Fredag och arbetsfri dag i morgon. På förmiddagen idag var jag i Gamleby och lyssnade jag på Peter Öberg, docent och äldreforskare på Uppsala universitet. Det var en mycket intressant föreläsning, som avslutades med en musikstund. Han är en multiestradör. Alla som inte var där missade något bra. Han talade om sitt forskningsarbete om attityder till och hos äldre, t ex att nästan alla människor upplever sig själva som ungdomligare än sin egen ålder. Det handlade om äldres nya livsstilar, om förändringar som skett på bara någon generation, t ex när det gäller synen på 6 (jag skriver med siffra för att slippa sökträffar jag inte vill ha) och att det visst är viktigt även när man blir äldre. Hans nästa forskningsprojekt är 60plussares partnerbyten, vilket verkar mycket intressant. Han sa också att området äldre utanför äldreomsorgen inte är särskilt utforskat. Kanske är det framtidens nya heta forskningsområde?
Idag lever vi en tredjedel av vuxenlivet som pensionärer. Vad gör vi (de) med den tiden? Vad ska du göra som pensionär? Som pensionär kommer jag säkert att fortsätta jobba en del, fortsätta skriva, och fortsätta studera. Man blir ju aldrig fullärd. Och fortsätta hugga ved och ibland ligga på soffan med en god bok oavsett tid på dygnet. Jag kommer aldrig att gå på dragspelsstunder eller syföreningsmöten utan möjligen på IRL-träffar med nätvännerna eller på konsert om Bruce Springsteen kommer till stan. Bullar har jag slutat baka men vem vet när barnbarnen kommer?
Författare: Eva
Klimakterietanter
Får klimakteritanter som jag finnas på nätet? Ja, givetvis. Och vi är många också. Inte bara på nätet utan ute i IRL-världen också. Pressens Tidning hade i förra veckan en stor artikel om att det finns kvinnor som kan ta över på ledningsnivå på tidningarna när 40-talisterna lämnar. Och så radar man upp en lång lista på kompetenta kvinnor – alla under 40 år! I dagens nummer kom reaktionerna.
Problemlösningar
Man ska ju vara optimist. Tänka positivt, för det blir som du tänker. Idag fick jag ett nyhetsbrev från Nova Futura, ett konsultföretag som drivs av Bosse Angelöw. Han är forskare, fil dr i sociologi och en av de föreläsare jag haft under min utbildning på universitetet i Växjö. Det jag tagit mest intryck av från hans föreläsningar är att ställa om fokus från problem till lösningar, alltså att utgå från det som är bra i stället för det som är dåligt. Inte leta efter syndabockar utan efter hur man kan gå vidare med de förutsättningar som finns. Det handlar t ex om att hantera situationer vid neddragningar, som vi sett mycket av i offentliga sektorn på senare år. I hans nyhetsbrev idag skriver han om att man ska notera veckans höjdpunkt varje vecka. Det ska jag försöka komma ihåg. Dagens höjdpunkt var i alla fall att gå ut i vintersolen på lunchen och ta en promenad hem och äta lunch med min sambo. Sånt är fint.
Seniorboende
Ett seniorboende med egen bostad men service tillgängligt i närheten, typ servicecentral med personal. Det är något som socialchefen och bostadsbolagschefen i Västervik nu talar om att utveckla för att få hit fler pensionärer. Västervik ska bli attraktivt i Europa för sitt äldreboende. Idag intervjuade jag ett par biståndshandläggare på socialkontoret och de sa att de tror skarpt på den modellen. Kanske är detta Västerviks framtid?
Beatles på hemmet
”Det är för lite rock ’n roll på hemmet” sa en av cheferna i äldreomsorgen till mig idag vid ett arrangemang jag var på för tidningens räkning. Och socialchefen håller med. Vi pratade om vilka krav och behov framtidens äldre har, vilka vi själva kommer att ha när vi blir gamla. Att vi kommer att vilja lyssna på Rolling Stones och Beatles på hemmet i stället för dragspel. Själv vill jag så klart ha en uppkopplad dator även om 30-40 år, om jag inte redan fått ett chip i nacken som kopplar mig till sambandscentralen och trycker in alla information i hjärnan på mig. Oavsett hur tekniken ser ut i framtiden måste jag kunna fortsätta att kommunicera med omvärlden, och publicera mig, det är jag övertygad om. Jag tror inte åldern gör någon skillnad. Och jag vill lyssna på Meatloaf och Broder Daniel och Sinead O’Connor på hemmet också, och få sova till elva en lördag om jag känner för det. Om det nu blir något kollektivboende i offentliga sektorn för oss 50-talister… kanske har äldreomsorgen då redan rämnat i kaos när 40-talisterna kört slut på de unga anställda som ska ta hand om oss.
Mailinglistor
Mailinglistor är en av fröjderna med nätet, tycker jag efter att ha fått nya vänner den vägen. Jag gillar att kunna umgås när jag har tid och det är ju så det blir, jag läser och svarar på mail när jag har en stund över. Och då kan en diskussion pågå en längre tid, fram och tillbaka, och när andra hakar i kan det bli nya spår. På en lista diskuterar vi nu arkiv eller inte arkiv. Jag ser nog mail som prat mer än skrift, och det man säger stannar ju inte kvar annat än i vars och ens minne, och därför borde mailarkiv kunna uteslutas. Å andra sidan är det praktiskt att gå in och kolla vad man skrivit om man missat eller glömt.
Blogg
Precis som de flesta andra bloggare vill jag också förklara vad en blogg är. Och här har jag hittat en mycket bra förklaring och motivering (skriven av W PR- och informationsbyrå). Det stämmer för mig i alla fall. Det vill säga mina egna tankar och personligt tyckande. Många håller ju sig till särskilda ämnen, men det gör inte jag. Det är jag för splittrad för.
En annan bloggare jag tittat in hos är Jorun och henne vill jag tacka för tipset om sökmotorn a9.com som jag testade och tycker verkar bra. Ska testa den igen.
Trött
Nu är jag tröttare än tröttast efter den här arbetsveckan och tur är att det är fredag. Trött efter jobbet, trött på jobbet. Sliten. Både för att det varit en stressig vecka och att jag jobbat intensivt och engagerat mig mycket i arbetet med psykartiklarna. Och så en begravning mitt i veckan. Men den är jag tacksam för att jag kunde vara med på. Dessutom är det så halt ute att jag spänner mig av osäkerhet och rädsla för att halka omkull när jag går till jobbet och hem. Ibland är det ren blankis på gångbanan eller trottoaren. Eller nysnö på isen under. Då blir jag trött och har inte så stor marginal för motgångar som annars. Och det får mig att fundera på den psykosociala arbetsmiljön, om man måste vara på topp hela tiden för att orka med de villkor som råder.
Psykiskt sjuka
Vem är sjuk och vem är frisk? Vi pratar nu för tiden ofta om psykiskt sjuka, framför allt efter de mord och andra våldsbrott som skett. Men vem är sjuk egentligen? Den som inte passar in i alla vi andras normer och förväntingar?
Idag och igår har jag intervjuat både personal i psykvården, anhöriga och de som själva är psykiskt sjuka. Det har fått mig att fundera mycket över hur vi bedömer människor, och kanske också dömer. Vad det är som gör att vi ser något som sjukt eller friskt. En av dem anställda som jag intervjuade sa att ”vi kallar dem inte psykiskt sjuka utan psykiskt funktionshindrade, de har ett funktionshinder i relation till omgivningen”. Och precis så är det ju. Säkert är sjukdomen ett helvete för en och annan. Men vi måste ju inte alltid se det som sjukt, det som kanske bara är annorlunda. Vad är det som säger att min uppfattning av verkligheten är den rätta? Finns det någon rätt uppfattning? Eller någon felaktig? Det som är fel idag kanske är rätt imorgon.
Hemsidan
Idag och igår fick jag några intressanta synpunkter på min uppdaterade hemsida. Tack Ingrid och AnnCatrin! Bl a handlar det om att en del gamla hemsidor pekar fel till startsidan och man kommer till den gamla, som jag hade innan jag fick min egen domän i julklapp för drygt ett år sedan. Nu har jag en hel del gamla sidor liggande kvar på Passagen och egentligen borde jag kolla över allt, göra en ny struktur och lägga ut dem på min egen domän. Fast det känns som ett hiskligt arbete. Men om jag tar lite i taget går det säkert. Ibland undrar jag ju hur mycket tid och kraft jag egentligen ska lägga ner på hemsidan. Men roligt är det.
På jobbet har jag mest sysslat med att göra klart vårens byggbilaga, ett slags projektarbete som innebär lite annat jobb än det vanliga nyhetsarbett. Och jag uppskattar sådana variationer. Parallellt med detta håller jag också på med en artikelserie om psykiatri, vilket känns väldigt intressant. Snuttifieringen i nyhetsarbetet är inte något som jag gillar. Men varje dag på tidningen som jag inte producerar egna artiklar känns det som om jag inte gjort något. Det sitter i ryggmärgen: producera, producera, producera. Trots att runtikringarbetet också är viktigt, och nödvändigt.