Kategori: Livsresan

Hur vi lever våra liv, hur jag lever mitt och vad jag tänker om det.

Det medierade livet

Hur värdefull är en äkta upplevelse jämfört med en förmedlad upplevelse? Det kan man fundera på och det gör etnologen Mia Marie Lundén, medieforskaren Gunilla Jarlbro och kognitionsforskaren Peter Gärdenfors. De diskuterade den här frågan i Filosofiska rummet i P1 den 29 april, och det programmet lyssnade jag på idag i poddradion, medan jag motionerade. Diskussionen var mycket intressant och är du intresserad av samhällets utveckling ur medieperspektiv ska du absolut ta dig de 40 minuter som krävs för att höra vad de här tre personerna har att säga (plus programledaren Lars Mogensen förstås, en stor tillgång för SR, enligt min mening).

De talade om skillnaden mellan autentiska upplevelser och medierade upplevelser och hur vi i stor utsträckning idag upplever världen och livet via media. Men är det bra eller dåligt? Resonemanget gick ut på att man inte kan ge kvalitetsetiketter på det sättet, men som vi gärna gör, utan att det är olika sätt att uppleva, men inte bättre eller sämre. Och det är också min ståndpunkt. En så stor del av min värld och mitt liv är medierad, framför allt på jobbet men också på fritiden. Men om jag inte skulle balansera den med andra, icke medieförmedlade upplevelser, skulle jag nog inte må särskilt bra.

Diskussionen fick mig att tänka på den diskussion vi själva hade ute på stugan i går, hur vi uppfattar torparlivet. Där är vi mediebefriade, om vi vill (visst var mobilen med, men oanvänd hela dagen), och att vara där ger en känsla av att tiden står still. Att vara där är verkligen autentiska upplevelser, något som bara är här och nu och jag är mitt i det. Till exempel när jag rensar ogräs i rabatten eller skurar verandan, som jag gjorde igår. Det ger en verklig tillfredsställelse, men som inte är bättre eller sämre än att läsa nyheterna på webbtidningen idag. Eller lyssna på poddradion i motionsspåret. Det senare är förstås en multiupplevelse, när kroppen får jobba i skogen där solgasset värmer och det luktar barr och jord samtidigt som jag lyssnar. Hade det varit en bättre upplevelse utan poddradion? Eller en sämre?

Dagens DN-artikel om ungas liv på nätet tangerar samma ämne, fast på ett annat sätt. Här handlar det om att likställa nätlivet med IRL-livet, att både de autentiska upplevelserna och de medierade upplevelserna är viktiga, men också olika. Att det är liv på olika plan. Men idag har de medieförmedlade upplevelserna blivit en naturlig del av livet.

Andra bloggar om: , ,

IRL

Helgen blev intensiv med nätvännerna på IRL, det vill säga ett möte i ”verkliga livet”. Varför har vi inget bättre och mer rättvisande ord för IRL-möten? (IRL = In Real Life) Kontakterna på nätet är minsann lika verkliga som de utanför nätet. Men från början upplevdes det nog inte så, och begreppet blev ett faktum. Det låter ju helfel att säga att ”vi har träffats i verkligheten” som en skillnad mot cyberspace.

Vi träffades i alla fall, i Västerås, och gick på dansföreställning tillsammans. En fantastisk föreställning av Gökboet med Bounce i Västerås konserthall. Så skickliga de är, de unga dansarna.

På tåget hem läste jag Michael Cunninghams ”The hours”, en roman om Virginia Woolf. Fantastiskt bra, den också. Så nu har jag beställt filmen på dvd, fast jag aldrig brukar ta mig tid att se på filmer. Men påsken är ju inte långt borta, och då blir det lite ledigt. Har jag tänkt.

I morgon är det deadline för en kurs och på måndag för en annan. Jag hade planerat semester ett par dagar för att få mer tid till detta men en kollega blev sjuk, och det kan ju ingen hjälpa. Så semesterdagarna är kvar till senare. Kanske vid påsk?

Favorit i repris: tiden

Inget har blivit gjort åt bloggen, för sedan förra helgen har dagarna runnit iväg med jobb och kursuppgifter och sena kvällar, och deadline att hålla. Och så fortsätter det till i slutet av mars. Då kommer jag att bara ha en kurs kvar att göra klart, den går på kvartsfart under hela terminen. Sedan ska jag göra om min sajt inför tioårsjubileet i augusti.

Rollator ahead

Jag undrar om vi är på väg in i någon slags smyganpassning till den åldrande befolkningen. 40-talisterna är visserligen inte särskilt gamla än men de är många och en grupp med mycket köpkraft. Jag funderade på det när jag var och handlade på en större matbutik i veckan. Där har de bytt korgar till en helt ny modell, med hjul i botten och ett långt handtag så att man kan dra vagnen efter sig mellan butikshyllorna. Ungefär som alla dessa praktiska kabinväskor folk drar efter sig runt Centralen i Stockholm. Det går i mer varor i de nya korgarna, och då blir de kanske för tunga att bära i handen? Revolutionerande är det i alla fall… Själv tyckte jag att den var obekväm att hålla i (det finns förstås vanligt handtag också).

Ja, det är mycket som kan vara intressant att fundera över här i livet. Till exempel varför jag sitter uppe så här sent fast det är långt efter läggdags och jag gäspar så stort… varför timmarna bara drar iväg när jag kommit hem efter jobbet på kvällen och ingenting vettigt blir gjort.

Men 11 249 steg har jag i alla fall gått idag.

PS. Jag måste också notera den trevliga kommentar jag fick idag av läraren Johan Bodén på CSS-kursen i Umeå (distans förstås): ” Lysande! Bra kommenterat i koden.” och så lite svar på en del frågar jag ställt i samband med uppgiften. Det är så bra med lärare som ger uppmuntrande feedback så att man känner att man gör framsteg. Jag blev så glad. :-)

Alf i ny skepnad

Kommer ni ihåg Alf, rymdvarelsen i tv-serien med samma namn? Han hade hamnat på jorden på resan från sin förintade hemplanet Melmac och kraschlandat i familjen Tanners trädgård. Alf stod för Alien Life Form, men han blev allt mindre alienerad ju längre han stannade på jorden.

Nu finns det en kanin som i mitt tycke påminner om Alf även om funktionerna är helt olika. Det är kaninen Nabaztag, en social dator. Vi diskuterade den på en kurs om web 2.0 som jag läser, och det här är verkligen en web 2.0-manick. Kaninen/datorn fungerar som en multimediamanick; den talar om när du fått mail, den läser upp nyheterna för dig och väderprognosen, den väcker dig på morgonen och talar om när det finns en ny kommentar på din blogg med mera. En spännande och kul grej, men samtidigt ganska obehaglig. Den är på något sätt ett mellanting mellan ett husdjur, en leksak och en dator. Jag har ju inte sett den in action, bara i sajtens reklamfilmer. Men det är så den framställs. Till exempel: hinner du inte hem för att hjälpa barnen med läxan ber du kaninen läsa upp för barnet hemma från historiesajten eller mattesajten på nätet. Är du särbo kan du koppla ihop den med din särbos kanin och de kommunicerar åt er.

Det här är väl ett utslag av både experimentlust, pengatörst och omtanke, kanske. Den framställs förstås som ett redskap i människans händer och till människans hjälp men jag kan inte låta bli att känna att den också profiterar på ensamhet och stress, att den ska göra det jag inte hinner av mänsklig kontakt. Och säkert har det varit intressant för dem som utvecklat den att göra något som innehåller alla dessa funktioner för social kontakt, för att se om det går. Jag tror att antingen förpassas den i flopparnaas skräpkorg ganska snart, eller så har alla en sådan om två-tre år.

Andra bloggar om: , , ,

Pink Floyd

Nyss hemkommen efter konsert i Norrköping med P-Floyd. Ja, alltså inte bandet Pink Floyd utan det svenska coverbandet P-Floyd som låter väldigt likt Pink Floyd och bara har deras låtar på sin repertoar. Och det gör de bra. Men de är förstås bara näst bäst, för ingen kan mäta sig med Pink Floyd.

Det var en riktigt bra konsert och allra bäst var nog ljusspelet. Egentligen borde de tagit fram ljusmästarna på scenen vid avslutningen, ihop med själva bandet. De var verkligen värda applåder och tack också.

Det var roligt att publiken verkligen var blandad, allt ifrån tonåringar till gamlingar, och festfint uppklädda till jeans-och-tröja-folket.

Här och här finns ett par små videosnuttar (i Quicktime-format).

Och här kommer några bilder:

P-Floyd3

P-Floyd1

P-Floyd2

P-Floyd4

Sångerskan Catharina Henningsson. Vilken röst!

Brist på mörker och tystnad

I London, på Institute of Physics (tror jag bestämt) har man uppmärksammat bristen på mörker i vårt moderna samhälle, enligt BBC:s nyhetssammanfattning ifrån igår i poddradion. Det har blivit så att många människor aldrig upplever riktigt mörker, och att man till exempel inte kan se stjärnhimlen ordentligt. Det blir ju aldrigt riktigt mörkt i en stad eller tätort med gatljus. Och det blir aldrig riktigt tyst heller, särskilt inte i våra hem. Alltid är det något som låter, det susar och brusar av alla elektriska manicker vi har igång. Till exempel datorns lilla fläkt och kylskåpet som går igång emellanåt.

Just mörker och tystnad kan jag verkligen sakna ibland, och när vi kommer ut på torpet ute i skogen är det detta som blir påtagligt, när man kliver ut där mitt i natten för att gå på utedasset till exempel. Är det en klar natt så lyser månen och stjärnorna och borta mot stan till syns ett svagt sken på himlen. Men vänder jag mig åt skogen till så syns det inte, och är det mulet då är det verkligen kolsvart där.

Om jag minns rätt tog man fasta på den här moderna miljöförstörelsen i Kalmar för några år sedan, och ordnade en kväll med mörker och tystnad under två timmar en dag. Inga gatljus eller ljus i offentliga byggnader var tända och inga bilar fick köra på gatorna under de här timmarna. Så tycker jag att man borde göra i alla städer och minst en gång om året. Ungefär som när det blir strömavbrott i stan.

Ett totalt strömavbrott i Västervik har hänt en enda gång under den mörka tiden på dygnet så långt jag kan minnas från mina drygt 25 år här. Men just den gången minns jag, för det var en kväll vid åttatiden någon gång på 80-talet och jag var på väg hem. Och plötsligt slocknade alla lampor och det blev verkligen mörkt. Vilken känsla det var. Det skulle jag gärna uppleva igen, en liten stund.

Jag tror att själen mår bra av att någon gång ibland uppleva mörker och tystnad.

—

12 835 steg blev det idag. Och 12 885 igår kommer jag ihåg.

Föreningsmöte

Hela kvällen har gått åt till att förbereda för årsmötet i Klubb Maritim i morgon kväll. Det är mycket man måste komma ihåg och jag är ingen van föreningsmänniska. Dagordning, verksamhetsberättelse, stadgarna, föregående årsmötes protokoll (kan vara bra att ha), medlemslistor och en del annat. Och så fikabröd och kaffe förstås.

Frågan är hur vädret blir i morgon, om folk tar sig ut och iväg på kvällen. Idag har snön vräkt ner hela förmiddagen och en del ikväll. Det är så vackert vitt ute, men förrädiskt för snön lägger sig ovanpå isgatan.

Trots halka ute har jag gått 12 129 steg idag. De flesta av dem är sprungna inomhus på jobbet. Kanske borde jag springa mindre på jobbet…

Raska steg på isen

Det är trist att det är så halt nu på vintern, när temperaturen ligger runt nollan. I morse var det ren isgata på sina ställen, så jag gick raka vägen till jobbet. Det går inte att gå några extra kringelikrokar i sådant väglag.

Och det är tråkigt, tycker jag. För en rejäl promenad på morgonen är den bästa förberedelsen för dagens arbete. Tankarna klarnar och problem blir lösta. Och i poddradions sällskap blir det aldrig tråkigt.

Jag brukar gå en extra bit så att det blir minst en halvtimme. Annars tar det ungefär 18 minuter att gå till jobbet. Dessutom är det bra för konditionen. Jag har ju svårt att ta mig tid att motionera systematiskt, gå på gym och så. Men gå går alltid. Långpromenader eller gå så mycket som möjligt under dagen. En halvtimme på lunchen och sedan en liten extra sväng ibland på vägen hem, och jag kommer upp i mina drygt 10 000 steg per dag, som jag bestämt mig för att uppnå om jag kan.  Idag blev 11 623 steg.

Fast egentligen tror jag att runt 15 000 steg per dag vore behövligt, för att få bättre kondition och tappa lite onödig vikt. Det är så tröttsamt när det är så här på vintern, det märks på en gång när motionen minskar.

Plikten avklarad

I år har jag varit riktigt duktig och fått ihop kontrolluppgifterna i tid, även om det är sista dagen för inlämning i morgon. Jag har ofta missat med några dagar förr om åren.

Stressigt på jobbet idag, och mycket spring. 10 531 steg blev det.

Det blir nog en bättre dag i morgon. Jag ska vara ledig på fredag och det känns stressande att pressa in veckans jobb på fyra dagar i stället för fem.