Kategori: Allt annat

Jag är väldigt rädd för att köra trött, och somna vid ratten när jag är ute på vägarna.
Idag körde jag iväg till Växjö i gryningen. När jag närmade mig Virserum vid halvniotiden hade det hänt en olycka precis minuten innan tror jag. Kanske att föraren somnat vid ratten.
Det var en ung kille som kört rakt över vägen och åkt av över ett dike och ut på ett fält. När jag närmade mig kom han gående från bilen (som stod som vore den parkerad), och verkade inte fysiskt skadad. Två andra som kom precis före mig stannade och hjälpte honom, de hade mobiler i händerna såg jag när jag passerade förbi. Men killen verkade skärrrad förstås.
Jag bestämde mig för att inte stanna, man ska nog inte vara för många. När jag åkte hem i eftermiddag var bilen borta.
Såklart kändes det väldigt olustigt, även om han verkade oskadd. Han kunde ha voltat, det kunde gått mycket värre. Jag tänkte mycket på detta när jag åkte vidare. Man kan inte bara lägga det åt sidan, även om det verkade ha gått lyckligt.
När jag jobbat har jag några gånger varit ute på olyckor, och betydligt värre än denna, men som tur är aldrig någon dösdolycka. Det är väldigt obehagligt, man vet inte vad som väntar när man åker iväg.
Människan är väldigt sårbar i trafiken.

Äntligen! Nu har jag tre uppsättningar bilnycklar med larm efter allt detta strul. Det ordnade sig idag, men inte igår som planerat.

Efter föreläsningen igår åkte jag direkt till den bilelektriska verkstad som lovat fixa det åt mig. När jag kom dit sa verkmästaren "anpassa dina nycklar kan inte vi, det måste du åka till märkesverkstan och göra." Trots att jag hade frågat det på telefon för två veckor sedan, men han hävdade att det blivit ett missförstånd. Och fjärrkontroller till larmet hade de inte hemma trots att jag sagt att det var det jag skulle ha. Men de lovade försöka ordna fram sådana till idag. På märkesverkstan en stund senare fick jag veta att de visst kunde hjälpa mig men måste skaffa fram en kod till just min bil först och det skulle kanke med lite tur kunna ske till idag.

Och jag hade tur, tur i all denna otur. När jag kom dit idag efter dagens föreläsning hade de fått koden och nycklarna är nu inpassade till min bil. Vidare till bilelektriska firman som också hade fått hem fjärrkontrollerna och fixade larmet. Simsalabim! 2000 kronor fattigare men ändå glad, det är jag idag. 

Idag har följande hänt i fallet med mina bilnycklar:

1. Jag har fått veta att nycklarna inte finns på Posten i Västervik utan troligen ligger i Nässjö där sorteringen av post från Linköping sker. Därför har jag gjort en reklamation hos Postens stora kundtjänst. Den kan ta flera dagar att åtgärda, och jag kommer att få besked per brev, oavsett om nycklarna hittas eller inte.

2. Jag ringde verkstadsfirman i Linköping och fick veta att de nycklar som skickats inte går att använda för att starta eller köra bilen med. För att göra det måste de synkas ihop med låset på bilen, och det är det som ska jag ska göra när jag fått dem. Hittas inte nycklarna har jag ett muntligt löfte om att "då får vi ordna det på något sätt".

Så nu hoppas jag bara att nycklarna kommer tillrätta så att jag kan få ordning på mitt liv.

Jag tror jag blir galen! Jag tappade ju bilnyckeln förra helgen i en toalett inne i Småland. För att få nya fick jag beställa från en firma i Linköping, som är den närmaste serviceverkstan för vårt bilmärke. Därifrån skulle de skicka nycklarna till mig och sedan kan jag ta med dem till Växjö och få dem anpassade till larmet i min bil. Idag kom brevet från Linköping, men bara med en räkning i och inga nycklar! Det var till hälften uppsprättat så nycklarna har antingen ramlat ur eller plockats ur. Bilverkstan hade skickat nycklarna i ett vanligt papperskuvert.
Jag kom hem från Växjö tio i 6 ikväll och såg brevet och hann ringa posten här i Västervik men den jag pratade med kan ju inget göra ikväll. I morgon ska hon ringa mig. Det känns olustigt att någon annan än jag kanske har nycklarna.

Jag hatar fartdårar. Idag kunde jag blivit påkörd bakifrån av en som kom i våldsam fart när jag åkte hem från Växjö. När han (för det var det säkert, det var en röd låg sportbil) kom ifatt mig bakifrån på en 90-väg blinkade han med helljuset några gånger, antagligen för att tala om för mig att "här kommer jag och kör fort så akta dig bara" och sedan svepte han förbi mig tätt utmed sidan. Det kändes som han höll 150 km/h minst, men det är svårt att avgöra. Jag blir så arg på sådana, riskera både sitt eget och andras liv!