Kontrollbehov

Igår gjorde jag en kort intervju med en mellanchef som bl a berättade om ett råd han hade fått av sin företrädare en gång i tiden: "ge dig aldrig in på något du inte vet hur det går". Ja, det var väl ett ganska bra råd tyckte jag spontant, men så var det inte alls han menade, utan tvärtom. Jag hade inte förstått hans ironi eftersom det i mina öron låter ganska bra. Det fick mig i alla fall att fundera över mitt eget kontrollbehov och den bristande självkänsla som gör att jag vill vara säker på att jag lyckas med det jag ger mig in på.

Jag är mycket väl medveten om att jag har ett stort kontrollbehov, på grund av detta. Men det innebär inte att jag är rädd för nymodigheter, inte alls. Jag vill gärna se förändringar, jag är oerhört rädd för stagnation. Men jag vill förstås vara säker på att det blir bra, eller åtminstone inte sämre. Jag har t ex bytt jobb och bytt bostad många gånger och varje gång har jag kalkylerat med en förbättring, vilket det också blivit. När jag började mina studier för fem år sedan var jag däremot mer tveksam till vad det skulle leda till, men då behövde jag inget mål, det var något som bara var intressant och spännande. Sedan har det lett till att jag satt upp mål för mig själv, både delmål och slutmål.

Däremot är jag inte riskbenägen. Jag skulle aldrig sätta 500 kr på en lott med möjlighet att vinna 5000 kr, om det är mer sannolikt att jag förlorar. När jag reser bort vill jag ha första hotellnatten inbokad i förväg så att jag vet att jag har någonstans att sova och jag kollar i förväg så att jag vet att det verkligen finns plats på tåget den dagen jag ska resa. 

Jag vet att jag är mest målinriktad och inte processinriktad i mitt sätt att vara, även om processen i sig ofta är något jag får på köpet som en glad överraskning. Men renodlad målperson är jag inte, och jag tror att ytterst få människor är det, utan man är mer eller mindre det ena eller det andra.

Hur skulle världen se ut om det bara fanns en sorts människor? Bara riskbenägna eller bara kontrollfreakar? Förskräckligt skulle det vara, och ingen hållbar utveckling, tror jag. Idealet är nog förändringsbenägenhet blandat med lite risk och lite kontroll. Och det skulle vara himla tråkligt om alla var som jag.

Åldersdiskriminering

Då och då är jag med och svarar på undersökningar på nätet, och ingår i en panel hos ett undersökningsföretag. Det kan vara allt möjligt de vill veta vad man tycker, från hudkrämer till pensioner. Idag kom ett mail om en undersökning om heminredning. Den skulle ta 20 minuter. Första frågan rör ålder och så snart jag klickat i åldersgruppen 50-54 år så blev det tack och adjö. Vad vi gamlignar tycker om heminredning är tydligen inte intressant…

Lite nyfiken var jag på frågorna faktiskt. Jag skulle gärna berätta i undersökningen om min önskan om ett minimalistiskt hem och om det hem fullt med grejer som jag i verkligheten har.  

Enkätmani 2

Ny enkät idag! Denna handlar om älskog, på initiativ av en som svarat på en tidigare enkät. Min enkät om 6 är givetvis högst seriös men ändå lättsam. Jag lade ut den för en halvtimme sedan och tre personer har svarat direkt. Kolla gärna på mina enkäter!

I morgon ska jag blogga om något annat… 

Enkätmani

Nu har jag gjort en enkätsida och några nya enkäter på nätet. Sånt här är kul.

De nya enkäterna handlar om  skillnader mellan män och kvinnor i vardagslivet och fördelar respektive nackdelar med singelliv. Fler enkäter kommer. Har du förslag på ämnen?

Ung musik

Idag sitter jag och skriver uppsats för fulla muggar (kaffemuggar). Drygt två sidor har det blivit, och prarallellt genomgång av enkätsvaren. Än så länge håller jag mest på med tidsanvändningen och det tar sin tid att reda ut.

För att få lite underhållning samtidigt lyssnar jag på Einars band Flight och de låtar som de lagt ut på bandets hemsida. Lyssna på dem! Skitbra! Min favorit är "On my side".

En annan ung kille som också är värd att lyssna på är Frank Morton som jag läst om på Ploggen

Dagboksanteckning

Nyklippt och 970 kronor fattigare. Men glad ändå. Det är så trevligt att sitta hos frisören ett par timmar och bli ompysslad. Läsa lite skvallertidningar och prata om allt möjligt, t ex om den förrymde fången ännu är fri och om polska tandläkare. Jag har världens bästa frisör.

Igår blev jag så glad för jag hittade min gamle vän Tomas blogg. Läs den! Han är en klok man. 

Ur led är tiden

Lördag den 12 november. + 12,9 grader ute. Vaa!! Ska det vara så!? Trots att det är mulet och grått.

Kusligt är det med det här medelhavsklimatet vi fått. Det känns fel, även om det är behagligt. Får vi sedan en sträng och kall vinter som förutspås, då har vi hamnat i upp- och nervända världen.

Är det bara för att jag är svensk som jag vill ha lagomväder? Lagom kallt för årstiden, dvs 5-10 pusgrader på sin höjd, och en och annan köldknäpp nu i mitten på november. I Mellansverige är det värmerekord, mätt sedan 1899, enligt SMHI. Vad är det som händer? Att växthuseffekten skulle bli så påtaglig så plötsligt trodde man ju knappast.

Vi har ju haft riktigt varma klimatperioder förut, t ex på bronsåldern. Men det känns så fel, nu.

Ateist

Jag måste förstås också blogga om religionstestet som jag läste om på ploggen, med tanke på prästdiskussioner. Det här är mitt resultat:
atheism 88%
Paganism 71%
Satanism 67%
Buddhism 54%
agnosticism 50%
Judaism 42%
Islam 29%
Hinduism 17%
Christianity 13%

Att jag är ateist, det vet jag. Men jag undrar hur jag ska tolka resten av resultatet. Satanism, det är inget som jag sympatiserar med. Så jag undrar hur testet egentligen gjorts.
 

Trafiken

Jag är väldigt rädd för att köra trött, och somna vid ratten när jag är ute på vägarna.
Idag körde jag iväg till Växjö i gryningen. När jag närmade mig Virserum vid halvniotiden hade det hänt en olycka precis minuten innan tror jag. Kanske att föraren somnat vid ratten.
Det var en ung kille som kört rakt över vägen och åkt av över ett dike och ut på ett fält. När jag närmade mig kom han gående från bilen (som stod som vore den parkerad), och verkade inte fysiskt skadad. Två andra som kom precis före mig stannade och hjälpte honom, de hade mobiler i händerna såg jag när jag passerade förbi. Men killen verkade skärrrad förstås.
Jag bestämde mig för att inte stanna, man ska nog inte vara för många. När jag åkte hem i eftermiddag var bilen borta.
Såklart kändes det väldigt olustigt, även om han verkade oskadd. Han kunde ha voltat, det kunde gått mycket värre. Jag tänkte mycket på detta när jag åkte vidare. Man kan inte bara lägga det åt sidan, även om det verkade ha gått lyckligt.
När jag jobbat har jag några gånger varit ute på olyckor, och betydligt värre än denna, men som tur är aldrig någon dösdolycka. Det är väldigt obehagligt, man vet inte vad som väntar när man åker iväg.
Människan är väldigt sårbar i trafiken.