Kategori: Livsresan

Just idag är det precis 30 år sedan jag flyttade till Västervik. Då, 1981, var planen att jag skulle stanna några månader och sedan återvända till Kalmar. Jag hade fått ett vikariat på tre månader som reporter på dåvarande Västerviks-Demokraten. Efter en mycket kort period i Kalmar igen under vintern återvände jag till en fast anställning i Västervik. Det var här jag hörde hemma.

Tack vare den flytten träffade jag mina barns far och fick mina två söner, vilket jag är evigt glad och tacksam för. Det bästa som hänt mig i livet, så klart.

Även om jag nu bott i kommunen i 30 år har jag ju egentligen inte bott på samma plats, eftersom jag flyttat flera gånger. Inom stan, till landet, till stan igen, till landet igen, och så vidare. Sammanlagt tio gånger på de här åren.

Just vid den här gatan, jag tror att det är Båtsmansgatan, har jag aldrig bott, utan på åtta andra adresser i stan. I centrum och i förorten, i lägenhet och i villa. Det finns många fina ställen att bo på i stan.

Allra bäst är det att bo på landet. Vid sidan om skogen, som jag gjort förra gången och som jag gör nu. Fast nu har vi havet i blickfånget också. Det är fint.

Jag är uppväxt på landet, intill skogen och på ena sidan av en dalgång. Det är så jag trivs bäst, i kuperat landskap.

Kanske stannar jag kvar och blir jag gammal här. Kanske inte just i det här huset men någonstans i närheten. För jag tror inte att jag har flyttat för sista gången än.

Det är mycket nostalgi och minnen i livet nu. I går gick jag på semester och nu passar jag på att röja i förråden för att bli av med lite ägodelar. Vi har precis sorterat färdigt och röjt efter min svärmor men i sommar ska vi också sälja lägenheten i stan och därför har jag tömt förrådet där.

En hel del är barnens kvarlämnade prylar, men det ska de få gå igenom i sommar och bestämma vad de vill spara. Men mycket är mitt eget, allt från jag var nyfödd till in på 2000-talet.

Det här var nog det som gjorde mig mest rörd. Det är mina babylakan som mamma broderade när jag var nyfödd. Storleken är som till en spjälsäng. Att det står Eva med rosa ser ni. På de två som är broderade med vitt står det Lillan och EJ. Jag minns att mamma brukade sjunga ”När lillan kom till jorden…” eftersom jag är född i maj. Lakanen är manglade och ska få ligga kvar hopvikta i en låda.

Mamma har också sparat en hel hög med skolböcker åt mig. Till exempel skrivhäftet i välskrivning från första klass.

Jag fick med mig några lådor med saker när de flyttade från vårt gamla hus på 90-talet.

Där ligger också dagboken från 1964. Då var jag tio år.

Är det fler än jag som har kvar gamla flickböcker och äventyrsböcker från 50- och 60-talet? Vad gör man med dem? Det är väl ingen som läser sådant idag?

Collegetröjorna har jag själv sparat. På 70- och 80-talet skulle det vara en collegetröja med tryck för att visa att man hörde till någonstans. De här är från vänster till höger: Kalmar Sjöbefälsskola, examensår 1975. Radio Kalmar där jag jobbade 1978-79. Skurups folkhögskola där jag tog examen på journalistlinjen 1981. Kulturlaget, Västerviks kommun, där jag arbetade som handledare 1988-90.

I morgon fortsätter jag. Det kommer att ta flera dagar.

Idag har vi åter igen röjt och rensat bland all kvarlåtenskap efter min svärmor, som gick bort i påskas. Lägenheten ska städas ur och säljas men först ska vi ta hand om alla saker.

Det blir mycket efter ett långt liv. Det är sorgligt att se hennes liv reduceras till ett antal sopsäckar och kartonger men det blir också mycket till auktion och loppis, och lite som vi själva tar hand om.

Det är massor med porslin i skåpen. Jag har plockat ihop flera kaffeserviser, med varierande antal delar. Den till höger är komplett med kaffekanna, gräddsnipa och sockerskål. Den är tysk och heter Bavaria, det vill säga från svärmors hemland. En elegant 60-talsservis.

Finns det någon som dricker kaffe ur kopp med fat idag? Ja, på kalas och finare tillställningar, det är trevligt. Men till vardags? Jag tror inte det är så många. Men jag tror att de här serviserna kan bli fina loppisfynd i sommar.

I kökslådorna finns det mängder av bestick och köksverktyg. I vårt kök finns det nu en ny gammal potatisskalare, dito fin filékniv, en gammaldags pannkaksvändare och två nya saxar. Resten går till loppis.

I garderoben hittar vi tre papperskassar med galgar. Fina gamla trägalgar från klädfördetag som inte finns längre. Och från Stadshotellet i Ludvika! Undrar vilken historia den galgen egentligen bär på. Några av dessa tog vi hem, en av varje från gamla butiker i Västervik som inte längre finns kvar: Lapidus, Bröderna Ljungkvist, City, Enanders och någon mer. Kul att ha i hallen.

Det tar på krafterna men vi har fått mycket gjort idag. Nu är jag trött i benet. Vi höll på till nio ikväll, men hellre bli klar än ta en dag till. Nu återstår att en auktionist ska komma och hämta i veckan, och sedan ska vi kasta sopsäckar och städa. Det är mycket lättare när det är tomt.

Som lön för mödan får vi i morgon en ny fin broderad linneduk på köksbordet. För mig är den ny i alla fall, även om maken minns den från sin barndom.

Mitt bland alla prylar hittade jag en brun sammetsbasker, från 50- eller kanske tidigt 60-tal. Den är så fin och jag kunde inte med att kasta bort den. Den passar mig precis, men frågan är om jag någonsin kommer att använda den. Kommer jag att bli en baskertant någon gång, tro?