Mitt jobb – Sida 3 – Tankarnas hotell

Boken är utgiven

Det var nervöst in i det sista om boken skulle bli klar till den utlovade dagen. I torsdags fick vi några lådor med böcker och i fredags och i går kom resten av upplagan. Så vi kunde hålla presskonferens som planerat på Smultronboda i fredags.

Boken är så vacker! Så himla bra tryck! Vi är alla så nöjda. Inte minst Rolf som sa att bilderna blev precis som han ville ha dem.

Texten kan jag inte riktigt förhålla mig till, eftersom jag skrivit den. Det är svårt att ha distans till det man själv skapat. Men jag hoppas att de som läser boken ska tycka om den.

Tre tidningar kom på presskonferensen: Västerviks-Tidningen, Norrköpings Tidningar och Västerviks-Posten. På webben finns bara VT-artikeln.

Boken finns nu på Adlibris, Bokus, Bokia och andra ställen där man kan köpa böcker. Och givetvis i Smultronbodas gårdsbutik. Och från Position förlag.

I höstas började arbetet med boken, när Rolf tog de första bilderna. Sedan i vintras har jag följt arbetet på fårgården och skrivit intensivt i perioder. Under resans gång har jag lärt mig massor om får och fårhållning och allt annat som jag skriver om. Eftersom jag själv är mycket intresserad av historia har det varit extra roligt att få skriva om både gårdens och fårens historia.

Boken handlar om får, fårskötsel, Smultronboda gård, fårhistoria…

…ull, skinn, stickning och en massa annat som har med får att göra.

Ett av de 24 middagsrecepten i boken. Det är jättegod mat, jag har ätit flera av rätterna.

Direkt efter presskonferensen åkte vi upp till Stockholm och träffade barnen. Det blev lite firande där.

Bara tre dagar kvar nu

På fredag sker utgivningen av vår bok. Snart är den verklighet.

Det är väldigt speciellt att ha skrivit en bok och så ska den ges ut och vem som helst kan läsa den. Nästan lite overkligt.

Tidigare har jag berättat om boken, som handlar om får.

För ett par veckor sedan var jag inne på förlaget (Position förlag) och tittade på ett par tryckark de fått med sig från tryckeriet. Så himla fint tryck det verkar bli.

Boken innehåller bland mycket annat 24 recept på lammrätter. Alla lagades och fotograferades i början av augusti. Det var det sista vi gjorde i allt arbete med boken.

Kock var Mattias Andersson på restaurang Två möjligheter i Västervik. Här lägger han sista handen vid en maträtt som består av en pastasås på Eva Lis Mattsons eget recept. Sidan 65 i boken.

Rolf Andersson fotograferade. Han har tagit alla bilder i boken. Det är en fröjd att se hans bilder.

På fredag förmiddag, på utgivningsdagen, har vi pressmöte om boken på Smultronboda. Det känns väldigt konstigt att för första gången vara på ”andra” sidan, efter alla år som journalist. Men jag är väldigt tacksam att jag fått möjlighet att skriva boken, för det har varit roligt och väldigt intressant att fördjupa mig i ett ämne så här. Och jag tycker att det är en viktig bok som ska visa att det fortfarande går att leva på ett småskaligt lantbruk idag. Allt kan inte vara stordrift.

Ett uppslag i boken.

Andra bloggar om: får, Smultronboda, lantbruk, fårskötsel

Bok på gång

Det var nervöst in i det sista men i måndags gick boken till tryck. Om en månad kommer den ut.

Boken handlar om fårgården Smultronboda, om att ha får, fårskötsel, fårhistoria, lammstek och lammkorvar, fårklippning, olika raser, ylle och vadmal, och allt möjligt annat som har med fåruppfödning att göra. En fackbok om får. Jag har följt arbetet på Smultronboda sedan i vintras och lärt mig massor om får. Och blivit mycket imponerad av Eva Lis och Kristers hårda arbete på gården. Vore jag får skulle jag vilja bo där.

Bilderna är fantastiska, tagna av Rolf Andersson. Ni ska få se! Och boken är jättesnygg. Niklas Wångberg på Position förlag kan det här med layout.

Idag blev jag intervjuad till en artikel i tidningen Fårskötsel. Mycket trevligt men lite konstigt att vara ”på andra sidan”. :-)

Den här boken är det första uppdraget jag fick när jag blev frilans i vintras, och orsaken till att jag lämnade min fasta anställning på Västerviks-Tidningen. Äntligen fick jag ett uppdrag där jag fick möjlighet att fördjupa mig i ett intressant ämne. Det har varit så roligt att skriva boken, så det ska bli minst en till framöver.

Det är svårt att släppa iväg manus och känna att man är riktigt klar, det finns alltid någon detalj till att kolla. Men man måste sätta punkt någon gång, lära sig att släppa taget.

Jag hoppas att den här boken kan leda till fler, att få skriva fackböcker känns som ett idealiskt arbete.

Det här är inte en bild från boken utan en bild jag tog själv, när jag var med vid fårklippningen i maj.

Språkpolisen är i arbete

Den 2 juni kom boken Nostalgisk återblick från Tjust, skriven av Niklas Wrångberg i Västervik, utgiven på hans förlag Position. Det är en riktigt kul och intressant bok, där han visar hur livet framställs i reklam och annonser i Tjust (dvs ungefär Västerviks kommun) under åren 1920-1979. Niklas har gått igenom både gamla Västerviks-Tidningen och annan media, men har också med gamla neonskyltar, vykort och varumärken från den här tiden. Alltså höga nostalgipoäng.

För mig blev detta mitt första uppdrag som textcoach i min frilansverksamhet, och ett väldigt roligt uppdrag. Jag har gått igenom Niklas text, kollat språkriktighet (inte bara stavning och grammatik) och gjort en del förslag på andra ändringar som han tagit ställning till. Från alla mina år som skrivande reporter vet jag hur svårt man har att korrekturläsa sin egen text. Man vet ju vad det ska stå, och då är det detta man ser när man läser. Därför är det bra att nya ögon ser ens text före publicering. Det har jag själv mycket nytta av, och hoppas få fler sådana här uppdrag för att kunna hjälpa andra skribenter.

Den första februari övergick jag till frilansarbete men har inte marknadsfört mig särskilt hårt. Jag har inte haft så mycket tid till det, tack vare att jag jobbat en hel del. Men jag måste förstås berätta om detta, och visa vad jag gör.

Utöver arbetet med boken har jag skrivit några enstaka artiklar plus en serie på 15 artiklar till en näringslivsbroschyr. Här har jag samlat några länkar till arbetsprover.

Parallellt med detta arbetar jag med att skriva en bok. Det är ingen deckare, som många tror när jag berättar att jag skriver bok, utan en fackbok. Enligt planen ska den ges ut till hösten. Att skriva en fackbok är något jag verkligen gillar, att få grotta ner mig i ett ämne och vända och vrida på det från alla håll, och berätta om det för kommande läsare. Den boken fortsätter jag att arbeta med under sommaren, även om jag ska ha lite semester också.

Exempel på uppslag i Niklas Wrångbergs bok:

Vättern

Så här vacker är Vättern. Bilden är tagen vid Granvik strax norr om Karlsborg.

Ikväll är jag nyss hemkommen från en studieresa med mina journalistelever till Karlsborg på Vätterns västra sida. Det har varit fina dagar, på alla sätt. De är himla duktiga, eleverna, det är en fröjd att jobba som deras lärare.

Nu har jag bara några hundra nya bilder att ta hand om… Så några fler kommer jag nog att visa här.

Jag hade en deckare med mig, för lediga stunder. Men det blev väl mest läsning under sena kvällar eftersom dagarna varit mycket intensiva.

Nu läste jag ”Kvinnan i rummet” av Jussi Adler-Olsen. Jag förstår inte varför den är så hajpad. I mitt tycke är den en ganska ordinär deckare. Bra skriven, intressant intrig, men alldeles för förutsägbar för min smak. Men den har fått jättebra omdömen av många, och ska visst bli film också, tror jag. Den är inte dålig men det finns många andra deckare som är minst lika bra, och mer spännande.

Kurs om kurs

Hur lär man ut på bästa sätt? Det vet ju pedagogerna men inte jag, som inte läst pedagogik. Men när jag lär mina elever så försöker jag tänka hur jag själv vill att en lärare ska vara. Oftast är jag mer handledare än lärare, och det är nog det som passar mig bäst.

I helgen var jag på en kurs för kursledare i släktforskning. Kursen ordnades av Svenska Släktforskarförbundet för personer som själva är kurs- och cirkelledare i ämnet, både inom släktforskningsföreningar och i studieförbunden. Intresset för släktforskning växer och efterfrågan på kurser verkar öka. Och jag gillar verkligen att undervisa och vara handledare så jag räknar med att gå in som cirkelledare framöver. Dessutom ska jag hålla en veckokurs i släktforskning på Ädelfors i sommar – om det blir tillräckligt många sökande.

I vår läser jag B-kursen i släktforskning på Mittuniversitetet på distans. A-kursen var väldigt bra, och det är B-kursen också. Jag har tänkt att plocka en hel del ur A-kursens kursplan till sommarens kurs, för att det är precis det man behöver för att lära sig. Det ska fungera som en vägledning in i egen forskning.

Kursen för kursledare i helgen gav mer av det andra: hur man gör. Hur man lägger upp kurser, vad man ska ha med, hur man förhåller sig som kursledare gentemot eleverna med mera. Släktforskningsförbundet vill förstås höja, eller kanske snarare säkerställa, kvaliteten på det som lärs ut. Och det är bra tycker jag. Det handlar ju om arkivforskning i mikrohistoria och ska man kunna dela sin forskning med andra så är det självklart att den måste vara korrekt och kontrollerbar. Det är nog det senare som är det största problemet, att många missar att notera var de hittat sina resultat. Det finns många historier om att man hittar anor till gamla kungar och ner till vikingatid, men det är nog i stort sett alltid önsketänkande. För den vanlige släktforskaren tar det slut på 1600-talet, när kyrkböckerna började föras. Bra nog, tycker jag.

Andra bloggar om: släktforskning

Sitter hemma och skriver

Bara andra dagen som frilans än, och det är full fart. Det känns bra. Igår gjorde jag min första intervju som frilans och fler kommer. Mer är på gång. Det artar sig väl, tycker jag.

Som egenföretagare har man ju alltid en viss oro för vad som väntar runt hörnet, och det skapar ju en viss stress. Men för mig är tillvaron ändå mycket lugnare och mer harmonisk nu än när jag jobbade heltid som anställd. Jag känner verkligen att jag kan välja själv hur mycket jag vill jobba, och det är viktigt för mig. Det är ju inte så lätt att göra som anställd, att säga till chefen att ”den här veckan vill jag bara jobba två dagar”, det fungerar ju inte så bra. Det enda som händer nu är att jag får mindre pengar i plånboken, men det är ju ett val jag gör i så fall.

Sedan hoppas jag förstås att det håller i sig någorlunda och att jag verkligen kan försörja mig som frilans i längden. Jag trivs jättebra med att sitta hemma och skriva, som jag gjort idag.

Periodvis har snön vräkt ner. En stund på eftermiddagen var det uppehåll i snöfallet och då hade vi en fin solnedgång:

Tack!

Trots att jag avböjt avtackning blev det uppvaktning ändå av arbetskamraterna på sista eftermiddagsfikan på jobbet. Det är vår redaktionsmamma Ingrid som ombesörjt detta och handlat presenter som mina arbetskamrater skramlat till. Stort tack, alla! Och särskilt tack till Ingrid!

Min fotografkollega Anders var påpasslig och lånade min mobil och tog några bilder. Sådan multikapacitet hade inte jag igår.

Av arbetskamraterna fick jag en fin löpare i precis de rätta färgerna för vårt hem. Ingrid visste, hon har varit hos oss några gånger. Till detta en handduk med strömmingstryck av Birgitta Färdig, och jag uppskattar verkligen detta motiv.Â Handduken ska jag använda som bakduk, och kommer att tänka på er alla varje gång jag bakar bröd eller bullar.

Ingrid har också valt blommorna, och hon vet att jag gillar pelargoner. Jag minns inte nu vad den här sorten heter, så det måste jag fråga om. De är otroligt vackra. Hon gav mig också ett skott, det som står i den gröna muggen till vänster. I eftermiddag har jag planterat det.

Nu har jag fått ett riktigt fint pelargonfönster i köket och jag hoppas kunna vårda de nya pelargonerna så att jag har dem kvar länge.

Tack, arbetskamrater!

Nya djärva mål

Nu har jag slutat mitt arbete på Västerviks-Tidningen. Jag började där den 1 september 1994. För mer än 17 år sedan. Nu blir jag frilans igen. Det var jag också när jag blev anställd där. Men så här länge hade jag inte tänkt att stanna där. Ett halvt yrkesliv nästan.

Det är verkligen med en konstig känsla jag åkte hem ikväll. Jag vet att jag kommer att sakna arbetskamraterna. Det är ju människorna som är viktiga. Men det är också väldigt roligt att se framåt mot nya djärva mål.

Undervisning på journalistlinjen på Ädelfors folkhögskola ska jag fortsätta med, och i övrigt frilansa som skribent. Några projekt har jag på gång och hoppas på mer. Det är spännande, tycker jag, att få börja med något nytt och ännu okänt, inte bara det som jag är van vid.

Nu ska jag i alla fall inte arbeta heltid, eller mer än heltid som jag gjort i 25 år ungefär. Det finns så mycket mer i livet jag vill hinna med också. Föreningsuppdrag, trädgården, läsa böcker, varva ner lite efter en rad riktigt hektiska år på tidningen.

Än har jag inte riktigt landat i detta, att jag faktiskt inte ska gå till VT och jobba mer. Innan jag gick hem ikväll lämnade jag in mitt nyckelkort och plockade ur det sista ur skrivbordslådorna. Det har varit så mycket praktiskt att ordna med de sista dagarna, och säkert har jag glömt något.

Nu börjar i alla fall en ny fas i mitt liv.

Rapport från landet

En intensiv jobbvecka har passerat, mitt i semestern. Nu har jag min fjärde och sista semestervecka framför mig den här kommande veckan. Det känns bra att göra ett femdagars inhopp så här, och semesterperioden känns nästan längre än de annars fyra veckorna. Dessutom är det roligt och lit annorlunda att jobba med sommarvikarier i stället för de gamla vanliga arbetskamraterna.

Min sista semestervecka har börjat bra, med både blåbär och vildhallon från skogen och en väl genomförd motionsrunda. Totalt blev det nog ett par liter bär på en timme i skogen.

Det ser ut att bli gott om blåbär i år. Än är det de första som mognat, och lingonen är bara små gröna pluppar än.

Mina tomater är nu på väg att mogna också.

Om ett par dagar kanske den här är röd. Och det kommer många till på samma planta. Den här heter Elin.

Även denna är på gång att mogna, den heter Garders delight och är en körsbärstomat med ganska stora tomater.

De här ser roliga ut, små och avlånga. Jag har ingen aning om vad de tär för sort. Jag fick plantan av en arbetskamrat som drivit upp den. Hon hade för många och skulle slänga, och det kan man ju inte göra så jag tog hand om den. Samtidigt fick jag också en chiliplanta, men den trivs inte riktigt lika bra.