Böcker jag läst och läser.
Att vara sjuk och ligga i soffan och snörvla kan var uthärdligt om det sker i sällskap med Thomas Bodström. Hans debut som deckarförfattare är faktikst helt OK. Än har jag inte hunnit till slutet men den lovar gott.
Tyvärr blir springandet lidande, det orkar jag inte med när jag är förkyld, och nu är det en vecka sedan sist. I helggen hoppas jag att jag är pigg nog för en ny runda. Det gäller nog att passa på för sedan ska det bli ännu värmare, +22 grader på måndag enligt SMHI.
Den amerikanska journalisten Nancy Horan har skrivit en dokumentärroman, det vill säga en roman som handlar om verkliga människor och händelser. Hennes bok handlar om Mamah Borthwick och Frank Lloyd Wright. Han vet ni säkert vem det är, den store amerikanske arkitekten, den störste enligt många bedömare (och det kan jag nog hålla med om). Hon var hans sambo mellan 1909 och 1914. Deras kärlekshistoria beskriver Nancy Horan. Och det gör hon väldigt bra, tycker jag.
Båda var gifta på var sitt håll, och hade flera barn i sina familjer, när de träffades. Efter några års vänsterprassel (fast så sa man nog inte då) så lämnade de sina respektive makar och flyttade ihop, trots att ingen av dem fick ut skilsmässa på flera år. Och det blev så stor skandal att Chicagotidningarna skrev en hel del om det. Men de var modiga och starka, inte minst Mamah Borthwick som var en bildad feminist och som bland annat översatte Ellen Key till engelska. Deras kärlekssaga slutade när Mamah, hennes två barn och flera anställda, blev mördade 1914 av en anställd i huset Taliesin som Frank Lloyd Wright byggt åt dem.
När jag läser kan jag inte låta bli att nynna ”So long, Frank Lloyd Wright” med Simon and Garfunkel. Allt finns ju på nätet numera, så på Youtube kan du höra låten. Eller ta en virtuell tur i hans mästerverk Fallingwater, gjord i Halflife. På nätet hittar jag också en sajt med mängder av bilder av Frank Lloyds Wrights arbete. Han var före sin tid, och en av dem som banade väg för moderismen kring förra sekelskiftet.
Springandet gick hyggligt idag, med tiden 35 minuter och 26 sekunder. Helt OK, men inte bäst. Det kom en mindre skur och det var ganska kallt men man får klä sig därefter.
Andra bloggar om: Frank Lloyd Wright, böcker, arkitektur
Lite nytt tjat om springandet: idag gick det bättre, med bättre tid. 35 minuter och 13 sekunder. Det var varmt i spåret ikväll, men svalkande på hemvägen. Det känns bra. Men jag undrar om jag ska komma ifatt förra årets resultat.
Igår läste jag om författaren och läkaren Anders Källgård från Varberg. Han är besatt av öar, kan man nog säga. Han har skrivit en bok om Sveriges öar plus ett par böcker om Pitcairn island. Pitcairn och myteriet på Bounty läste jag några böcker om när jag var på sjön, det är ett fascinerande öde. Han har besökt ön ett par gånger och skrivit två böcker om besöken. Igår fick jag tag på den senare av dem och ska läsa den. Det ska bli intressant. Är det någon söderhavsö jag skulle vilja besöka så är det Pitcairn.
Vända hem?
Hon har ingen lust längre
att sitta där vackert
bland övriga bohaget.
Så skrev Sonja Åkesson för 49 år sedan, i dikten Kvällspromenad (i diktsamlingen Glasveranda 1959). Då hade hon fortfarande några år kvar till sin kanske mest kända dikt Vara vit mans slav, som publicerades 1963.
Hennes dikter håller än. Nu har Amelie Björck, doktorand på Göteborgs universitet, skrivit en bok om Sonja Åkessons författarskap. Hon sätter in det i sitt sammanhang i den dåtida samtiden. Läser man Sonja Åkessons dikter idag kan man få veta mycket om hur det kunde te sig att vara kvinna då, i folkhemmets borg. Men också nu, eftersom så lite egentligen har hänt sedan dess.
Andra bloggar om: Sonja Åkesson
Det finns inget så underbart som att vara frisk. Även om jag fortfarande bär på lite förkylning med en hes stämma och hosta då och då, så är det fantastiskt skönt att inte vara riktigt sjuk längre.
När jag var sjuk låg jag ju och läste böcker, för det fanns inte mycket annat att göra när orken försvann. Utöver den fantastiska ”The Echo Maker” så läste jag ett par deckare. Nämligen ”Naming of the dead” av Ian Rankin och ”The price of silence” av Kate Wilhelm. Helt OK, båda två.
Sedan jag blev frisk har jag nu läst Marina Lewyckas nya roman ”Två husvagnar”. Den är en recensionsbok med första recensionsdag den 5 mars så först då ska jag publicera mitt omdöme. Det jag kan skriva nu är att det är en charmig bok med vidrigt innehåll. Den handlar om slavarbete och trafficking i vårt moderna Europa, och som trots sin ansats med avväpnande humor nog kan ändra livet för läsarna. Läs den!
Andra bloggar om: Marina Lewycka, slavarbete, trafficking
Att bli sjuk med hög feber när man är så gammal som jag, då märks det minsann i hela kroppen. Efter nästan fyra dagars sängliggande har jag också fått ont i ryggen. Bara elände alltså. En rejäl förkylning med feber, eller är det en kortare släng av influensa? Nu är det i alla fall över och jag är på benen igen, och ska hedra jobbet med min närvaro i morgon.
Det enda man kan göra när man ligger sjuk med feber är att läsa böcker eller se på film. Ett par engelska deckare har jag hunnit med och i går kväll började jag på en bok jag gått och längtat efter ett tag, nämligen ”The Echo Maker” av Richard Powers. Och den håller verkligen förväntningarna, och mer därtill. Läs den! (Så här tycker jag om den).
Richard Powers har en skrivar- och berättartalang som verkligen går utöver det vanliga. I den här boken ser vi världen utifrån tre människors liv; 27-årige Mark Schluster som hjärnskadats efter en svår bilolycka, hans några år äldre syster Karin Schluster som han tror är en bedragare, samt neurologen Gerald Weber som är en ansedd specialist på sitt område. Nu har jag en tredjedel kvar och önskar jag ännu hade boken oläst.
Andra bloggar om: Richard Powers
Redan första veckan i januari läste jag årets bästa bok: ”Vi, de drunknade” av danske Carsten Jensen. Hur någon ska kunna överträffa den förstår jag inte. Den handlar om staden Marstal på den danska ön Ærö och dess sjöfartshistoria. Genom de enskilda människorna lär vi känna staden. Superbt gjort! Carsten Jensen är en fantastisk berättare, och jag önskar att jag hade boken oläst kvar. Läs mer om vad jag tycker om boken på min bokblogg Bokhyllan.
Carsten Jensens bok är nyutkommen, den gavs ut den 8 januari. Han har en egen sajt om boken, som är väl värd ett besök. Ett exempel på hur man på ett intressant och bra sätt kan integrera webben och litteraturen. Sydsvenskan har gjort en intervju med honom.
Idag har jag precis avslutat en deckare, ”The unbidden truth” av Kate Wilhelm. Jag gillar den, men inte odelat. Intrigen är intressant och författaren är en skicklig berättare, hon kan hålla spänningen på topp och är systematisk så att jag hela tiden känner att berättelsen bär framåt mot upplösningen. Min invändning är att karaktärerna är lite för ensidigt goda och onda för min smak. Men sammantaget överväger det positiva tycker jag. Den handlar om en ung kvinna som anklagas för ett mord. Hennes försvarsadvokat (bokens hjälte) förstår alltmer att klienten både är oskyldig, och utsatt för en komplott. Läs mer om vad jag tycker om den här boken på min bokblogg Bokhyllan.
Kate Wilhelms deckare läste jag efter att ha läst om författaren på Eugenes lokaltidning The Register-Guard. Den har jag analyserat i en uppgift på en kurs i webbdesign, som ett exempel på en tilltalande och funktionell nättidningsdesign, och som jag tycker är jättesnygg. Kursuppgiften skriver jag mer om min kursblogg.
Andra bloggar om: litteratur, böcker, Carsten Jensen, deckare, webbdesign
Lediga dagar är dagar för läsning. Idag har jag läst i min f d klasskamrat Janne Sundlings nya bok ”Kult” som handlar om tiden från 1965 till 1975. Det är en ren nostalgitripp, fast mest för killar. Janne Sundling, Kalle Holmberg (också en f d klasskamrat från Skurups journalistkurs 1980-81) och några andra gubbs i min ålder berättar om livet när vi växte upp. Vad vi åt och vad vi läste, vad vi såg på tv på den enda kanalen, vilken musik vi lyssnade på, vilka bilar vi åkte i och en massa annat från den tiden. Lättsamt och lättsmält och himla kul.
Läs mer om boken i min bokblogg Bokhyllan. Där skriver jag också om andra böcker jag nyss läst. Mest är det dokumentära böcker. En om Venedig, en om stengärdsgårdar (mycket vacker), några hembygdshistoriska böcker och en jätteintressant bok om vikingatiden. Jag gillar historia. Men en av de mest intressanta böckert jag läst på länge är Joshua Keys bok om sitt halvår som amerikansk soldat i Irak. Han insåg alltmer under sin tid där hur orättfärdigt kriget är, och deserterade efter en tid. Nu bor han i exil i Kanada.
Andra bloggar om: Kult, Janne Sundling, Joshua Key
Nu i den kalla vinterkylan (vi har minusgrader ikväll) drömmer jag om Indien. I flera år har jag tänkt att jag skulle vilja åka dit och i veckan läste jag en ny bok om Indien. Den heter ”Indien – elefanten som började dansa” och är skriven av Per J Andersson med bilder av Håkan Elofsson. Jag gillar boken, framförallt Håkan Elofssons bilder, och den är ungefär vad som behövs för att jag ska bli sugen på att åka, och helst nu.
Något som jag tycker är så intressant med Indien är att det är ett så stort land som innehåller så mycket, och att landet utvecklats mycket på senare år. Jag kom aldrig iväg dit under 70-talets hippieår, jag var lite för ung då. Men det är väl inte för sent än. Visserligen är jag alltmer emot av flyga, av miljöskäl, men eftersom jag reser så sällan så kanske jag kan tillåta mig det. Jag kommer inte att åka till Indien inom överskådlig framtid, för en så lång resa bör planeras ordentligt. Kanske kommer jag bara att resa i tanken, vi får se.
När jag skrev min uppsats om nätvänner förra året och åkte till Linköpings universitet regelbundet hörde jag en dag i bilen på ett program i P1 om hur internet förändrat landsbygdens Indien. Det handlade om landsbygden utanför en stor miljonstad (jag minns inte vilken nu) där man i ett projekt försett byarna på landet med trådlöst internet och gett bidrag till dem som ville starta internetkaféer. Det hade resulterat i att en hel del kvinnor fått möjlighet att köpa in en dator, öppna internetkafé och gjort det möjligt för byborna att använda e-post och surfa och ha myndighetskontakter via nätet. Ungefär som vi. Det hade alltså gagnat utvecklingen på flera plan.
Om jag skulle få möjlighet att forska skulle jag vilja göra en jämförelse av vad bredbandsutbyggnaden betytt för vanliga användare på landsbygden här i våra trakter och där i Indien. Det kanske skulle visa att behoven och användandet inte skiljer så mycket åt fast vi lever i olika världar.
Ikväll åt vi varmt indiskt naanbröd och drack te.
I går skrev jag om författaren Hans Lagerberg och hans roman ”Saknar bildning” från 1980. Idag läser jag i ett pressmeddelande från Ordfront att han nominerats till Augustpriset för sin bok ”Lärarna”. Och jag läser i min egen tidning att Ola Larsmo är nominerad i samma genre for sin bok ”Djävulssonaten. Det glädjer mig.