Påsk

påskliljor

Äntligen blommar mina påskliljor! Idag, sista dagen i påskhelgen, slog de ut. Det är sent här hos oss, men rabatten står åt norr.

Nu är det vår på riktigt, och nästan försommar.

trädgårdsmöbler

Trädgårdsmöblerna är nu ute, skrubbade och inoljade med linolja.

veranda

Jag har också gjort rent bänkarna på verandan. Katten gillar att sitta i hörnet på mornarna och är nog den som smutsat ner när det varit regnigt och geggigt på gården i vår.

jordgubbar

I helgen har jag planterat ut det sista jordgubbarna som jag hade jordslagit i hinkar i höstas. Nu har jag förnyat jordgubbslandet och hoppas de ska ta sig och ge lite frukt i sommar. Jordgubbsplantor ska man inte ha mer än 4-5 år, tror jag, sedan ska de ersättas med nya. Och det kommer ju nya hela tiden på skott.

Igår snickrade jag en odlingslåda för att så persilja i. Jag sågade itu en lastpall så att jag fick två längsgående väggar, två bräder hög. Sedan satte jag plank i kortsidorna. Jag hade två lämpliga bitar i lagom storlek. Odlingslådan satte jag ner i ena kanten av ett gammalt land. Jag lade odlingsduk i botten och fyllde på med ny jord som jag köpt.

Det är ingen botten på lådan, så någon låda är det egentligen inte, snarare en ram.

persilja

Ovanpå den nya planteringsjorden har jag ett lager såjord. Sedan frön, sedan lite mer såjord ovanpå. Gott om vatten så att det gror, och så en odlingsduk ovanpå för att slippa ogräs och fåglar som letar mat.

Så här tidigt har jag aldrig sått förr. Hoppas frosten håller sig borta nu.

Trädgårdsdags igen

Nu är jag igång med vårbruket, även om det är lite sent. Idag har jag grävt en del i ena landet, bland annat kantgrävt för att sätta dit kantbräder runtom:

kantbräder

Framför allt har jag gjort det för att avgränsa mitt odlingsland mot gräsmattan där vildsvinen bökat. Nu ska vår hyresvärd ordna så att gräsmattan blir återställd och då behöver man se var landen finns. Dessutom ska det väl hålla emot ogräs en del också, tror jag.

Kanske kommer vildsvinen tillbaka i sommar, men vi hoppas inte det. Det kommer att gå både hästar och får på bete runt om trädgården så kanske kan de hålla vildsvinen bort. Plus att det blir elstängsel på två sidor.

Jag har grävt en del i landet i dag, och det känns i mitt högerben som värker nu. Även om jag mest använt vänster fot så glömmer jag ibland och det känns så avigt. Men jag är inte stark nog i musklerna efter benbrottet än för att gräva som vanligt. Därför vet jag inte om jag kan odla i båda mina grönsaksland i år, det får jag se hur det går.

rabarber

Idag flyttade jag också ett gammal rabarberstånd och gräslöken från förra året, som stod lite för nära kanten.

gräslök

Gräslöken var en större planta förut, som jag delade på nu.

När vildsvinen hade bökat upp mitt jordgubbsland förra året tog jag undan en del av de nya skotten för att spara dem ifall vildsvinen skulle komma tillbaka. Andra flyttade jag till det andra landet. Några av plantorna satte jag i några hinkar med jord i botten och tänkte plantera ut sedan, men det blev aldrig av och så bröt jag benet. Men de har klarat sig bra över vintern och har nu börjat grönska.

jordgubbar

Till påsk ska jag plantera ut dem igen, så får vi se om de tar sig. man behöver ju förnya jordgubbsplantor vart tredje-fjärde år tror jag, så därför ska jag nu göra mig av med de äldst plantorna och bara spara skott och sådana som var nya förra året. Tyvärr tog vildsvinen en del av förra årets nytillskott.

Det jag måste lära mig nu är att acceptera att jag inte kan göra lika mycket som vanligt i trädgården, även om det är svårt.

Sedan är ju också frågan hur meningsfullt det är att odla om vildsvinen kommer tillbaka.

Strömlöst

Stormen igår gjorde oss strömlösa i nästan ett dygn. Det är länge sedan jag var med om något sådant, kanske sedan jag var barn. Kortare strömavbrott har vi haft om vintrarna här på landet, men inte så länge.

Strömmen gick redan vid fyratiden i går eftermiddag, fick jag veta av maken. Inne i stan märktes inget strömavbrott. Efter att jag jobbat över ett tag åkte vi och handlade mat och sedan hem vid halvtiotiden på kvällen. Vi insåg att vi inte skulle öppna varken kyl eller frys så länge strömmen var borta, så maten fick stå kvar i bagaget på bilen. Det var ju ungefär kylskåpskallt ute.

Och alldeles mörkt. Bara några stjärnor som lyste oss på gården.

Det är märkligt med mörkret. Men man klarar sig.

strömlöst

Vi har gott om stearinljus och flera lyktor att tända dem i. Och några handlyktor som lyser bra. Sådant skaffar man när man bor på landet.

När vi kom hem igår blev det fil och flingor till kvällsmat, det vi hade handlat. Inget varmt. Och samma till frukost i morse. Men förmiddagskaffe kunde vi inte vara utan så maken tog fram stormköket:

stormkök

Tänk så gott kaffe det blev, ute i vårsolen. Vi satte oss i lä mellan vedskjulen, för det har blåst hela dagen. Kaffet blev en paus i vedstaplandet. Men nu är den stora vedhögen borta och 15 kubik ved ordentligt under tak. Blåsten har gått hårt åt presenningarna som täcker veden, så dem får vi se till att byta, men det får nog blåsa färdigt först.

Strömmen kom tillbaka första gången vid halvettiden. Sedan kom och gick den ett par gånger men efter klockan tre i eftermiddag har vi nog haft stabil ström igen.

Ett så pass här stort strömavbrott innebär förstås att vi funderar på hur sårbara vi egentligen är. Det är ju inte bara lamporna som slutar lysa. Hydroforens pump går inte så vattnet tar snart slut i kranarna. Pumpen till ackumulatortanken går inte så vi får inte elda för mycket åt gången och kan inte bunkra varmvatten. Inget internet förstås, för routern är död. På väg hem i bilen laddade jag mobilen så att den skulle vara fulladdad, så kontakt med omvärlden går ju att ha. Men fasta telefonen var död, en sådan där som är trådlös. Och ingen varm mat förstås.

Det jag saknade mest var att inte ha lyse i badrummet. Det är utan fönster så det var ju mörkt där även i dagsljus idag. Jag saknade också att inte ha vatten i kranen, det blir lite obekvämt att borsta tänderna till exempel.  Och spola i toaletten får man göra med vatten i hinkar. Uppe hos oss på översta våningen tog vattnet snart slut, men det fanns kvar i en kran nere i källaren ett tag till så vi kunde fylla på. Och maken hade fyllt några hinkar i går eftermiddag när strömmen gått. Man lär sig vad som behövs.

Och så internettet förstås. Nästan en hel dag utan. Det känns overkligt.

Som mest var det nästan 2200 hushåll utan el i kommunen igår, visar skärmdumpen på Eons hemsida (uppkopplad via mobilen):

eon

Det var mest Småland och Östergötland som drabbades, vi som bor i skogen:

eon

Mycket ved blir det

ved

Vi har jobbat hårt idag, maken och jag, och fått in två tredjedelar av vedlasset under tak. Bakom den här raden ved finns det tre rader till, som vi staplat så fint så. Det är ungefär åtta kubikmeter ved, och omkring två tredjedelar av gårdagens leverans.  Resten tar vi under veckan och till nästa helg.

ved

Visst är det stor skillnad mot vedhögen igår? Men det känns i ryggen och benet att vi gjort ett dagsverke både igår och idag. Nu har vi mycket ved på tork inför sommaren och hösten.

15 kubikmeter ved

I morse fick vi levererat första vedlasset för i år, 15 kubik. Det är ett halvårs förbrukning.

vedlass

Bonden som levererar vår ved hällde av det på gården alldeles intill vedskjulen. Så nu är det bara att langa in all ved i vedskjulen och stapla den. 15 kubik i ett vedlass brukar bli ungefär 12 kubik staplad ved.

vedlass

Det här är nyhuggen ved som inte torkat än, så det dröjer till framåt sommaren innan vi kan elda med den. Som tur är har vi kvar en hel del av förra årets ved, så att det räcker åtminstone till och med maj, tror jag. Kanske längre, beroende på hur varmt eller kallt det blir i vår.

Eftersom den nya veden är blöt nu är den också tung. Vi har staplat det första i dag, kanske en och en halv kubik, och det känns i ryggen ikväll. Och i benet. Jag är inte van vid kroppsarbete än efter den här vintern.

Men det känns ändå bra att vara ute och syssla med något praktiskt, till skillnad från jobbet på jobbet. Och att stapla ved är trivsamt och kontemplativt.

Andra bloggar om: ,

Religiösa fanatiker i Kansas

Sara Paretsky är en amerikansk författare som främst skriver deckare men också romaner. ”Bleeding Kansas” är den första av hennes romaner som jag läst. Den handlar om amerikanska extremhögerns religiösa fanatiker.

Det är lite av Romeo och Julia över tonåringarna Robbie och Lara. De bor på varsin granngård på landsbygden i södra Kansas. Robbies pappa och farmor är religiösa fanatiker medan Laras föräldrar är mer liberala.

Det handlar också om Irakkriget. Laras bror Chip tar värvning och sprängs ihjäl av en mina. Laras mamma blir tillintetgjord, hon har engagerat sig i en antikrigsgrupp och tror att Chip tog värvning i protest mot hennes engagemang.

Boken slutar egentligen inte med några lösningar. I stället tänker jag mig att Sara Paretsky kanske kommer att ta upp den här berättelsen igen.

Jag gillar hennes språk, hennes detaljerade beskrivningar och hennes sätt att ta sig an nutida samhällsfenomen. Men i just den här berättelsen tycker jag att det blev lite väl många olika trådar. Men det är bra läsning.

Jag tror inte att den finns på svenska.

Andra bloggar om:

Tillbaka igen

Igår började jag jobba på tidningen igen, efter sjukskrivning och tjänstledighet. Det är fyra och en halv månad sedan sist. Konstigt nog kom jag ihåg alla inloggningar, det verkar sitta mer i fingrarna än i hjärnan.

Lite annorlunda känns det nu, efter att ha varit därifrån så länge. Jag lever fortfarande i någon slags lugnare takt, känner mig inte riktigt inne i jobbstressen än. En bidragande orsak är nog att jag inte kan gå så fort än, och då får man en lite saktare lunk än normalt.

Efter arbetsdagen är jag trött i benet och det är så himla skönt att komma hem till fåtöljen på kvällen och få lägga upp benet på pallen och vila.

Framför allt är det roligt att återse alla igen.

Det svåra är att vänja mig vid att gå upp tidigare på morgonen varje dag. Även om jag inte börjar förrän klockan tio på förmiddagen tar morgonrutinerna och bilåkandet så mycket tid så att jag nu går upp halvåtta. Sedan, när jag kan återuppta mina morgonpromenader, blir det ännu tidigare. Och jag som är så extremt morgontrött och kvällspigg.

Misstagen i livet

Läs Jonathan Franzens nya bok! Den heter ”Freedom”, kom ut i höstas i USA och kommer förhoppningsvis på svenska framöver. Det är tio år sedan hans förra roman, Tillrättalägganden, så det var dags tycker jag.

Den här är minst lika bra, snarare bättre. Det som gör den så bra är hur skickligt han fångar tidsandan med sina ord, och människors tillkortakommanden. Det handlar om misstag människorna gör, och hur de här misstagen förändrar livet.

Han skriver om familjen Berglund i St Pauls, en liberal intellektuell medelklassfamilj med mamma, pappa och två barn. Föräldrarna Patty och Walter är födda i slutet av 50-tslet och har mötts på universitetet. Det är 2004 och deras två barn Joey och Jessica är vuxna och har nyss flyttat hemifrån. Walter har en svensk farfar.

Vi får följa dem från ungdomstiden fram till idag. Walter är jurist och arbetar med miljövård i storbolagen och Patty är hemmafru trots att hon kunde blivit idrottstjärna. Walters bästa vän sedan collegetiden är Richard Katz som blir berömd rockmusiker. Mycket av berättelsen kretsar kring dessa tre, och deras förhållanden till varandra. Patty är från början förälskad i Richard men väljer hans snälla kompis som är så uppenbart förälskad i henne, men inte äventyrlig som Richard.

Är hennes val ett misstag? På kort sikt, på lång sikt? Det kan tyckas så.

Båda föräldrarna har också problem i sina förhållanden till barnen, men på helt olika sätt, och kanske utifrån olika misstag de gör. Livet böljar fram och tillbaka och detta är en mycket fängslande historia.

Andra bloggar om:

Lysning 1831

Några lediga dagar ger mig tillfälle till mer släktforskning. Kommer jag någonsin att sluta fascineras av dessa djupdykningar i mikrohistorien?

För en stund sedan hittade jag i kyrkoarkivet lysningsnoteringen för min farfars morföräldrar 1831. De hette Olof Nilsson (son till Nils Näsman) och Katrina Arvidsdotter och gifte sig den 19 november i Hjertum i Bohuslän.

lysning 1831

Så här står det i prästens anteckning (med reservation för feltolkning):

”1831 8/10 utgafs lysning för drängen Olof Nilsson från Neder Torp och pigan Cathrina Arfwidsdotter från Tomten. Han född här den 1805 22/1 flyttat? 3 års tid i Torsh återkom med Bonei 1823 24/10 af Pr Åhllottem. Hon född här den 1809 23/10 har ständigt vistats i församlingen. Ingen släktskap. Båda utan annan ägta förbindelse. Pigan ??? samt dess fader enkl Arfwid Roth vid Öggärdet närvarande förklarade sitt bifall. Ingen bevittning ?? ?? Charta betaltes?. Lystes 1a gång i Hjertums kyrka 1831 9/10. Vigdes den 19 nov 1831.”

Jag tycker att det är ganska svårt att läsa och tyda, mer vana släktforskare klarar nog det bättre. Men man får lägga pusselbit till pusselbit, och även ta hjälp av varandra.

Andra bloggar om:

Oblyg soldat

Bohusläns regemente deltog 1807 i kriget i Pommern. Vid mönstringen i Stralsund den 2 juni 1807 fanns soldaten Sven Oblyg med. Jo, han hette faktiskt så:
soldat

Ett fint namn tycker jag. Som ni ser var han från Västergötland. 43 är hans ålder och 24 de år han tjänat kronan som soldat. Han är 5 fot och 8,5 tum lång, det vill säga 174 cm, och är gift.

Nästa soldat i samma kompani heter Christian Granat och är lite längre och lite yngre.

De här två råkade jag få ögonen på när jag letade efter min egen anfader soldaten Arvid Roth, som kom från Hjertums socken och var placerad i Fräkne kompani i samma krig. Han tog värvning 1798 och tog avsked 1817. Då var han inte stridsduglig längre, enligt hans befäl. Och Sverige var ju inte längre i krig och skulle aldrig mer vara, fast det visste man ju inte då.

De hade fina namn, soldaterna som gick ut i kriget mot Pommern: Trogen, Fröjd, Tiger, Kling, Fredlig(!), Rask (det känner vi ju igen från Wilhelm Moberg), Snäll, Flink, Skarp, Blixt och Wacker. Och en soldat hette Eric Gadd.

Mönstringsrullorna finns tillgängliga för släktforskare via Riksarkivet.

Det är vackra gamla dokument men letar i:

soldatforskning

Ännu har jag inte besökt något arkiv, bara letat på nätet. Där finns det mesta.

Andra bloggar om: ,