Västerviks kommun ger ut en tidning som heter Utkik och som kommer ut några gånger per år. Den delas ut till alla hushåll i kommunen och finns som pdf-fil på kommunens hemsida. Senaste numret kom i går. Den första artikeln är en intervju med Ryanairs Nordenchef, en ung kvinna som har påbrå från Västerviks kommun. Här hyllas Ryanairs affärskoncept men inte en enda kritisk fråga ställs om personalens arbetsförhållanden. Att i kommunens eget informationsblad mötas av en så okritisk artikel om Ryanair är osmakligt. De rådande förhållandena måste rimligtvis vara kända för varje svensk journalist sedan flera år tillbaka. Senast i torsdags, den 26 maj, aktualiserades Ryanair som arbetsgivare av den Europeiska Transportarbetarfederationen som fördömer bolagets agerande.
Att försvara artikeln i Utkik med argument som att det bara handlar om chefen eller bara om bolaget och dess lönsamhet och effektivitet vore pinsamt. Ryanair skulle knappast kunna existera utan sin personal. Att lyfta fram Ryanair som en positiv förebild i nedläggningstider i Västervik, så som nu sker i artikeln, är därför både naivt, skrämmande och omdömeslöst. Om det är den här sortens företag som ska vara föredömet för företagsutveckling i Västervik då går vi en dyster och skrämmande framtid till mötes.
Kategori: Arbete
Arbetsrelaterade inlägg
Sömniga måndagar
Måndagar är jag alltid trött, tröttare än vanligt. Eftersom jag sitter upp länge på fredagen och lördagen, och sover längre på morgonen efter, så är jag ju inte så trött på söndagkvällen och kan inte somna. Så natten till måndagen blir det alltid för lite sömn. Särskilt idag när jag gick upp extra tidigt för att jag började jobba halvåtta i stället för nio. Idag kom TCO-tidningen och där läste jag om sömnbrist, ett samhällsproblem och ett problem för den enskilde, som beror på för stressiga jobb, för mycket ansvar och för mycket intryck från media. Men också på att vi inte varvar ner. Marie Söderström, psykolog och forskare på Institutet för psykosocial medicin, säger att vi går och lägger oss med hjärnan på högvarv om vi sitter och surfar eller ser på tv precis före läggdags. Och det låter rimligt, tycker jag. Det snurrar mycket i skallen när jag lagt mig, och oftast stänger jag av datorn det sista jag gör på kvällen. Så det är nog inte så konstigt att jag har svårt att somna. Jag intalar mig varje dag att ikväll ska jag lägga mig tidigt. Ändå sitter jag här vid datorn hur länge som helst och gäspar och gäspar. Oftast blir det inte mer än kanske 6 timmars sömn per natt, vilket jag är övertygad om är för lite. Ikväll ska jag i alla fall lägga mig tidigt…
Flexibilitet
Invandrare är generellt mer välutbildade än andra svenskar men har ändå svårare för att få jobb. Om det resursslöseriet har jag läst i en kursbok (Hansen/Orban: Arbetslivet, Studentlitteratur 2002) i helgen, när jag låg däckad i soffan av en förkylning. Då läste jag också en del i en ny bok jag köpt om tips och trix i Photoshop, som jag tänker lära mig lite bättre.
Boken om arbetslivet var väldigt intressant. Här läste jag om både det historiska och nuet, om kön och ålder och social klass och mycket annat som påverkar våra möjligheter och förutsättningar på arbetsmarknaden. En av de saker som gör mig mest betänksam idag är de slimmade flexibla arbetsplatserna där det inte finns några marginaler utan man tar in folk på tidsbegränsade anställningar (kapitel 10 i boken) för att klara verksamheten. De är en buffert för arbetsgivarna, en stödtrupp som riskerar att bli ett B-lag på arbetsmarknaden. Hälften av de tidsbegränsat anställda har bara en arbetsgivare, mellan jobben är de arbetslösa. De bekostar alltså arbetsgivarens behov av flexibilitet.
Jobbflytten
Dagens stora händelse är mitt besök på Electrolux. Vi gjorde idag ett sista reportage inifrån fabriken. Den sista mars låser de porten och släcker lyset och går. Fabriken är nerlagd. 520 anställda har lämnat och Västervik har en mängd nya arbetslösa. Kommer jag in där någon mer gång så blir det för att någon ny verksamhet har startat. Förhoppningsvis.
Tänk vad bra vi har det i Sverige. Industrin har kunnat utvecklas tack vare statliga satsningar på utbildning för att få fram en kompetent arbetskraft att tillgå. Och barnomsorgen byggdes ut för att öka tillgången på arbetskraft ännu mer. Sverige har verkligen satsat på industrin. Men nu flyttar de ut, en efter en, till låglöneländerna. Och vi biter oss själva i svansen när vi går och köper en billig dammsugare på Billiga Varuhuset för 399 kronor, en dammsugare som givetvis inte kan vara tillverkad i Sverige för det priset. Frågan är: vad ska vi i Sverige arbeta med?
Klimakterietanter
Får klimakteritanter som jag finnas på nätet? Ja, givetvis. Och vi är många också. Inte bara på nätet utan ute i IRL-världen också. Pressens Tidning hade i förra veckan en stor artikel om att det finns kvinnor som kan ta över på ledningsnivå på tidningarna när 40-talisterna lämnar. Och så radar man upp en lång lista på kompetenta kvinnor – alla under 40 år! I dagens nummer kom reaktionerna.
Problemlösningar
Man ska ju vara optimist. Tänka positivt, för det blir som du tänker. Idag fick jag ett nyhetsbrev från Nova Futura, ett konsultföretag som drivs av Bosse Angelöw. Han är forskare, fil dr i sociologi och en av de föreläsare jag haft under min utbildning på universitetet i Växjö. Det jag tagit mest intryck av från hans föreläsningar är att ställa om fokus från problem till lösningar, alltså att utgå från det som är bra i stället för det som är dåligt. Inte leta efter syndabockar utan efter hur man kan gå vidare med de förutsättningar som finns. Det handlar t ex om att hantera situationer vid neddragningar, som vi sett mycket av i offentliga sektorn på senare år. I hans nyhetsbrev idag skriver han om att man ska notera veckans höjdpunkt varje vecka. Det ska jag försöka komma ihåg. Dagens höjdpunkt var i alla fall att gå ut i vintersolen på lunchen och ta en promenad hem och äta lunch med min sambo. Sånt är fint.
Trött
Nu är jag tröttare än tröttast efter den här arbetsveckan och tur är att det är fredag. Trött efter jobbet, trött på jobbet. Sliten. Både för att det varit en stressig vecka och att jag jobbat intensivt och engagerat mig mycket i arbetet med psykartiklarna. Och så en begravning mitt i veckan. Men den är jag tacksam för att jag kunde vara med på. Dessutom är det så halt ute att jag spänner mig av osäkerhet och rädsla för att halka omkull när jag går till jobbet och hem. Ibland är det ren blankis på gångbanan eller trottoaren. Eller nysnö på isen under. Då blir jag trött och har inte så stor marginal för motgångar som annars. Och det får mig att fundera på den psykosociala arbetsmiljön, om man måste vara på topp hela tiden för att orka med de villkor som råder.