Författare: Eva

Javascript och css

Igår kväll och i förrgår kväll satt jag i flera timmar med den senaste javascript-uppgiften på webbpubluiceringskursen. Efter mycket trixande har jag nu fått till en sida med en hyggligt snygg sorterbar tabell och en bildvisning där bilderna växlar vid mouseover. Men vad krångligt det var! Sidan finns här på min kursblogg.

Det är faktiskt inte så svart att fatta principen för hur både javascript och css fungerar. Det svåra är att få till detaljerna, sätta fnuttar och hakar på rätt ställen och komma ihåg sluttaggarna och allt sånt… Men jag lär mig, det gör jag.

Kursbloggen gör vi i Textpattern och där gör man separata siddelar som man lägger scripten i, vilket jag tycker är både enklare och svårare än att ha allt i en enda fil. Det är ju lättare för att det inte blir så mycket att rota i åt gången men svårare för att man måste växla mellan olika sidor hela tiden.

— 

Jag hade hoppats att kunna ge mig ut i motionsspåret ikväll, efter att ha haltat i några dagar. På jobbet idag har det känts bra i foten. Men icke, när jag promenerade hem så kom smärtan tillbaka och jag fick snällt ge mig för krämporna. Oerhört frustrerande.

11 084 steg blev det idag i alla fall, och ungefär lika många igår, fast jag inte hann notera det. 

Den förste bloggaren?

Filosofen Michel de Montaigne var nog den förste bloggaren. Han levde 1533-1592 i Bordeaux i Frankrike. Han bloggade utan dator, lär jag mig vid en titt i makens filosofihistoriebok (”Filosofins historia” av Svante Nordin).

Montaigne bodde hemma på godset, tillbringade dagarna i sitt bibliotek två våningar upp i ett torn på godsets gård. Där betraktade han livet på gården, läste i böcker, skrev essäer om högt och lågt, allt som kom hans tankar förbi. Han skrev om privata funderingar enligt associationsprincipen och växlade mellan olika ämnen. Det handlar om honom själv och hans egna iakttagelser och tankar. Men framför allt är han sig själv i det han skriver, ett subjekt, och individuellt jag.

Jag tycker att det låter som en bloggare.

Epikuros

Vi konstaterar just att vi nog är epikurister båda två (förutom den kompromisslösa rationalismen, se längst ner i inlägget). Maken läser nu teoretisk filosofi på Linköpings universitet och pluggar om de historiska filosoferna. En av dem är Epikuros vars lärjungar kallas epikurister.  Allt enligt kursboken Filosofins historia av Svante Nordin. 

Utdrag från makens anteckningar: 

Epikuros (ca 341-270 f.Kr.) kom från ön Samos men var bosatt i Aten.

Epikuros grundade sin "Epikuriska trädgård" som var en skola i Aten ca 306 f.Kr. enligt maximen "lev i skymundan".

Lusten är början och slutet för ett lyckligt liv men vi undviker många lustupplevelser som längre fram leder till obehag, menade Epikuros. Lusten är i sig det goda och olusten i sig det onda. Epikuros är inte, som kyrenaikerna, inställd på omedelbar njutning. Tyngden ligger på den själsliga lusten och olusten före den kroppsliga.

Det viktiga är ett liv i lugn tillbakadragenhet, ägnat vänskapen och samvaron, de filosofiska samtalen och forskningarna, det naturliga och hälsosamma.

Epikuros menar att frånvaron av smärta och olust räcker för vår lycka. Lust är frånvaro av kroppslig smärta och själslig oro.

Begären klassificeras i naturliga och onaturliga samt nödvändiga och onödiga.
naturliga och nödvändiga behov – tex hunger och törst.
onaturliga och onödiga begär – tex begär efter pråliga kläder eller smicker.

Epikuros ansåg att all filosofi som inte bidrog till att göra människorna lyckliga eller hindra dem från att vara olyckliga var onyttig.

Epikuros ansåg att hans naturförklaring kunde hjälpa människorna till lycka och sinnesfrid.
Det som oroar människor är i stor utsträckning fruktan för gudarna och fruktan för att i döden utsättas för straff. Eftersom gudarna enligt Epikuros inte har något behov av att påverka människorna och att känsloförmågan upphör med dödens upplösning av människan behöver människorna inte frukta varken livet eller döden. Det är genom att ta bort längtan efter odödligheten som Epikuros anser att vi kan leva livet njutbart.

Genomförd materialism
All kunskap kommer till oss utifrån genom sinnena.
Naturläran bygger på atomlära med atomer och tomrum. Genom antagandet av atomer kan Epikuros förklara förändringens problem med att atomerna sprids när något förstörs men atomerna själva finns kvar och är oföränderliga och eviga. Till skillnad från Demokritos antar Epikuros att det finns förlopp utan orsaker. Atomer avviker ibland utan orsak från sin bana och klumpar ihop sig med andra atomer. På så sätt skapas en turbulens som till slut bildar hela världar med olika ting. Det finns ett universum men många olika världar.

Epikurismen var främst en levnadsvisdom och en livsform som handlade om ett bemästrande av livet och av de mänskliga villkoren. Levnadskonsten handlade om önskningarnas anpassning till verkligheten. Lugn värdighet, rättrådighet och kompromisslös rationalism utmärkte epikuréernas ideal för en filosof. (En del av dessa saker hade de gemensamt med Kynikerna och Stoikerna.)

Socialantropologi

Det är ett svårt ord att stava till och vill nästan alltid bli fel när jag skriver det i något dokument. Oftast blir det för många p. Idag har jag ägnat nästan hela dagen åt ämnet, för jag har en uppgift jag ska skriva på den kursen. En uppgift som skulle varit klar i onsdags men som jag inte hunnit.

Den innebär att skriva om kulturbegreppet och att göra en jämförelse mellan två socialantropologer som använder det på olika sätt. Jag har läst kurslitteraturen och funderar nu på själva uppgiften, hur jag ska lägga upp den. 

När jag klev ur bilen ikväll råkade jag stödja för mycket på den onda foten (höger), det högg till ordentligt så nu går jag och haltar rejält. Men det ska väl blir bättre. Det var när vi kom hem från motionsspåret, där jag hade räknat med att springa men inte kunde för att det gjorde ont, så jag gick i stället. 7995 steg blev det idag.

Java

Ibland stångar jag mig blodig av frustration, ibland är det jättekul. Det handlar om jobbet med vår nättidning. Det är himla roligt när jag lyckas lösa små problem och fixa till det så att det blir som det ska. Och himla trist när det inte går, när tekniken och systemmallar sätter gränser jag inte tar mig över.

Ikväll har jag hållit på med en uppgift om javascript på den ena webbpubliceringskursen. Inte så att jag lärt mig skriva javascript, men lärt mig förstå lite vad det innebär och hur jag kan använda det. En del av uppgiften är att göra en sorteringsbar tabell av något slag, och det var inget problem. Men jag ska också försöka mig på något mer och lite mer avancerat. Inlämning är inte förrän på onsdag i nästa vecka, så det räknar jag med att hinna.

I eftermiddag var jag på en förhandsintervju med en konstnär inför hennes vernissage i morgon på ett galleri i stan. Hon heter Gun Eld Sandström och har gjort häftiga målningar som jag gärna skulle köpa om jag hade pengar. Starka färger och abstrakta motiv. Det gillar jag.

I morse glömde jag nollställa stegräknaren så gårdagens resultat ingår i de 22 483 steg jag gått sedan i går morse. Det grämer mig mycket att jag inte kunnat springa sedan i söndags, eftersom jag både har lite ont i foten fortfarande efter fallet och inte riktigt känner mig trygg i mörkret i eljusspåret. 

Fragment av livet

Skoghall är centralort i Hammarö kommun i Värmland. I Skoghall bor Conny Erlandsson som driver torgets gatukök, och hans vän Roger Jansson, fixaren och före detta sjömannen. Där bor också Elisabet, Connys före detta fru. Åtminstone om vi får tro författaren Robert Åsbacka som skriver om de här människorna i sin nya roman ”Kring torget i Skoghall”. Men det är ju en roman, inte en dokumentär berättelse.

Vi rör oss alltifrån 60-talet till vår egen tid och historien hoppar mycket fram och tillbaka, som pusselbitar eller delar som bildar ett mönster. Det handlar om Connys och Elisabets barndom, och vad som hände med Elisabets mamma som vi aldrig riktigt får veta, bara anar.

1994 är ett avgörande år i Connys och Elisabets äktenskap, och så småningom blir det skilsmässa, vilket tar ner Conny så mycket att han låter gatuköket förfalla. Det är då Roger Jansson rycker in, med hemkokt senap och kantareller på moset.
Parallellt med detta planeras någon form av outgrundligt konstprojekt i Skoghall.

Jag blir inte riktigt klok på denna bok. Det är en litterärt välskriven historia och författaren är en driven berättare som kan konsten att fånga läsaren.
Kanske kan man säga att romanen består av fragment, vändpunkter i människornas liv, som förändrar dem och vänder livet åt ena eller andra hållet.
Boken tränger sig på och kräver uppmärksamhet, och det är den sannerligen värd.

Prylar och upplevelser

Nu har varje tv fått en egen människa. I alla fall i USA. Maken läste någonstans (troligen på Digg) i förra veckan, att det nu finns fler tv-apparater än personer i Det Stora Landet i Väster.

Visst är det fantastiskt vad människan kan hitta på…

Jag tänkte på det här idag när jag varit och handlat mat på lunchen och var på väg nerför Storgatan till jobbet. Butik efter butik med saker att köpa. Helt enkelt massor med prylar. Och utmed Infarten växer varuhusen upp, det ena efter det andra. Idag kom det ett nytt reklamblad för det senast öppnade prylvaruhuset. 

Jag tänkte att jag måste väl åka dit snart och kika, men hittade inget i reklamen jag ville ha. I stället blir jag så trött av alla saker jag redan har omkring mig här hemma.

Däremot kan jag bli pigg på upplevelser. Nu har jag köpt biljetter till Vasateatern i allhelgonahelgen, uppsättningen av Doktor Glas. Det ser jag fram emot, att gå på teatern med familjen.

Igår blev det inget bloggat för då höll jag på alldeles för sent och installerade en Textpattern-blogg. Den ska jag ha som arbetsblogg på jobbet, för information till arbetskamraterna. Jag tycker att WordPress är mycket behändigare som bloggverktyg men på webbpubliceringskursen i Linköping lär vi oss Textpattern och jag tänkte att om jag tar den så har jag en till att öva på och kan göra olika saker, och på så sätt lära mig mer. Det jag lärt mig mest hittills är nog att förstå CSS-mallar.

12543 steg har jag gått idag, trots att jag har ont i foten fortfarande. Som tur är gör det inte ont hela tiden, bara ibland och mest när jag suttit stilla en stund.

Plötsligt en dag i Figeholm

Vad kan man göra en hel dag i Figeholm? Jo, man kan ha kickoff med jobbet på en konferensanläggning. Den ligger alldeles vid havet och ikväll, efter dagens övningar, fick jag faktiskt tillfälle att sätta mig på en träbrygga och doppa fötterna i sommarvarmt vatten, trots att det snart är oktober.

När vi gick till bilen ikväll för att åka hem lyfte vi blicken upp mot det stjärnklara himlavalvet. I stan är det inte samma känsla eftersom det aldrig blir så mörkt här, med alla gatlysen och ljus från fönstren.

Det är fint att komma ut i naturen så där, en dag. Vi satt utomhus mesta tiden tror jag, och det var riktigt gassigt i solen.

Några promenader i omgivningarna hann jag med också, och har hunnit ta minst 9 685 steg idag. Det känns också bra för det hade jag inte räknat med. 

Höstmörka kvällar

Nu har det blivit så pass mörkt på kvällarna att vi får springa i elljusspåret när vi ska motionera. Första gången ikväll, och givetvis saknades det lampor på några ställen en bit in på spåret. Så jag snubblade på en trädrot eller sten och for omkull, slog sönder mobilen som jag hade i fickan och fick ont i knäet och foten. Inte så farligt men jag linkar omkring nu.

Trist, och jag blev besviken för om det inte ska gå att springa på vardagkvällarna efter jobbet. Det är inte kul att lägga av med motionsspringandet nu när vi fått in vanan. Det känns inte tillräckligt att springa en gång i veckan, på helgen. 

16 748 steg blev det i alla fall idag.