Inget vidare kanske

Sent i går kväll uppdaterade vi min blogg och det blev inte så jättebra, känner jag. Det var dags att uppdatera eftersom WordPress uppgraderat för ett tag sedan. Och så skulle jag passa på att byta tema. Jag gillar det här temat, gjort av svensken Andreas Viklund, men jag hade inte någon genomtänkt strategi för det hela. Det vill säga att jag hade inte förberett någon bild och den gamla bilden stämde inte i storlek. Så det blev ett hastigt hopkok igår kväll…

Dessutom är flera av funktionerna inte översatta till svenska och det finns bara en språkfil till temat. Så antingen får vi leta vidare eller försöka göra översättningarna själv.

En anledning till att jag vill ha detta tema är att det har widgets, det vill säga separata moduler som det är lätt att flytta om grafiskt i administrationsgränssnittet. Normalt sett borde det gå att gå in på varje enskild widget och ändra namnet på den, från  t ex Links som det står nu, till Länkar. Men det gick inte igår, så vi får forska vidare på det. Ja, alltid är det något… Men gå tillbaka till det gamla känns inte bra, jag är en människa som vill gå framåt, även i livets detaljer som att välja tema på min blogg.

11 736 steg gick jag igår. Idag blir det nog inte många, bara en promenad ut till hamnen innan solen går ner.

Två år

Nu har jag bloggat i två år och givetvis borde jag ha firat med något slags jubileumsarrangemang, men så blir det inte, för jag kom alldeles nyss på detta.

Jag undrar om jag blivit klokare under de här åren när jag samlat mina tankar så här. Eller om någon annan blivit klokare av vad jag skrivit. Kanske lite road någon gång i alla fall? Lite uppretad? Jo, det vet jag.

Vad har jag själv lärt mig?  Tja, det ska jag fundera på innan jag somnar om en stund.

10 667 steg har jag gått idag.

Får man blogga?

Får man ha en privat blogg om man är journalist? Ja, det klart. Men det är en fråga som ställs i senaste numret av förbundstidningen Journalisten, och som fyra journalister svarat på. Tre svarar ja direkt, den andre är både för och emot. Jag har svårt att se problemet. För precis som i allt jag skriver/säger i jobbet (om det nu är tidning, webb, radio eller tv) så har jag förstås ett ansvar för vad jag gör. Och kan jag klara det ansvaret i jobbet må jag väl klara det på fritiden också. Dessutom – vi har yttrandefrihet i Sverige, och den kan inte bara vara förbehållen dem som inte är journalister.

När jag började jobba som journalist på 80-talet blev det ibland diskussioner om journalisters rätt/möjlighet att vara politiskt förtroendevalda i t ex kommunpolitiken. Några av mina kollegor under årens lopp har haft kommunpolitiska uppdrag. En eller två har haft det och samtidigt granskat andra politiker i den egna kommunen – då rimmar det illa med det journalistiska jobbet, tycker jag. Men jobbar man inte alls med samhällsbevakning utan kanske är familjeredaktör eller featureredaktör eller redigerare, då kan det inte vara problem. Som journalist måste jag ju ha samma medborgerliga rättigheter och plikter som andra, samtidigt som jag måste göra en avvägning gentemot arbetsuppgifterna.

Finns det andra jobb som är svåra att förena med poltiska uppdrag? Det gör det säkert. Och med bloggande? Tja, vem bryr sig idag, när alla, dvs vem som helst, viker ut sitt själsliv i cyberspejs? Få orkar ändå läsa.

Andra bloggar om: , ,

Lördag

För ett par veckor sedan fick jag en anmodan från Mia att svara på en bloggenkät, som hon själv svarat på och skickade vidare till mig. Nu har jag svarat på den och skickar den vidare till vem som vill svara på den.

Igår svarade jag på en annan enkät. Med snigelposten hade jag fått en enkätformulär från SCB som ville att jag skulle  svara på frågor om säkerhet och trygghet. Jag och 29 999 svenskar till. Nu är svaret postat.

På begäran ska jag nu berätta hur det går med mina bokplaner. I höstas skickade jag mitt bokmanus till ett par förlag, och de skickade tillbaka det med ”nej tack”, vilket förstås känns trist. Nu väntar jag på svar från nästa förlag.

Bloggforskning

En forskare som bloggar och forskar om bloggande är Scott Eric Kaufman i Kalifornien, som jag läser om i Gustav Holmbergs blogg Det perfekta tomrummet. Kaufman undersöker hur snabbt meddelanden rör sig i cyberspace.

Gå till Kaufmans inlägg och läs, länka sedan till det, be dina läsare göra detsamma, och pinga sedan Technorati. Jag tycker att det är ett intressant experiment och som säkert kan generera ny och värdefull kunskap.

Vem vill bli minister?

Snart ska förstås en efterträdare till den avgångna handelsministern Maria Borelius utses. Vem kan det bli? Vem det kan tänkas bli som person har jag ingen aning om, utan undrar snarare hur den personen är som både pallar för trycket och som är villig att ta emot ämbetet. Finns det en så oförvitlig person, utan lik i garderoben, och som samtidigt lockas av makten tillräckligt mycket för att tacka ja? Eftersom makt ofta korrumperar kan det kanske vara svårt att hitta någon som befinner sig tillräckligt högt upp i hierarkin och samtidigt inte riskerar att ertappas för felsteg. 

Reinfeldt talade ju om "drevet" i Ekots intervju, den mediegranskning som ibland får högt uppsatta personer att lämna sina ämbeten när de blir alltför hårt ansatta. Man kan ju undra vem som vill bli politiker i denna situation, och utsätta sig för sådana risker. Hur ska man vara för att undslippa "drevet"? Riskerar vi att på utsatta nyckelposter, som ministerposter, få politiker som i övrigt inte klarar sig eftersom de som är politiskt kvalificerade inte pallar för medietrycket eller vill utsätta sig för det?

Borde media och bloggare därför avstå från att kritiskt granska och komma med obehagliga avslöjanden? Nej, absolut inte, tycker jag. Att företräda väljarna och företräda ett land, som en minister gör, är en så viktig post att den måste innehas av någon som har någorlunda rent mjöl i påsen. Inte någon som konsekvent och systematiskat fifflat och brutit mot lagar, även om det är skattelagar och andra lagar som man av ideologiska skäl kan opponera sig mot. I stället är det troligen en annan sorts politiker som behövs, sådana som inte lever sina skyddade överklassliv utan kontakt med vanligt folks vardag, och utan förståelse för de villkor som gäller generellt för oss alla i Sverige.

I dag är det allmänheten via media och bloggar som till stor del påverkar politiken. Generellt tror jag att vi är betydligt mer engagerade samhällsmedborgare i dagens postmoderna samhälle än för ett par generationer sedan, när respekten för överheten var mer utbredd i folklagren. Men det ger också ett samhälle präglat av kortsiktighet och snabba svängningar, så som vi har sett den gångna veckan. 

Därmed inte sagt att alla är upplysta och engagerade medborgare. Väldigt många bryr sig nog inte på djupet om vem som är minister, bara det inte är folk som fifflar och bryter mot lagen. Hela den här affären med handelsministern har väl snarare spätt på politikerföraktet än minskat det, även sedan hon nu avgått.

Andra bloggar om: ministeravgång, Borelius, mediedrevet

Den förste bloggaren?

Filosofen Michel de Montaigne var nog den förste bloggaren. Han levde 1533-1592 i Bordeaux i Frankrike. Han bloggade utan dator, lär jag mig vid en titt i makens filosofihistoriebok (”Filosofins historia” av Svante Nordin).

Montaigne bodde hemma på godset, tillbringade dagarna i sitt bibliotek två våningar upp i ett torn på godsets gård. Där betraktade han livet på gården, läste i böcker, skrev essäer om högt och lågt, allt som kom hans tankar förbi. Han skrev om privata funderingar enligt associationsprincipen och växlade mellan olika ämnen. Det handlar om honom själv och hans egna iakttagelser och tankar. Men framför allt är han sig själv i det han skriver, ett subjekt, och individuellt jag.

Jag tycker att det låter som en bloggare.

Blogga

Nu har jag installerat en blogg. På riktigt. Men det hade inte gått utan makens hjälp, tror jag.

I höst går jag en webbpubliceringskurs på universitetet i Linköping, 5 poäng på distans. Den första uppgiften där är att installera en blogg i Textpattern. Vi får instruktioner i en wiki och ska följa den steg för steg. Där finns anvisningar för både mac och pc, och de har jag följt. Halvvägs in i installationen så blev det inte som det skulle. Då fick vi gå över till makens pc och fortsätta där med det som skulle ske i SSH-klienten (om jag minns rätt) och det som skulle göras på webben kunde jag göra på min egen. 

Han har tålamod och ett hjärta av guld, maken. Jo, det finns sådana män.

Han stod över axeln på mig och såg till att jag gjorde allt själv men kollade att det inte blev fel. Och jag lärde mig en hel del på vägen, även om inte allt sitter kvar. 

I morgon ska jag ändra utseende på min nya blogg och skriva in den första kursuppgiften. 

Jag har också startat en annan 5-poängs distanskurs ikväll, en introduktion till socialantropologi på Dalarnas universitet. Där hade vi ett seminarium ikväll på webben med hjälp av Marratech, som är ett webb-prat-program. Det fungerade väldigt bra. 

Fast kursböckerna har jag inte fått än till någon av kurserna, så jag är inte riktigt i fas ändå.

10 225 steg har jag gått och sprungit idag och 5,5 km-slingan tog 35 minuter och 50 sekunder. 

Bloggpolitik och tidningar

Att blogga har väl blivit en nödvändighet om du vill lyckas i politiken idag. Så många av de nya bloggar som dyker upp skrivs ju av politiker, det har vi sett framför allt det senaste året.

Det är bara tre veckor kvar till valet och i brevlådan dimper det ner reklam för partierna. Nu har valsedlarna börjat komma, från tre partier hittills. Och på en av de lokala valsedlarna, en riksdagslista för ett borgerligt parti i Kalmar län, där har en politiker med URL:en till sin blogg. Det är den enda bloggadress jag sett hittills på någon valsedel.

Eftersom jag inte har för avsikt att göra någon reklam för detta parti, eller något annat heller i min blogg, så får ni själva leta er fram till den bloggen. Jag kollade på den nu och inte är den särskilt spännande, mest vardagstugg om familjen, jobbet, fritiden och valarbetet. Och så politik och några slängar åt sossarna. Tja, vad hade jag väntat mig…

Men lite fascinerande är det vilket snabbt genomslag bloggandet fått. På drygt ett år, så ska alla blogga. Det gick så snabbt. Jag undrar om någon hinner läsa dem. Och nätet har vi ju faktiskt inte haft hemma till vardags mer än 7-8, kanske 9 år nu. Själva var vi tidigt ute och skaffade internetabonnemang redan 1995, men då visste de flesta inte vad det rörde sig om. Idag är det ju självklart.

I The Economist kan vi läsa att den sista papperstidningen i USA troligen trycks under det första kvartalet år 2043, sedan är det bara nätet som förmedlar nyheter åt oss. Det siar journalistikprofessorn Philip Meyer om. Men jag tror faktiskt att det går fortare än så. På bara några år, 5-6 år egentligen, så har flesta, om än inte alla, dagstidningar i Sverige egen nättidning. Det är en väldigt kort tid i tidningshistorien. Och till år 2043 är det 37 år kvar, vilket är en jämförelsevis lång tid. Om 37 år, då är det mina barn som är medelålders och börjar närma sig pensionen (om de inte måste jobba tills de är 79!!) och jag tror inte att de kommer att hålla fast vid en morgontidning tryckt på papper så länge.

Men som vanligt gäller om framtiden att vi bara kan tro, inte veta. 

10 665 steg idag. I 5,5 km-spåret blev det powerwalk för hela slanten, på 42 minuter blank. Det var fuktigt och varmt i skogen. Extra gott med älgbiff när vi kom hem.

Josh Wolf

I USA har bloggaren och frilansjournalisten Josh Wolf i San Fransisco dömts till ett års fängelse som straff för sin vägran att lämna ut videomaterial till domstolen. Den efterfrågade videon är från en demonstration mot G8-mötet i juli förra året. Domstolen hävdar att hans videoinspelning visar hur brott begås och man vill använda videoinspelningen för att kunna identifiera de påstådda brottslingarna.

Anledningen till att Josh Wolf inte vill lämna ut videinspelningen är att han anser den vara  journalistiskt material som ska skyddas. Enligt kalifornisk lag gäller i princip samma sak som i Sverige, om jag förstått det rätt. Men inte enligt federal lag i USA.

Hans fall är förstås ett viktigt principiellt fall i USA, och i världen. Ska en journalists arbetsmaterial vara skyddat, så att en uppgiftslämnare kan känna sig trygg? I princip är det detta som det handlar om, även om det här fallet gäller en påstådd brottsutredning.

37 minuter och 10 sekunder tog 5,5 km-slingan i kväll. Totalt har jag gått 16 017 steg idag.