Kategori: Livsresan

Hur vi lever våra liv, hur jag lever mitt och vad jag tänker om det.

Övergångsriter

Spelar det någon roll vad klockan är om man inte vet var man är? Eller vem man är? Och spelar det någon roll om jag har rätt tid bara jag har samma tid som resten av samhället? Tja, man funderar lite när det är dags att ställa om klockorna en sådan här dag som idag. Några klockor har vi som inte ställer om sig själv: på mikron, min gamla mobil, köksväggklockan och den andra väggklockan från 1994. Jag kollade både på datorn och på satellitklockan vad som var rätt tid innan jag ställde om dem och då började vi ju fundera på: finns rätt tid? Och spelar det någon roll bara jag är synkroniserad med resten av er andra, dvs har samma tid?

Vi är så beroende av klocktid idag, och så mycket stress skapas av detta evinnerliga tittande på klockan.  Varför ska det vara så viktigt? Överallt finns tidsangivelsen och allt ska ske på minuten.

Tänk så mycket gamla tankar som kommer upp bara för att det blev vintertid. Jaja, jag kommer att stressa lika mycket som vanligt imorgon även om jag fått en hel timme till skänks idag… 

Och som vanligt tar jag armbandsklockan på mig det sista jag gör innan jag går hemifrån till jobbet i morgon bitti. Och tar av den igen så fort jag kommer innanför dörren här hemma igen på kvällen. Sånt kallas övergångsriter tror jag. Har du också övergångsriter mellan jobb och fritid?

Snart snö?

I förra veckan ringde jag gummiverkstan och beställde tid för omläggning till vinterdäck. Jag ville få en tid före den 9 november när jag ska köra till Växjö igen. "Det är bra att du sätter på vinterdäcken innan dess för då har snön kommit" sa killen på verkstan. En vädesrpåman? undrade jag och det sa han att han är, han brukar kunna spå när snön ska komma. "i år tror jag den kommer mellan den 4 och 7 november." Så vi får se om han har rätt.

För min del får det gärna dröja till jul innan det blir snö. 

Mammagenen

Är det någon urgammal mammagen eller bara vår uppfostran och kultur som gör att mammor till vuxna barn bakar godsaker till dem? Nu sitter vi med kaffe och äppelpaj, en paj som min sambos mamma bakat idag. Underbart läcker, massor med goda kalorier…

Och jag i min tur, jag bakar muffins när barna kommer hem, och skickade den hembakade favoritkladdkakan till Arvid när han fyllde år i London förra året. (Jag skickade den med grannen som flög dit dagen före födelsedagen så han fick den relativt nybakad.) Trots att jag vet att båda pojkarna, och deras sambor, är minst lika skickliga som jag i köket.

Men inför både min sambos drygt 70-åriga mors bakverk och inför min egen mors blir jag barn igen, trots min 50+ år.

Detektivarbete på nätet

Jag sitter och letar litteratur till min uppsats och allting finnn ju i datorn, eller snarare ute i det stora nätverket där vi alla rör oss numera. Det jag letar efter nu är uppsatser, avhandlingar och vetenskapliga artiklar om socialt umgänge på nätet. Det känns som att det finns hur många som helst, och det finns få när jag verkligen avgränsar sökandet. Massor med människor har forskat om våra vanor på nätet och framför allt kring identitetsskapande på nätet. Men få verkar ha ägnat sig åt att undersöka hur vi skapar och upprätthåller kontakt via nätet. En som jag hittat är Antonina Domenica Bambina som doktorerat på Columbia University i New York i år på en avhandling med titeln "Understanding online social support" och det verkar ju intressant för mig. Men jag kan inte komma åt den för att se vad den egentligen innehåller. Efter en hel del letande har jag nästan lyckats hitta henne på nätet och ska försöka få kontakt och fråga om hon publicerat något som är åtkomligt på nätet. Hon var svår att hitta men till slut kom jag till en sida på Columbia University med en del av hennes tal från promoveringen och där nämner hon att hon nu bor i Reading i England där maken är gästforskare och honom har jag hittat, plus en hemadress. Så det ska väl gå att etablera kontakt.

Ja, det är ganska fantastiskt med cyberspace 

Almodovar

Almodovars film "Allt om min mamma" är den sorgligaste film jag sett och en av de mest gripande. Den har jag sett två gånger, en av de få filmer jag sett mer än en gång. Jag tänkte på den idag igen när jag såg en artikel i en amerikansk tidning där Almodovar utsetts till en av samtiden stora och inflytelserika europeer. Och vi såg en kort bit av ett tv-program i helgen om Almodovar.

Filmen är ju förstås sorglig för att pojken dör, men hela filmen berättar om mammans sorg och hur hon handskas med den. Det gick direkt till hjärtat, och jag kan egentligen inte förklara varför mer än att Almodovar kan visa det som varje förälder skulle kunna känna, och den fasa vi alla är så rädda för att drabbas av: att ett barn dör.

GI och gröt

Tack vare min arbetskamrat ska jag ta gröt till frukost i morgon. Vi diskuterade mat och hälsa, mer specifikt GI, fibrer mm vid trekaffet på jobbet, bl a hur bra det är med gröt. Och gott är det ju också. Jag tycker det, jag gillar gröt, och den får gärna vara gjord på både havregryn och andra gryn. Men i morgon blir det bara havregrynsgröt för det är det enda jag har hemma. Lönen kommer inte förrän på fredag men jag ska inte lyxa till det då heller för nu gäller det att få pengarna att räcka under studietiden.

Min arbetskamrat upplyste mig också om hur bra det är med kanel, att det sänker GI-värdet på den mat man äter om man har kanel på. Kan det vara möjligt? Det måste jag ta reda på. Eller så tror jag bara på det, jag som kan ha kanel på det mesta. 

Stureplan

Varför är Stureplan så ointressant? Var ligger Stureplan förresten? Finns Stureplan?

Tendens i P1 idag handlar om bloggar och en av dem som intervjuas är Resumés chefredaktör Viggo Cavling. Han berättade om vad han bloggar om och varför, och inte minst varför man bör läsa hans blogg. Han skriver tydligen (nej jag har inte läst hans blogg annat än dagens inlägg) om mediebranschen i Stockholm, närmare bestämt om vad som händer kring Stureplan. Och han menade i programmet att det "närmast vore tjänstefel" att inte läsa hans blogg om man är i mediebranschen, för att det är det som händer kring Stureplan som är viktigt och intressant. Och det är det säkert för dem som är där och ingår i den hajpade världen, men jag tror att den världen egentligen är väldigt liten.  Alla vi andra som lever våra vanliga liv, bloggar och äter och jobbar och sover… för oss är det annat som är viktigt. Och det livet i Vingåker, Vuoggatjålme, Värnamo eller Västrum är precis lika viktigt som livet kring Stureplan.

"Alla" bloggar ju nu, inte minst politiker. I programmet var det en kommunikationskonsult (minns inte namnet nu) som tror att många politikernas bloggande kommer att ebba ut snart eftersom de inte kommer att orka med att blogga i längden. Säkert sant, tror jag. För att blogga krävs skrivarglöd, det känner även jag. Och ibland saknas den glöden, särskilt när jag redan skrivit mycket i jobbet eller på studieuppgifter. Fast sådana dagar som idag, när jag sitter i bilen de 19 milen mellan Växjö och Västervik, då kommer jag på massor med intressant jag vill blogga om men väl hemma har tankarna ersatts av nya, som t ex vad vi ska ha till middag eller att jag måste komma ihåg att sätta igång tvättmaskinen och sådant.

Ja ja, livet lever sig självt… 

Otur

Jag tror att jag helt enkelt har otur på resor.  

Idag var jag och min förra studiekamrat i Växjö tillsammans, för att prata med dem i årskullen efter oss på ledarutbildningen som också ska skriva 20-poänguppsats. Efteråt hade vi tänkt äta lunch i Växjö men ville inte åka in till centrum. Först kollade vi i universitetets matsal men där var det inget som lockade. Då åkte vi ut till Evedal, vid vandrarhemmet, där det också finns en restaurang. Den var abonnerad av ett sällskap idag så där fick vi ingen mat. Sedan åkte vi vidare till ett matställe utmed vägen, ett par mil från Växjö på hemvägen, där det alltid är öppet. Där var det strömlöst och ingen varm mat. Då bestämde vi oss för att vänta till Virserum, 4-5 mil bort, där det finns en servering som jag tidigare sett. Men den var stängd för säsongen och pizzerian i byn var också stängd. Då åkte vi vrålhungriga vidare hemåt och stannade vid ett gatukök i Målilla, halvvägs hem (tio mil kvar) och tog lite föda. Jag åt en vegetarisk burgare med mos.

Vi bestämde att vi ska gå ut och äta lunch en dag här hemma i Västervik i stället.

Bilnycklar 4

Äntligen! Nu har jag tre uppsättningar bilnycklar med larm efter allt detta strul. Det ordnade sig idag, men inte igår som planerat.

Efter föreläsningen igår åkte jag direkt till den bilelektriska verkstad som lovat fixa det åt mig. När jag kom dit sa verkmästaren "anpassa dina nycklar kan inte vi, det måste du åka till märkesverkstan och göra." Trots att jag hade frågat det på telefon för två veckor sedan, men han hävdade att det blivit ett missförstånd. Och fjärrkontroller till larmet hade de inte hemma trots att jag sagt att det var det jag skulle ha. Men de lovade försöka ordna fram sådana till idag. På märkesverkstan en stund senare fick jag veta att de visst kunde hjälpa mig men måste skaffa fram en kod till just min bil först och det skulle kanke med lite tur kunna ske till idag.

Och jag hade tur, tur i all denna otur. När jag kom dit idag efter dagens föreläsning hade de fått koden och nycklarna är nu inpassade till min bil. Vidare till bilelektriska firman som också hade fått hem fjärrkontrollerna och fixade larmet. Simsalabim! 2000 kronor fattigare men ändå glad, det är jag idag.