Hemsida

Ska man verkligen ha egen hemsida fortfarande? Numera är det ju bloggen som räknas, och som är den sida där jag får besöken. Hemsidan har väl i praktiken blivit ett bihang till bloggen.

Å andra sidan är det svårt att släppa den, efter mer än tio år. Men eftersom det blivit så här känns det inte lika angeläget att uppdatera och  förbättra den. Det har jag inte gjort på länge nu, eftersom jag ägnar det mesta av min fritid år kurser i webbpublicering… Kurserna går jag ju också för att bli bättre på jobbet, men skulle förstås kunna snygga till min egen sajt betydligt om jag tog mig tid.

Nu i vår går jag i alla fall bara en kurs i webbdesign, tidigare har det blivit två eller tre per termin. I vår tänkte jag hinna med att göra något annat också, vad det nu blir. Får se om det blir hemsidan som förbättras.

Webbdesign

Nu blir det lite skryt. Idag fick vi mail från kursledaren för webbdesignkursen på Högskolan Väst med våra betyg på kursen. Det blev slutbetyg A! Det är som på den gamla goda tiden, med stort A, litet a, AB, och alla de där bokstäverna. Nu är det alltså betyg efter ECTS- skalan i Bolognamodellen, och A är bäst och står för ”enastående kvalitet” enligt högskolans information. :-) Ja, det är så himla kul.

Betyget har jag fått för mitt layoutförslag på VT:s hemsida, som var examinationsuppgift. Indexsida, artikelsida och matsida. Och visst är jag nöjd med vad jag åstadkommit. Men framför allt har det varit en väldigt bra kurs, jag har lärt mig massor användbart och bra, och det har varit roligt.

Årets första lästa böcker

Redan första veckan i januari läste jag årets bästa bok: ”Vi, de drunknade” av danske Carsten Jensen. Hur någon ska kunna överträffa den förstår jag inte. Den handlar om staden Marstal på den danska ön Ærö och dess sjöfartshistoria. Genom de enskilda människorna lär vi känna staden. Superbt gjort! Carsten Jensen är en fantastisk berättare, och jag önskar att jag hade boken oläst kvar. Läs mer om vad jag tycker om boken på min bokblogg Bokhyllan.

Carsten Jensens bok är nyutkommen, den gavs ut den 8 januari. Han har en egen sajt om boken, som är väl värd ett besök. Ett exempel på hur man på ett intressant och bra sätt kan integrera webben och litteraturen. Sydsvenskan har gjort en intervju med honom.

Idag har jag precis avslutat en deckare, ”The unbidden truth” av Kate Wilhelm. Jag gillar den, men inte odelat. Intrigen är intressant och författaren är en skicklig berättare, hon kan hålla spänningen på topp och är systematisk så att jag hela tiden känner att berättelsen bär framåt mot upplösningen. Min invändning är att karaktärerna är lite för ensidigt goda och onda för min smak. Men sammantaget överväger det positiva tycker jag. Den handlar om en ung kvinna som anklagas för ett mord. Hennes försvarsadvokat (bokens hjälte) förstår alltmer att klienten både är oskyldig, och utsatt för en komplott. Läs mer om vad jag tycker om den här boken på min bokblogg Bokhyllan.

Kate Wilhelms deckare läste jag efter att ha läst om författaren på Eugenes lokaltidning The Register-Guard. Den har jag analyserat i en uppgift på en kurs i webbdesign, som ett exempel på en tilltalande och funktionell nättidningsdesign, och som jag tycker är jättesnygg. Kursuppgiften skriver jag mer om min kursblogg.

Andra bloggar om: , , , ,

Indien

Nu i den kalla vinterkylan (vi har minusgrader ikväll) drömmer jag om Indien. I flera år har jag tänkt att jag skulle vilja åka dit och i veckan läste jag en ny bok om Indien. Den heter ”Indien – elefanten som började dansa” och är skriven av Per J Andersson med bilder av Håkan Elofsson. Jag gillar boken, framförallt Håkan Elofssons bilder, och den är ungefär vad som behövs för att jag ska bli sugen på att åka, och helst nu.

Något som jag tycker är så intressant med Indien är att det är ett så stort land som innehåller så mycket, och att landet utvecklats mycket på senare år. Jag kom aldrig iväg dit under 70-talets hippieår, jag var lite för ung då. Men det är väl inte för sent än. Visserligen är jag alltmer emot av flyga, av miljöskäl, men eftersom jag reser så sällan så kanske jag kan tillåta mig det. Jag kommer inte att åka till Indien inom överskådlig framtid, för en så lång resa bör planeras ordentligt. Kanske kommer jag bara att resa i tanken, vi får se.

När jag skrev min uppsats om nätvänner förra året och åkte till Linköpings universitet regelbundet hörde jag en dag i bilen på ett program i P1 om hur internet förändrat landsbygdens Indien. Det handlade om landsbygden utanför en stor miljonstad (jag minns inte vilken nu) där man i ett projekt försett byarna på landet med trådlöst internet och gett bidrag till dem som ville starta internetkaféer. Det hade resulterat i att en hel del kvinnor fått möjlighet att köpa in en dator, öppna internetkafé och gjort det möjligt för byborna att använda e-post och surfa och ha myndighetskontakter via nätet. Ungefär som vi. Det hade alltså gagnat utvecklingen på flera plan.

Om jag skulle få möjlighet att forska skulle jag vilja göra en jämförelse av vad bredbandsutbyggnaden betytt för vanliga användare på landsbygden här i våra trakter och där i Indien. Det kanske skulle visa att behoven och användandet inte skiljer så mycket åt fast vi lever i olika världar.

Ikväll åt vi varmt indiskt naanbröd och drack te.

Andra bloggar om: , ,

Idogt arbetande

För en liten stund sedan kunde jag läsa på VT:s nättidning att Dackarna vann SM-finalen i speedway och Västervik fick silver. Jag har följt min kollegas rapportering under matchen ikväll för att se hur den drar trafik (alltså inte av intresse för speedway). Vi har gjort en ganska stor satsning på webben nu under speedwayfinalerna och det märks på besökssiffrorna. Just nu kan jag se under ”Mest lästa idag” att artikeln om matchen fått 6778 klick. Det är rekord i vår nättidnings historia. Vår webb-tv har också rekordhöga tittarsiffror.

Statistik är intressant tycker jag, och än mer intressant blir det när man analyserar och tolkar den, och börjar fundera på vad den egentligen visar. Alla som jobbar med nättidningar, åtminstone i vår koncern, är mycket fokuserade på trafikstatistiken.

Det här är ju egentligen att sitta och jobba på min fritid. Och det är kanske inte alltid så bra, men vi som lever i protestantiska länder är ju idoga och har en hög arbetsbenägenhet. Det har nationalekonomen Horst Feldmann vid University of Bath i Storbritannien kommit fram till, enligt en artikel i DN. Samma studie omtalades i BBC:s Newspod igår och då intervjuades även Anthony Giddens som menar att det stämmer med Webers gamla teori. Det är den protestantiska kulturen som gett oss ett samhälle där arbete anses som viktigt.

Vi i protestantiska länder medger gärna att vi har en liten Luther på axeln som ser till att vi är flitiga. Så ock jag. Vi har lärt oss att arbete och flit leder till lycka, och visst gör det väl det. Arbetet är oerhört viktigt, och därför sitter jag och jobbar en kväll så här.

Nu ser jag att antalet klick på matchartikeln ökat till 6912 under tiden jag skrivit detta.

Andra bloggar om: , , , , ,

Lösenordssjukan

Det finns ett IT-begrepp som i original heter passworditus. Det blir på svenska lösenordssjukan, och du förstår förstås vad det innebär. Enligt Yvonne Rogers, Helen Sharp och Jenny Preece i boken ”Interaction design” betyder det svårigheten att komma ihåg alla lösenord vi tvingas härbärgera i våra liv nu för tiden. Alla dessa konton vi måste logga in på. Inte bara i egna datorn och e-posten, utan hos varje leverantör där du handlar på nätet, på varje community du använder, varje forum etcetera i en lång rad. Det är omänskligt för den som inte har ett extremt sifferminne. För vi ska ju inte använda våra barns eller hundens namn som lösenord utan helst något bestående av små och stora bokstäver plus siffror och minst åtta tecken långt. Hur många sådana klarar du av att behålla i minnet och plocka fram när du behöver det? Hur hanterar ni detta?

Jag får ofta attacker av denna sjuka. Det går inte att komma ihåg fler lösenord eller fler nya fyrsiffriga koder utöver de jag redan kan till visakortet, konsumortet, icakortet, bensinkorten och portkoderna. Det lär finnas metoder för att träna sitt minne med hjälp av associationsteknik, men det känns inte som om jag orkar lära mig det. Så vad göra? Skaffa nya konton varje gång?

Vad ska hända med nätet?

Blir det enbart pengar som styr över tillgången till nätet i framtiden? Jag började fundera på det sedan jag läste på den amerikanska kampanjsajten för nätneutralitet (savetheinternet.com). Där handlar det om lagförslaget som senaten ska ta ställning till, ett förslag som innebär att nätoperatörerna ska kunna bestämma över innehållet på nätet, dvs vad du får se och läsa på nätet. Det känns ju oerhört oroande när man i USA vill göra som i Kina och en del andra länder och kontrollera medborgarnas aktiviteter. Ungefär som om telefonbolagen skulle bestämma vem jag får ringa till.

Om det till slut skulle bli en sådan lag i USA som ger de bäst betalande storbolagen utrymmet i bandbredden så tror jag ju inte att Sverige skulle följa efter, även om det finns de som menar att de europeiska länderna kan komma att göra likadant. En diskussion om detta hörde jag på BBC:s poddnyheter i morse. Frågan är vad konsekvenserna kan bli, utöver de politiskt antidemokratiska. Vad betyder det för nätets framtid? En total backlash? Eller kommer vi människor att finna oss i en sådan styrning och begränsning? Knappast.

En aktiv helg

macbookEn ny MacBook kom hem till mig i fredags. Beställd för en dryg vecka sedan. Den är så fin, min nya dator. Det är den allra senaste modellen, som började säljas i början av maj tror jag. 2,16 GHz processor, 2 Gb ramminne och 120 Gb minne. Blank skärm. Inbyggd video- och stillbildskamera.

Vad ska jag med allt detta till? Njuta. Och jobba snabbare förstås. Kunna använda program som kräver mer än vad jag har på min gamla dator. Jag är med i svängen, köpsvängen…

Något jag gillar extremt mycket med den nya datorn är att strömsladden sitter fast med magnet i stället för med en vanlig kontakt. Har jag datorn på soffbordet eller någonstans där sladden kan råka ligga i vägen är det ingen risk att snubbla på den och dra iväg med datorn. Det är en smart lösning. Och jag gillar också den blanka skärmen. Lätt att se och snygga bilder blir det.

oklippt gräsHelgen har förstås till stor del gått åt till att bekanta mig med min nya dator. Men jag har också hunnit klippa gräset vid stugan. Vi hade inte varit där på tre veckor och med den nederbörd och värme som varit så var gräsetet halvmeterhögt. Jag satte ner kameran i gräset och trycktenär vi kom dit. Men efter tre timmar och runt 15 000 steg (över en mil) som jag gått över gräsmattan med gräsklipparen så ser den lite annorlunda ut. Det måste vara bra motion att klippa gräset. klippt gräs

Normalt sett tar det en timme och tre kvart att klippa men idag tog det alltså betydligt längre tid eftersom jag kört över det mesta två gånger. Vi har en jättebra självgående gräsklippare men den måste både fösas och dras ibland. Den har fyra olika lägen på bladen och idag var det bara att sätta den på högsta läget. Nästa steg är en lie. Så snart är det gräsklippningsdags igen.

På efter-bilden syns det att gräset fortfarande är ganska högt och ojämnt även om det nu är klippt. Och här och där finns tuvor som bara inte ville bli klippta. Plus en bit på slutet, bara några meter kvr, när bensinen tog slut.

Ny dator på gång

Nu är nya datorn beställd. En ny MacBook blir det, med 2 Gb ramminne. Det blir fint, det. Det unnar jag mig, efter att ha fått stipendium på 5000 kronor. Tackar! Gissa om jag är glad…

Det gick som en dans att springa ikväll. 36,05 minuter och 17568 steg idag.

Problem

Om jag väntar tillräckligt länge kanske det slutar snurra, ringen uppe i tabbens hörn på Firefoxfönstret som talar om att sidan håller på att ladda. Men det tar så oändligt lång tid idag… Telia har problem med bredbandet, och trots felanmälan och besked via sms om att felet nu ska vara åtgärdat så kvarstår det. Vi har nästan noll nätkontakt. Hur klarar man det? Jag vet inte. Jag som skulle gjort både det ena och det andra på nätet idag; betalat pengar via nätbanken, laddat upp filer till till kursuppgiften, mailat så klart. Frågan är om det går att blogga nu? Får se…

Vi tog en paus i motionsspåret, för att göra oss av med frustrationen, och det blev bästa tiden hittills: 35 minuter och 55 sekunder på 5,5 km. Kanske var det adrenalinet som hjälpte till. Eller att jag lyssnade på ett så intressant samtal i min poddradio från Filosofiska Rummet den 6 maj (når inte SR:s hemsida för länkning dit nu). Hjärnforskaren Martin Ingvar diskuterade med en astronom på Uppsala universitet, en konstnär och tekniker, och programledaren. Ämnet för diskussionen var medvetandet och kunskap, bland annat medvetandets gränser. Det var riktigt underhållande att lyssna på deras resonemang om att vi till exempel kan skrämmas av tanken på oändlighet. Och kommer en generell höjning av IQ-nivån hos oss människor med tiden?