Författare: Eva

Igår köpte vi en ny kaffebryggare. Den gamla hade slutat fungera och kaffe måste man ju ha. För fem år sedan köpte vi en ny duobryggare, som ersättning för den gamla. En duobryggare är alltså en liten kaffebryggare som brygger en eller två koppar, men inte mer.  I vårt hushåll brygger vi ofta bara en kopp, men också ofta två koppar. Om vi har gäster gör vi en kanna bistrokaffe, men den har också sina begränsningar.

Givetvis ville vi ha en ny liten duobryggare. Men det verkar inte finnas. Vi har letat överallt i stans affärer och vi har sökt efter en sådan på nätet. Den vi har heter Cucina (från Philips) och någon sådan verkar inte längre tillverkas och säljas.

Eftersom vi vill ha gott kaffe men inte köpa en dyr espressomaskin så blev det en perkulator. Den är jättebra men i den ska man göra minst fyra koppar åt gången. Så det klart att vi kommer att hälla ut en massa kaffe odrucket. Är det kaffeproducenterna som påverkar apparatproducenterna att bara göra sådana här så att man ska förbruka mycket kaffe?

Det finns förstås småbryggare, bryggare där man brygger en liten kanna kaffe. Men det är fortfarande en kanna på minst tre koppar man ska brygga. Och ska jag ändå ha en bryggare som tar upp plats i köket så får det nog vara en som kan brygga mycket kaffe, också. Men varför kan man inte göra en bra bryggare som kan brygga både lite och mycket kaffe? Jag trodde det fanns sådana. Hur gör alla ni i Sveriges en och en halv miljon singelhushåll? Brygger ni 3-4 koppar kaffe åt gången och häller ut? Eller dricker mycket kaffe för åtgångens skull? Eller avstår? Eller dricker pulverkaffe?

Rimligtvis borde marknaden ha ökat för de gamla duobryggarna i stället för att minska. Min första fick jag för snart femton år sedan och inte har det blivit färre singlar sedan dess. Eller parhushåll med bara två vuxna. Varför försvinner bra grejer från marknaden?

Journalisten Ira Mallik har skrivit en bra krönika om hur media ligger på knä för den heliga bilen. Hon skriver om hur man enbart vinklat inslagen om bensinskatten mot att det är synd om bilisterna och därför ska bensinskatten sänkas. Men ingen ställer frågan om det är bra med höjd bensinskatt för att minska utsläppen. Hur kan man vara så enögd? Jo, för att människans bekvämlighet går före överlevnaden på sikt. Uppenbarligen.

Bilen har varit helig länge. Vi har byggt fast oss i ett samhälle där bilen styr. Vi tror att vi har rätt att åka bil så mycket vi vill, för att det är bekvämt för oss. Trots att vi vet vad avgasutsläppen för med sig. Vi har ju redan sett hur det börjar bli i polarområden när isen börjar smälta. Nej, höj bensinskatten i stället!

Vi accepterar en massa döda i trafiken och försöker bara bygga bort olycksriskerna med motorvägar och mitträcken så gott det går, men inte att minska trafiken och bilanvändningen. Det finns väl inget annat i samhället som skulle fått så mycket stöd som bilen med så höga dödssiffror och orsak till så mycket olyckor.

Jag behöver inte bil. Om det fanns bussar och tåg så att jag kunde ta mig fram dit jag behöver så kan jag sälja bilen. Jag är övertygad om att fler kan göra det. Men idag är kollektivtrafiken bristfällig, eftersom så många tar bilen i stället. Kanske behöver en utbyggnad tvingas fram, genom bensinransonering. Och samtidigt borde förstås bilar för alternativa bränslen utvecklas, bränslen som inte ger miljöfarliga utsläpp. Bättre bränslen och färre bilar, då skulle mycket kunna vinnas.