Frisk med bok

Det finns inget så underbart som att vara frisk. Även om jag fortfarande bär på lite förkylning med en hes stämma och hosta då och då, så är det fantastiskt skönt att inte vara riktigt sjuk längre.

När jag var sjuk låg jag ju och läste böcker, för det fanns inte mycket annat att göra när orken försvann. Utöver den fantastiska ”The Echo Maker” så läste jag ett par deckare. Nämligen ”Naming of the dead” av Ian Rankin och ”The price of silence” av Kate Wilhelm. Helt OK, båda två.

Sedan jag blev frisk har jag nu läst Marina Lewyckas nya roman ”Två husvagnar”. Den är en recensionsbok med första recensionsdag den 5 mars så först då ska jag publicera mitt omdöme. Det jag kan skriva nu är att det är en charmig bok med vidrigt innehåll. Den handlar om slavarbete och trafficking i vårt moderna Europa, och som trots sin ansats med avväpnande humor nog kan ändra livet för läsarna. Läs den!

Andra bloggar om: , ,

Ska man avge nyårslöften?

Nytt år och då krävs väl nyårslöften? Att lova bli en bättre människa? Ja, så pretentiös kanske jag inte ska vara. Skulle jag avlägga några nyårslöften är det nog ungefär att bli mindre ambitiös och se till att ha mer roligt i stället. I år lovar jag mig själv att se mer på film, inte läsa lika många kurser, jobba över lite mindre och inte ta så allvarligt på allt. De här idéerna kommer inte från mig utan från en klok människa jag pratat med, och jag vet ju innerst inne att hon har rätt.

Egentligen tror jag att det blir ett bra år. Barna har det bra, det händer mycket nytt på jobbet, vi ska leta efter ny bostad och kanske planera för en semestertur. Jag ska inte köpa på mig fler saker utan göra mig av med ägodelar i stället. Då kan det bara bli bättre.

Gott slut!

Sista dagen på året och någonstans läste jag en enkät om ”vad minns du bäst från 2007?” och tänker jag tillbaka är det ju inte så lätt. Semestern på Azorerna förstås, men också Hasses bortgång, att yngste sonen fått fast jobb,  lyckan att hitta blomkålssvamp i höstas, stressen och konflikterna på jobbet, dagen min nya dator kom hem till mig, lanseringen av nya nättidningen, vårdagen vi gick ner till Hästhagssjön.

Ja, det är mycket som hänt, och som fastnat i minnet. Och då är det bara mina alldeles privata upplevelser. Går man till nyhetsflödet finns det så oerhört mycket mer att minnas som hållpunkter under ett år. Men de listorna gör medierna på nätet så bra.

Nu går vi vidare, in i ett nytt år.

Mörkt och kallt

Ute viner blåsten och regnet smattrar mot rutorna. Det är en riktigt grå novemberdag fast det är första december. Hasse begravdes igår och tomheten och saknaden efter honom är stor. Att mista en människa som varit en del av mitt vardagsliv i så många år, det kunde jag inte föreställa mig innan hur det skulle kännas. Vi tar väl varandra för givna på jobbet, och funderar inte så mycket på vad den gemenskapen innebär eller betyder, förrän det är för sent. Även om Hasse varit sjuk i några år och vi egentligen vetat att den här dagen skulle komma går det nog inte att förbereda sig för det. De senaste åren har jag förstås tänkt mycket på detta och insett att det varit oundvikligt, men reaktionen kommer först nu.

Saknad och sorg

I onsdags lämnade Hasse jordelivet och nu har vi bara minnet och en tom arbetsplats kvar på jobbet. Det är tungt och sorgligt men förstås också skönt för honom att slippa plågor. Även om hans död inte var oväntad kom den alldeles för fort. Han skulle varit hos oss många år till.

1966

Det året var fortfarande svartvitt, precis som i ”Upp till kamp”, Peter Birros och Mikael Marcimains nya tv-serie. Första avsnittet bådar gott. De gör det mycket bra, trots att nog ingen av dem ens var född då. Och kanske är det därför. Det kändes helt autentiskt, i både miljöer, kläder och beteende, som är viktiga tidsmarkörer. Vi är nog många som minns. även om jag var i tidiga tonåren då, och inte lika gammal som huvudpersonerna, så kände jag igen mycket.

1966, då var 60-talet fortfarande ganska nytt. 50-talet tog slut 1964, och 1965 började 60-talet, det riktiga 60-talet. 1965 var det ett markant skifte i samhället, både i mode och design, musik och politik. Ett slags systemskifte. 50-talssamhället sträckte sig in på 60-talet, fram till slutet på 1964. Sedan kom en förändring som ledde till något helt annorlunda. Så minns jag det.

Andra bloggar om: ,

En underbar dag

Vi har haft en underbar dag idag. Bortsett från två saker.

Det mest underbara är att jag sprang på en blomkålssvamp i skogen. Det är minst 15 år sedan sist jag såg, och åt, en sådan. Blomkålssvamp är en riktig läckerbit, med fyllig och fin smak och lite seg konsistens. Och så hittade vi massor av kantareller, mer än jag någonsin hittat vid ett och samma tillfälle. Plus smörsopp, aspsopp och björksopp. Så nu ligger det förvälld svamp i frysen till några middagar framöver.

blomkålssvamp

Blomkålssvampen.

kantarell

Kantarellerna är fina och många nu.

Idag åt vi gräddstuvad svamp till stekt färsk lax och dillkokt potatis. En av de bästa måltider jag ätit.

Dagen har haft perfekt väder också. Klar och fin luft på förmiddagen när vi åkte ut till stugan. Alldeles lagom varmt för gräsklippning, dvs 15-18 grader. I början var gräset inte riktigt torrt efter gårdagens regn och då gick det lite trögt med klippningen. I morse bakade jag kanelbullar så stugkaffe med hembakta kanelbullar i pausen gjorde att klippningen gick galant ändå.

Kan man ha det bättre? Nej, jag tror inte det. Utomhus hela dagen en sådan här fin sensommardag. Ja, det är fint, verkligen fint.

Det ena smolket i bägaren är att jag inte kan släppa tankarna på jobbet när jag är ledig. Bara två dagar har jag jobbat efter semestern och jag är inne i trallen igen. Det är svårt att stänga av jobbet när jag går hem.
Det andra är att maken håller på att byta modem och det krånglar så vi har varit utan nätuppkoppling en bra stund ikväll. Alldeles för länge i mitt tycke. Men nu är vi ute i cajberspejs igen.

Fler svampbilder:

kantarell

På ett ställe, vid sidan om en skogsväg, fanns det massor av små kantareller på tillväxt. Jag plockade några av de största. Förmodligen har någon varit där för några dagar sedan och plockat för här brukar det finnas kantareller hela säsongen.

svamp

Hela dagens skörd. Här finns blomkålssvamp, kantareller, smörsopp, björksopp och aspsopp.

svamprensning

Det tog sin tid att rensa för de var lite blöta, men nu ligger de i frysen.

Migrän?

Det känns ungefär som migrän beskrivs men jag undrar ändå om det är det. Fjärde gången idag som jag fått ett anfall av förfärlig huvudvärk ihop med rejält illamående. Jag blev tvungen att ligga alldeles stilla och blunda för att stå ut. Det bara bultade i huvudet. Så var det idag, och tre gånger tidigare i år har det varit så här. I somras fick jag gå hem från jobbet en gång. Och det håller i sig flera timmar. Riktigt plågsamt. Och det oroar mig.

När jag läser på nätet om migrän (t ex på internetmedicin) så stämmer symptomen i princip men där står det också att det är sällsynt att migrän utvecklas efter fyllda 50. Plus att migrän oftast är ensidig. Idag var den inte ensidig utan i hela pannan. Så jag börjar undra om det är något annat. Men bultande smärta, ljud- och ljuskänslighet och illamående stämmer bra. I närmare sex timmar höll det på, men avtog de sista två timmarna.

I morgon är min sista semesterdag, så man skulle kunna tror att det är spänningshuvudvärk. Det har jag ibland men det brukar inte kännas så här, mycket mildare och på ett annat sätt.

Fortfarande semester

34 minuter och 34 sekunder. Så lång tid tog det att springa 5 km i går kväll. Helt OK. Och lite bättre än gången innan. Jag sprang 3,6 km i ett sträck, innan jag växlade till att gå en bit, och sedan springa igen. För varje gång försöker jag öka den första springsträckan något. Igår ökade jag den med 100 meter jämfört med gången innan. Det är uthållighet som krävs. Och tack vare Susanna Alakoskis sommarpratande i ipod-lurarna gick det bra. Lyssna på henne!

I ett par dagar jag nu gått igenom alla våra drygt 800 bilder från Azorerna och lagt de på mitt Flickr-konto, plus att jag skrivit en sida om vår resa. Jag tror att det är den tredje charterresan jag gjort i mitt liv. De två första gick till Marocko 1982 och 1984, och den första av dessa två var en jobbresa.

Nu är det bara en och en halv vecka kvar på årets sommarsemester så jag börjar få panik för allt jag ännu inte använt semestern till. Igår fick jag i alla fall gjort två, nej tre, uppgifter jag skjutit på ett tag: 1. städa lägenheten ordentligt (dvs lite grundligare än vanligt), 2. sortera i tidningshögarna som hopat sig det sista halvåret och kasta dem jag inte ska läsa, 3. flytta över filer och program från gamla datorn till nya (som jag haft sedan i slutet av maj).

Nu återstår två kursuppgifter i javascript, att röja bland gamla kläder som ska till Röda Korset, städa skrivbordet och sortera högen med gamla papper, göra om min hemsida, tömma den gamla datorn, tvätta fönster, en del annat smått och gott, och att vila ut så att jag blir glad och trevlig igen och går till jobbet med förnyade krafter när semestern är slut. Det sista är förstås det svåraste.

Andra bloggar om:

Problem

Om jag väntar tillräckligt länge kanske det slutar snurra, ringen uppe i tabbens hörn på Firefoxfönstret som talar om att sidan håller på att ladda. Men det tar så oändligt lång tid idag… Telia har problem med bredbandet, och trots felanmälan och besked via sms om att felet nu ska vara åtgärdat så kvarstår det. Vi har nästan noll nätkontakt. Hur klarar man det? Jag vet inte. Jag som skulle gjort både det ena och det andra på nätet idag; betalat pengar via nätbanken, laddat upp filer till till kursuppgiften, mailat så klart. Frågan är om det går att blogga nu? Får se…

Vi tog en paus i motionsspåret, för att göra oss av med frustrationen, och det blev bästa tiden hittills: 35 minuter och 55 sekunder på 5,5 km. Kanske var det adrenalinet som hjälpte till. Eller att jag lyssnade på ett så intressant samtal i min poddradio från Filosofiska Rummet den 6 maj (når inte SR:s hemsida för länkning dit nu). Hjärnforskaren Martin Ingvar diskuterade med en astronom på Uppsala universitet, en konstnär och tekniker, och programledaren. Ämnet för diskussionen var medvetandet och kunskap, bland annat medvetandets gränser. Det var riktigt underhållande att lyssna på deras resonemang om att vi till exempel kan skrämmas av tanken på oändlighet. Och kommer en generell höjning av IQ-nivån hos oss människor med tiden?