Warshawski

Sara Paretskys senaste deckare heter "Fire Sale" och kom ut förra året. Jag antar att den snart kommer på svenska, som den förra gjorde.

Hon förnekar sig inte, utan håller sin stil, att skriva spännande och engagerande deckare om livet i samhället idag. Denna handlar om en stor varuhuskedja, By-Smart, ägd av en mäktig familj. By-Smart kan man nog ganska lätt likna vid WalMart och förhållandena är i stort sett desamma för de anställda: hårt jobb för lite betalt, fackföreningar är förbjudna, och ägarfamiljen lever i överdådig rikedeom medan de anställda snuvas på så mycket de kan. T ex sjukförsäkringen, som nästan ingen kommer i åtnjutande av på grund av det finstilta i avtalet.  

Hennes deckarhjälte V. I. Warshawski får i uppdrag att bli tränare i sin gamla skolas basketbolllag för högstadieflickor, i det fattiga södra Chicago. Genom det uppdraget dras hon in i en serie händelser som slutar med döden för några inblandade och så när också  för henne själv. En välskriven deckare med ett angeläget budskap.

Klass mot klass

Hålla av, hålla på, hålla ihop, hålla igång, hålla isär och hålla ut”. Så beskriver en av de 15 kvinnor sin mors roll i boken ”Tala om klass”. Boken är en antologi sammanställd av Susanna Alakoski och Karin Nielsen.

De 15 kvinnorna är alla klassresenärer, underifrån och upp. I dag är de i medelåldern och äldre, födda mellan 1931 och 1975, och har höjt sig över sin klass genom utbildning och arbete. De berättar om sin bakgrund och sitt ursprung, om sina förebilder och vad som fått dem att ta steget. I dag är flera av dem väletablerade, ja till och med nationellt välkända ansikten i den kulturella, akademiska och politiska sfären.

Att göra en klassresa är förstås inte en oproblematisk situation. Som klassresenär står man med benen i två olika läger, och ingenstans hör man hemma. Borgerlighetens ideal har inte inplanterats från barndomen och klassresenären har inte den tysta kunskap som ”de andra” har, de som är födda in i medel- och överklassen.Det skapar osäkerhet och tvivel, men ger också styrka. Man tvingas stå på egna ben och lita till sig själv, för den som inte gjort resan kan inte förstå vad den innebär.

De 15 berättelserna är sinsemellan mycket olika men i varje finns något som varje klassresenär kan känna igen sig i och aha-upplevelserna flödar när jag läser. Det ger nytt mod att läsa om att andra upplever samma svårigheter och har samma reflektioner som jag.

Idag, med en återkommande pigdebatt och ökande sociala motsättningar, är klassbegreppet på väg tillbaka och kommer alla gånger att lyftas fram i ljuset igen. Då är det viktigt att förstå vad klassamhället för med sig för den enskilde, och om det berättar en sådan här bok.

Boken är också en ytterst intressant samhällskildring av 1900-talets historia. De allra flesta kvinnorna prisar den utbildningspolitik vi haft i Sverige som inneburit att alla fått möjlighet till högre studier, och de strävsamma mödrar som lyft fram sina barn med uppoffringar och uppmuntran i svåra tider.

Ett omaka par

Det vanliga livet kan göras fascinerande och fängslande. Det visar den indiske författaren Vikram Seth åter igen, den här gången i en biografi där han berättar om sin mors farbror Shanti och dennes fru Henny. Boken heter "Två liv".

Men något vanligt liv levde inte, tvärtom. De var ett utåt sett omaka par. Shanti var en indisk tandläkare som kom till Europa under tidigt 30-tal för att utbilda sig. I Berlin blir han inneboende hos familjen Cora där han umgås med de vuxna döttrarna Lola och Henny och deras bror Heinz. Familjen Cora är judar och delar sitt öde med miljoner andra under den förintelsetid som följer.

Henny lyckas ta sig till England precis före krigsutbrottet och Shanti tar värvning i den brittiska armén. Indien var då fortfarande en del i det brittiska samväldet.
Shanti och Henny är goda vänner, de håller kontakten och stöttar varandra under krigstidens fasor. Henny förlorar både sin mor och sin syster i förintelselägren. Shanti förlorar sin ena arm som sprängs bort under en offensiv i Italien.
De är vänner i nästan tjugo år innan de till slut gifter sig 1951. 38 år får de tillsammans innan Henny dör i cancer 1989.

Vi har läst många historier om människors upplevelser under kriget, och varje berättelse är unik. Precis som denna.
Vikram Seth lyckas berätta om dessa människor, som är en del av hans egen familj och som han tillbringade mycket tid hos i London när han var ung. Men det tar honom flera år efter att båda är borta innan han kan börja skriva.
Det är med stor integritet och kärlek han ger liv och karaktär åt sina nu döda släktingar. Han är också tydlig med sina egna motiv och sina betänkligheter över att skriva om dem.

Hans berättelse är ett högst personligt vittnesmål och trots att det i många stycken känns privat lyckas han hela tiden balansera texten så att vi kan se den som en litterär helhet snarare än en privat släktredogörelse.
Med hjälp av denna berättelse kan vi ytterligare förstå vår nutidshistoria, 1900-talets politiska utveckling och de fasor som oändligt många människor tvingades igenom.
Dessutom skriver han engagerande och lättillgängligt, en historia som fångar mig från första stund.

En inte oviktig del av boken är att den speglar 1900-talets historia och ger en bakgrund om både Indien, andra världskriget i Europa och Israels position då och idag, genom de människor vi möter och den efterforskning som Vikram Seth bedriver. Bland annat åker han till Israel för att söka i arkiven om Henny och hennes familj. Han reflekterar då över judiskheten och den rätt judarna tar sig gentemot palestinierna: "Det har anförts olika slags förslag för grundandet och upprätthållandet av Israel som en specifikt judisk stat. Inget av dem tar i beaktande den därmed åtföljande orättvisan mot palestinierna. En historisk längtan efter vissa religiösa platser eller landskap, eller tron att man är gudomligt bestämd att äga en viss speciell del av jorden, är knappast någon ursäkt för att skapa sig livsrum på bekostnad av andra." 

Vikram Seth har tidigare skrivt flera böcker, den mest omtalade och absolut bästa är romanen "En lämplig ung man", en tegelsten på 1238 sidor och som jag läste när den var nyutkommen sommaren 1995. Jag kunde inte sluta läsa. Han är en fantastisk berättare.
Den handlar om en stor indisk familj runt 1950, och bygger på hans egen familj, åtminstone delvis. En del går att känna igen i den nya boken. 

Andra bloggar om: litteratur, böcker, Vikram Seth

Årets längsta dag

Den här dagen, som är den enda på året med 25 timmar, håller på att ta slut. Den där timmen vi fick extra, vad hände då? Vad använde du den till?

Själv har jag hunnit en del idag om kanske den extra timmen bidrog till. Läst ut en bok, tvättat bilen, gått en långpromenad. Typiska söndagsförströelser alltså.

Boken jag läste ut är Kurt Vonneguts senaste, som heter "En man utan land". Det var några år sedan sist och han har hunnit bli 84 år nu. Men sinnet är lika klart och starkt som tidigare och han förnekar sig inte som skribent.

Den här boken skiljer sig ganska mycket från hans tidigare, t ex "Slakthus 5" och "Deadeye Dick". "En man utan land" är ingen sammanhängande berättelse utan en serie anteckningar, tankar och reflektioner i en essäliknande samling. Titeln anspelar uppenbarligen på hans känslor inför dagens USA, ett land i krig styrt av en president som fuskat till sig sitt valresultat. Ja, Kurt Vonnegut är inte ensam om den här synen på dagens amerikanska samhälle. I de korta essäerna går han till storms mot ledningen av USA, men också mot miljöförstöringen, digitaliseringen, och våra moderna destruktiva liv. Han sätter fingret på en massa galenskaper som många av oss inte ser, och han gör det med en blandning av humor och ilska.

Det är tur för mänskligheten att han, och andra av hans kaliber, ännu orkar reagera.

10316 steg blev det idag. 

Andra bloggar om: litteratur

Kvinnan av !Kungfolket

Nisa är pseudonymen för en kvinna hos !Kungfolket i Kalahariöknen. Om hennes liv berättar antropologen Marjorie Shostak i sin bok "Nisa – the life and words of a !Kung woman" (utgiven 1981, ny utgåva 2000). Det är en av de mest fascinerande böcker jag läst på länge och jag är glad att den ingår som kurslitteratur i introduktionskursen i socialantropologi som jag läser i höst, så att jag fick ögonen på den. 

!Kungfolket är ett samlar-/jägarsamhälle och på väg att försvinna, ännu mer i dag än när Marjorie Shostak gjorde sin huvudsakliga studie på 70-talet. Det är ett helt annat liv än vårt här i västvärlden. Där är människor beroende av naturen för sitt uppehälle, men trots att de lever på randen till öknen lever de förhållandevis gott. Marjorie Shostak konstaterar till exempel att deras kost är sammansatt och näringsrik.

Nisa är en av !Kungmänniskorna. Om hon fortfarande lever närmar hon sig 80-årsåldern nu. I boken berättar hon om sitt liv, från barndomen på 30-talet till nu (vilket är 1970-tal) när hon betraktar sig som gammal. Vi kanske tror att vi människor är så olika varandra, men i grunden är vi ju inte det. Detta är påtagligt i boken, där yttre omständigheter och livsvillkor inte är det viktiga, utan Nisas tankar, känslor och upplevelser.

Det är lättläst och fängslande och fördjupar vår kunskap om det som förenar oss, inte det som skiljer oss åt här på jorden. 

Mord i Adis Abeba

Katten är matad och boken är läst. Åsa Nilsonnes nya bok "Ett liv att dö för" är en deckare som delvis utspelar sig i Etiopien. Vi lever i en globaliserad värld och ett mord i en Stockholmsförort kan ha förgreningar till en etiopisk tv-stjärna i Addis Abeba. Låter det osannolikt? Men det är det inte alls  när Åsa Nilsonne skriver.

En ung man, en värstingtyp, knivdödas en vårkväll i en av Stockholms södra förorter. Han är avskydd av många, och fruktad av fler. Mordet utreds av poliserna Monika och Bosse, som inte kan samarbeta. Båda rehabiliteras efter arbetsskador och har börjat jobba halvtid, men de har svårt att få ihop sina resurser till en gemensam helhet.

Snart visar det sig att det finns flera alternativa förklaringar och motiv till mordet på ynglingen. Och huvudvittnet Theo försvinner, hem till sin gamla hemstad Addis Abeba. Monika åker efter honom dit, och upptäcker sambandet med den mördade tv-stjärnan ett par år tidigare. Parallellt med detta får vi följa en yrkesmördare som är ute efter röntgenläkare i tredje världen, och Theos mamma är en av dessa.

Kanske verkar det rörigt, men det är det inte. Och alltihop knyts ihop på slutet, som på sätt och vis överraskar. Framför allt ställer det frågor kring vem som är offer och vem som är förövare. Det är ingen rätlinjig väg fram till målet, mordgåtans lösning. Men mycket välskrivet och spännande 

Läser

Igår började jag läsa Susanna Alakoskis nya bok "Tala om klass", som hon gjort tillsammans med en rad andra kvinnor som alla skriver om sina klassresor. Det lilla jag läst än är mycket intressant. Recension kommer.

Ikväll har jag hårdpluggat för att bli klar med en inlämningsuppgift i socialantropologi, och som redan är försenad. Men nu är den lämnad. 

Och 10 117 steg blev det idag. 

Fragment av livet

Skoghall är centralort i Hammarö kommun i Värmland. I Skoghall bor Conny Erlandsson som driver torgets gatukök, och hans vän Roger Jansson, fixaren och före detta sjömannen. Där bor också Elisabet, Connys före detta fru. Åtminstone om vi får tro författaren Robert Åsbacka som skriver om de här människorna i sin nya roman ”Kring torget i Skoghall”. Men det är ju en roman, inte en dokumentär berättelse.

Vi rör oss alltifrån 60-talet till vår egen tid och historien hoppar mycket fram och tillbaka, som pusselbitar eller delar som bildar ett mönster. Det handlar om Connys och Elisabets barndom, och vad som hände med Elisabets mamma som vi aldrig riktigt får veta, bara anar.

1994 är ett avgörande år i Connys och Elisabets äktenskap, och så småningom blir det skilsmässa, vilket tar ner Conny så mycket att han låter gatuköket förfalla. Det är då Roger Jansson rycker in, med hemkokt senap och kantareller på moset.
Parallellt med detta planeras någon form av outgrundligt konstprojekt i Skoghall.

Jag blir inte riktigt klok på denna bok. Det är en litterärt välskriven historia och författaren är en driven berättare som kan konsten att fånga läsaren.
Kanske kan man säga att romanen består av fragment, vändpunkter i människornas liv, som förändrar dem och vänder livet åt ena eller andra hållet.
Boken tränger sig på och kräver uppmärksamhet, och det är den sannerligen värd.

Grace Metalious

Sandra Bullock ska spela Grace Metalious på film. Det läste jag idag i tidningen Vi:s senaste nummer om vad som kommer i nästa nummer. Det bekräftas här. Den filmen måste jag se, när den så småningom blir klar.

I Vi står det att "få svenskar känner till" Grace Metalious. Men för fem år sedan läste jag hennes bok "Peyton Place" och gjorde en sida om den. Hur det kom sig att jag valde att läsa boken minns jag inte, men boken glömmer jag aldrig.

Boken ska finnas i svensk översättning på biblioteket. Den skrevs för 50 år sedan. Den blev också en film och en tv-serie på 60-talet. Filmen har jag sett, den följer boken ganska bra.

Det som är så fascinerande med Grace Metalious bok är att hon vågade skriva om dubbelmoralen i det amerikanska 50-talssamhället, när dets om var svårt sopades under mattan i det nya ultramoderna samhället där alla skulle vara präktiga och lyckliga. Läs boken! Den håller än.