Radio Paradise är hotat

Lyssnar du också på Radio Paradise, internetradiostationen som är en av de reklamfria kanalerna i USA? Nu hotas dessa kanaler av ett nytt lagförslag i USA som innebär betydligt höjda avgifter, så höga att en kanal som Radio Paradise riskerar att få läggas ner. Läs mer i kanalens blogg. I mina ögon verkar detta som ett slag mot demokratin och det fria internet. Rysligt, tycker jag.

Radio Paradise hittar du i iTunes radiokanalsamling under Eclectic.

Andra bloggar om: , , , , ,

Alf i ny skepnad

Kommer ni ihåg Alf, rymdvarelsen i tv-serien med samma namn? Han hade hamnat på jorden på resan från sin förintade hemplanet Melmac och kraschlandat i familjen Tanners trädgård. Alf stod för Alien Life Form, men han blev allt mindre alienerad ju längre han stannade på jorden.

Nu finns det en kanin som i mitt tycke påminner om Alf även om funktionerna är helt olika. Det är kaninen Nabaztag, en social dator. Vi diskuterade den på en kurs om web 2.0 som jag läser, och det här är verkligen en web 2.0-manick. Kaninen/datorn fungerar som en multimediamanick; den talar om när du fått mail, den läser upp nyheterna för dig och väderprognosen, den väcker dig på morgonen och talar om när det finns en ny kommentar på din blogg med mera. En spännande och kul grej, men samtidigt ganska obehaglig. Den är på något sätt ett mellanting mellan ett husdjur, en leksak och en dator. Jag har ju inte sett den in action, bara i sajtens reklamfilmer. Men det är så den framställs. Till exempel: hinner du inte hem för att hjälpa barnen med läxan ber du kaninen läsa upp för barnet hemma från historiesajten eller mattesajten på nätet. Är du särbo kan du koppla ihop den med din särbos kanin och de kommunicerar åt er.

Det här är väl ett utslag av både experimentlust, pengatörst och omtanke, kanske. Den framställs förstås som ett redskap i människans händer och till människans hjälp men jag kan inte låta bli att känna att den också profiterar på ensamhet och stress, att den ska göra det jag inte hinner av mänsklig kontakt. Och säkert har det varit intressant för dem som utvecklat den att göra något som innehåller alla dessa funktioner för social kontakt, för att se om det går. Jag tror att antingen förpassas den i flopparnaas skräpkorg ganska snart, eller så har alla en sådan om två-tre år.

Andra bloggar om: , , ,

Bokkonsumtion

Kulturkonsumtionen verkar inte minska och bokläsningen ökar tror jag mig ha läst ganska nyligen. Idag läste jag Tomas Polvalls essä i NT om hur bokköpen flyttat från boklådorna till nätet. Synd om bokhandlarna förstås, men kulturen når ut lättare. Här ser vi verkligen nätets stora fördel, att så lätt kunna söka sig fram till det man vill ha, i stället för att kolla runt bland de böcker som bokhandlarn har hemma.

Nej, jag är inte någon vän av att lägga ner de lokala boklådorna, långt ifrån, för det vore verkligen synd. Så därför handlar jag där när tillfälle ges. men böcker köper jag nästan bara på nätet numera. Tomas Polvall skriver att han ser på sitt Amazon-konto att första köpet där skedde i juni 1998. Amazon har jag bara handlat hos någon enstaka gång, däremot ofta på svenska Adlibris. Där visar min kontoinformation att mitt första köp skedde den 9 juli 1999 och då köpte jag ”Charlotte Gray” av Sebastian Faulks och ”Nattrond” av Helene Tursten. Men jag undrar om det verkligen var det första köpet. Jag tror att jag var ganska snabb med att handla när Adlibris hade startat, redan 1997. En av grundarna var Pär Svärdson från Västervik, vilket man kan läsa om på företagsinformationen på sajten. Och jag visste om att den var på gång när han jobbade med den.
Idag fick jag mitt senaste bokpaket därifrån (fick och fick… det kostar förstås) och det innehöll boken ”Beginning CSS – Cascading Style Sheets for Web Design” av Richard York. Jag har bläddrat lite i den och den verkar bra, dvs innehållsrik och lätt att hitta i. Jag ser att det är många exempel, och det är bra.

Den här tillgängligheten på böcker via nätet främjar ju läsningen, det är jag alldeles övertygad om. Det är så lätt att handla en ny bok, bara ett klick bort. Och jag tror också, precis som Tomas Polvall, att det även främjar bredden, att vi inte bara läser samma böcker allihop utan allt möjligt. Säkert har nätet betytt mycket för den smala litteraturen, för att hitta sina läsare.

Ikväll ska jag inte läsa CSS-boken utan fortsätta med ”De ovanliga” – del 2, av Åke Moqvist. Läs den! Det är en fanstastisk bok om ovanliga människor (precis som del 1) som jag nog inte hade hittat utan nätet.

Idag blev det 11 053 steg under en förfärligt stressig dag. Och jag blir trött bara jag tänker på allt jag ska hinna med i morgon.

Andra bloggar om: , ,

Mac

Lars Berge i Svenska Dagbladet träffar rätt när han skriver om oss macanvändare idag. Att mac är mer något som man tror på, som en religion man bekänner sig till. Men nu när pc:n allt mer närmar sig mac kanske trosbekännelsen börjar avta…

För någon vecka sedan hittade jag tillbaka till mitt gamla konto hos Tjejringens mactjejer. Det var i slutet av 1900-talet som jag blev medlem där. Sidorna finns kvar även om verksamheten är avsomnad.

Kul med gamla datorminnen… :-)

Idag har jag gått 10 325 steg. Och klippt håret.

Andra bloggar om:

Parallella världar

Parallella värdar finns i universum, menar vissa fysiker. Kanske är det sant, jag kan ju inte kontrollera det. Därifrån är steget inte långt till parallella världar i cyberspace, åtminstone inte i mediakören. Den parallella värld som Second Life utgör bara växer och har blivit så påtaglig i sinnevärlden att Sverige nu ska upprätta en ambassad i denna virtuella värld. Jo, det påstås i DN och i en artikel i Tech som jag fått i ett gruppmail från ledaren för den svenska gruppen i SL (där maken och jag är medlemmar, dock knappast aktiva).

Säkert är det ett smart drag att kunna nå tre miljoner nätanvändare i världen via en officiell ambassad i SL. Det visar väl på framsynthet… Vi lever ju i cyberspace i den pågående web 2.0-eran, där kommunikationerna sker via nätet. Kanske borde jag göra en inloggning ikväll och kolla läget.

Innan vi pratade om parallella världar ikväll, maken och jag, så hade jag läst lite i Fokus som kom i brevlådan idag. Då såg jag att en gammal kurskamrat från journalistutbildningen i Skurup numera jobbar där. Och det skulle jag förstås berätta för maken, och vindlade in mig i historier om både den personen och ett par till, vi som en tid delade lägenhet mitt i samhället i Skurup. Och jag såg dem framför mig som de var då, både H och S och J. Det var 1980-81 och vi var väl sådär 27+ ungefär. Och plötsligt insåg jag att de är ju också medelålders utanpå nu, precis som jag. Fast inombords blir vi väl aldrig mer än 27.

Ja ja, åren går… Och jag med. 11 887 steg idag.

Ledsamt är det att Olle Stenholm gick bort i förtid, igår.

Registrering och inloggning

Nu har jag äntligen lyckats registrera mig på alla de kurser jag ska läsa på distans i vår. Det är tre nya kurser och en där jag inte är klar och fått göra en omregistrering för att kunna lämna in sista uppgiften. Allihop är 5-poängskurser om webbanvändning – webbpublicering, databashantering, web 2.0 – och distanskurser. Det innebär att samtliga helt hanteras på nätet. All kommunikation, alla uppgifter som ska lämnas; allt som har med kursen att göra sker över nätet. Vilket givetvis känns naturligt med tanke på kursernas innehåll.

Men – jag tror att det skulle finnas grova pengar att tjäna för den som kunde konstruera ett väl genomtänkt och struktuerat system som kunde användas av alla högskolor och universitet. I vår läser jag på tre olika läroanstalter, i höstas läste jag på ytterligare tre andra (fast en kurs hoppade jag av). Det är alltså sex olika högskolor/universitet jag har lärt känna nu. De är Linköpings universitet, Högskolan i Kalmar, Högskolan Dalarna, Mittuniversitetet, Umeå universitet och Blekinge Tekniska Högskola. Tidigare har jag också läst på distans på Växjö universitet. Samtliga dessa läroanstalter har olika system för sina distanskurser, alltså olika användargränssnitt. Varför inte samma??!!

Nu måste jag lära mig ett nytt för varje gång jag byter högskola/universitet. Och detta är jag naturligtvis inte ensam om. Dagens student är i många fall en distansstuderande som jag, som väljer bland tillgängliga kurser var de än finns och inte väljer av enbart de som finns på en enda högskola/universitet.

Och det räcker inte att bara lära sig ett nytt gränssnitt. På varje ställe är det dels en studentportal som jag ska skaffa konto till och logga in mig i, dels ett mailkonto, dels en studieplattform, dels (oftast) ett särskilt diksussionsforum. Mailklienten har nog i några fall varit lika, men i övrigt är det nytt för varje. Och oftast krävs mer än en inloggning (med användarnamn och lösenord). På en ska jag dra över mina uppgiftsfiler/dokument till en portfolio, på en ska jag ladda ner dem via webbgränssnitt, på en tredje ska redovisa i blogginlägg, på en fjärde lägga över med hjälp av ftp-klient, på en femte maila osv…

Alla är OK och användbara men det finns ingen chans att lära sig allt detta, och komma ihåg mellan varje gång.

Jag efterlyser ett system, ett enda likadant, som alla högskolor och universitet kunde använda. Då skulle jag lättare ta mig fram i det snåriga systemet, veta hur jag loggar in och vad alla manicker, knappar och länkar leder till. Förstå från första stund vad det är jag håller på med, hur jag ska få kontakt med handledre och kurskamrater, informera mig om mina studieresultat, hitta till webbföreläsningar och seminarier med mera. 

Varför inte?? 

Andra bloggar om: studier, studentportal, webmail, inloggning

Web 2.0

Nu har jag skaffat flickr-konto och Cocomment-konto, allt som ett resultat av att jag börjat studierna på distanskursen Web 2.0 på BTH. Fast egentligen hade jag ett flickr-konto sedan tidigare men hade glömt det. 

Allt sådant här tar ju tid. För när jag väl börjar surfa runt inne på flickr så rinner minuterna iväg. Det är den förföriska webben. Allt finns där, och man kan tillbringa hur mycket tid som helst där ute och få en glimt av andras liv.

CoComment-kontot var lite knepigare men nu tror jag att jag begriper hur det fungerar. Där samlas länkar till alla kommentarer jag gör ute på olika sajter och bloggar. Frågan är om sådana här inlägg också spåras dit. Det återstår att se.

Nu ska jag bara ladda ipodden och sedan i säng. I morgon bitti är det arbetsdag igen.

11 632 steg hann jag gå i dag. 

Mina bokmärken

En trött hjärna men som jag ändå försöker få att gå på högvarv,det blir inte riktigt bra. Ändå kan jag inte slita mig från den här burken av plast och metall som skickar mig signaler utifrån världen.  

Fast ibland begriper jag mig inte på vad den gör. Ikväll försvann plötsligt bokmärkesfältmappen i min Firefox och jag lyckas inte hitta något sätt att få tillbaka den, hur jag än letar. Och jag förstår inte varför den försvann heller. Det hände när jag klickade på ett bokmärke.

Ja, egentligen är den inte försvunnen utan det är bara innehållet som försvunnit från mappraden näst längst upp i webbläsarfönstret. Det är bara tomt och vitt. Bokmärkena finns kvar, i mappen i bokmärkeshanteraren. Men jag saknar redan den här funktionen. Det är så bekvämt att ha de mest använda bokmärkena lätt tillgängliga längst upp i webbläsarfönstret hela tiden. Detta har aldrig hänt mig förut, men igår kväll uppdaterade jag till senaste versionen av Firefox. Kan det finnas en bugg i den? Någon som vet?

Tidigare i vinter har jag börjat lägga över en del bokmärken i mitt konto på Delicious, vilket är ett väldigt bra sätt att ha tillgång till bokmärkena. Men alla ligger inte där än. Det har ju blivit ett antal numera…

11 078 steg blev det idag. 

Html och css

Hur klokt är det egentligen att sitta en hel helg och göra en kursuppgift? Visserligen har det regnat och blåst så det varit rent förskräckligt, så ut hade jag inte kunnat gå. Men det är fortfarande ostädat och tvätten är inte tvättad och disken ska vi inte tala om. Livets realiteter tränger sig på…

Den ena av de två webbpubliceringskurserna jag gått hade inlämning på sista uppgiften nu ikväll. Jag började i måndags kväll, och tänkte att jag skulle vara ute i god tid. Men så kom det annat emellan och bli sen med inlämningen ville jag inte, för det är så trist att ha sånt här kvar efter slutdatum. Det har jag på den andra kursen, där släpar jag med sista inlämningen men som jag räknar med att bli klar med i veckan. Sedan är det nya kurser på gång.

Det tar alltid längre tid än jag tror att bli klar med webbuppgifterna. Pillet tar sådan tid. Ändra, testa och ändra igen, och så ändras något någon annanstans än det jag tror att jag ändrat på.

På båda kurserna ska uppgifterna lösas med hjälp av html och css, inga tabeller på sidorna. CSS är fantastiskt (jag undrar vem som kom på det?) och man kan göra jättemycket. Men inte alltid det man vill…

Jag tycker att det är himla kul att lära mig html och css och fattar inte varför jag inte gjort det tidigare. Men vad ska jag ha för nytta av det? Behöver det vara till nytta, förresten… Kanske blir det bara til lyst, och kanske är det bra så.

Den andra världen

Idag skriver Ossi Carp i en artikel i DN om Second Life. Han (hon?) berättar om sina två månaders surfande runt bland de andra två miljonerna användarna. Det verkar inte så jättespännande men lite intressant. Ossi Carp verkar ha ungefär samma erfarenhet som vi, efter några månaders medlemskap; att det mest verkar handla om cybersex och spel och att omskapa sig själv.

Visst, kan det vara kul ett tag, men några djupare relationer har det inte lett till för min del. Ändå är jag långt ifrån osocial på nätet, tvärtom.

Kanske är dessa virtuella världar något som blir mer populärt i framtiden. I så fall tror jag att det kommer fler alternativ, med andra inriktningar. En hel del andra finns väl redan, jag har inte kollat så mycket. Tekniken blir ju mer och mer sofistikerad och vi lockas av det utmanande och spännande, åtminstone i början, tror jag. Nog tror jag att vi kommer att fortsätta umgås på nätet, och med nya generationer blir det allt mer naturligt. De vanor vi skaffat oss efter dessa drygt tio år på nätet har ju kommit snabbt.

___ 

9 343 steg idag, och 12 616 igår.

Andra bloggar om: Second Life, virtuella världar