En spionhistoria

2011 debuterade Magnus Montelius med boken ”Mannen från Albanien”. En mycket bra debut. Finns i pocket.

Det är en spionhistoria från 60- och 70-talet men som sträcker sig fram till 1992, då bokens berättelse utspelar sig. Den är trovärdig och spännande, med en väl genomarbetad bakgrund och med gestalter som vi kan förstå och ha medkänsla med. Bra personbeskrivningar. En riktigt mogen debut.

Huvudperson är Tobias Meijtens, journalist på ett veckomagasin. Av en slump råkar han komma till platsen för ett mord på en albansk medborgare i Stockholm, en man som nyligen anlänt till Sverige. Men det visar sig snart vara mycket mer komplicerat än vid första anblicken.

Tillsammans med sin kollega Natalie Petrini drar han på jakt för att avslöja ett stort bedrägeri som fortgått i decennier i samhällets högre politiska  kretsar. Två män har felaktigt utpekats som spioner, för att skydda den riktige förrädaren. Nu vill Tobias Meijtens och Natalie Petrini ta reda på hur det verkligen förhåller sig. Det gör de också.

Berättelsen om deras jakt är en riktig bladvändare, en bok som man kan försaka nattsömnen för.

Mer 1930-tal

”Men så finns ju det här nya sättet att predika ut i tomma intet” konstaterar Hedda Langmark i Sigrid Combüchens damroman Spill. Som alla ni andra säkert läst för ett par år sedan men jag inte kommit till skott med förrän nu.

Det är väl det där internettet hon menar, den 83-åriga Hedda i boken. Att berätta på sin hemsida om sig själv och vad man tycker, som hennes gamle bror Tom i berättelsen gör. En ganska träffande beskrivning kanske. Och som också kan passa in på Twitter, Facebook och andra delar av internet. Visst känns det ibland som om man står på ett öde torg och ”predikar”.

Boken är jättebra. Det tycker jag, precis som de allra flesta andra som läst den. Jag läste den nu för att jag var sugen på att läsa mer om slutet av 1930-talet, som även Kristina Sandberg skriver om. Det är samma år, 1938 och 1939, som i hennes Att föda ett barn.

Det är trevligt med en bra bok när man är förkyld och inte riktigt orkar med så mycket aktiviteter. Men det går väl över. Fast med en bra bok i handen kan jag stå ut.

Läs Kristina Sandberg!

Vilken bra bok hon skrivit, Kristina Sandberg! ”Att föda ett barn” är första delen i en planerad trilogi, del två heter ”Sörja för de sina” och har redan kommit ut. Den ska jag snart läsa också.

Det som gör att boken är så bra är både hennes språkliga stil och ämnet. Hon skriver inifrån huvudpersonen Maj, det är hela tiden henne vi följer och man nästan hör hennes tankar så som författaren berättar. Kristina Sandberg tränger verkligen in i hennes känslor och vänder dem ut och in för oss. Det är en alldeles egen stil och mycket bra gjort.

Maj är hemmafru, och det här är en kvinna som inte har några ambitioner att egentligen vara något annat heller. Året är 1938 i Örnsköldsvik, det är sommar och den 20-åriga servitrisen Maj följer med sin väninna med pojkvän på en blindträff med Tomas. Egentligen är det Erik hon vill ha, han som finns hemma i Östersund. Men Maj blir med barn med Tomas, andra gången de träffas, och sedan gifter de sig. Som man gjorde då. Tomas är betydligt äldre, och är frånskild. Han är fabrikör Berglund, yngste sonen i en stor syskonskara som driver en skinnfabrik tillsammans.

Det är svårt för Maj att vara gift och fångad i ett mönster där hon både gör sitt bästa men ändå inte riktigt passar in. Men ger upp, det gör hon inte.

Läs om Maj!

Det är uppenbart att Kristina Sandberg är väl påläst om den tiden vid krigsutbrottet, hur man levde då. Kläder, mat, hushållet med mera. Jag tror att det var så det var.

Faldbakken skriver deckare

Den norske författaren Knut Faldbakken har hoppat på deckartrenden. Tjuvarna är hans tredje och den handlar om ett lite rörigt brott. Tre människor, två män och en kvinna, är inblandade i en planering av ett brott. De vaktar på varandra och har en maktbalans sinsemellan som förskjuts åt olika håll under bokens gång. Genom en avlägsen släkting dras polisen Jonfinn Valmann och hans sambo, tillika poliskollega, Anita Hegg in i brottshändelserna.

Det är en ganska knepig historia. Vi får följa både poliserna och de tre brottslingarna som jag-personer, och de verkar vara psykopater alla tre. De tror alla tre att de har planeringen i sin hand, men ingen vet riktigt vad den andra vet och gör. De lurar varandra och väntar ut varandra. Händelseförloppet inbegriper både misshandel, tortyr och våld.

Den är ganska bra. Jag gillar att man får olika perspektiv på berättelsen och den är inte så förutsägbar, även om man ibland kan ana vad som väntar.

Lort-Sverige 1938

Vi som släktforskar vill få kött på benen. Vi vill veta mer om livet under den tid vi släktforskar om. Hur människor levde och bodde, deras levnadsvillkor och vardagsliv. Det finns en mängd intressant litteratur i ämnena folklivsforskning, historia och etnografi.

Sommarhalvåret 1938 reste radiojournalisten Lubbe Nordström runt i Sverige och undersökte bostadsförhållandena på landsbygden, tillsammans med teknikern Axel Hedin.

Färden gick från Stockholm, ner genom Östergötland till Småland och Skåne, uppåt igen via Halland, Mellansverige, till Norrland och så hemåt igen. Det blev en serie radioreportage och boken Lort-Sverige. Här skildras övergången från det fattiga Sverige till det välmående Sverige, som väntade runt knuten. Vi var redan inne i folkhemsbygget, men levde till stor del fortfarande i elände.

Lubbe Nordström 1938
Lubbe Nordström dokumenterade Lort-Sverige 1938.

Snart har det gått 75 år sedan dess. Boken är fortfarande mycket känd och gjorde verkligen avtryck i sin tid.

Den här boken är intressant för oss släktforskare eftersom den ger en så stark bild av den tidens Sverige, och hur människorna på landet levde då. Landsbygden får liv.

Socialdemokraterna regerade sedan valet 1932 men hade inte majoritet. Därför hade man ingått sitt kohandelsavtal med Bondeförbundet, för att kunna ta sig ur 30-talskrisen och i stället bygga upp folkhemmet. En del i detta var bostadsförbättringsbidragen, för att folket skulle få människovärdiga bostäder. Om man kunde satsa en del pengar själv fick man bidrag att antingen bygga nytt eller bygga om och restaurera.

Många bodde riktigt eländigt, efter flera fattiga år och försämrad ekonomi i Sverige de första decennierna under 1900-talet. Förslumningen hade pågått länge.

Lubbe Nordström beskriver målande hur folk bor.

Inget vatten inne, och inte heller avlopp. I de många stugorna utan centralvärme tränger man ihop sig hela familjen i köket, och möjligen också i kammarn, om det finns spis där. Man bor alltså trångt, och med bristande hygien sprids sjukdomar och dålig hälsa. Och inte vädrade man heller, för att inte släppa ut den lilla värmen man hade. Lungtuberkulosen tog många unga liv.

På en del håll var bostadshuset fortfarande hopbyggt med fähuset, som i äldre tider. Och det var inte ovanligt att drängkammarn fanns i en avbalkning av lagården.

De fattiga kvinnorna med barn hemma var utarbetade eftersom hemmet var svårskött och tungt, och många arbetade för att överleva ekonomiskt. Utan dagens barnomsorg och arbetsbesparande maskiner var det ett evigt slit. Pigorna var på väg att försvinna, de som tidigare gjort hushållsarbetet möjligt, eftersom de unga flickorna sökte sig till industrin och städerna.

Det var ett lortigt och snuskigt Sverige han mötte, där man ännu levde kvar i det gamla.

Lubbe Nordström och Axel Hedin kommer till den ena dragiga och lusiga stugan efter den andra, med uppruttna väggar, drypande av fukt och mögel. Och kalla.

De fattigas bostäder hade till stor del inte underhållits de senaste decennierna.

Någonstans i södra Sverige beskriver han vad det luktar i en litet eländigt småbrukarhem vid vägen: ”barnkiss, potta, fläskos från spisen, sura kläder, lagård, allt som var fattigdom, snusk, bedrövlighet.”

Samtidigt växte det nya Sverige fram, i industrisamhällena och förorterna, och jämförelsen mellan bra och dåligt var lätt att göra. Plötsligt fick man upp ögonen för hur man kunde ha det. Och vi får en helhetsbild av landsbygdslivet tack vare de goda exemplen bredvid de dåliga.

Även om mina föräldrar berättat en del om deras uppväxt under 30-talet ger det här en betydligt mer sammansatt bild av livet då. Man måste också komma ihåg att boken är skriven i en annan tid, där till exempel dagens miljömedvetenhet inte fanns.

Tre historiska romaner

En serie romaner som berättar mycket om bondelivet på 1600-talet är Albert Olssons tre romaner om den halländske bonden Tore Gudmarsson i Haverdal. Böckerna handlar om hans liv från vaggan till graven, under större delen av 1600-talet. Titlarna på de tre böckerna är Sand, Gränsland och Tore Gudmarsson.

Vi får följa honom redan från hans fars tid innan Tore föds, till hans efterlevande strax efter att han dött på sin ålders höst. Däremellan är hans liv kantat av dramatiska händelser. Inte bara för att han bor i ett gränsland som när han föds är danskt och sedan blir svenskt. Den omställningen är en svår process för både bönder och herrar, och det är en tid med flera krig. I krigen är det småfolket som blir illa åtgånget, då som nu.

Tore Gudmarsson är en i grunden god man, som vill väl och värnar om de sina. Men han är också stursk och modig, och livet är kantat av många konflikter när han inte vill ge sig, varken för överheten eller byabönderna.

Författaren Albert Olsson skrev en lång rad böcker under sin levnad. Han levde åren 1904-1994 och var lärare i Harplinge utanför Halmstad. Han var känd för att vara mycket väl påläst i historia, och det märker man i de här böckerna. Allt han berättar här känns trovärdigt och riktigt, och det är uppenbart att han besitter stor kunskap i det historiska bondelivet och gränsbygdslivet.

De tre böckerna skrevs under krigstiden 1940-45, och kan också ses som ett inlägg om krigets grymheter.

De är mycket fängslande och spännande och ger en livlig bild av dåtidens samhälle. Det är riktigt bra läsning, han kan verkligen ge historien liv och själ.

Böckerna finns att låna på bibliotek och går att få tag på via antikvariat, till exempel på Bokbörsen på internet. Här finns Albert Olssonsällskapet.

Andra bloggar om: ,

Boken är utgiven

Smultronbodaboken

Det var nervöst in i det sista om boken skulle bli klar till den utlovade dagen. I torsdags fick vi några lådor med böcker och i fredags och i går kom resten av upplagan. Så vi kunde hålla presskonferens som planerat på Smultronboda i fredags.

Boken är så vacker! Så himla bra tryck! Vi är alla så nöjda. Inte minst Rolf som sa att bilderna blev precis som han ville ha dem.

Texten kan jag inte riktigt förhålla mig till, eftersom jag skrivit den. Det är svårt att ha distans till det man själv skapat. Men jag hoppas att de som läser boken ska tycka om den.

Smultronbodaboken

Tre tidningar kom på presskonferensen: Västerviks-Tidningen, Norrköpings Tidningar och Västerviks-Posten. På webben finns bara VT-artikeln.

Boken finns nu på Adlibris, Bokus, Bokia och andra ställen där man kan köpa böcker. Och givetvis i Smultronbodas gårdsbutik. Och från Position förlag.

I höstas började arbetet med boken, när Rolf tog de första bilderna. Sedan i vintras har jag följt arbetet på fårgården och skrivit intensivt i perioder. Under resans gång har jag lärt mig massor om får och fårhållning och allt annat som jag skriver om. Eftersom jag själv är mycket intresserad av historia har det varit extra roligt att få skriva om både gårdens och fårens historia.

Smultronbodaboken

Boken handlar om får, fårskötsel, Smultronboda gård, fårhistoria…

Smultronbodaboken

…ull, skinn, stickning och en massa annat som har med får att göra.

Smultronbodaboken

Ett av de 24 middagsrecepten i boken. Det är jättegod mat, jag har ätit flera av rätterna.

Direkt efter presskonferensen åkte vi upp till Stockholm och träffade barnen. Det blev lite firande där.

 

Bara tre dagar kvar nu

På fredag sker utgivningen av vår bok. Snart är den verklighet.

Det är väldigt speciellt att ha skrivit en bok och så ska den ges ut och vem som helst kan läsa den. Nästan lite overkligt.

Tidigare har jag berättat om boken, som handlar om får.

För ett par veckor sedan var jag inne på förlaget (Position förlag) och tittade på ett par tryckark de fått med sig från tryckeriet. Så himla fint tryck det verkar bli.

fårbok

Boken innehåller bland mycket annat 24 recept på lammrätter. Alla lagades och fotograferades i början av augusti. Det var det sista vi gjorde i allt arbete med boken.

fårboke

Kock var Mattias Andersson på restaurang Två möjligheter i Västervik. Här lägger han sista handen vid en maträtt som består av en pastasås på Eva Lis Mattsons eget recept. Sidan 65 i boken.

fårboken

Rolf Andersson fotograferade. Han har tagit alla bilder i boken. Det är en fröjd att se hans bilder.

På fredag förmiddag, på utgivningsdagen, har vi pressmöte om boken på Smultronboda. Det känns väldigt konstigt att för första gången vara på ”andra” sidan, efter alla år som journalist. Men jag är väldigt tacksam att jag fått möjlighet att skriva boken, för det har varit roligt och väldigt intressant att fördjupa mig i ett ämne så här. Och jag tycker att det är en viktig bok som ska visa att det fortfarande går att leva på ett småskaligt lantbruk idag. Allt kan inte vara stordrift.

fårboken

Ett uppslag i boken.

Andra bloggar om: , , ,

Bok på gång

Det var nervöst in i det sista men i måndags gick boken till tryck. Om en månad kommer den ut.

Boken handlar om fårgården Smultronboda, om att ha får, fårskötsel, fårhistoria, lammstek och lammkorvar, fårklippning, olika raser, ylle och vadmal, och allt möjligt annat som har med fåruppfödning att göra. En fackbok om får. Jag har följt arbetet på Smultronboda sedan i vintras och lärt mig massor om får. Och blivit mycket imponerad av Eva Lis och Kristers hårda arbete på gården. Vore jag får skulle jag vilja bo där.

Bilderna är fantastiska, tagna av Rolf Andersson. Ni ska få se! Och boken är jättesnygg. Niklas Wångberg på Position förlag kan det här med layout.

Idag blev jag intervjuad till en artikel i tidningen Fårskötsel. Mycket trevligt men lite konstigt att vara ”på andra sidan”. :-)

Den här boken är det första uppdraget jag fick när jag blev frilans i vintras, och orsaken till att jag lämnade min fasta anställning på Västerviks-Tidningen. Äntligen fick jag ett uppdrag där jag fick möjlighet att fördjupa mig i ett intressant ämne. Det har varit så roligt att skriva boken, så det ska bli minst en till framöver.

Det är svårt att släppa iväg manus och känna att man är riktigt klar, det finns alltid någon detalj till att kolla. Men man måste sätta punkt någon gång, lära sig att släppa taget.

Jag hoppas att den här boken kan leda till fler, att få skriva fackböcker känns som ett idealiskt arbete.

får

Det här är inte en bild från boken utan en bild jag tog själv, när jag var med vid fårklippningen i maj.

Om kärlek och vänskap

David Nicholls har skrivit en fin bok. ”En dag” är en bok på temat ”när Harry mötte Sally” men bättre. Det enda smolket i bägaren är att den känns lite förutsägbar. Men den är sorglig och vacker på samma gång, lättläst och på något sätt gripande. Inte det bästa jag läst, men en bra roman.

Den handlar om Dexter och Emma som tar sina universitetsexamina den 15 juli 1988. De har sett varandra i studentvimlet i Edinburgh tidigare, men aldrig kommit till skott. Nu följer Dexter med Emma hem och dagen efter skiljs de åt, med löfte om att höra av varandra igen. Och det gör de faktiskt. Vi får följa dem under årens lopp, varje år den här dagen den 15 juli. De blir goda vänner, mycket betydelsefulla vänner för varandra, men det är en vänskap med komplikationer. Och en del romantik.

Andra bloggar om: