Kategori: Böcker

Många är ni säkert som tänker läsa Curtis Sittenfelds roman "I en klass för sig" som kom ut här om dagen. Den har fått massor med beröm och det är den värd. En lysande debut, det tycker jag, som precis läst den. 

Den handlar om medelklassflickan Lee Fiora från en småstad i mellanvästerns Indiana som tack vare ett stipendium kommer till den fina internatskolan Ault School i Massachusetts och tillbringar fyra år där, från 14 till 18 år. Här går överklassbarnen vars föräldrar betalar 22 000 dollar per år för studierna, medan Lees föräldrar bara står för en liten del av omkostnaderna. 

Sakta socialiseras hon in i en ny skepnad, hon underordnar sig systemet för att bli en av "dem". Det är en klassresa på flera plan. Mycket välskriven och fängslande.

Något som ger den exceptionell kvalitet är att författaren aldrig ställer de olika  samhällsklasserna mot varandra, det är inte svart-eller-vitt utan snarare i underströmmar, i undertexten, som vi förstår vad som egentligen händer. Lee själv är ganska aningslös men inte helt.

Snart ska jag börja läsa Joan Didions bok om Kalifornien.  

Tillägg den 13 maj, delar av min recension av Curtis Sittenfelds bok: 

Curtis Sittenfeld: I en klass för sig (2006). Vissa författare är från börjande lysande stjärnor på den litterära himlen. Det här är en av dem. Hennes debutbok handlar om medelklassflickan Lee Fiora från en småstad i mellanvästerns Indiana som tack vare ett stipendium kommer till den fina internatskolan Ault School i Massachusetts och tillbringar fyra år där, från 14 till 18 år. Det kan tyckas som ett mediokert tema, ”ung flicka får chansen”. Men boken har så väldigt mycket mer än bara den yttre ramen. Styrkan ligger i den mycket inträngande berättelsen om hur Lee sakta socialiseras in i en ny skepnad, vad skolan och kamraterna där gör med henne. Det är en klassresa på flera plan. Livet på skolan styrs av en rad oskrivna regler och vanor, sådana som de andra lärt sig från födseln i sina hem men som Lee måste ta in och lära sig på egen hand. Hon iakttar och lyssnar, håller sig tyst av rädsla för att inte sticka ut, och förtränger mer och mer av sin egen personlighet. Hon underordnar sig systemet. Så långt att hon sista året låter sig utnyttjas sexuellt av en pojke i en parallellklass, en av ”bankpojkarna”. Hon drömmer om att han ska vara hennes pojkvän men inser att det kommer han aldrig att bli. De är inte av samma sort.
Curtis Sittenfeld har en uppenbar berättartalang där hon aldrig behöver ta till överord för att visa det hon vill säga. Hon har skrivit ett fullödigt porträtt av en flicka, en ung kvinna, som reflekterar över sin tonårstid. Ingenting är svart eller vitt, utan fyllt av nyanser. Hon är en skarp och klarsynt iakttagare av detaljer och använder dem för att hela tiden föra berättelsen framåt. Hon gör det personliga universellt och trots att det egentligen inte händer särskilt mycket är det en fängslande berättelse, främst genom det mångfacetterade porträtt av Lee som är romanens stomme och styrka.

Tobias Hill: Kärleken till stenar (2006).

Hills nya bok är en spännande roman med ett originellt ämne: jakten på ett smycke. Det är hans första på svenska. Katherine Sterne är en ung kvinna som vid millennieskiftet reser runt i världen för att leta efter det medeltida smycket De Tre Bröderna, eller Bröderna, ett smycke som kanske finns i verkligheten. Berättelsen spänner över 600 års världshistoria, från England via Turkiet till England igen, till Japan, och till det gamla Mesopotamien, numera Irak. Här bodde de judiska bröderna Levi, diamantslipare och diamantförsäljare, som tack vare Bröderna kan bege sig till London i början av 1800-talet. Katherine Sternes sökande kan tyckas tröstlöst och sakna mening, men författaren får till en riktig thriller kring denna intrig. Tobias Hill är en prisbelönt ung engelsk författare, vilket inte är svårt att förstå. Hans kombination av historisk kunskap och språklig mognad är en god grund och de över 400 sidorna berättelse känns aldrig för många.

Susanna Alakoski: Svinalängorna (2006).

Naturligtvis är det en förskräcklig uppväxt för ett barn, men det finns humor i tillvaron också. Den svåra balansgången lyckas Susanna Alakoski behärska helt i sin debutroman. Den handlar om Leena, invandrad från Finland med sin familj, och hennes uppväxt under tidigt 70-tal i Ystad. Båda hennes föräldrar är alkoholister, periodare, och problemen trappas upp under hennes barndom. Så mycket att socialtjänsten rycker in. Men åren dit är långa för Leena och hennes två bröder. Susanna Alakoski har skrivit en berättelse från underklassen, från ett klassamhälle som vi kanske gärna vill tro att vi lämnat bakom oss i vår postmoderna tid. Lika viktigt är också temat kön och feminism, som synen på invandrare, i den skildringen av det nutida Sverige. Detta är en lysande debut. Berättelsen är krass och rak, språkligt mogen och mycket gripande. Hon kan berätta om en obarmhärtig barndom, och på ett ytterst tilltalande sätt, om det som ändå måste ha varit svårt att skriva om.

Oscar Danielsson: Johannas backe (2006).

Detta är en ung man som skriver innerligt och varmt om äldre kvinnor, framför allt sin mormors generation. Han skriver om kvinnorna, inte utifrån mormorsgestalten, utan som självständiga individer med egna liv. Hans mormödrar passas inte in i fyrkantiga persontypsmallar utan mormoderligheten är bara en av flera självklara delar av identiteten. Den här berättelsen om Elin och Rut är skriven med stor kärlek och en form av respekt som nästan känns ovanlig idag. Det handlar om det stilla livet, men också det stora i det lilla. Oscar Danielsson har stor berättarbegåvning och har gett sig i kast med en uppgift han gott och väl behärskar. Historien är en på samma gång stillsam och omstörtande betraktelse över livet, berättad med både allvar och charm. Det här är en bok som man mår bra av att läsa.

Margaret Drabble: Den röda drottningen (2006).

Hennes nya roman tar oss med till 1700-talets hov i Korea, men också till dagens Seoul. Den röda drottningen, det är kronprinsessan Hyegyong som är en faktisk historisk person och som föddes i Korea 1735 och dog 90 år senare. Hennes liv är fyllt av dramatik, som hon har skrivit om i sina memoarer. De finns i flera översättningar  till engelska under 1900-talet. Margaret Drabble drabbades av de här memoarerna för några år sedan. Hon berättar i förordet om hur kronprinsessan intog hennes liv under läsningen och hur hon efteråt inte kunde släppa den gamla damen ur tankarna. Margaret Drabble är en författare som visat stor utveckling under sitt mer än 40 år långa författarskap. Hon överraskar fortfarande, i en annorlunda och fascinerande berättelse som är en njutning att läsa.

Idag tänkte jag på hur lockande det skulle vara med ett halvt friår, några månaders time-out utan några krav alls på att producera varken på jobbet eller på universitetet. Bara vara… Ja, för mig skulle det innebära bokläsning.

Det här är den trave böcker jag har framför mig just nu och som jag tänkt läsa den närmaste tiden. Klicka på tumnagelbilden för att se vilka böcker jag har i mitt boktorn.

Den femte boken uppifrån är lite mörk och svårt att läsa titeln på. Det är "Kapten Corellis mandolin" av Louis de Berniéres. Jag läste hans "Fåglar utan vingar" förra året och blev mycket förtjust i den. Vilken bok!

Den åttonde boken nerifrån är "The last wanderer" av Meg Henderson, en skotsk författare som jag upptäckte när vi var i Skottland för ett par år sedan. Hon är också 50-talist som jag, och de böcker jag hittills läst har mest utspelat sig i Glasgow under början och mitten av 1900-talet men det gör inte denna, så det ska bli intressant.

Övriga böcker, uppifrån och ner, är: Jerker Virdborg: Försvinnarna. Siri Hustvedt: Vad jag älskade. Hjalmar Söderberg: Doktor Glas. Olle Sahlström: Don Emilios badkar m fl. de Berniéres. Kjell Westöö: Drakarna över Helsingfors. Helena Henschen: I skuggan av ett brott. Lena Bergqvist: Som en tjuv om natten. Alain de Beton: Statusstress. Sven-Erik Liedman: I skuggan av det förflutna + Ett oändligt äventyr. Michael Cunningham: The hours. Kertsin Thorvall: Jag minns alla mina älskare… Henderson. Douglas Coupland: Alla familjer är psykotiska. Håkan Nesser: Människa utan hund. Pat Barker: En annan värld. Jay Neugeboren: Galenskap och återhämtning. Franklin Foer: Fotboll förklarar världen. Lars Ragnar Forssberg: Fint folk. Brian Greene: Det stoff varav kosmos väves.

Lite gammalt och lite nytt, som synes. Jag räknar med att de ska hålla mig sysselsatt ett tag men också hålla hjärncellerna igång. En del är nog ganska lättläst medan annat är mer svårsmält och en och annan bok sådan att jag läser i den då och då, inte allt på en gång.

Daniel Mason: The Piano Tuner (2002).

Detta är en debutroman som heter duga, skriven av en då 26-årig ung man från USA. Den handlar om en engelsman som kommer till dåvarande Burma år 1886 och vad han dras in i, i en för honom okänd och äventyrlig värld. Det är ett mycket skickligt uppbyggt porträtt och en gripande berättelse om ett land och dess historia.

Camilla Gibb: The petty details of so-andso's life (2004).

En mycket annorlunda historia om två syskon, Emma och Blue, som växer upp i misär med föräldrar som inte tar sitt ansvar, en knäpp pappa och en distanserad och missbbrukande mamma. Det är en bisarr och skruvad berättelse, med mycket humor men också stort allvar. Klart läsvärd.