöverskridande som fotboll, som också förklarar globaliseringen enligt Foer.
Det han främst gör är att sätta in fotbollen i nya sammanhang, inte minst historiska, kulturella och ekonomiska. Det är skickligt gjort och han har uppenbarligen lagt ner mycket arbetet på sitt verk.
Och det är fantastiskt bra skrivet, för han gör fotbollsfenomenet intressant långt utanför sin egen sfär.
 

Josefin Ekman : Rockabilly – En bok om de sista romantikerna (2006)

Rockabillykulturen verkar växa i Sverige. Rockabillyträffar hålls på olika håll landet runt och utbudet av rockabillymusik blir bara större. Hur det kommer sig kan man fundera på.
Det gjorde journalisten Josefin Ekman, och skrev en bok om fenomenet.
Rockabilly, det är 50-talets ungdomskultur. Femtiotalsfrisyr, femtiotalskläder, femtiotalsbilar, femtiotalsmusik. Stora skinande raggaråk av amerikansk modell, tidiga Elvislåtar, håret i hästsvans och vida kjolar, stuprörsjeans och finkavaj. Radiogrammofon, stringhylla och smäcker femtiotalssoffa framför den svartvita tv:n.

Detta är en reportagebok där författaren täcker in det mesta kring dagens rockabillykultur. Hon skriver om människorna, de enskilda entusiasterna som klär sig och lever som rockabillies. Men också om musikindustrin, både i Sverige och i USA.
Vi träffar Jonas Nord i Alingsås som lever i ett intakt 50-talshem och vägrar skaffa sig dator, Eva Eastwood som är rockabillysångerska och sjunger om 50-talets framtidstro i sina egna låtar, rockabillynörden och musikern Janne Svensson i Eskilstuna som gör covers som är bättre än originalen. Och många fler entusiaster.

Kanske längtar de alla tillbaka till en tid när livet var enkelt och alla visste sin plats, när det fanns en klar struktur i samhället, miljöproblemen var ganska okända och alla trodde på tillväxt. Kvinnor och män levde i skilda världar och på skilda villkor.
De flesta av musikerna från den ursprungliga rockabillyepoken var män, med Elvis Presley, Buddy Holly och Eddie Cochran i spetsen. På filmduken är det förstås James Dean som är den verkliga ikonen.
Boken är intressant och välskriven, och tar ett rejält grepp om rockabilly. Den kan förklara en kultur som för många är okänd, och göra den begriplig