Kategori: Media

Journalistik, media mm

Sjukhusromantik, del 2

Ska Merediths och Dereks förhållande verkligen kunna hålla? Ska Izzie kunna klara av att driva Denny Duqettes klinik själv? Ska George klara nästa examensprov? När ska Christina få göra en egen operation? När ska Alex komma ut ur dimman? Hur ska Bailey lösa sina barnomsorgsbekymmer?

Ja, det är förstås viktiga frågor för den som bryr sig om vad som händer i den fiktiva världen i tv-serien Greys Anatomy. Och det gör jag givetvis, eftersom jag nu sett fyra säsonger av den, på några få månader. Fast jag ska erkänna att jag är lite trött på dem allihop, för det börjar bli lite tjatigt nu. De är på samma gång både självupptagna och självutplånande, men det är väl så när huvudroller skrivs.

Men intressant är det, och jag kommer säkert att se säsong 5 också, när den kommer på dvd.

Andra bloggar om:

Vilken film!

Vilken film jag sett! Så fantastisk! Både i bildspråk och skådespeleri. Det är ”Maria Larssons eviga ögonblick” jag sett på bio ikväll, Jan Troells nya film. Den är så vacker, och så gripande, och så riktig.

Jan Troell har gett liv åt sin fru Agneta Ulfsäter-Troells berättelse i boken ”Att människan levde”. Den kom ut för ett år sedan, och jag läste den då. Filmen är på något sätt en helt annan historia. Filmen är magisk medan boken är en mer traditionell biografi (och intressant som sådan). Jan Troell, han ger liv och värme till denna berättelse om Maria Larsson, som vann en kamera vid förra sekelskiftet, och skapade eviga ögonblick. Att det egentligen inte händer så mycket spelar mindre roll, filmen visar mer ett tillstånd än en utveckling.

Filmen är avskalad jämfört med boken, och miljön har flyttats från det verkliga Göteborg till Jan Troells hemtrakter i Malmö och Limhamn. Filmen är ett avgränsat koncentrat av det Agneta Ulfsäter skriver om sin farfars syster Maria Larsson och hennes liv. Genom att flytta historien till Malmö har Jan Troell, eller snarare manusförfattaren Niklas Rådström, också fått in Amaltheadådet 1908 i filmen.

Mikael Persbrandt och Maria Heiskanen. Båda gör det mycket bra, men Persbrandt är definitivt inte min typ. Däremot är han lite lik den verklige Sigfrid Larsson, som finns på bild i min bokrecension. Även Maria Heiskanen är lite lik. Kolla får du se, på andra och tredje artikelbilden.

Nu, varning för lite namedropping: Jag har en gång i början av 80-talet lyssnat på och gjort en kort intervju med Anton Nilsson, Amaltheamannen. Då var han över 90 år, och han dog inte förrän vid 102. Jag har också i mitt arbete träffat Jan Troell och hans fru Agneta Ulfsäter ett par gånger. Hon är från Västervik och har arbetat på Västerviks-Tidningen tidigare, så det är faktiskt inte så konstigt. Dessutom har de en stuga i våra trakter.

Så det är med särskilt intresse jag ser den här filmen, som överträffade alla mina förväntningar.

Andra bloggar om: ,

Sjukhusromantik

Min arbetskamrat övertygade mig för ett tag sedan om att jag skulle se tv-serien Grey’s Anatomy. Hon lånade mig första säsongens dvd och efter några avsnitt var jag fast. Den handlar om fem AT-läkare på en kirurgavdelning på ett sjukhus i Seattle, och är egentligen ganska charmig. Trevlig underhållning och förströelse.

De fem läkarna (tre kvinnor, två män) möter förstås både etiska och praktiska problem i sin tjänstgöring, och givetvis romantiska bekymmer. Ingen lever ett riktigt lyckligt liv. Då vore det väl inte någon tv-serie…

Nu har jag precis börjat se säsong 3 och har vant mig vid dem. I USA tror jag man hunnit en bit in i säsong 5.

Men jag har några funderingar:

Varför blir de smala unga kvinnorna inte feta av att äta snabbmat så ofta?

Hur kan det komma sig att huvudpersonerna alltid stöter på rätt person i avgörande ögonblick på ett så stort sjukhus som det utspelar sig på? Och nästan alltid i hissen?

Hur har manusförfattarna kunnat komma på alla dessa olika variationer på svåra och problematiska olyckor och sjukdomar? Var finns blindtarmarna och polyperna och de stukade fötterna?

Hur kommer det sig att en kirurgavdelning med bara fem ordinarie opererande kirurger lyckas ha en av landets bästa hjärnkirurger, en av landets bästa neurologläkare och landets bästa förlossningsläkare?

Hur kan patienter som genomgått omfattande hjärt-, buk- och hjärnoperationer vakna upp ur narkosen och vara pigga redan samma dag?

Andra bloggar om: ,

Snabbvända till Norrköping

Nu börjar vi bli ett stort gäng, vi som jobbar med webben i koncernen. I eftermiddag hade vi ett möte på huvudkontoret i Norrköping och diskuterade webbens framtida utveckling, resurser och möjligheter.

Det är spännande och roligt att vara med och utveckla vår nättidning, som bara växer. I höst har vt.se haft en miljon nedladdade sidor per månad, vilket är en fördubbling på två år. Även unika besökare och antal besök har lite mer än fördubblats på den här tiden.

På vägen till Norrköping stannade vi och åt en snabblunch på gatuköket i Söderköping. Där hängde den här coola tavlan:

Marilyn Monroe i en modern Nattvarden
Laxburgaren smakade gott.

Läsartidning

Idag fick jag tag på den nya tidningen ”Vi läser”, som tidningen Vi aviserat sedan tidigt i höstas. Och fin blev den, både i form och innehåll.

Här finns inga bokrecensioner utan artiklar om böcker och författare. Kort och långt.

Den inledande artikeln är ett samtal mellan Elsie Johansson (en favoritförfattare), Joanna Rubin Dranger och Peter Kihlgård. Lättsam, djup och spirituell läsning. Det är roligt med en ny boktidning som är välgjord, charmig och underhållande.

Pyssel i trädgården och på nätet

Nu ligger kryddorna på tork och jag har tagit in blommorna från balkongen. Lite sent förstås, men bättre sent än aldrig. Den senaste månaden har jag väl tänkt ett par gånger i veckan att jag måste ta mig an mina balkongblommor.

Ikväll kom de gröna fingrarna fram och nu står mina tre pelargoner välansade i trapphuset i stället. Där får de vila i vinter, som de brukar göra.

Någon trädgård har jag inte här i stan och på stugan har vi inte varit de senaste veckorna, för den ligger mitt i älgjaktsskogen. Men i köksfönstret här har vi haft ett par krukor örtkryddor stående som fått växa till sig. Ni vet sådana där man köper i affären på fredagen.

Vi har citronmeliss och rosmarin, köpta någon gång i slutet av sommaren. De har växt till sig och därför har jag klippt ner dem och lagt bladen på tork. De ligger på en tidning på en bricka och jag har lagt en handduk över, för att skydda mot damm. När de torkat ska jag repa av bladen. Det blir fint att ha i vinter:

Citronmeliss till vänster och rosmarin till höger.

Idag kom rapporten om internetanvändning i Sverige från World Internet Institute. Om innehållet bloggar jag i min VT-blogg. Ett inlägg om användning allmänt och ett inlägg om mediekonsumtion. Internetanvändningen går stadigt uppåt.

Dokumentärjournalistik

Susanne Björkman är en fantastisk dokumentärjournalist. Hon arbetar på P1 i Sveriges Radio och i sommar har en del av hennes tidigare dokumentärprogram sänts i repris, en del med nya uppföljningar. De finns som poddsändningar. Idag när jag joggade min vanlig halvmil lyssnade jag på hennes program om 14-åriga Susanne som strulade i skolan, och uppföljningen när jag kom hem.

Det hon gör så bra är att låta människor komma till tals med sina egna ord, utan ledande frågor. Och hon får fram det väsentliga, det som verkligen säger något om livet. Lyssna du också!

Andra bloggar om: , ,

”Det kan inte ske”

I tidningen Medievärlden, som kom idag, undrar ledarskribenten Anders Ahlberg varför de flesta, och inte minst media, var så tysta om FRA-lagen tills bara dagarna innan den antogs av riksdagen. En ganska befogad undran, eftersom det varit känt i ett år att lagförslaget fanns och skulle avgöras nu.

Men jag tror att det finns en rent mänsklig förklaring. De allra flesta av oss kunde nog inte tro att en så idiotisk lag skulle antas. Det var bara för mycket. Det var väl självklart att den skulle falla. Och bara ett fåtal insiktsfulla höjde rösterna tidigt.

Ur mänsklig synpunkt är det svårt att förstå att en sådan lag både föreslås och dessutom trummas igenom. Vem vill bli övervakad in i minsta detalj? Men kanske tänker riksdagsledamöterna som röstade ja att ”det drabbar inte mig”. Precis som vi trodde att ”en sådan lag kan aldrig gå igenom, det är bara för tokigt”.

Ser man det däremot ur ett vidare samhällsperspektiv är det inte så svårt att förstå, eftersom vi gått mot ett alltmer övervakande samhälle de senaste decennierna. Som redan de tidiga sf-författarna förutsåg.

Andra bloggar om: ,