Livsresan – Sida 17 – Tankarnas hotell

Bilnycklar 3

Äntligen! Jag blev så glad idag när jag kom hem från jobbet och såg posten. Ett tjock kuvert. Och i det låg mina bilnycklar. Jag trodde knappt det var sant.

Nej, det är inte Posten som så snabbt reagerat på min reklamation. Nycklarna hade skickats i en liten plastpåse med ett id-nr plus företagets namn som gjort dem inklusive adress, Nyckelkopia AB i Mariefred. Och tack vare det har de skickats tillbaka dit när de hittats på postterminalen i Näsjö. Och firman i Mariefred kunde i sin tur skicka dem till mig. Så smart! Så bra!

I nästa vecka tar jag med mig dem till bilfirman i Växjö som ska synka ihop dem med min bils lås och larm. Och sedan har jag två extraycklar. Men jag ska aldrig mer tappa en bilnyckel…

Bilnycklar 2

Idag har följande hänt i fallet med mina bilnycklar:

1. Jag har fått veta att nycklarna inte finns på Posten i Västervik utan troligen ligger i Nässjö där sorteringen av post från Linköping sker. Därför har jag gjort en reklamation hos Postens stora kundtjänst. Den kan ta flera dagar att åtgärda, och jag kommer att få besked per brev, oavsett om nycklarna hittas eller inte.

2. Jag ringde verkstadsfirman i Linköping och fick veta att de nycklar som skickats inte går att använda för att starta eller köra bilen med. För att göra det måste de synkas ihop med låset på bilen, och det är det som ska jag ska göra när jag fått dem. Hittas inte nycklarna har jag ett muntligt löfte om att "då får vi ordna det på något sätt".

Så nu hoppas jag bara att nycklarna kommer tillrätta så att jag kan få ordning på mitt liv.

Bilnycklar

Jag tror jag blir galen! Jag tappade ju bilnyckeln förra helgen i en toalett inne i Småland. För att få nya fick jag beställa från en firma i Linköping, som är den närmaste serviceverkstan för vårt bilmärke. Därifrån skulle de skicka nycklarna till mig och sedan kan jag ta med dem till Växjö och få dem anpassade till larmet i min bil. Idag kom brevet från Linköping, men bara med en räkning i och inga nycklar! Det var till hälften uppsprättat så nycklarna har antingen ramlat ur eller plockats ur. Bilverkstan hade skickat nycklarna i ett vanligt papperskuvert.
Jag kom hem från Växjö tio i 6 ikväll och såg brevet och hann ringa posten här i Västervik men den jag pratade med kan ju inget göra ikväll. I morgon ska hon ringa mig. Det känns olustigt att någon annan än jag kanske har nycklarna.

Äntligen höst

Nu har vi haft sommar så länge så nu får det gärna bli höst.

Jag gillar hösten, och framför allt början på hösten som nu. Det känns som att jag går in i en kreativ och produktiv fas nu, jag sätter igång med saker och det känns lätt. Hösten är en bra tid att starta projekt av olika slag.

Jo, det är fint. Och så gillar jag sådana här lite kyligare men friska dagar, som idag, det känns klart och rent, och inte så kvalmigt.

Brakförlust

Nyss fick jag veta på telefon av sambon att BK Dominos farmarlag gjort två riktiga brakförluster i dagens matcher. De spelade i Partille och i Lerum, och motståndarna var uppenbarligen bättre.

BK betyder bowlingklubben.

När jag sa till honom att "det är ju bara på lek" så får jag förstås veta att det här är blodigt allvar. Och det är det väl när man utövar sporter och tävlingsidrotter antar jag. När jag gick i skolan på stenåldern, då hette det lek och idrott på schemat, sedan blev det gymnastik. Men med tanke på alla de pengar som sporten hanterar och all den alkohol som flödar i tävlingssammanhang, för att fira vinster eller trösta sig efter förluster, så visst är det på blodigt allvar.

Fartdårar

Jag hatar fartdårar. Idag kunde jag blivit påkörd bakifrån av en som kom i våldsam fart när jag åkte hem från Växjö. När han (för det var det säkert, det var en röd låg sportbil) kom ifatt mig bakifrån på en 90-väg blinkade han med helljuset några gånger, antagligen för att tala om för mig att "här kommer jag och kör fort så akta dig bara" och sedan svepte han förbi mig tätt utmed sidan. Det kändes som han höll 150 km/h minst, men det är svårt att avgöra. Jag blir så arg på sådana, riskera både sitt eget och andras liv!

Nostalgitripp 2

Vid middagstid i lördags åkte jag iväg på helgens nostalgitripp. Jag körde bil (apropå italienska). Vägen gick över Vetlanda, Värnamo och Smålandsstenar till Falkenberg. Det är mycket timmerbilar på vägarna, både i Småland och Halland.

Mitt inne i Småland stannade jag på en OK-mack, tog en hamburgare och en kopp odrickbart kaffe. Sedan gick jag på toaletten och kissade, reste på mig, spolade, drog upp jeansen och plötsligt såg jag något svart som försvann ner i toalettspolningen. Det var bilnyckeln! Den hade åkt ur jeansfickan. Gissa om jag blev chockad.
När jag startade i lördags hade jag åkt genom halva stan innan jag kom att tänka på att jag borde nog ta med mig extranyckeln till bilen eftersom jag skulle åka så långt bort. Så jag åkte hem och hämtade den. Jag undrar om jag har ett sjätte sinne??
Men den extra bilnyckeln var inlåst i bilen på mackens parkering. Jag var nog ganska hysterisk för jag fick snabb hjälp av en mycket snäll man på macken som bröt upp dörren en bit, fick in en bit ståltråd och drog upp låsknappen med den. Tack för hjälpen!
Jag var ganska skärrad ett bra tag efteråt.

När jag kom fram stannade jag till några minuter vid min gamla skola först och tog några bilder. Jag var lite fundersam på om jag verkligen skulle hitta på småvägarna hem till mina föräldrar sedan, jag har inte åkt där särskilt ofta de senaste 30 åren. Men det verkar sitta i ryggmärgen, jag kände igen mig i kurvorna och vägkryssen och visste precis hur jag skulle åka.

I Falkenberg träffade jag min gamla klass från mellanstadiet, vi gick ut sjuan 1967. För 38 år sedan. Det var sååå roligt att se dem igen. Det är 13 år sedan sist, när vi hade 25-årsjubileum. När jag kom hade de andra redan samlats. När jag gick runt och hälsade så sa jag att ”nu ska vi se om jag kommer ihåg vem som är vem” och det gjorde jag. Vi åt gott tillsammans och pratade hela kvällen, och kom ihåg en massa saker som hänt när vi var barn och gick i skolan. Det var så himla kul att träffas igen.

I Varberg i går har jag träffat en annan barndomsvän, Anna, som jag inte sett på närmare 35 år. En överväldigande och härlig upplevelse. Vi har känt varandra sedan vi var fem och sex år gamla. Hon var sig precis lik! Och hon sa detsamma om mig. Och visst är vi samma människor fast vi mognat, åldrats och blivit visare.
Vi pratade, gick en långpromenad, pratade, åt middag och plötsligt var klockan halvelva på kvällen.
Jag är ganska överväldigad, på något sätt.

Jag har åkt 84 mil på tre dagar, och gjort av med 56 liter bensin.
Fyra gånger har jag kört fel och fått vända om, ena gången blev det fem mil extra. De andra gångerna har det varit några kvarter bara.

När jag skulle åka hem idag åkte jag ifrån mobilen! Mor lovade skicka den direkt.

Vägen hem gick över Växjö och dagens föreläsning.
I morgon börjar jag jobba igen efter semestern.

Nostalgitripp

Jag dräller omkring här hemma idag och vittjar garderoberna efter något att ha på mig i morgon. Då ska jag på klassträff hemma i Falkenberg. Det är 38 år sedan vi gick ut sjätte klass i Ljungby skola. Det har varit ett par klassträffar, den första 1992 och då var jag med, och så någon senare som jag inte kunde åka till. Men nu ska det bli av och det ser jag verkligen fram emot. Men vad tar man på sig när man är 50+ och ska träffa människor som jag egentligen inte känner idag, men kände som barn? Något enkelt och inte för pråligt, bekvämt men ändå snyggt, inte för mycket vardagsstil men ändå inte alltför elegant. De flesta av mina kläder ryms nog inom detta, utom jeans och t-shirt. Lösningen blir nog linne. Jag gillar linnekläder, i enkla modeller och behagliga att bära. Sedan beror det lite på hur varmt det är i morgon kväll. Dagens sommarhetta kanske vänds i höstskyla. Vem vet? Samtidigt är ju inte kläderna särskilt viktiga, när vi väl träffas spelar det ingen roll längre. Det jag egentligen funderar mest på, det är: hur blir det att träffas igen? Är det någon jag inte känner igen direkt?

Det blir en riktig nostalgitripp för mig i helgen. När jag ändå är hemma hos föräldrarna ska jag också passa på att träffa en annan gammal barndomsvän, som jag inte träffat på drygt 30 år. Lite nervöst, men framför allt roligt. Så Anna, jag kommer på söndag eftermiddag, var så säker.

Semester 4

Näst sista semesterdagen idag. Nästa vecka är det grottekvarnen som gäller igen. Men det blir nog kul för det brukar det vara när man kommer tillbaka efter några veckors ledighet. Även om det fortfarande är sommar ute.

Det känns som om jag har gjort allt och ingenting under min semester i år. Ingen större helhet utan en massa småbitar. Jag har både hunnit slappa rejält och vara effektiv och fått saker gjorda. Till exempel tavelhängning, städning, omplock i bokhyllor och sånt. Det där som jag annars gärna skjuter upp tillsvidare. Men det bästa av allt är att få råda över sin tid själv och kunna sova länge på morgonen om jag bestämmer mig för det.

Semestersömnad

Min gamla ryggsäck var sliten och riskerade att gå sönder så jag har sytt en ny. I blått manchestertyg och med fickor i grönt som jag sytt av thaisiden, batiktyg från Mocambique och ett tyg jag fått av Anna. För att få spännen, tampar och dragkedjor till ryggsäcken köpte jag en liten billig på torget i somras och slaktade den. Då fick jag sju dragkedjor i olika storlekar, fästena till hängslena, en nätficka till min nya ryggsäck och en del annat användbart.

Inte lönar det sig att göra så här. Material för kanske 200 kronor och så en hel dags arbete med att sy. Vilken idoti! Men kul är det. Och tur att man inte alltid är så där rationell och bara väljer det som är optimalt ekonomiskt och praktiskt. För vad är mindre ekonomiskt och mindre praktiskt än att sy sin egen ryggsäck? Det är bara tillfredsställelsen med att kunna göra det och att sedan ha en ryggsäck som inte är lik någon annans som är orsaken till att jag gör det. Jag tror nog inte riktigt på rational choice-teorin. Vi människor är inte maskiner.

Jag har sytt lite annat också i sommar.