Författare: Eva

En annan dag

Lola sitter i fönstret vid Hornstull och undrar vem som kommit. Det är vi!

Lola

Sista dagen på påsken idag. Jag hoppas vi får behålla den här annandagen, så att inte den försvinner också som pingstens annandag.

Igår eftermiddag promenerade vi i vinterkylan i Tantolunden utmed Årstaviken i Stockholm. Det är en egendomlig känsla att sedan susa hem i en plåtlåda på hjul i 110 km/h på motorvägen i kvällsmörkret och så plötsligt stanna till på gården här hemma. Och allt är som vanligt. Samma gamla vanliga liv som förut.

Påskhelgen med barnen var skön avkoppling, men några helgdagar går alltför fort. Fredag eftermiddag när vi anlände, då var det ganska lugnt i Stockholm, så lugnt att vi hittade parkeringsplats precis där vi ville på Söder. Och gratis hela helgen! Kanske är det så idag? Förmodligen borde jag också kolla om vi ska betala trängselskatt.

mat

Vi har ätit gott i mängder, varit med på en supertrevlig inflyttningsfest och likaså lunchbjudning innan vi åkte hem. Livet kan vara mycket fint ibland, och det känns lite melankoliskt att åka hem igen, lämna barnen i sina vuxenliv utan mig.poker

Fast jag är ganska nöjd med att jag lärde mig spela poker, en helt ny erfarenhet. Och så mycket nybörjartur hade jag att jag vann några omgångar. Men pokerface kommer jag nog aldrig att få. Och jag hoppas att jag är så klok att jag aldrig kommer att spela om pengar.

Bang

Jag läser Barbro Alving, hennes bok ”Det kom aldrig i tidningen”. Den skrev hon 1963 och då var hon lika gammal som jag är nu och kunde se tillbaka på 35 år som reporter. Jag har bara gjort 27 år. Men det spelar ingen roll, för att mäta åren är egentligen obetydligt. Det är upplevelserna som räknas. I boken skriver hon om hur det var att arbeta som reporter och vara kvinna, vilket i väsentliga delar skiljde sig från arbetsvillkoren för de manliga kollegorna.

Visst kan jag känna en gemensakp med henne, såväl som med alla andra i yrket, trots att våra världar och liv skiljer sig åt på alla vis. Hon var en världsreporter, krigsreporter, kungareporter. Hon skrev i en tid när nyhetsmanus som skickats med post från Indien fortfarande var en rykande färsk nyhet när det väl kom hem till DN i Stockholm och publicerades.
Det som slår mig i hennes bok, där hon berättar om sitt arbete, är att hon kallar sig själv för ”man”. Det känns främmande och lite avståndstagande men har kanske med tidsandan att göra, att min reaktion är tolkad av hur vår tid ser på det. Jag ska läsa några av hennes publicerade kåserier också i nästa vecka, de är samlade i flera böcker.
Det hon skriver känns universellt och gäller än. Hon skriver om dilemmat att vara reporter, att vara en del av det som händer och samtidigt rapportera om det. En svårighet inte minst i krigssituationer. Själv har jag ställts inför det vid trafikolyckor, att komma till en olycksplats i ett tidigt skede och inse vidden av vad som hänt, och så anteckna och lägga på minnet för att skriva. Inte alltid så lätt.

Bang var en känd och självklar del av mediekulturen när jag växte upp. Vi kände till henne även fast vi inte läste rikstidningar hemma. Hon var, och är, en stor människa som uppenbarligen levde ett mycket intressant liv.

Andra bloggar om: , , , ,

För mycket hygien

Vi tvättar oss alldeles för mycket nu för tiden, mer än vad som är bra för oss. Det menar Katherine Ashenburg, som forskat om människans hygien under historisk tid och skrivit en bok om det. Om detta kan man läsa i en artikel i Times.

Hon berättar bland annat om det skitiga 1700-talet när folk inte tvättade sig alls (och man levde i stank). På andra sidan renlighetsskalan är vi idag, med dagliga duschar och en massa kemikalier som ska förhindra utsöndringar och lukt. Vår hygien har inte bara med vilken epok vi lever i att göra utan också i vilken kultur. Européer var länge ett skitigt folk jämfört med muslimer.

I en intervju på BBC igår sa hon att hon hoppas att vi kommer ifrån dagens hyperrenlighetskultur för den gör att vi slår ut vårt immunförsvar eftersom vi aldrig utsätts för de bakterier som kommer med smuts. Och kanske ligger det något i det. Kanske skulle vi vara friskare om vi var lite skitigare av oss?

Andra bloggar om: , , , ,

Sommarkurser

Humanismen, skriva om livet eller digitalfoto? Kanske strömmande media eller xml? Ja, det handlar om sommarkurser, på folkhögskola och unversitet. Vad ska jag välja? Eller ska jag kanske hoppa över förkovran i sommar och satsa på lata dagar med en bok i stället? Vi får se vad det blir.

Numera har även universiteten infört sommarkurser, de flesta på distans verkar det som. Och det är ju så lätt att söka, bara några klick bort. Jag tror ibland att jag blivit besatt av att stoppa in mer kunskap i hjärnan, så mycket det bara går innan livet tar slut. Kanske är det ett försk att fånga den undflyende tiden?

Folkhögskolor är himla trevligt att läsa vid. Det har jag gjort flera gånger, bland annat på ett par sommarkurser. För 25 år sedan lärde jag mig en hel del om geologin i våra bygder, och tio år senare var jag på skrivarkurs på Mariannelunds folkhögskola en vecka i juli. Det gav en lärdom för livet. Då hade jag jobbat som journalist i tio år men vill lära mig skriva fiktion. Hitta på. Det tog emot minsann. Ljuga med orden. Det kan man väl bara inte. Jo, jag lärde mig till slut, och det blev några dikter och ett par noveller. Kanske skulle jag göra ett nytt försök…

Andra bloggar om: , , ,

Kvinnokraft

Under kvinnodagens sista timmar läser jag om kvinnors villkor för 35 år sedan. 1972 gjorde DN en artikelserie om kvinnor på arbetsmarknaden och strävan efter jämställdhet. Serien hette ”Kvinnokraft” och gavs sedan ut som särtryck i en bok. Den boken har jag kvar. Innehållet är lika aktuellt nu som då, fast det inte borde vara så. Så klart. (Om artikelserien skrivs bl a på DN 2002).

1972 handlade det om förortssamhällena som planerades för isolerade hemmafruar med småbarn, kvinnor som varken hade sjukpenning eller fick pensionspoäng. Det handlade om kommuner som håller nere kvinnornas löner för att spara pengar (var och när hörde jag senast förklaringen ”vi kan ju inte höja lönerna för de är så många” när det var dags att disktuera de Kommunalanslutnas låga löner?), kvinnorna som inte kunde avancera på jobbet för att ”kvinnorna jobbar och männen befordras”, de rädda männen klarade inte av att få kvinnor som chefer.

Man konstaterar 1972 att kvinnorna inom LO-kollektivet tjänade 80 procent av männens löner och de SIF-anslutna kvinnorna hade 59 procent. Hur ser det ut idag? 82 procent tror jag är en siffra som bara är några år gammal. Tänk att nästan inget hänt på 35 år! En hel generation!

Jag läser om en kvinna i industrin som konstaterade 1972 att ”likalönsprincipen frångås på tusen listiga sätt”, om chefen på bageriet som sa att ”av princip ger vi inte kvinnor samma lön som män” och om Edith Heilbronn som var forskare på FOA och visste att ”en kvinna måste visa till bristningsgränsen att hon kan – en man antas kunna ända tills han visat motsatsen”.

Varför känns det här så bekant fortfarande? Varför gick inte utvecklingen framåt i stället för åt sidan? Två år efter den här artikelserien fick vi rätt till pappaledighet i Sverige. Ändå är det bara en liten andel av papporna som är föräldralediga idag, delvis för att unga mammor inte ”släpper till” av föräldraledigheten. Det är märkligt, måste jag säga. Kanske är det ett utslag av samma brist på jämställdhet som det faktum visar att fortfarande är det en stor grupp (kanske t o m en majoritet?) av kvinnorna som byter efternamn när de gifter sig? Varför i hela friden gör kvinnor det?

Andra bloggar om: , , ,

Kvinnodag

Eftersom det bara är några minuter kvar till årets kvinnodag, och bara drygt ett dygn kvar tills den nästa av årets 364 mansdagar, så lånade jag en film med titeln ”8 kvinnor” idag när jag var på biblioteket. Dit gick jag för att låna några av Bangs böcker och en biografi om henne. Och i förbifarten åkte filmen med hem.

Den var ett lyckokast. Ett ypperligt spel av Catherine Deneuve, Isabelle Huppert med flera franska skådespelare, i regi av François Ozon som jag nog måste se någon mer film av. ”8 kvinnor” utspelar sig på 50-talet, i tidstypiska och mycket vackra kläder. De åtta kvinnorna finns på ett gammalt slott på landet8femmes som blivit isolerat under helgen på grund av snöoväder. Alla är på något sätt relaterade till mannen Marcel, som de hittar mördad i sin säng. Och vem av dem har gjort det? Detta är både komedi, drama och musikfilm på samma gång. Så välgjort och underhållande och elegant. Rekommenderas varmt.

I helgen ska jag läsa Bang. Barbro Alving skulle fyllt 99 år i år.

Och jag kom just på att min blogg fyllt tre år den 19 februari utan att jag haft en tanke på det.

Arbetsdag eller vilodag

För bara några minuter sedan var det lördag och jag vill därför inte undanhålla er Glens blogg där han skriver om hur man kan få varje arbetsdag att kännas som en lördag. Inte dumt. För mig handlar verkligheten snarare om att jag får varje lördag att kännas som en arbetsdag, eftersom det ofta är något på nättidningen som behöver rättas till även på lördagar.

Glen menar till exempel att lördagens mera dämpade tempo gör det lättare att jobba eftersom man inte har en mental deadline som under veckans arbetsdagar. Alltså lite lugnare och mer avslappnat. Visst borde det vara så på jobbet också de andra dagarna.

Han tipsar också om trix för att få ett lugnare tempo i arbetet vid datorn: ta mikropauser ibland ( t ex med hjälp av ett påminnelseprogram), räkna med ställtid för olika arbetsuppgifter, ta bort en del uppgifter från att-göra-listan etc… Ja, visst finns det mycket man kan göra. Om man kommer ihåg.

Vårbokrea

Det ska vara kallt och snö när det är bokrea, inte varmt och vårlikt som idag, och 7-8 grader varmt. Man ska gå i tjock vinterjacka och kängor och bli varm och trängas, inte känna sig som om det snart är sommar.

Förr var jag alltid med vid starten och kom ut med tunga kassar. I år är nog första gången jag inte handlat alls. Kanske mest för att jag ständigt under året skaffar mig de böcker jag vill ha till ett billigt pris via internetbokhandlarna. Osolidariskt mot den lokala bokhandeln? Jo, det är det förstås. Men priset avgör, ihop med tillgången.

Idag var det inte mycket kvar, och årets första readagar missade jag på grund av jobbmöte i koncernen, men det var det värt. Möten med kollegor är alltid mycket givande.

Feberdvala med bok

Att bli sjuk med hög feber när man är så gammal som jag, då märks det minsann i hela kroppen. Efter nästan fyra dagars sängliggande har jag också fått ont i ryggen. Bara elände alltså. En rejäl förkylning med feber, eller är det en kortare släng av influensa? Nu är det i alla fall över och jag är på benen igen, och ska hedra jobbet med min närvaro i morgon.

Det enda man kan göra när man ligger sjuk med feber är att läsa böcker eller se på film. Ett par engelska deckare har jag hunnit med och i går kväll började jag på en bok jag gått och längtat efter ett tag, nämligen ”The Echo Maker” av Richard Powers. Och den håller verkligen förväntningarna, och mer därtill. Läs den! (Så här tycker jag om den).

Richard Powers har en skrivar- och berättartalang som verkligen går utöver det vanliga. I den här boken ser vi världen utifrån tre människors liv; 27-årige Mark Schluster som hjärnskadats efter en svår bilolycka, hans några år äldre syster Karin Schluster som han tror är en bedragare, samt neurologen Gerald Weber som är en ansedd specialist på sitt område. Nu har jag en tredjedel kvar och önskar jag ännu hade boken oläst.

Andra bloggar om:

Hemsida

Ska man verkligen ha egen hemsida fortfarande? Numera är det ju bloggen som räknas, och som är den sida där jag får besöken. Hemsidan har väl i praktiken blivit ett bihang till bloggen.

Å andra sidan är det svårt att släppa den, efter mer än tio år. Men eftersom det blivit så här känns det inte lika angeläget att uppdatera och  förbättra den. Det har jag inte gjort på länge nu, eftersom jag ägnar det mesta av min fritid år kurser i webbpublicering… Kurserna går jag ju också för att bli bättre på jobbet, men skulle förstås kunna snygga till min egen sajt betydligt om jag tog mig tid.

Nu i vår går jag i alla fall bara en kurs i webbdesign, tidigare har det blivit två eller tre per termin. I vår tänkte jag hinna med att göra något annat också, vad det nu blir. Får se om det blir hemsidan som förbättras.