Indien

Nu i den kalla vinterkylan (vi har minusgrader ikväll) drömmer jag om Indien. I flera år har jag tänkt att jag skulle vilja åka dit och i veckan läste jag en ny bok om Indien. Den heter ”Indien – elefanten som började dansa” och är skriven av Per J Andersson med bilder av Håkan Elofsson. Jag gillar boken, framförallt Håkan Elofssons bilder, och den är ungefär vad som behövs för att jag ska bli sugen på att åka, och helst nu.

Något som jag tycker är så intressant med Indien är att det är ett så stort land som innehåller så mycket, och att landet utvecklats mycket på senare år. Jag kom aldrig iväg dit under 70-talets hippieår, jag var lite för ung då. Men det är väl inte för sent än. Visserligen är jag alltmer emot av flyga, av miljöskäl, men eftersom jag reser så sällan så kanske jag kan tillåta mig det. Jag kommer inte att åka till Indien inom överskådlig framtid, för en så lång resa bör planeras ordentligt. Kanske kommer jag bara att resa i tanken, vi får se.

När jag skrev min uppsats om nätvänner förra året och åkte till Linköpings universitet regelbundet hörde jag en dag i bilen på ett program i P1 om hur internet förändrat landsbygdens Indien. Det handlade om landsbygden utanför en stor miljonstad (jag minns inte vilken nu) där man i ett projekt försett byarna på landet med trådlöst internet och gett bidrag till dem som ville starta internetkaféer. Det hade resulterat i att en hel del kvinnor fått möjlighet att köpa in en dator, öppna internetkafé och gjort det möjligt för byborna att använda e-post och surfa och ha myndighetskontakter via nätet. Ungefär som vi. Det hade alltså gagnat utvecklingen på flera plan.

Om jag skulle få möjlighet att forska skulle jag vilja göra en jämförelse av vad bredbandsutbyggnaden betytt för vanliga användare på landsbygden här i våra trakter och där i Indien. Det kanske skulle visa att behoven och användandet inte skiljer så mycket åt fast vi lever i olika världar.

Ikväll åt vi varmt indiskt naanbröd och drack te.

Andra bloggar om: , ,

Journalister och allmänheten

Vi journalister tror att vi vet hur läsarna konsumerar de nyheter vi producerar men det stämmer inte riktigt. Det visar en undersökning av svenska journalister som gjorts på Göteborgs universitet (boken ”Den svenska journalistkåren”, red Kent Asp). Undersökningen gjordes 2005, med ett antal frågor som ställdes i en enkät till drygt tusen journalister. Samma frågor har ställts i de s k SOM-undersökningarna till allmänheten, dvs våra läsare/tittare/lyssnare.

Enligt journalistundersökningen tror vi landsortsjournalister att läsarna prioriterar familjenyheter som nummer 1, lokala nyheter som nummer 2 och nyheter om olyckor och brott som nummer 3. På samma fråga till allmänheten blir svaret lokala nyheter som nummer 1, olyckor och brott som nummer 2 och radio- och tv-material som nummer 3. Familjenyheter kommer först på femte plats med utrikesnyheter på fjärde plats. Utrikesnyheterna tror vi landsortsjournalister kommer på nionde plats hos läsarna.
Lite överraskande prioritering tycker jag.

Undersökningen och boken tar upp en mängd områden, t ex journalisters livsstil och bakgrund, hur vi ser på oss själva, hur vi ser på granskningsidealet, kommersialiseringen av media, makten över journalistiken och vårt förtroende för samhällets institutioner.
En hel del bekräftar sådant vi vetat sedan länge, t ex att det till stor del är medelklassens barn som väljer journalistiken som yrke, att vi gärna dricker alkohol (71 procent mot 39 procent av allmänheten), att det blir fler och fler kvinnor i yrket men att bevakningsområdena fortfarande är traditionellt könsuppdelade (män som bevakar sport, kvinnor som bevakar kultur och är familjeredaktörer).

Undersökningarna har gjorts många gånger. 1985 var det 73 procent som instämde i påståendet ”kändisjournalistik hör inte hemma i dagstidningar”, 2005 hade det sjunkit till 60 procent. Av allmänheten var det 77 procent som höll med om detta 2005.
Vi journalister tror att vi har större inflytande över dagordningen i den politiska debatten än både regeringen, partierna, näringslivet och intresseorganisationerna.
Vi journalister har ett betydligt större förtroende för svenska politiker än vad allmänheten har (49 respektive 27 procent) och vi är mer för EU än vad allmänheten är (58 respektive 40 procent). 68 procent av journalisterna anser att det är ett dåligt förslag att ta emot färre flyktingar i Sverige medan bara 24 procent av allmänheten tycker så.

Politiskt står vi journalister mer till vänster än vad allmänheten gör, ett faktum vi känner till sedan gammalt. 2005 var siffrorna 46 procent vänster och 12 procent höger bland journalisterna, men 31 respektive 34 procent bland allmänheten. Gruppen i mitten är alltså stor. De här siffrorna gäller inte partisympatier utan är svar på en fråga om var man ställer sig på en skala från höger till vänster.
Går man till partisympatierna visar det följande för 2005 i journalistgruppen:
Vänstern 14 %, socialdemokraterna 30 %, miljöpartiet 23 %, centerpartiet 4 %, folkpartiet 14 %, moderaterna 13 % och kristdemokraterna 2 %.
Allmänhetens siffror är följande: v 6 %, s 38 %, mp 6 %, c 7 %, fp 10 %, m 28 % och kd 5 %.

I USA lär det vara tvärtom i journalistkåren. Det påstår i alla fall journalistprofessorn Eric Alterman i en intervju i radioprogrammet Konflikt idag. Han säger att journalisterna i USA ”are conservatives”. Intervjun handlar om den oberoende journalistikens ställning i dagens USA. Lyssna på det! Jag vill nog tro att vi har en betydligt mer oberoende journalistik i Sverige än vad som framkommer om situationen i USA, även om vi här har sådana exempel som Erik Fichtelius och förre statsministern (och kanske också Schenström och Pihlblad).
I programmet intervjuas också Scott Ritter, amerikansk f d vapeninspektör i Irak. Han talar om dumskallarnas sammansvärjning och påstår att de flesta amerikaner hellre väljer att se på Idol än ett nyhetsprogram i tv. Frågan är hur det är hos oss i Sverige. Idol eller Rapport?

Andra bloggar om: , ,

Äntligen!

Doris Lessing får Nobelpriset i litteratur. Så fantastiskt roligt!

Tillägg ikväll: Jag kan bara upprepa att jag är glad att just Doris Lessing är den som uppmärksammas med årets litteraturpris. Det jag gillar bäst hos henne är hennes förmåga att berätta om framför allt kvinnors vardagsliv så att det blir både stor litteratur och en varm och nära berättelse. Hennes berättelser är lätta att ta till sig. Ja, jag är verkligen glad för detta, även om hon själv inte är så imponerad.

Andra bloggar om:

Nätvänner

Will Reader är en brittisk forskare som undersökt effekterna av sociala nätverkssajter, typ Facebook. Både DN och SvD skriver om hans forskning. Det han kommit fram till är att kontakt via nätet inte räcker, utan att det krävs IRL-kontakt också. Och att man inte automatiskt får en massa nya vänner via Facebook. Delvis håller jag inte med honom, för min egen undersökning visar att man visst kan etablera och upprätthålla djupa vänskapsrelationer via nätet, t o m utan att träffas IRL. Och det vet jag ju själv. Däremot tycket jag att det nog är ganska givet att man inte per automatik får en massa vänner bara för att de kontakter man har på Facebook kallas ”friends”.

Det jag läst och hört om Facebook tidigare har avhållit mig men igår skaffade jag konto där. Det ska bli intressant att se vad det leder till (6 registrerade ”friends” på ett dygn till exempel). Facebook har ju blivit så väldigt hajpat och frågan är hur länge det håller. Kanske är det den ultimata sociala sajten, efter Myspace? Eller kommer det snart något annat och tar över?

Men nätvänskapen tror jag har lika stor chans att bestå som IRL-vänskap. En del vänner har man kvar i alla lägen, andra tappar man kontakten med efterhand. Nätet är ju bara ett verktyg, och ett fantastiskt sådant, men det är ju vi som använder det som skapar innehållet.

Andra bloggar om: , ,

Svamp i skogen

Fram på eftermiddagen kom solen fram och då var det bara att ge sig raka vägen ut i svampskogen vid stugan. Vi hittade en hel del kantareller och en blomkålssvamp till, på precis samma plats som förra gången. Det blir en fin middag i morgon.

Hösten är en fin årstid. Just nu, och några veckor framåt, är det som vackrast i skogen när den skiftar från grönt till rött och gult. Och så luktar det så gott, från fuktig mylla, multnande löv och svamp. Det är fint.

När vi åkte hem började det skymma och kylan kom. Då kom också dimman och la sig över fälten.

Dagens bilder:

svamp

Inte någon ätbar svamp så vitt jag vet. Men vacker.

skog

dimma

kor

Ser du korna inne i dimman? De har sin beteshage precis i utkanten av stan, intill ett bostadsområde.

Idogt arbetande

För en liten stund sedan kunde jag läsa på VT:s nättidning att Dackarna vann SM-finalen i speedway och Västervik fick silver. Jag har följt min kollegas rapportering under matchen ikväll för att se hur den drar trafik (alltså inte av intresse för speedway). Vi har gjort en ganska stor satsning på webben nu under speedwayfinalerna och det märks på besökssiffrorna. Just nu kan jag se under ”Mest lästa idag” att artikeln om matchen fått 6778 klick. Det är rekord i vår nättidnings historia. Vår webb-tv har också rekordhöga tittarsiffror.

Statistik är intressant tycker jag, och än mer intressant blir det när man analyserar och tolkar den, och börjar fundera på vad den egentligen visar. Alla som jobbar med nättidningar, åtminstone i vår koncern, är mycket fokuserade på trafikstatistiken.

Det här är ju egentligen att sitta och jobba på min fritid. Och det är kanske inte alltid så bra, men vi som lever i protestantiska länder är ju idoga och har en hög arbetsbenägenhet. Det har nationalekonomen Horst Feldmann vid University of Bath i Storbritannien kommit fram till, enligt en artikel i DN. Samma studie omtalades i BBC:s Newspod igår och då intervjuades även Anthony Giddens som menar att det stämmer med Webers gamla teori. Det är den protestantiska kulturen som gett oss ett samhälle där arbete anses som viktigt.

Vi i protestantiska länder medger gärna att vi har en liten Luther på axeln som ser till att vi är flitiga. Så ock jag. Vi har lärt oss att arbete och flit leder till lycka, och visst gör det väl det. Arbetet är oerhört viktigt, och därför sitter jag och jobbar en kväll så här.

Nu ser jag att antalet klick på matchartikeln ökat till 6912 under tiden jag skrivit detta.

Andra bloggar om: , , , , ,

Skonaren Linden

Linden5

Skonaren Linden från Åland är en tremastad skonare på 49 meters längd. Ett riktigt stort segelfartyg alltså. Just nu ligger hon i Västervik, förtöjd vid Skeppsbrokajen och vi har varit ombord på besök ikväll. Himla trevligt var det, både att få se fartyget och att träffas ombord.

Linden

Linden2

Linden har Mariehamn som hemmahamn och mer information finns här. Nu har hon chartrats av Ihana-föreningen i Luvia utanför Pori (Björneborg) på finska fastlandet (hemsida på finska), en förening vars syfte är att bygga skonaren Ihana. Byggandet är ett EU-projekt för en miljon euro och 2011 räknar de med att Ihana ska göra sin jungfruseglats. Ihanabyggarna är i Västervik för att bland annat besöka Egil Bergströms skutvarv.

Linden3

Linden4

Stockholm

Ju mer jag är i Stockholm ju mer gillar jag stan, fast den är stor. Inte bara att få träffa mina barn som bor där, utan stadsmiljön. Det har förstås med att göra att jag rör mig på andra ställen än där jag tidigare varit, och inte bara ser det stressande och hotfulla i City.

Efter en underbar helg med ungdomarna (trots regn och halv storm i lördags) så ser jag på mina bilder vad mycket fint vi sett. Vi har gått drygt tre mil på två dagar enligt min stegräknare (c:a 38 000 steg under dagarna i Stockholm), en hel del under en långpromenad idag. Då promenarade vi från Sickla udde, i Hammarby Sjöstad, utmed vattnet i södra Hammarbyhamnen och ner mot Skanstull där det var broöppning. Sedan gick vi upp mot Ringvägen på Söder och tog Östgötagatan upp mot Skatteskrapan för en välförtjänst fika, och sedan Katarina Bangata ner mot Vitabergsparken och färjan tillbaka till Hammarby Sjöstad från Barnängen. Igår gick vi från Kulturhuset vid Sergels torg, Sveavägen mot Stureplan och lite krokar runt där och Sibyllegatan ner mot Gamla Stan. Det är sällan jag haft ärende åt det hållet förut.

På Kulturhuset såg vi två utställningar: Martin Parr och Jan Stenmark. Martin Parr är engelsk dokumentärfotograf. Jag gillar hans bilder.

Några av mina bilder från Stockholmsbesöket i helgen:

Hammarby Sjöstad1

En brygga ganska nära Sickla udde.

Hammarby Sjöstad2

En brygga i närheten, någonstans mellan Sickla udde och Södra Hammarbyhamnen. Det var inte alls så kallt idag som det ser ut, utan vi hade runt 15 grader varmt och solsken. Det är fint att komma så långt ut i vattnet som man kan göra här.

Skantstull1

Broöppning vid Skanstull.

Skantstull2

Kanske är båtarna på väg till vinterförvaring. Här fanns det en hund med ombord.

24 och en halv mil

Först 24 mil i bilen fram och tillbaka till Norrköping idag och sedan en halvmil springande i motionsspåret.  Och det var nog motionsspåret som var mest påfrestande, om än uppiggande. I Norrköping har jag varit på koncernkontoret och lärt mig hur vårt nya publiceringsverktyg för webben fungerar. Och det ser bra ut, mycket bra. Det blir roligt att få ett nytt arbetsredskap.

I övrigt rusar dagarna på med jobb på dagen, i vanlig fart, och springa, läsa, maila på kvällen. Här om dagen var vi utan uppkoppling hela kvällen, och då kände jag mig ganska vilsen. Det blev en kursbok i stället.  Webbdesignkursen är igång och första uppgiften är inlämnad. Webbskrivarkursen har precis startat men inte kommit igång med något kursmaterial. Javascripkursen från i sommar är avslutad och betygssatt: VG. Kul, tycker jag. Nu måste jag bara se till att använda mina nya kunskaper.

Gotland och Idö

Ibland får man resa i tjänsten i mitt jobb. Till exempel till Gotland på webbmöte och till Idö på kickoff. Det är fint att vistas på öar ibland.

Vädret har varit strålande, både onsdag-fredag på Gotland och idag på Idö. Om Gotland finns det bara gott att säga, och att gå omkring i Visby är som att ströva i ett medeltida men levande museum. Som en annan värld. Och vilken god mat de har där. Vi åt lamm förstås, och rökt ankbröst med gutesenapssås, fisk med jordärtskockspuré (supergott och krämigt), den vackraste kycklingsallad jag sett, och så saffranspannkaka med salmbärssylt. Finns det bara god mat på Gotland?

Jag shoppade lite gotländsk design i linne och bomull och lite godsaker. På havet var det lugnt åt båda hållen och från mötet fick jag många bra saker med hem.

Bild från Visby:

Visby

Fler bilder finns på den här sidan.

På Idö idag strålade solen efter regnet i morse och vi hade en riktigt varm och fin sensommardag. Så här ser det ut på Idö:

Idö

vatten

Vid bryggan.