Indien

Nu i den kalla vinterkylan (vi har minusgrader ikväll) drömmer jag om Indien. I flera år har jag tänkt att jag skulle vilja åka dit och i veckan läste jag en ny bok om Indien. Den heter ”Indien – elefanten som började dansa” och är skriven av Per J Andersson med bilder av Håkan Elofsson. Jag gillar boken, framförallt Håkan Elofssons bilder, och den är ungefär vad som behövs för att jag ska bli sugen på att åka, och helst nu.

Något som jag tycker är så intressant med Indien är att det är ett så stort land som innehåller så mycket, och att landet utvecklats mycket på senare år. Jag kom aldrig iväg dit under 70-talets hippieår, jag var lite för ung då. Men det är väl inte för sent än. Visserligen är jag alltmer emot av flyga, av miljöskäl, men eftersom jag reser så sällan så kanske jag kan tillåta mig det. Jag kommer inte att åka till Indien inom överskådlig framtid, för en så lång resa bör planeras ordentligt. Kanske kommer jag bara att resa i tanken, vi får se.

När jag skrev min uppsats om nätvänner förra året och åkte till Linköpings universitet regelbundet hörde jag en dag i bilen på ett program i P1 om hur internet förändrat landsbygdens Indien. Det handlade om landsbygden utanför en stor miljonstad (jag minns inte vilken nu) där man i ett projekt försett byarna på landet med trådlöst internet och gett bidrag till dem som ville starta internetkaféer. Det hade resulterat i att en hel del kvinnor fått möjlighet att köpa in en dator, öppna internetkafé och gjort det möjligt för byborna att använda e-post och surfa och ha myndighetskontakter via nätet. Ungefär som vi. Det hade alltså gagnat utvecklingen på flera plan.

Om jag skulle få möjlighet att forska skulle jag vilja göra en jämförelse av vad bredbandsutbyggnaden betytt för vanliga användare på landsbygden här i våra trakter och där i Indien. Det kanske skulle visa att behoven och användandet inte skiljer så mycket åt fast vi lever i olika världar.

Ikväll åt vi varmt indiskt naanbröd och drack te.

Andra bloggar om: , ,

Storm för 30 år sedan

För 30 år sedan drog en orkan fram över brittiska öarna hör jag på BBC:s poddradiosändning. Den 14.e oktober 1977 ska det ha varit och jag tror säkert att det är rätt datum. För mig var den stormen en avgörande vändpunkt i livet. Jag befann mig ute till havs, mellan Rotterdam och Immingham. För att kunna sitta och jobba i radiohytten på M/S Kratos var jag tvungen att haka fast stolen i bordet.

Ute på havet, någonstans utanför Skottland, höll en båt på att sjunka, och vi var för långt bort för att kunna assistera.  Men jag trodde den var mycket längre bort. När jag tog emot nödtelegrammet hörde jag fel på en siffra (en kort signal för mycket eller för lite, vilket minns jag inte nu).  När jag sedan lyssnade vidare på radiotrafiken under räddningsarbetet insåg jag att jag tagit fel på positionen, och det var en väldigt skrämmande upptäckt. Tänk om de varit så när oss att vi kunde hjälpt till, och jag missat det! Det känns fortfarande mycket obehagligt att tänka på.

Jag bestämde mig då för att gå i land, lämna jobbet till sjöss. Stormen och det stora ansvaret blev för mycket. Jag var bara 23 år då. En kortare resa till blev det, och även under den resan, i november samma år, hade vi dåligt väder och kuling på väg till England.

storm

Storm på Nordatlanten vintern innan, i januari 1977. Då var jag ombord på M/S Arizona.

Svamp i skogen

Fram på eftermiddagen kom solen fram och då var det bara att ge sig raka vägen ut i svampskogen vid stugan. Vi hittade en hel del kantareller och en blomkålssvamp till, på precis samma plats som förra gången. Det blir en fin middag i morgon.

Hösten är en fin årstid. Just nu, och några veckor framåt, är det som vackrast i skogen när den skiftar från grönt till rött och gult. Och så luktar det så gott, från fuktig mylla, multnande löv och svamp. Det är fint.

När vi åkte hem började det skymma och kylan kom. Då kom också dimman och la sig över fälten.

Dagens bilder:

svamp

Inte någon ätbar svamp så vitt jag vet. Men vacker.

skog

dimma

kor

Ser du korna inne i dimman? De har sin beteshage precis i utkanten av stan, intill ett bostadsområde.

Skonaren Linden

Linden5

Skonaren Linden från Åland är en tremastad skonare på 49 meters längd. Ett riktigt stort segelfartyg alltså. Just nu ligger hon i Västervik, förtöjd vid Skeppsbrokajen och vi har varit ombord på besök ikväll. Himla trevligt var det, både att få se fartyget och att träffas ombord.

Linden

Linden2

Linden har Mariehamn som hemmahamn och mer information finns här. Nu har hon chartrats av Ihana-föreningen i Luvia utanför Pori (Björneborg) på finska fastlandet (hemsida på finska), en förening vars syfte är att bygga skonaren Ihana. Byggandet är ett EU-projekt för en miljon euro och 2011 räknar de med att Ihana ska göra sin jungfruseglats. Ihanabyggarna är i Västervik för att bland annat besöka Egil Bergströms skutvarv.

Linden3

Linden4

Lambohov

Idag har vi gjort en spännaden resa och utforskat stadsdelen Lambohov i Linköping. En vanlig svensk förort med människor från världens alla hörn boende. Här ligger Konsum åt ena hållet och apoteket åt andra och alldeles intill både kyrka och pizzeria. Det är nästan som hemma i Johannesdal, tycker vi, fast lite större och lite bättre service. Och Pizzeria Pinoccio hade lika goda pizzor som Torino här hemma, fast tunnare och större.

Äntligen!

snow1Snö! Äntligen! Nu har vi ett rejält snöfall där ute, även om det är små tunna flingor som kanske inte blir så långvariga. Fast minusgraderna ska hålla i sig några dagar enligt väderprognosen. Marken börjar redan få ett tunt vitt lager av snö.

Så här såg det ut vid tretiden i eftermiddag hos oss. En ovanlig syn, det är nästan ett år sedan sist.

snow2

Jag vill ha en riktig snövinter, åtminstone ett litet tag. Ett par veckor kanske, det vore perfekt. Sedan får det gärna bli vår igen. Då kan vi åtminstone veta att det är vår och inte en fortsättning på den här långa hösten vi haft sedan i oktober. 

En liten videosnutt (2 Mb) på snöfallet har vi också tagit.

Extremt högvatten

Just nu är det nog rekordhögt vattenstånd i Västervik. Massor av vatten har blåst in i Östersjön och även in i Gamlebyviken. I eftermiddag hade vi 66 centimeter över normalvattenståndet. Nu ikväll har det ökat till 67 centimeter. Det kan man kolla på en automatisk telefonsvarare för Västerbådans fyr.

Makens bilder från idag:

vatten5
 
Här finns en kort filmsnutt på 3 Mb. Och fler bilder här.

 

Högvatten i Västervik 2007-01-19.

Bilderna är från Västervik idag. I Valdemarsvik är det ännu värre, där är det översvämning och man har vallat in centrum under dagen i dag. Och ett nytt oväder ska det bli…

Här finns min sida efter Stormen Gudrun för två år sedan.

 —

10 796 steg idag. 

Fina bullar

frallorLivet är fint! Maken har bakat underbart doftande frallor ikväll som vi strax ska hugga in på. Få saker i livet är så behagliga och trevliga som nybakat bröd. Då behövs inte mycket mer. Jo, en het kopp te och en uppdaterad ipod inför morgonens promenad till jobbet.

Jag är också glad för de besök jag hittills fått på min nya boksajt, och de kommentarer som skrivits där. Det vore kul om andra också är intresserade av att diskutera böcker.

Det historiska Dublin

Hade jag varit född under medeltiden eller tidigare hade jag nog varit död nu. Ja, alltså inte för att det var länge sedan utan i förtid. Just nu läser jag Edward Rutherfurds första roman om Dublin (titel: "Dublin: Foundation" eller "The Princes of Ireland: The Dublin saga", och det sätter fantasin i gungning. Han gör historien levande och skriver tjocka böcker om människor under oftast några tusen år, människor som finns inom ett avgränsat geografiskt område. Tidigare har han bland annat skrivit om London, Salisbury och södra England. 

Det han gör är att berätta om människor från några olika släkten och som levt under olika historiska epoker. De allra flesta är påhittade, men några är sådana som det finns uppgifter om i källmaterial. Han väver ihop fakta och fiktion, och gör det till både spännande och underhållande läsning.

Den här boken om Dublin utspelar sig hittills (jag är nu genom halva boken) på 400-talet och på 900-talet, och det han väver liv i känns ganska trovärdigt. Det handlar mycket om umbäranden och om en annan syn på livet och döden. Och jag tänker att jag som är så närsynt knappast hade klarat mig länge på den tiden, utan glasögon. Jag tror att det kan ha varit en väsentlig överlevnadsfaktor att kunna se långt och uppfatta sin omgivning, eftersom den var betydligt mer hotfull till livet då. Åtminstone som vi tror att livet kan ha levts då. Så jag hade nog dött i tidig ålder.

Tja, fascinerande är det i alla fall att fantisera…

Tillägg 7/1:

Nu är boken utläst, alla 816 sidorna. Mycket fängslande, jag gillar sådana här historiska romaner.