Kategori: Media

Journalistik, media mm

Poddradio

Sista semesterdagen igår, så följdaktligen var det första jobbdagen idag. Helt OK, även om det tar ett tag att komma ihåg alla inloggningar igen efter några veckors frånvaro. Däremot var det lite jobbigt att gå upp tidigt i morse, före sju. Det är jag inte van vid, jag som är kvällsmänniska annars. Så nu sitter jag och gäspar och ska se till att komma i säng per omgående.

När jag går till jobbet lyssnar jag på poddradio. Det började jag med i somras. Jag brukar lyssna på BBC:s nyhetssammanfattning som kommer sent på kvällen, men bara på vardagar. Så måndagar får jag klara mig utan, och det är lite trist. 

Dels gillar jag att lyssna på den brittiska engelskan, dels är det intressant att höra vad som händer i England och i världen. Deras utrikesbevakning verkar vara gedigen. Och här om dagen hörde jag ett inslag från en by i Yorkshire inte långt ifrån där jag själv bodde på 70-talet.

—

Ingen springdag idag och stegen till och från och på jobbet räcker inte riktigt till, så det blev bara 9781 till antalet. 

 

Grace Metalious

Sandra Bullock ska spela Grace Metalious på film. Det läste jag idag i tidningen Vi:s senaste nummer om vad som kommer i nästa nummer. Det bekräftas här. Den filmen måste jag se, när den så småningom blir klar.

I Vi står det att "få svenskar känner till" Grace Metalious. Men för fem år sedan läste jag hennes bok "Peyton Place" och gjorde en sida om den. Hur det kom sig att jag valde att läsa boken minns jag inte, men boken glömmer jag aldrig.

Boken ska finnas i svensk översättning på biblioteket. Den skrevs för 50 år sedan. Den blev också en film och en tv-serie på 60-talet. Filmen har jag sett, den följer boken ganska bra.

Det som är så fascinerande med Grace Metalious bok är att hon vågade skriva om dubbelmoralen i det amerikanska 50-talssamhället, när dets om var svårt sopades under mattan i det nya ultramoderna samhället där alla skulle vara präktiga och lyckliga. Läs boken! Den håller än.

Bloggpolitik och tidningar

Att blogga har väl blivit en nödvändighet om du vill lyckas i politiken idag. Så många av de nya bloggar som dyker upp skrivs ju av politiker, det har vi sett framför allt det senaste året.

Det är bara tre veckor kvar till valet och i brevlådan dimper det ner reklam för partierna. Nu har valsedlarna börjat komma, från tre partier hittills. Och på en av de lokala valsedlarna, en riksdagslista för ett borgerligt parti i Kalmar län, där har en politiker med URL:en till sin blogg. Det är den enda bloggadress jag sett hittills på någon valsedel.

Eftersom jag inte har för avsikt att göra någon reklam för detta parti, eller något annat heller i min blogg, så får ni själva leta er fram till den bloggen. Jag kollade på den nu och inte är den särskilt spännande, mest vardagstugg om familjen, jobbet, fritiden och valarbetet. Och så politik och några slängar åt sossarna. Tja, vad hade jag väntat mig…

Men lite fascinerande är det vilket snabbt genomslag bloggandet fått. På drygt ett år, så ska alla blogga. Det gick så snabbt. Jag undrar om någon hinner läsa dem. Och nätet har vi ju faktiskt inte haft hemma till vardags mer än 7-8, kanske 9 år nu. Själva var vi tidigt ute och skaffade internetabonnemang redan 1995, men då visste de flesta inte vad det rörde sig om. Idag är det ju självklart.

I The Economist kan vi läsa att den sista papperstidningen i USA troligen trycks under det första kvartalet år 2043, sedan är det bara nätet som förmedlar nyheter åt oss. Det siar journalistikprofessorn Philip Meyer om. Men jag tror faktiskt att det går fortare än så. På bara några år, 5-6 år egentligen, så har flesta, om än inte alla, dagstidningar i Sverige egen nättidning. Det är en väldigt kort tid i tidningshistorien. Och till år 2043 är det 37 år kvar, vilket är en jämförelsevis lång tid. Om 37 år, då är det mina barn som är medelålders och börjar närma sig pensionen (om de inte måste jobba tills de är 79!!) och jag tror inte att de kommer att hålla fast vid en morgontidning tryckt på papper så länge.

Men som vanligt gäller om framtiden att vi bara kan tro, inte veta. 

—

10 665 steg idag. I 5,5 km-spåret blev det powerwalk för hela slanten, på 42 minuter blank. Det var fuktigt och varmt i skogen. Extra gott med älgbiff när vi kom hem.

Josh Wolf

I USA har bloggaren och frilansjournalisten Josh Wolf i San Fransisco dömts till ett års fängelse som straff för sin vägran att lämna ut videomaterial till domstolen. Den efterfrågade videon är från en demonstration mot G8-mötet i juli förra året. Domstolen hävdar att hans videoinspelning visar hur brott begås och man vill använda videoinspelningen för att kunna identifiera de påstådda brottslingarna.

Anledningen till att Josh Wolf inte vill lämna ut videinspelningen är att han anser den vara  journalistiskt material som ska skyddas. Enligt kalifornisk lag gäller i princip samma sak som i Sverige, om jag förstått det rätt. Men inte enligt federal lag i USA.

Hans fall är förstås ett viktigt principiellt fall i USA, och i världen. Ska en journalists arbetsmaterial vara skyddat, så att en uppgiftslämnare kan känna sig trygg? I princip är det detta som det handlar om, även om det här fallet gäller en påstådd brottsutredning.

—

37 minuter och 10 sekunder tog 5,5 km-slingan i kväll. Totalt har jag gått 16 017 steg idag.

Ny tidning för 40plussare

I min hand fick jag idag en ny tidning, ett livsstilsmagasin för "alla kvinnor över 40". Tidningen heter Laura och ges ut av Allers förlag. Det märks. Mitt intryck är en något uppfräschad variant av Hemmets Veckotidning, som den var förr (det är säkert 5-10 år sedan jag läste den senast). Första numret av Laura kommer den 7 juni, på onsdag.

Layouten är lite modernare, men inte mycket. Innehållet är väldigt traditionellt om än mer tidsenligt. Det handlar t ex om teknikprylar som mp3-spelare, digitalkamera och mobiltelefoner, och med förslaget att gå till hemsidans lexikon om teknikspråket är svårt. Teknikspråket i tidningen är inte svårt.

Innehållet är lika traditionellt som i de gamla vanliga veckotidningarna: mode, mat, inredning, resor, gör-om-mig och hälsa. Reportagen handlar om kärlek, livskriser och "Så vill svenska  kvinnor njuta" – vilket inte innebär 6. Bra! Livet är inte bara 6.

Ett reportage handlar om Tina Thörner, kartläsare åt rallyförare. Här kunde det ha bränt till lite, hennes liv är intressant, men det gör det tyvärr inte. Lite mer bett i en sådan artikel, det hade suttit bra.

En hel del av innehållet känns mer som de vanliga mode- och prylkollerna, dvs inte med någon särskild tonvikt på 40plussare. Däremot är livsnjutarna i mogen ålder, och inte svåra att identifiera sig med som 40plussare. Och fotomodellerna är "vanliga" lagom stylade mogna kvinnor. Bra!

Fyra par som mötts i mogen ålder presenteras, det handlar om kärlek i passionsåldern. Men inget av paren har mötts på nätet, vilket verkar ganska ickerepresentativt. Det hade varit trovärdigt idag.

Det jag saknar är något engagerande, t ex något reportage med inriktning mot arbetsliv, studier och samhälle. 40plus-kvinnor idag jobbar, studerar och engagerar sig i samhället, och det tror jag är ännu viktigare än mode och flärd. Genusperspektivet och jämställdhet saknas helt. Vad den skulle behöva är mindre mode och prylar, och mer samhälle. T ex "Knepen för att hitta nytt jobb efter 40" eller "Hon valde politiken framför jobbkarriären" eller "Hur ser äldrevården ut om 20 år? – tre visionärer berättar" eller "Den jämställda arbetsplatsen" eller "Därför ska du skriva samboavtal" eller "Din polska städhjälp – så här lever hennes familj hemma i Polen". Och kanske "De tio bästa bloggarna – ny lista i varje nummer".

Men det som sänker den här tidningen i mina ögon, förutom det ganska mediokra innehållet, är att den är uppkallad efter den amerikanska presidentfrun Laura Bush. Bland andra Lauror, som Laura Ashley, Laura Ingalls Wylder, Lauror i mode- och filmvärlden. Men allra mest efter Laura Aller, i känd Ameliastil, men mer än tio år efteråt. Laura Aller var journalist och en av grundarna av tidningskoncernen Allers, henne hade jag gärna läst mer om. Men inte ens Laura Trenter som förebild kan väga upp Laura Bush.

Nej, tyvärr hittar jag ingenting i Laura som gör den unik eller annorlunda än andra tidningar i samma genre. Så varför lägga pengar på denna?

—

8228 steg idag. 

Bloggar och media

Hur påverkar bloggarna media? Den frågan ställs i dagens nummer av vårt fackorgan Journalisten (tyvärr ingen nätlänk till artikeln). Det handlar om bloggandet som bara växer, och bland mycket annat om journalister behövs när bloggarna berättar allt. Framför allt skvaller. Ett exempel som nämns är bloggen Ytligheter som handlar om mode, smink och kändisar. 

Nog tror jag att vi journalister behövs i en framtid också, för att inte bara de som har fritt spelrum för privat tyckande blir dem som förmedlar vad som händer i världen. Jag tror att journalister behövs för att ge samband, sätta in händelser i sammanhang och ge bakgrund, likaväl som att förmedla de dagliga nyheterna; även om detta också förmedlas via bloggar men mer godtyckligt. Dessutom är många bloggar anonyma, du vet inte vem avsändaren är. Och vem kan man då lita på?

Jag tror också att läsaren som konsumerar bloggar i stället för nyheter förmodligen får en ganska snäv och skev bild av verkligheten, mer än vad som ges av tidningar, radio och tv. Nu talar jag ju i egen sak, och även om en del journalister kanske ersätts av bloggare i framtiden har jag svårt att tro att det är en allmän övergång. Jag tror att du som mediekonsument behöver det filter som massmedia utgör.

Fast ibland undrar jag. I artikeln i Journalisten nämns ju att bloggar om t ex mode och andra ytligheter är populära, liksom skvaller. På VT:s hemsida visar det sig ofta att kriminalnotiser och -artiklar är det mest lästa och kanske är det lite samma sak, samma typ av intresse. Och kanske är det detta vi vill ha, i vår postmoderna tid. Yta.

—

9382 steg idag. Det ska bli fler i morgon.

Nyheter

Flera gånger har jag funderat över om lokaltidningen verkligen behöver ha inrikes- och utrikessidor. Är du intresserad av det så har du förmodligen redan läst på nätet eller sett och hört nyhetssändningar på tv eller i radio redan kvällen innan. Eller läst på någon blogg, inklusive alla rykten och kommentarer kring nyheterna.

Det är ju redan gamla nyheter när lokaltidningen, som är morgontidning, kommer ut. Detta konstaterade en gång en kund hos frisören som var där samtidigt med mig. Hon ifrågasatte varför tidningsutrymmet skulle tas upp till det som inte är lokalt – och jag spetsade öronen förstås. (Kanske visste hon att det var jag som satt där, man är inte anonym som lokalreporter. Men jag såg inte vem hon var).

Vid något tillfälle har jag tagit upp det till diskussion på jobbet men det föll inte i god jord. Och visst finns det säkert en hel del läsare som inte är insatta i gårdagens inrikes- och utrikesnyheter när de läser tidningen på morgon, åtminstone ibland. Men som princip? 

För oss på tidningen skulle det betyda mer lokalt utrymme på tidningssidorna om inrikres- och utrikessidan tas bort ,och det klart att då krävs ju mer resurser för att producera mer. Men kanske skulle det bli en bättre lokal tidning? En dag är vi kanske där…

—–

8 178 steg idag, de flesta från 5,5 km-slingan som tog 49 minuter idag. I ösregn. Men vi gav inte upp fast det nästan tog hela kvällen att bli varm igen. Visst är ett stilla sommarregn fint när man sitter på verandan och hör det stilla smattret på taket och naturen blir så vackert ren. Men går man ute i det i +13 grader blir det kyligt efter ett tag.

Reklamen som invaderar

Jag har lust att skriva: vart är vi på väg? Men det är inte så mycket indignation jag känner utan snarare undran. Efter Janne Josefssons program om Göteborgsungdomarna har jag inte kunnat släppa tanken på hur vårt samhälle har förändrats på ett par decennier. Pengar och utseende verkar ha blivit så mycket viktigare idag. Så har det kanske alltid verkat, i förhållande till gårdagen. Men så mycket mer påtagligt nu.

Ungdomarna ser pengar som ett livsmål och om man ser sig omkring i samhället är utseendet, eller snarare den bild man ger av sig själv, betydligt mer påtaglig idag än någon generation tillbaka. Människor klär sig mer utstuderat idag (bara magar, tajta kläder, speciella klädstilar etc), har piercade och tatuerade kroppar och mycket makeup. Alltså: man verkar göra mer för att synas men på ett sätt så att det passar in i den postmoderna stilen. 

Detta kommer ju någonstans ifrån: reklamen. Samhället och vår livsmiljö har blivit så väldigt mycket mer kommersialiserad i vår tid, och det får naturligtvis följder. Överallt har vi reklamen, det går knappt att värja sig mot den. Inte bara i tv utan det är väldigt mycket reklamtavlor på stan, alla dessa banners och popupreklamfönster på nätet, telefonreklamen som blivit nästan lika vanlig som de vanliga samtalen, reklamen i e-post, i radio, i brevlådan mm. Ja, överallt. Ökningen har skett successivt, och under en lång tid.

Filosofen och sociologen Jürgen Habermas kallar detta för kolonisering av livsvärlden. Det gjorde han redan på 80-talet, när han såg förändringarna i framför allt det offentliga rummet, hur pengars makt allt mer tog över människornas fria viljor och fria kommunikation. Även om vi har massor med reklam på nätet så kan vi i alla fall delvis välja bort den där, genom att blockera popupfönster och flash och inte acceptera bihang på t ex mailinglistor, välja bort de bloggar som har reklam etc. Du kan anmäla dig till nixregistret för att slippa telefonreklam och sätta "nej tack till reklam" på brevlådan. Men det är kanske inte så mycket jämfört med all den reklam du tvingas möta i vardagslivet. Om det snart blir tillåtet med produktplaceringsreklam också, då blir det ännu mer som du inte kan välja bort. Om du inte väljer bort tv helt, eller bara ser på nyhetsprogram. (När kommer produktplaceringen i nyhetsprogram, tro?)

Dags att kasta ut tv:n?

EU-kommissionen vill att det ska bli tillåtet med produktplacering i tv-program. Horribelt tycker jag. Detta hörde jag i Vår Grundade Mening i bilen på väg hem igår. Produktplacering i programmen betyder alltså att vi inte kan värja oss mot reklamen i tv genom att gå och koka kaffe när den visas. Och dessutom blir det ju betydligt mer försåtligt eftersom vi inte vet vad som är reklam och vad som är programinnehåll. Vi ska manipuleras att konsumera mera. Ännu mer.

Produktplacering har ju varit vanligt i filmer länge, och därmed också i tv. Men i vanliga program! Hur ska man kunna göra ett reportage eller dokumentär om ett företag som har en produkt placerad i programmet? Kanske blir det så i en deckare på tv att vittnet stannar till i Försäkringskassans port och tar upp sin Nokia för att kolla sms, sedan drar vidare och står en onaturligt lång stund utanför Hemköp och läser Aftonbladet osv… Vad ger det för innehåll? Varför skulle jag vilja titta på det? Eller är det de där sekundkorta och snabbt förbiflimrande bilderna våra hjärnor ska infiltreras med, som vi knappt märker? 

En av de intervjuade, en chef för ett PR-företag tror jag, sa att det kan ge mer pengar till programproduktion och få bättre program. Om motivet är att det behövs mer pengar att göra bra program för så vore det bättre att minska ner betydligt på alla kanaler och föra över de pengarna på några få. Som på den gamla goda tiden när vi hade Sveriges Television kanal 1 och kanal 2 till exempel.

Nu orkar jag aldrig titta på tv, det är för mycket att välja på, och när jag någon gång sätter på den så är det sällan något sevärt för mig. Sport, någon komedi med pålagda skratt och skrikiga människor, kanske. Jag brukar aldrig kunna komma ihåg när det är något bra jag vill se. Jag vet att det finns massor med intressanta program. Men då ser jag på webben, när jag har tid och lust och utan reklampauser.

Pressens spelregler

Att i en redaktionell text på en dagstidnings nättidning länka till reklam, det strider mot pressens spelregler. För mig är det solklart, men inte för andra. När jag fick veta att det fanns en sådan länk på en dagstidnings hemsida mailade jag redaktionen och frågade varför man lagt ut länken. Svaret jag fick var att de nu tagit bort den och att min fråga gett dem anledning att skaffa sig en policy för nätpublicering.

OK. Det var ju god vilja i alla fall. Och uppenbarligen måste redaktionsledningen tyckt att det var fel från början, annars skulle de ju inte ändrat sig.

För mig är detta en mycket viktig principiell fråga. På tidningen ifråga menar man att hemsidan som länken leder till inte är en del av tidningens webbplats. Men lika lite som jag skulle sätta ut telefonnummer till ett företag eller en förening i en artikel i papperstidningen, lika lite skulle jag givetvis publicera en länk på  en tidnings redaktionella hemsida.

Jobbar du på en tidning som omfattas av pressens spelregler? Har ni en policy för webbpublicering av länkar?