Jag har fått en stafettpinne av Easy Pieces att lista fem irriterande ovanor hos mig själv. När jag rannsakar mig vill jag nog påstå att de är betydligt fler än fem, men jag börjar där i alla fall.
1. Frågor jag får besvarar jag ofta med motfrågor. En yrkesskada, tror min sambo som ser det goda hos mig. Men i och med att vi har diskuterat det så tänker jag på det, och försöker att inte göra så.
2. Jag stressar nästan alltid, jagar minuter fast det är meningslöst. Är en obotlig (?) tidsoptimist.
3. Att köra om. När jag är ute i trafiken så undviker jag så mycket jag bara kan att köra om andra bilar. Det är nog bristande planering och brist på känsla av kontroll, det känns alldeles för osäkert att ge mig ut i det andra körfältet om jag inte har väldigt stora marginaler, dvs ser långt och att vägen är fri så långt jag ser.
4. Att sluta läsa en bok trots att jag inte gillar den eller tycker att den är tråkig. Jag tror att jag måste läsa ut en bok som jag börjat på, och jag vet inte varför jag tror så.
5. Fokusera. De senaste åren har jag ofta kommit på mig själv med att uttala det ordet, ett irriterande modeord som ofta kan ersättas med andra begrepp, som t ex ”lägga vikt vid”, ”lyfta fram”, ”koncentrera sig på” etc.
Ytterligare en egenhet jag har, men som jag inte irriterar mig på, är att jag absolut inte kan acceptera att någon sätter sig på kläderna som ligger på en stol. Man sitter inte på kläder, utom om man är ute och t ex brer ut en jacka eller tröja på marken eller på en bänk. Men inomhus tar man bort kläderna från stolen, eller hänger på ryggstödet, innan man sätter sig.
Det jag förstås undrar över är vad andra irriterar sig på hos mig. Frågvishet (jo, det tror jag), min envishet (”det ska gå”), mitt bristande intresse för tv och dokusåpor etc, att jag går ganska fort när jag promenerar och har en tendens att dra ifrån den jag går tillsammans med?
Precis som Easy Pieces gör ska jag också lista några ovanor hos andra som jag irriterar mig på:
1. Att man struntar i språkriktighet, och särskilt hos dem som inte skriver ”kommer att göra” utan bara ”kommer göra”.
2. De som lever i sina egna sociala konstruktioner och inte ser utanför sig själva, som utgår från sina egna normer som norm även för andra.
3. Att sätta sig på kläder som ligger på en stol (se ovan).
4. Felöversatta webbsidor, däg engelska begrepp inte översatts till motsvarande svenska utan bara rakt av. Även på film, där ”postmannen” i st f ”brevbäraren” är ett av de mest graverande exemplen jag kommer på.
5. Att bryta ett telefonsamtal för att ta ett annat när det tutar i luren. Det är bland det mest oförskämda jag vet, som jag och andra drabbas av ibland.
Och en sjätte sak som jag kom på nu: att skicka kedjebrev via mail.
Jag skickar inte den här utmaningen vidare men vill du ta den så gör det, och kommentera gärna.