Flytten – Tankarnas hotell

De trevliga västeråsarna

Idag, den 17 juni, är det två år sedan vi flyttade till Västerås från Västervik. Det känns som att det är det största uppbrott jag gjort i livet, men det var naturligtvis ett större uppbrott när jag som 18-åring flyttade till England.

Domkyrkan i centrala Västerås. Eget foto.

Vi bor fint innanför syrénhäcken. Eget foto.

Jag fyllde 65 år strax innan vi flyttade hit och vid den åldern förväntar man sig kanske att ha rotat sig och stanna kvar där man eller. Kanske så småningom flytta till ett mer lättskött boende, när åldern så kräver. Men att lämna en plats där jag bott i 38 år och sett mina barn växa upp, till en för mig helt okänd plats som jag bara besökt en enda gång tidigare, det trodde jag nog inte skulle ske. Det blev en väldigt bra förändring. Här i Västerås känner jag mig verkligen hemma och att få den känslan gick snabbt.

Det är människor som är viktiga i livet. Miljön är förstås viktig men den kan jag lättare anpassa mig till så länge den inte är extrem. Det område vi bor i finns det säkert några hundra varianter av i Sverige. Ändå är det unikt.

Jag flyttade för att komma närmare mina barn och barnbarn. Att bo en timmes tågresa bort från dem är en stor livsförbättring jämfört med fyra timmar på bussen. Nu, sedan jag fått vaccinationsskydd, kan jag åka till Stockholm, hämta barnbarnen på dagis och komma hem igen på kvällen.

Dessutom jag lärt känna så många trevliga människor. Här har jag ett minst lika rikt socialt liv som när jag bodde i Västervik. Det är framför allt genom släktforskarföreningen jag lärt känna många här, och genom vår bostadsrättsförening. Västeråsarna är vänliga och trevliga och har verkligen välkomnat oss. I släktforskarföreningen drogs jag genast in i verksamheten som ny medlem och är mycket glad för det. I vår bostadsrättsförening har vi regelbunden gemensam fika och jag hann vara med så pass många gånger före pandemin och jag lärde känna ganska många av våra trevliga grannar.

Just idag, den 17 juni, har vi haft 90-årskalas i vår bostadsrättsförening och firat två medlemmar som är nyblivna 90-åringar. Gemensam kaffestund har vi ibland, men idag var det lite extra. Utomhus och med avstånd och alla är nu vaccinerade. Vi har en stor och fin uteplats till vår fastighet, som vi kan använda vid fint väder. Eget foto.

Och så har vi hittat svamp- och bärmarker! Tänk att det kan vara så lätt att bli hemmastadd på en ny plats.

Fyra år i Helgerum

Det bästa med att bo på landet är att man slipper vara i stan. Här har vi tystnad och mörker, skogen inpå knuten och kan gå i stövlar även om det inte regnar.

Idag har vi bott här i fyra år. Innan dess bodde vi i stan.

Så här ser det ut här hemma idag. När vi flyttade in var det lite mindre snö, men vintrarna därefter har vi haft desto mer.

Ibland känns det ju jobbigt med vinterväglaget, särskilt när det är så halt och mycket snömodd som i år. Annars är det mesta bra med att bo på landet. Vi odlar potatis, grönsaker och lite bär. När det är varmt fikar vi å baksidan och tittar ut över havsviken. Och så får jag hugga ved så mycket jag vill.

Ikväll firar vi med att tända i kakelugnen. Fast det gör vi de flesta vinterkvällar.

Jag tror att vi stannar ett tag till.

Ett år på landet

Idag är det precis ett år sedan vi flyttade till landet, dvs när vi började bo här. Själva flytten pågick en månad ungefär.

Det här året har förstås inneburit en stor förändring i våra liv. Det mest påtagliga är att leva med naturen in på knuten, flera mils resor till jobbet varje dag, och vedeldningen som innebär vedhuggning och vedstapling i stort sett varje helg. Den här stränga vintern har varit krävande, eftersom så mycket tid och ork gått åt till att få in tillräckligt med ved i pannrummet, och så körandet på tvättbrädevägar mil efter mil varenda dag.

Ändå är det fantastiskt att få bo så här. Skogen, havet, lagom avskildhet och trevliga grannar.

Vi flyttade från stan till den här utsikten. Det är havet där borta där diket tar slut. Fotot tog jag dagen efter inflyttningen. Idag är det ju betydligt mycket mer snö kvar.

Det jag uppskattar mest är den vilda naturen. I närheten finns till exempel en bokskog som är ett litet naturreservat. Den måste ses i maj, när ljuset silas mellan de vårgröna bladen.

Jag ogillar inte vedhanteringen, tvärtom. Det är en trivsam syssla, även om det inte alltid känts så just i kallaste vintern. Fast att hugga ved gillar jag verkligen, det känns bra. Man känner att man gör något praktiskt, och det blir till nytta.

Våra första två vedskjul byggde vi i påskas, och fyllde med 15 kubik ved. Nu är den sedan länge slut och vi har fått bygga ett vedskjul till för att härbärgera vinterns ved. Idag tittade vi på de här två första skjulen och kunde konstatera att det ena ska vi nog bygga om lite, och eventuellt bättra på båda två. När snön är borta och det går att komma åt igen.

Första gången vi tittade på den här bostaden var mellan jul och nyår 2008. När vi väl bestämt oss sa vi till varandra att vi ger det ett år så får vi se om det fortfarande känns bra, och inte blir för jobbigt med resorna. Och det känns fortfarande bra, och är inte alltför jobbigt med resorna.

Ett nytt liv

Ny bostad. Ny frisyr. Nya glasögon. Ett nytt liv. Jag har till och med slutat måla tånaglarna röda, som jag alltid gjort i hela mitt vuxna liv.

Det känns bra. Vi staplar ved i solskenet och tycker att det är ganska trivsamt. Fåglarna hörs i busken, grannens flickor cyklar förbi och bilarna är väldigt avlägsna. Tids nog kommer regn och lervälling och det inre tvånget att åka till stan och gå på bio fast det är några mil bort.

Landet är fint. Det blir liksom andra saker som är viktiga här. Som att få veden på tork före sommaren och att komma ihåg att köpa mjölk till kaffet innan vi åker från stan.

På kvällen sitter vi på bryggan och fryser när solen gått ner. På natten lägger sig i dimman över viken.

Nu har vi fåren som grannar. De kom i onsdags, och den kvällen hörde vi dem ropa i mörkret. Sedan har vi inte hört så mycket från dem, om vi inte går och hälsar på dem.

Det är gott om ek här.

Några hundra meter bort tronar det stora huset från 1750-talet, som i litteraturen liknas vid ett franskt lantslott i rokoko.

Slut på flytt och hår

Nu har vi lämnat ifrån oss nycklarna till både lägenhet och stuga och andra får ta vid. Plötsligt har vi bara två bostäder, i stället för fyra. I fortsättningen blir det bara vanlig städning, och ingen mer flyttstädning på riktigt länge. Hoppas jag.

Nu återstår bara att hämta cyklarna och några få prylar från flyttstädningen soms tår kvar i källaren på gamla stället.

Lite ska man väl fira när vi nästan är klara, bortsett från att packa upp här hemma. Det gjorde jag genom att besöka min frisör i gamleby och klippa av mig det mesta av mitt hår. Nu är jag korthårig igen, med lite mörkbruna och blå slingor i håret. Det var en befrielse, och jag trivs jättebra med det redan.

Färdigstädad

Sista passet med flyttstädning hoppas jag det blev idag. Att det ska ta sådan tid… Idag har jag torkat i alla skåpen i köket, dammsugit i rummen och torkat golven, gjort rent på balkongen, gjort rent i badrumsskåpet och tagit några fönster. Noga och ordentligt, vi ska inte lämna någon skit efter oss.
Nu är det rent.
Maken, som är iväg och spelar elitseriebowling i helgen, får ta duschkabinen, handfatet och hallgolvet på måndag. Sedan har vi en bostad mindre att ta hand om. Det blir en lättnad.

Vem har tid att blogga?

Just det, jag har ju en blogg också. Inte hinner jag blogga när vi bara flyttar och flyttar, det ena lasset efter det andra på kärran. Det tar ju aldrig slut.

Nu är i alla fall lägenheten i stan nästan tömd, det återstår att städa där, rensa kyl och frys och städskåp. Sedan ska stugan tömmas och städas. Men vi har till första april på oss, så det ska nog gå.

Sedan i söndags har vi bott i vår nya bostad i våningen på landet, i kanten av viken. Utmed väggarna i vardagsrummet och hallen står kartonger och kassar och trängs med de hopsamlade bokhyllorna. Än vet vi inte riktigt hur vi ska möblera. Soffan fick nya möbeltassar igår och ställdes in på det nyslipade golvet. Och bredbandet fungerar.

I morgon ska vi hämta ett nytt lass ved.

Nyslipade golv

Nu har vi vackra nyslipade golv att flytta in på. I morgon gör golvsliparen en sista lackning. Vi har fått veta att det är både gran och fur. Det blir så fint.

Sedan är det bara att dammsuga och torka av allt så att vi blir av med slipdammet.

Februaridagsflytt

Sista dagen i februari och det är vårlikt med strålande sol och fåglar som kvittrar. Ändå är det ganska kallt fast solen värmer.

Nu tvättar jag gardiner och packar. Flytten pågår ständigt, känns det som i både kropp och själ. Där ute i världen, utanför vår lilla flyttbubbla, pågår en massa annat som jag inte klarar av att engagera mig i just nu, fast jag väl borde. Nu lever jag i min egen värld.

Tack och lov för banankartonger. Tänk att någon kommit på dessa enkla och praktiska flyttbehållare! Alldeles lagom stora, och lätta att bära.

En lång dag

Idag fick vi iväg ett flyttlass med kärra. En mindre kärra, som vi fått låna, men jättebra. Det går in lagom mycket för att vi ska orka med att bära ut det från lägenheten, fylla kärran och bära in det igen. Än är det bara prylar och böcker vi tagit med oss, och det finns mycket kvar att forsla vidare.

Vi har också fått ett första lass med ved ikväll, lastat av och staplat upp i en prydlig hög. Två och en halv kubik. Det var fin ved vi fick tag på, den brinner bra. Nu har vi fått upp värmen till 14 grader i köket, som tar längst tid att få varmt element i.

Nu väntar bara sängen, efter en lång dag. I morgon är det jobb igen.