Författare: Eva

Den milda hösten fortsätter och det börjar bli riktigt kusligt med denna värme på senhösten, i slutet av november. Visst är det skönt att vara ute men det borde vara vinter snart. En tunn jacka och en t-shirt räckte gott och väl i motionsspåret i eftermiddag.

Nu i höst diskuteras ju miljöförstöringen ovanligt mycket och i breda lager; tack vare tv-serie, Al Gores film, Sternrapporten med mera uppmärksamhet. Men det vi vet om ämnet har ju i stora drag varit känt länge även om många blundat för det och fortsatt leva sina bekväma icke-miljöanpassade liv. Krävs det en påtaglig väderförändring som i år för att vi ska vakna?  

SNS kom nyligen med en rapport om ungdomars och invandrares begränsade möjligheter till inträde på arbetsmarknaden. Den bekräftar något vi vetat sedan länge: att det är svårare för invandrare att få jobb, med relativt sett hög arbetslöshet som följd. 

Här tar man också upp det faktum att en utländsk utbildning i många fall inte är mycket värd i Sverige, trots att den säkert i många fall är lika bra och bättre än de  svenska utbildningarna. Till exempel kan en invandrare med utländsk akademisk examen tvingas till grundskolestudier igen som en anpassning till svenska krav. Så här skriver rapportförfattarna: "Att till exempel högskoleutbildade invandrare ägnar flera år åt studier på grundskolenivå gynnar knappast deras möjligheter på arbetsmarknaden, och kan rimligen inte heller ha positiva effekter för självbilden." Nej, det tror jag också.

Varför är det så här i Sverige? Att den som kommer från ett annat land, åtminstone om det ligger utanför Norden, ofta diskrimineras. Varför är vi rädda för främlingar? Varför har vi ett misstroende mot "de andra", de som inte är som vi? Det diskuterade vi vid senaste seminariet på kursen i socialantropologi, men några svar tycks inte kunna skönjas. Det är sorgligt och skamligt att vi inte kan se på andra så som på oss själva, att vi drar gränser mellan människor och ser några som bättre och några som sämre. 

Det finns tydligen stora nackdelar med EU-utvidgningen. Gomorron Världen idag hade ett inslag idag om hur den kristna högern, med katoliker i spetsen, börjar få gehör inom EU för att begränsa kvinnors rätt till abort. I en intervju oroade sig den svenska EU-parlamentarikern Lena Ek från Valdemarsvik om hur Polens katolska parlementsledamöter driver frågan att förbjuda abort (under ledning av en kvinna!). Tydlingen vill de, och en del andra från EU:s nya medlemsländer, ta ifrån kvinnor rätten till att själva bestämma över sin kropp. 

Precis som moral majority i USA har fått för sig sedan länge.

Det är skrämmande att man i EU idag för fram, och tydligen vinner terräng, för sådana konservativa åsikter som går stick i stäv mot mänskliga rättigheter. Ett utslag av religiös fundamentalism.

I grunden är det ju egentligen ganska obegripligt att andra människor ska kunna bestämma om hur jag och andra kvinnor ska förfara med min kropp. Min kropp är ju min! Ingen annans. Men i patriarkatet har vi ju den ordningen att andra (framför allt män) tar sig friheter på kvinnors bekostnad. Ännu svårare att förstå är ju detta, att det är kvinnor som driver frågan.

De som gör det kan ju bestämma över sig själva, det räcker ju. Tycker de att det är fel att göra abort ska de förstås avstå från att göra det. Men hur kan de få för sig att bestämma över någon annan? Motivet är ju inte att tvinga fram fler barn i Europa utan att tvinga på andra människor sin egen religion och politik. Har de inte förstått att vi har ett demokratiskt samhälle där mänskliga rättigheter ska gälla för alla?

Gomorron Världen lyssnade jag förstås på i min iPod, när jag tog mig runt motionsspåret. Först 5,5 km-slingan och sedan 2,3 km-slingan. Det är elljus på den kortare och jag var så sent ute i eftermiddag att ljuset hade tänts. Men det var som tur var inte så mörkt efterson ljusen där inte är särskilt upplysande. 

Det var skönt ute i skogen idag, jag gillar ju hösten.