Makarna Cahier på Helgerums slott
Här kan ni lyssna på en inspelning från den 21 september 1928. Det är operasångerskan Sarah Jane Layton Walker Cahier som sjunger. Hon bodde då med maken Charles Cahier på Helgerums slott, några hundra meter härifrån. Det är ganska mäktigt att höra en röst från 1928, rösten av en kvinna jag läst och skrivit om många gånger, men förstås aldrig träffat. Hon dog några år innan jag föddes.
Madame Cahier och hennes make köpte slottet 1925. Då styckades slottet och slottsparken av från det stora Helgerumsgodset. Godset köptes av Knut och Alma Nelson som bodde i det hus där vi nu bor. Slottet fick fem hektar egen mark.
Makarna Cahier bodde i USA. Charles Cahier var svensk och hette från början Gottfrid Carlsson. I Västrums församlingsbok står det ”Gottfrid Emanuel Charles Cahier, slottsägare”. Sarah Jane Layton Walker kom från Nashville i USA men arbetade som operasångerska i Europa. I Sverige blev hon kunglig hovsångerska och fick svenskt medborgarskap. På Helgerum står de som inflyttade den 16 juli 1927. 1940 donerades slottet till Stim. Då hade makarna hunnit skilja sig 1935 och Madame Cahier, som hon kallades, var inte längre kvar.
Om de bodde här hela tiden veta jag inte, men de vara skrivna här ett antal år. Troligen hade de bostäder även på annat håll, kanske i någon europeisk huvudstad och i USA. När de kom hit hade de tre barn med sig, som står antecknade som ”mannens barn i föregående äktenskap”. De hette Carolus Sven Harald Cahier, Dagmar Emma Viktoria Cahier och Gustaf Adolf Cahier. Makarna Cahier hade gift sig 1905 och möjligen var barnen bådas barn men födda före äktenskapet. Dottern Emma var äldst, född 1896 i Wien, 1929 flyttade hon härifrån till Berlin. Gustaf Adolf var ett år yngre, också född i Wien, och ska ha kommit hit från USA men prästen har antecknat att han är ”inskriven på faderns uppgifter” så han kanske aldrig bodde här. Två år senare är han utflyttad till USA. Yngst var Sven som föddes 1898 i Böhmen och han var fänrik i Kungliga Livgardet. Han återvände till Stockholm 1929. Alla barnen var ju vuxna men är ändå inskrivna vid samma inflyttning som sin far, eller möjligen båda föräldrarna.
Charles Cahier var född 1868 och Jane föddes 1875. Även för makarna har prästen noterat att de är ”inskrivna på mannens uppgifter”. Det innebär förmodligen att de inte hade några födelsebevis eller andra papper med sig och visade upp, utan att det är deras egna muntliga uppgifter som ligger till grund för kyrkobokföringen. De var ju slottsägare och på den tiden var nog deras ord förmer än den vanliga torparens, som alltid avkrävdes prästbetyg.
Manne Hofrén skriver i sin Helgerumsbok om makarna Cahier: ”Här på Helgerum fann madame Cahier och hennes make en tillflyktsort efter sitt sinne”. Han berättar också att de samlade omkring sig betydande sångkonstnärer från hela världen.
Det verkar som om det är Jane som är den tongivande i paret, inte bara som sångerska. Maken ska ha varit hennes impressario i Sverige, alltså hennes manager enligt nutida vokabulär. Det passar väl in på Helgerums historia, som varit ett kvinnornas slott. När de flyttade hit var slottet i dåligt skick men de rustade upp det. Under deras tid brann mejeriet ner och det tänkte Charles bygga upp igen och göra till en annexbostad, men det blev aldrig gjort.
I Västrums hembygdsbok finns ett foto taget på kyrktrappan efter en ”bejublad konsert”. Något årtal finns inte angivet, men troligen är det från slutet av 1920-talet.
Här finns fler Youtubefilmer där Madame Cahier sjunger:
Och här:
Tack till min granne som uppmärksammade mig på detta!
Kartorna visar förändringar
Nu ska jag visa dig hur roligt man kan ha med kartor. Gamla kartor är inte bara vackra som konstverk, de säger också mycket om hur en plats har förändrats över tid.
Historiska kartor finns digitaliserade hos Lantmäteriet. Här är det lätt att söka och det finns mängder. Den riktigt stora skatten är nog skifteskartorna, de som upprättades vid någon av skiftesreformerna i en by. Då finns det ofta också tillhörande protokoll från uppmätningar.
Kartorna här visar Helgerum där jag bor. Jag har tittat på dessa kartor så oändligt många gånger och varit ute i markerna och letat spår efter gamla tider, med en utskrift av kartan i hand. Det här är så himla roligt.
Helgerum var egentligen inte en by från början, men i dag kan vi nog säga att det är så. Det är fem hus i en klunga varav vi bor i ett, sedan ett litet område med nio sommarstugor, därefter slottet nere vid viken och så tre bebodda hus till på andra sidan ån. Helgerum är ett gammalt gods som fanns redan på medeltiden. Det ligger i Västrums socken i Tjust härad, ett härad som i dag i stort sett utgör Västerviks kommun. Helgerum ligger vid Landviken, en vik av Östersjön söder om Västervik. Det är en vacker trakt, mycket kuperad som du kan förstå av kartorna.
Något som kartbilderna också visar är att den odlade marken till stor del är densamma som i dag, efter mer än 300 år.
Kartbilderna här är utsnitt och inte i exakt samma skala eller exakt samma riktning. För att du ska kunna orientera dig har jag gjort en röd prick där huset vi bor i ligger, och en blå prick vid slottet. Dessutom har viken en utbuktning som kallas Flagen och som gör att du kan se på kartan var vi är.
Samtliga dessa kartor finns på Lantmäteriets webbplats. Jag har mailat dit och frågat om publiceringen till blogginlägget och fått till svar att Lantmäteriet inte har någon upphovsrätt på kartor äldre än 70 år. Det tolkar jag också som att du kan använda en historik kartbild till exempel i din släktberättelse, oavsett om du har den i en blogg, på en hemsida eller i en släktbok.
1691. Den äldsta kartan över Helgerum är från 1691. Det var innan slottet byggdes vid mitten av 1700-talet (därför ingen blå prick). På slottets plats fanns det bara en bro över ån och på höger sida intill bron verkar det finnas en större byggnad, eller något annat.
Vid den här tiden låg mangårdsbyggnaden (K) på en kulle som senare fått ge plats för ladugårdar. Visst är det ett fint litet hus som ritats in där? Det ska ha varit en karolinergård och kanske har kartritaren försökt efterlikna det verkliga huset, men det är inte säkert. Från mangårdsbyggnaden går det en streckad stig bort mot bron över ån. Den vägen finns kvar än idag, men bara som en liten väg mellan husen, efter att ha varit allmän landsväg i många år.
Framför vårt hus i dag är det en stor gräsmatta och på den låg då ett hus (L) som troligen är en ladugård på 1600-talet. Kanske är det därför vi har så frodig gräsmatta, med gammal kogödsel nere i jorden? Snett till höger om ladan finns en bit odlad mark (2). Där går i dag vår infart ut mot landsvägen.
I överkanten av kartbilden finns ett lite större odlat markområde på högra sidan. Det är fortfarande odlad mark och i ena kanten fanns vid mitten av 1900-talet en mindre fotbollsplan här.
1787 framställdes två nästan, men inte helt, likadana kartor. Det som skiljer är färgerna och kartritarens handstil. På den här kartan finns det också en uppgift som inte finns i den andra från samma år.
Nu är också betydligt många fler hus utritade, vartenda ett tror jag. Jag får det till inte mindre än 22 byggnader.
Slottet är byggt och ligger lite utanför det här kartutsnittet.
De husen som ligger jämnt placerade i en kvadrat vid den övre siffran 2 ska vara de gamla boningshusen och husen som ligger mer utspridda är ladugårdar, loge och andra uthus. Det är en liten kulle här, den ljusa fläcken som är inramad av hus är högst upp på kullen.
I Flagen ser vi att det finns ett skeppsvarv. Det fanns redan på 1500-talet men är alltså inte markerat på den första kartan. Här byggdes många skepp, både handelsfartyg och krigsskepp. Varvet var igång ända till 1880-talet, allt enligt historikern Manne Hofrén som skrivit en bok om Helgerum. Några av byggnaderna närmast stranden hör alltså till varvet. Varvschefens bostad ska vara den fyrkant som har nr 8 (strax under nr 16). Där finns det en rest av en syrénberså i dag.
De bruna fyrkanterna som ligger samlade i mitten är slottets trädgård, eller kålgård som man sa förr. Här odlades förmodligen mest grönsaker, bär och frukt men kanske också blommor. Helt säkert odlade man humle till ölet. I övre kanten ser man ett litet hus, kanske var det ett växthus, eller så kan det ha varit trädgårdsmästarens bostad. Trädgården var i bruk till långt in på 1900-talet och det finns flera gamla äppelträd kvar där i dag och en del andra förvildade rester av tidigare trädgårdsväxter. I kanten av det som var trädgård då brukar jag skörda älggräs på somrarna och göra älggräsdricka och marmelad.
Som ni ser kallas gården Gamlegården, sannolikt för att slottet byggts och är den nya mangårdsbyggnaden. I de gamla boningshusen bodde kanske inspektor, rättare och andra anställda.
1787. På den här varianten av kartan från 1787 finns inga uppgifter om varvet.
Slottet ser du uppe till vänster, det är nu ungefär 30 år gammalt, och här är det lättare att läsa ”Gamle Gården”.
Strax till vänster om den röda pricken (vår bostad i dag) ligger ett litet hus som är tydligare på den här kartan än på den andra. Jag har funderat på vad det är. I dag finns det en hög med taktegel på ungefär den platsen och jag vet att det för 50 år sedan låg ett litet garage där. Kanske har garaget byggts på en gammal husgrund. 1787 kanske det bara är något litet skjul av något slag.
1883. Nästa karta är Generalstabskartan från 1883. Det är en översiktskarta och visar inga detaljer mer än hus och vägar. Jag tror att det är boningshusen den visar. Det stämmer med vad jag vet om de hus finns här i Helgerum. Precis ovanför den röda pricken ligger ett hus på samma sida av vägen. Det är på vår gräsmatta och där finns en mindre berghäll med en rest av ett järnbeslag som sitter fast i berget. Om det har något med huset att göra vet jag inte. Det här huset finns också på nästa karta.
1924. Den här kartan är svår att avläsa på grund av alla detaljer och markeringar. Varenda liten jordbit är uppmätt och har fått ett eget nummer. Troligen gjordes den i samband med att slottet styckades av från resten av godset vid en försäljning 1925. Men med hjälp av slottet (blå prick), vårt hus (röd prick) och slottsträdgården kan du orientera dig.
Det hus vi bor i byggdes 1918, som arbetarbostad med fyra lägenheter, samtidigt med ett annat hus vid vägkorsningen längre åt höger.
Här syns att landsvägen går förbi vårt hus på uppsidan. Det är lite rörigt men det går nog att se att vägen går lite snett åt höger från slottet och förbi trädgården ner mot oss.
Varvshusen är nu borta. Men ungefär mitt emellan slottet och slottsträdgården ligger ett par hus. Det var mejeri och mejeristbostad vid den här tiden. Senare brann mejeriet ner och byggdes aldrig upp igen.
Den gröna pricken är platsen för en vattentäkt. Om du tittar noga ser du att det går en liten väg i en böj bort mot vattentäkten. Här fanns det en brunn där man hämtade allt vatten till gården fram emot mitten av 1900-talet. På slutet var det kanske bara till djuren och till bevattning. I dag är brunnen igenlagd men det är en blöt sänka där på gärdet.
1943. Den sista av de historiska kartorna är den ekonomiska kartan från 1943. Den verkar vara ritad på en flygbild. Här ser vi vägarna betydligt tydligare. Nu går vägen, den allmänna landsvägen från slottet, på andra sidan om vårt hus. Men man anar resten av den gamla vägen på andra sidan huset. Någon gång på 30-talet ska vägen ha lagts om. Vägen till vattentäkten är också tydligare här.
Jag antar att den prickade marken är odlad mark och den andra gulaktiga marken är betesmark.
På den lilla kullen till vänster om vårt hus finns det nu sex byggnader. Idag är bara en av dessa kvar, men när jag var här första gången 1983 stod de flesta av ladugårdarna kvar.
Om man har och behärskar Photoshop tror jag att man kan göra halvgenomskinliga lager av olika kartor i samma skala och lägga dem ovanpå varandra och jämföra med dagens karta för att se mer exakt var till exempel ett hus stått eller var en väg gått. Det har jag inte gjort, utan det har gått ganska bra ändå.
Det finns också en handbok i kartforskning för släktforskare, utgiven av släktforskarförbundet.
Ovanstående har också publicerats som ett inlägg i Rötterbloggen den 14 februari 2015.
Helgerum på bronsåldern och in i vår tid
För kanske 3000 år sedan bodde det människor där jag bor nu. De levde på bronsåldern och ligger begravda här omkring. Ett mindre gravfält och några enstaka gravar har jag tittat på i dag, med grannen som kunnig guide.
Man kan knappast undgå historien när man bor som vi gör, i en mycket gammal kulturbygd. Hela Tjust vimlar av fornminnen, tror jag. Att det finns bronsåldersgravar alldeles intill våra hus här, det har jag vetat om ett tag. Och jag har många gånger tänkt att jag ska leta upp dem. Idag blev det av, tack vare att jag mötte grannen vid brevlådan och vi kom att prata om det. ”Vi kan gå och titta nu” sa han. Så klart jag gjorde! Så bra! Så intressant och roligt! Tack!
Enligt Riksantikvarieämbetet är gravarna runt om här från bronsåldern, cirka 1800-500 f Kr. Det är ganska många år sedan. Gravarna är både runda rösen och mer avlånga i ungefär öst-västlig riktning.
På en större åkerholme som består av berg och sten med träd och undervegetation ligger den högsta gravhögen, högt uppe på berget. Det är ett stort röse och vi tror att här har nog den mest prominenta personen i bosättningen begravts.
Från gravhögen har man en magnifik utsikt över omgivningen. Givetvis betydligt bättre utsikt förr, när det inte växte tall och sly här.
Lite längre ner på bergknallen ligger ytterligare en grav, och så troligen några till. Alla är inte så lätta att identifiera för stenar har nog tagits bort, antingen som byggnadsmaterial i äldre tider, eller så kan de ha flyttats vid avverkning, när man kört med skogsmaskiner.
Åkerholmen är inte en enda bergstopp utan flera små bergknallar, med svackor och delvis öppen mark emellan.
De här stenarna har någon lagt hit för några tusen år sedan, för att begrava någon som kanske var en familjemedlem.
På andra sidan vägen en liten bit in i skogen finns ett mindre gravfält med flera gravrösen.
Intill detta gravfält finns på en plats en samling stenar som kanske har fungerat som någon slags samlingsplats. Flera stenar är placerade i ring med en enda sten i mitten. Några stenar har flyttats härifrån, bort från ringen. Det kan ha skett på senare tid för här har man avverkat flera gånger. Detta är inte markerat som fornlämning hos Riksantikvarieämbetet, det är bara en teori vi diskuterade idag. Kanske är den rätt, kanske inte. Kanske är det resterna av en domarring, alltså en rund brandgrav från slutet av bronsåldern.
Ett par av gravarna är mer avlånga än runda.
På Riksantikvarieämbetets hemsida Fornsök finns en karta med alla fornlämningar. Här syns det att det är ganska gott om dem i Helgerum. De vi tittade på idag ligger en bit från vägen.
Det är inte nog med bronsåldern, för på denna åkerholme och i skogskanten i närheten finns lämningar från senare tid också, ända in på 1900-talet.
Om trakten här har varit bebodd kontinuerligt sedan bronsåldern har jag ingen aning om, men att det varit så sedan medeltiden är dokumenterat. Om man då bodde precis här, eller en kilometer bort, vet jag inte. Rumma, som ligger ett par kilometer härifrån, var sätesgård på 1400- och 1500-talet, och lite senare tillkom Helgerum. Kanske bodde en del gårdsfolk i utkanten av byarna, precis som man senare bodde i torp ute i skogen. Kanske bodde någon på den här åkerholmen på 1000-talet, eller för 500 år sedan. Då var närheten till havsviken bättre, det var mer öppet land mot vattnet då tror jag. Då fanns ju inte heller landsvägen som nu lägger hinder i vägen mot sjön. På ett ställe på åkerholmen kan kanske ett boningshus ha stått en gång. En rest av en gammal mur finns kvar.
På andra sidan muren är det plan mark, förmodligen delvis utfylld. Kanske är muren bara från en lada eller något annat? Men jag tänker mig att det borde vara ett boningshus för att muren är så tät och stabil. Fähus placerade man kanske där det gick på plan mark och lador hade nog inte så tät grund som denna. Vi spekulerade i om det kan ha varit ett hus med ett avträde på kanten. Det ser ut som någon slags avsats där. Det skulle verkligen vara roligt att få veta vem som byggt detta och varför. Och om det är 1800-tal eller 1200-tal, eller från någon annan tid.
På flera ställen här finns det också grävda diken. Inte särskilt djupa, några decimeter bara. Det är inga raka 1800- och 1900-talsdiken det här, utan de slingrar sig fram och omgärdar på vissa ställen en mindre plan plats med några stenar. Kanske platser för lador, som man vill hålla torra och därför dikat ut.
På åkerholmen kan vi också se flera stigar och en öppen plats där stigarna korsar varandra.Den här stigen används nog lika mycket av rådjur och räv som av människor idag.
Över den lilla bäckfåran har någon en gång för länge sedan byggt en fin liten stenbro.
Det känns som om det skulle kunna ha legat några hus här, kanske en gammal mindre gård. För det är som gjort för flera små byggnader. Hur det verkligen var får vi nog aldrig veta.
På en stenhäll i skogen finns den här stensamlingen, som vi tror är ett rågångsmärke.
Innan den nuvarande landsvägen byggdes på 60-talet gick den gamla vägen mot Borsösund här. Vi anar den trädallé som nog en gång stått utmed vägen. Den stenlagda vägbanken finns kvar.
En mindre väg har vikit av ner mot gärdet och en vattentäkt. Här fanns förr en brunn där gårdens vatten hämtades varje dag, långt in på 1900-talet.
En annan lämning från 1900-talet är planken från den trädkoja som de som för länge sedan är vuxna lekte i för flera decennier sedan. Bräderna är fortfarande kvar uppe i tallkronan, som har växt upp i himlen sedan dess.
Anna Cederflycht
Anna Cederflycht härskade över Helgerum under början av 1700-talet. Hennes far hade köpt Helgerums egendom och hon övertog den efter hans död 1726. Hon var en mycket driftig och duglig kvinna och det finns många historier om henne. 1752 dog hon, 68 år gammal och mycket rik. Hennes släkting Christopher Cederbaum ärvde Helgerum och det var han som lät bygga slottet. Anna bodde alltså inte där.
Exakt var hon bodde vet inte jag, men på en gammal karta från 1691 i Manne Hofréns bok om Helgerum framgår att gården låg på andra sidan vägen här. Troligen var det en karolinergård. Den var kringbyggd, med hus på tre sidor och öppet ut mot viken.
Jag står på den nuvarande lagårdsbacken (de gamla ladugårdarna är rivna numera) och tittar åt vänster. Där jag står var gårdsplanen på Anna Cederflychts gård, om jag tolkat kartan rätt. Hon måste ha sett ungefär detsamma som jag ser här, förutom de närmaste träden och hästvagnen som står parkerad. Skogen i bakgrunden är på andra sidan viken, och det var förmodligen skog där då också.
Mer åt höger, men från samma plats ungefär. Logen till höger är inte så gammal, troligen från någon gång på 1900-talet. Nedanför logen ligger viken och man anar vattnet. På andra sidan växer skogen.
På en senare karta, från 1788, står det ”Gamle gården” på den plats där gården ligger, så troligen är det huvudsätet för egendomen innan slottet byggdes, vilket skedde på 1760-talet.
På 1788 års karta finns också skeppsvarvet i Helgerum, som låg alldeles nedanför logen här, vid viken. Då fanns det en hel del hus nere vid vattnet och varvschefen bodde lite längre bort till höger. På Helgerums skeppsvarv byggdes 1760 fregatten Riksens ständer. Ett votivskepp av denna hänger i Västrums kyrka.
2012-05-01: I går träffade jag Claes-Göran Petersen som kan allt om bygden och skrivit både böcker och uppsatser i ämnet. Han berättade att Helgerums boningshus troligen legat lite längre bort, i svackan mitt emot den gamla trädgården, som idag är sommarstugeområde och heter Mejerislingan. Men ladugårdar och uthus låg uppe på kullen, precis som kartan visar. Ännu tidigare var det boningshus i en kringbyggd gård på den här kullen, och då låg en ladugård ungefär där huset vi bor i nu ligger.