Äntligen!

Doris Lessing får Nobelpriset i litteratur. Så fantastiskt roligt!

Tillägg ikväll: Jag kan bara upprepa att jag är glad att just Doris Lessing är den som uppmärksammas med årets litteraturpris. Det jag gillar bäst hos henne är hennes förmåga att berätta om framför allt kvinnors vardagsliv så att det blir både stor litteratur och en varm och nära berättelse. Hennes berättelser är lätta att ta till sig. Ja, jag är verkligen glad för detta, även om hon själv inte är så imponerad.

Andra bloggar om:

Regnig söndag

Idag blev det en fet pizza i stället för en tur i motionsspåret. Inget vidare, alltså. Men det regnar och regnar och har gjort så sedan igår så det är inte mycket att göra åt. Och blåser kallt gör det också. Plus att jag fått ont i höger knä, som svullnat lite på ena sidan. Jag måste ha slagit emot eller trampat senett, fast jag inte minns det. Eller är det en ålderskrämpa? Hemska tanke…

Före pizzan tog jag en rejäl stund i soffan och började läsa på Leif GW Perssons nya bok, om Palmemordet. Det är en recensionsbok, den kommer ut den 18 september. Men hittills kan jag säga att det är fascinerande läsning. Men vad ska man tro?

I veckan läste jag klart Marjorie Shostaks andra bok, om sitt återbesök hos Nisa i Kalahariöknen. Hon var amerikansk antropolog men dog i bröstcancer 1996. Hennes andra bok handlar om när hon återvänder till det område hon undersökte under åren på 70-talet, och hon träffar samma människor igen. Hon fäste sig vid dem under sina år där, men återseendet är inte enbart positivt. Mycket bra läsning.

Framsteg

Hittills idag har jag sorterat ut kläder till Röda Korset (det blev fyra stora kassar) och röjt i en av två pappershögar. Så det går framåt. Dessutom har jag städat skrivbordet och bytt ut min gamla dator till min nya efter att alla program är installerade.

Fast jag tar mig tid att läsa lite också. Just nu håller jag på med en bok som heter ”Andra sidan bron” av Mary Lawson. Hon är en ny bekanskap för mig och skriver om ett lantligt Kanada på 1920–60-talet. Det handlar om två bröder som inte gillar varandra.

Häromdagen läste jag ut Marie Hermanssons nya bok ”Svampkungens son”. Hon är precis lika bra som vanligt. För tio år sedan läste jag hennes första bok och har sedan inte missat en enda. Jag gillar dem allihop.

Andra bloggar om:

K.J.

Helgen har jag delvis tillbringat i sällskap med Klara Johansson, i Carina Burmans biografi ”K.J.”. Det är en fascinerande berättelse om en ovanlig människa. Klara Johansson var en av landets första studenter, en bland de första som läste på universitet i Sverige, och en av de första kvinnorna som anställdes på en tidningsredaktion. En pionjär på flera områden. Hon föddes 1875 och dog 1948. Strax efter sin fil kand-examen blev hon anställd på Stockholms Dagblad som litteraturkritiker 1899, efter en tid på kvinnotidskriften Dagny. Snart blev hon en mycket ansedd litteraturkritiker.

Jag gillar att läsa biografier, speciellt när det handlar om en så intressant person, skriven av en forskare som Carina Burman. När jag nu läst om Klara Johansson blir jag mer nyfiken på den här tiden och de kvinnor som då var aktiva feminister. Mycket av det som berättas om deras livsvillkor går att känna igen idag, som attityden till kvinnor, stressen i det dagliga arbetet, kraven på att vara duktiga osv. Egentligen slår det mig hur lite som egentligen hänt, trots att vi idag har formell jämställdhet i Sverige med lika rättigheter för båda könen.

Min recension av boken finns här.

I boken nämner Carina Burman vid ett par tillfällen Ellen Fries. Hon var född på en gård här i närheten, strax utanför Västervik 1855, och blev den första kvinnan som disputerade för doktorsexamen i Sverige. Det skedde 1883 och givetvis klarade hon det ypperligt. Jag hoppas få tillfälle att skriva en artikel om henne, kanske till nästa år när det är 125 år sedan hon doktorerade.

Andra bloggar om: , ,

Stieg Larsson

Färdig! Och den är mycket bra, Stieg Larssons sista bok ”Luftslottet som sprängdes”. Alla 699 sidorna. Riktigt superbra. Men har du inte läst de andra två böckerna innan så gör det först, åtminstone ”Flickan som lekte med elden” som denna är en direkt fortsättning på. Att han kunde hitta på allt detta!

Mer helgläsning

Bästa tiden hittills i motionsspåret: 36 minuter och 20 sekunder. Jag är nöjd. Det känns bra.

Men en långledig helg är inte bara motion förstås. Hemmet är nu något mer städat än i fredags. Åtminstone i köket. Och jag vet något lite mer om php än i förra veckan.

Chris Andersons bok ”Long tail” är nu utläst plus Thomas Kangers nya deckare ”Gränslandet” och Roy Jacobsens nya roman ”Huggarna”. Och jag har hunnit börja på ”The crazy swede” av Per Wirtén, en bok om Anders Svedlund som 1971 rodde från Australien till Madagaskar.

Det som jag tycker är mest intressant i Chris Andersons bok är det han skriver om framtidens alltmer nischade mediekonsumtion. Han tror fortfarande på oss journalisters framtid, att vi fortsätter att ha en viktig roll som urväljare av nyheter och information eftersom mediebruset är så stort. Men det är inte helt självklart, eftersom nyhetsförmedling sker överallt och av alla, inte minst via bloggar. Men det är en i högsta grad läsvärd bok för den som intresserar sig för nätets utveckling. Hans huvudbudskap är att den allt bättre matchningen av tillgång och efterfrågan tack vare nätet gör att alla konsumenter är intressanta, inte bara de som vill ha de populäraste prylarna, eftersom lagerfunktionen inte längre kostar något. Det vi beställer via nätet tillverkas i takt med beställningarna.

Läs mer om de tre omnämnda böckerna på min boksajt Bokhyllan.

Ledig läsning

Fyra dagars ledighet ligger framför mig. Den känns förstås lång nu men som vanligt kommer den säkert att ta slut i ett nafs. En städdag hoppas jag hinna med. Röja i röran, det är vad som behövs. Men igår började jag läsa Chris Andersons bok ”The long tail” och den är himla intressant. Om boken och hans idé har jag läste lite förut men det är först nu som jag fått den i min hand eftersom den kommer ut på svenska nu. Hans grundidé är ju att den nischade sökningen på nätet ger helt nya konsumtionsmönster. Inte minst gäller det nyhetskonsumtion, och nättidningar. Så den kommer att ta lite tid av min ledighet.

Just nu har jag en ganska rejäl hög med väntande böcker, recensionsböcker som jag beställt och har för avsikt att läsa. Jag är inte riktigt i fas med utgivningsdatum, men nästan. När bokkatalogerna kommer på våren och senhösten, då blir jag så sugen på alla möjliga nya böcker, och ibland kan det bli lite för många om jag ska hinna allt annat jag vill. Nu har höstens kataloger börjat komma, och det är som vanligt, massor med intressant läsning.
Idag fick jag Anne Holts nya deckare, och igår en tjock biografi om Emelie Flygare-Carlén. Biografier gillar jag, det är alltid intressant att läsa om andra människors liv och inte bara de uppdiktade berättelserna. Någon deckare till ligger och väntar, ett par fackböcker och så Roy Jacobsens senaste roman som också kom igår, försenad. Och några böcker till.
11 299 steg idag.

Övergivna platser

Det finns massor med övergivna byggnader och anläggningar utspridda i det svenska landskapet. Gamla fabrikslokaler, nedlagda bruk, tomma hotell och till och med villor som man bara lämnat att stå och förfalla. Om sådana här platser och byggnader skriver docenten i ekonomisk historia, Jan Jörnmark, både i en bok och på sin hemsida. Boken läste jag i helgen och skriver om den på min boksajt.  Jag blev helt betagen i boken. Kanske mest för de fantastiska bilderna men också för hans berättarstil, att han lyckas berätta så levande om svensk 1900-talsindustri.

Visst har väl många av oss någon besökt ett sådant ställe, en modern ruin, en byggnad som stått tom men där någon glömt låsa dörren. Det är lite spöklikt och kusligt och samtidigt så fascinerande och spännande att gå in och se sig om. Tänka sig in i hur det kan ha varit när människor rörde sig här dagligdags.

Uppenbarligen är det inte bara Jan Jörnmark som fascineras av sådana här platser, i hans hemsidas forum finns det många fler som delar hans intresse.

12007 steg blev det idag, men bara i stan, inte till några övergivna platser.

Pladder

Christina Wahldéns deckare ”Operation Ormens huvud” är nu utläst och mitt omdöme kan läsas här. Den är mycket bra, precis som hennes tidigare.  Nästa bok blir antagligen Joyce Carol Oates senaste roman, men jag har också ytteligare ett par deckare som väntar på att bli lästa. Fast vi har ju en långhelg framför oss nu, så lite extra tid för bokläsning ska det väl bli.

För snart tio år sedan, i augusti 1997, föddes min första hemsida. I år är det alltså tioårsjubileum, och till det ska jag försöka göra något snyggt, nu när jag äntligen lärt mig lite html och css. 1999 började jag räkna antalet besökare med hjälp av Nedstat (som nu heter Motigo). Räknaren räknar besökare på min startsida, och snart är den uppe i 30000. Kanske i morgon redan. Nu ikväll är siffran 29 992. I den siffran finns ju även mina egna besök med, när jag kollar mina uppdateringar t ex. Så egentligen är det förstås en hel del färre. Men så är det väl på alla hemsidor.

Däremot tror jag inte att sökspindlar räknas in, fast det vet jag förstås inte säkert. Men om jag jämför med statistiken som jag får på mitt webbhotell, så misstänker jag att det är så, för där är det betydligt högre siffror. Fast jag har inte undersökt detta så noga. Och för mig spelar det inte någon större roll heller.

Idag har det blivit minimalt med motion och maximalt med kalorier.  Bara korta promenader för jag åkte bil halvvägs, både till och från jobbet. Och på lunchen var vi på en restaurang och åt dagens rätt: köttbullar med lingon och brunsås och potaitsmos. Riktig husmanskost, som jag sällan själv lagar. Fast helst vill jag ha stekt saltsill med löksås, när det serveras.

Läsning

De senaste dagarna har jag läst två nya böcker: en bilderbok sbiografi om Astrid Lindgren och Håkan Nessers senaste deckare som kommer ut i dagarna. Det är mycket intressanta böcker båda två (och det skriver jag mer om på min boksajt).

Boken om Astrid Lindgren heter ”Astrids bilder” och är sammanställd av fotografen Jacob Forsell, men det är också en biografi om henne. En fantastisk bok, tycker jag. Den berättar mycket om Astrids privata liv och många av bilderna är från hennes egna och släktingars album.

Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att den är väldigt privat. Skulle hon ha gillat det? Ändå är den gjord med stor respekt för henne.

Håkan Nessers nya deckare är lika bra som de tidigare. Nu har han ju börjat på en ny serie, om polisen Gunnar Barbarotti.

Idag har jag börjat på en ny deckare, Christina Wahldéns senaste, som heter ”Operation Ormens huvud” och som handlar om människohandel med kinesiska barn som forslas till Europa för att diska på kinakrogarnas kök som slavar. Hur ska man kunna äta på en kinakrog nu? Läs den! Kommen så här långt (drygt halvvägs i boken) så är den jättebra och ämnet är ytterst angeläget, precis som i hennes tidigare deckare.