Författare: Eva

Raska steg på isen

Det är trist att det är så halt nu på vintern, när temperaturen ligger runt nollan. I morse var det ren isgata på sina ställen, så jag gick raka vägen till jobbet. Det går inte att gå några extra kringelikrokar i sådant väglag.

Och det är tråkigt, tycker jag. För en rejäl promenad på morgonen är den bästa förberedelsen för dagens arbete. Tankarna klarnar och problem blir lösta. Och i poddradions sällskap blir det aldrig tråkigt.

Jag brukar gå en extra bit så att det blir minst en halvtimme. Annars tar det ungefär 18 minuter att gå till jobbet. Dessutom är det bra för konditionen. Jag har ju svårt att ta mig tid att motionera systematiskt, gå på gym och så. Men gå går alltid. Långpromenader eller gå så mycket som möjligt under dagen. En halvtimme på lunchen och sedan en liten extra sväng ibland på vägen hem, och jag kommer upp i mina drygt 10 000 steg per dag, som jag bestämt mig för att uppnå om jag kan.  Idag blev 11 623 steg.

Fast egentligen tror jag att runt 15 000 steg per dag vore behövligt, för att få bättre kondition och tappa lite onödig vikt. Det är så tröttsamt när det är så här på vintern, det märks på en gång när motionen minskar.

Lambohov

Idag har vi gjort en spännaden resa och utforskat stadsdelen Lambohov i Linköping. En vanlig svensk förort med människor från världens alla hörn boende. Här ligger Konsum åt ena hållet och apoteket åt andra och alldeles intill både kyrka och pizzeria. Det är nästan som hemma i Johannesdal, tycker vi, fast lite större och lite bättre service. Och Pizzeria Pinoccio hade lika goda pizzor som Torino här hemma, fast tunnare och större.

Eget skryt

Jag måste förstås också notera mina senaste kursresultat. VG på den nu avslutade webbpubliceringskursen på distans på Högskolan i Kalmar. Och en uppmuntrande kommentar till min första inlämnade uppgift på CSS-kursen på distans på Umeå universitet: ”Snyggt jobbat! syns på din kod och dina kommentarer att du förstår vad du gör!” Tack, magistern! Det gjorde mig glad. :-)

Bokkonsumtion

Kulturkonsumtionen verkar inte minska och bokläsningen ökar tror jag mig ha läst ganska nyligen. Idag läste jag Tomas Polvalls essä i NT om hur bokköpen flyttat från boklådorna till nätet. Synd om bokhandlarna förstås, men kulturen når ut lättare. Här ser vi verkligen nätets stora fördel, att så lätt kunna söka sig fram till det man vill ha, i stället för att kolla runt bland de böcker som bokhandlarn har hemma.

Nej, jag är inte någon vän av att lägga ner de lokala boklådorna, långt ifrån, för det vore verkligen synd. Så därför handlar jag där när tillfälle ges. men böcker köper jag nästan bara på nätet numera. Tomas Polvall skriver att han ser på sitt Amazon-konto att första köpet där skedde i juni 1998. Amazon har jag bara handlat hos någon enstaka gång, däremot ofta på svenska Adlibris. Där visar min kontoinformation att mitt första köp skedde den 9 juli 1999 och då köpte jag ”Charlotte Gray” av Sebastian Faulks och ”Nattrond” av Helene Tursten. Men jag undrar om det verkligen var det första köpet. Jag tror att jag var ganska snabb med att handla när Adlibris hade startat, redan 1997. En av grundarna var Pär Svärdson från Västervik, vilket man kan läsa om på företagsinformationen på sajten. Och jag visste om att den var på gång när han jobbade med den.
Idag fick jag mitt senaste bokpaket därifrån (fick och fick… det kostar förstås) och det innehöll boken ”Beginning CSS – Cascading Style Sheets for Web Design” av Richard York. Jag har bläddrat lite i den och den verkar bra, dvs innehållsrik och lätt att hitta i. Jag ser att det är många exempel, och det är bra.

Den här tillgängligheten på böcker via nätet främjar ju läsningen, det är jag alldeles övertygad om. Det är så lätt att handla en ny bok, bara ett klick bort. Och jag tror också, precis som Tomas Polvall, att det även främjar bredden, att vi inte bara läser samma böcker allihop utan allt möjligt. Säkert har nätet betytt mycket för den smala litteraturen, för att hitta sina läsare.

Ikväll ska jag inte läsa CSS-boken utan fortsätta med ”De ovanliga” – del 2, av Åke Moqvist. Läs den! Det är en fanstastisk bok om ovanliga människor (precis som del 1) som jag nog inte hade hittat utan nätet.

Idag blev det 11 053 steg under en förfärligt stressig dag. Och jag blir trött bara jag tänker på allt jag ska hinna med i morgon.

Andra bloggar om: , ,

Plikten avklarad

I år har jag varit riktigt duktig och fått ihop kontrolluppgifterna i tid, även om det är sista dagen för inlämning i morgon. Jag har ofta missat med några dagar förr om åren.

Stressigt på jobbet idag, och mycket spring. 10 531 steg blev det.

Det blir nog en bättre dag i morgon. Jag ska vara ledig på fredag och det känns stressande att pressa in veckans jobb på fyra dagar i stället för fem.

Mac

Lars Berge i Svenska Dagbladet träffar rätt när han skriver om oss macanvändare idag. Att mac är mer något som man tror på, som en religion man bekänner sig till. Men nu när pc:n allt mer närmar sig mac kanske trosbekännelsen börjar avta…

För någon vecka sedan hittade jag tillbaka till mitt gamla konto hos Tjejringens mactjejer. Det var i slutet av 1900-talet som jag blev medlem där. Sidorna finns kvar även om verksamheten är avsomnad.

Kul med gamla datorminnen… :-)

Idag har jag gått 10 325 steg. Och klippt håret.

Andra bloggar om:

En ovanlig dag

Utan att stressa det minsta idag har jag hunnit med något alldeles ovanligt. Nämligen att allt som jag hade på dagens att-göra-lista faktiskt är utfört. Det ni! Det har jag knappast varit med om förut. Oftast brukar söndagarna avslutas med en lätt ångest över allt jag inte hunnit under helgen, men hade hoppats hinna.

Och ändå har jag både hunnit städa och läsa ut ett par böcker. Kursuppgifterna är gjorda och inlämnade, räkningarna betalda, diverse uppdrag utförda och tvätten är tvättad.

Sent igår kväll började jag på en ny deckare, ”Vargtimmen” av Denise Mina och efter ett antal timmar i soffhörnet är den nu utläst. Den är helt OK. Jag gillar hennes beskrivnignar av Glasgow och journalistiken från 80-talet. Det känns inte så avlägset, fast det är mer än 20 år sedan. Den här boken utspelar sig 1984, året min äldste son föddes och därför ett år jag aldrig glömmer.

Igår läste jag John Pilgers bok ”Friheten får vänta”, med ett antal reportage eller snarare essäer om kamp för mänskliga fri- och rättigheter i världen, och hur den kampen motarbetas av dem som har makten. Till exempel den brittiska regeringen i fallet Chagosöarna i Indiska Oceanen. Britterna föste ut öborna och sålde ön till den amerikanska militären på 60-talet. Än idag har de inte fått återvända hem, bara göra ett kort besök vid sina anhörigas gravar, utan lever i fattigdom på Mauritius.

Andra bloggar om: , , ,

Lördag

För ett par veckor sedan fick jag en anmodan från Mia att svara på en bloggenkät, som hon själv svarat på och skickade vidare till mig. Nu har jag svarat på den och skickar den vidare till vem som vill svara på den.

Igår svarade jag på en annan enkät. Med snigelposten hade jag fått en enkätformulär från SCB som ville att jag skulle  svara på frågor om säkerhet och trygghet. Jag och 29 999 svenskar till. Nu är svaret postat.

På begäran ska jag nu berätta hur det går med mina bokplaner. I höstas skickade jag mitt bokmanus till ett par förlag, och de skickade tillbaka det med ”nej tack”, vilket förstås känns trist. Nu väntar jag på svar från nästa förlag.

Parallella världar

Parallella värdar finns i universum, menar vissa fysiker. Kanske är det sant, jag kan ju inte kontrollera det. Därifrån är steget inte långt till parallella världar i cyberspace, åtminstone inte i mediakören. Den parallella värld som Second Life utgör bara växer och har blivit så påtaglig i sinnevärlden att Sverige nu ska upprätta en ambassad i denna virtuella värld. Jo, det påstås i DN och i en artikel i Tech som jag fått i ett gruppmail från ledaren för den svenska gruppen i SL (där maken och jag är medlemmar, dock knappast aktiva).

Säkert är det ett smart drag att kunna nå tre miljoner nätanvändare i världen via en officiell ambassad i SL. Det visar väl på framsynthet… Vi lever ju i cyberspace i den pågående web 2.0-eran, där kommunikationerna sker via nätet. Kanske borde jag göra en inloggning ikväll och kolla läget.

Innan vi pratade om parallella världar ikväll, maken och jag, så hade jag läst lite i Fokus som kom i brevlådan idag. Då såg jag att en gammal kurskamrat från journalistutbildningen i Skurup numera jobbar där. Och det skulle jag förstås berätta för maken, och vindlade in mig i historier om både den personen och ett par till, vi som en tid delade lägenhet mitt i samhället i Skurup. Och jag såg dem framför mig som de var då, både H och S och J. Det var 1980-81 och vi var väl sådär 27+ ungefär. Och plötsligt insåg jag att de är ju också medelålders utanpå nu, precis som jag. Fast inombords blir vi väl aldrig mer än 27.

Ja ja, åren går… Och jag med. 11 887 steg idag.

Ledsamt är det att Olle Stenholm gick bort i förtid, igår.