Nu i den kalla vinterkylan (vi har minusgrader ikväll) drömmer jag om Indien. I flera år har jag tänkt att jag skulle vilja åka dit och i veckan läste jag en ny bok om Indien. Den heter ”Indien – elefanten som började dansa” och är skriven av Per J Andersson med bilder av Håkan Elofsson. Jag gillar boken, framförallt Håkan Elofssons bilder, och den är ungefär vad som behövs för att jag ska bli sugen på att åka, och helst nu.
Något som jag tycker är så intressant med Indien är att det är ett så stort land som innehåller så mycket, och att landet utvecklats mycket på senare år. Jag kom aldrig iväg dit under 70-talets hippieår, jag var lite för ung då. Men det är väl inte för sent än. Visserligen är jag alltmer emot av flyga, av miljöskäl, men eftersom jag reser så sällan så kanske jag kan tillåta mig det. Jag kommer inte att åka till Indien inom överskådlig framtid, för en så lång resa bör planeras ordentligt. Kanske kommer jag bara att resa i tanken, vi får se.
När jag skrev min uppsats om nätvänner förra året och åkte till Linköpings universitet regelbundet hörde jag en dag i bilen på ett program i P1 om hur internet förändrat landsbygdens Indien. Det handlade om landsbygden utanför en stor miljonstad (jag minns inte vilken nu) där man i ett projekt försett byarna på landet med trådlöst internet och gett bidrag till dem som ville starta internetkaféer. Det hade resulterat i att en hel del kvinnor fått möjlighet att köpa in en dator, öppna internetkafé och gjort det möjligt för byborna att använda e-post och surfa och ha myndighetskontakter via nätet. Ungefär som vi. Det hade alltså gagnat utvecklingen på flera plan.
Om jag skulle få möjlighet att forska skulle jag vilja göra en jämförelse av vad bredbandsutbyggnaden betytt för vanliga användare på landsbygden här i våra trakter och där i Indien. Det kanske skulle visa att behoven och användandet inte skiljer så mycket åt fast vi lever i olika världar.
Ikväll åt vi varmt indiskt naanbröd och drack te.
Andra bloggar om: Indien, internet, bredband