Kategori: Mitt jobb

Inlägg relaterade till mitt arbete på Västerviks-Tidningen

Röj och psykologi, del 2

I höstas någon gång köpte jag ett exemplar av Psychology today (en amerikansk tidskrift) och som nu tittat fram igen. Den kommer ut varannan månad och detta var oktobernumret. En intressant artikel där handlar om ifall man funderar på att lämna sitt jobb eller stanna, och hur attityder till detta har förändrats över tid. Föra bara tio år sedan ansågs man som hoppjerka och kanske till och med lite opålitlig om man bytte jobb efter några år. Idag är den som stannar tre år eller mer ansedd som initiativrik och framåt.

För min del går gränsen vid ungefär sju år. Innan jag blev anställd på VT hade jag aldrig haft en anställning längre än sju år. Sedan vill jag ha nya utmaningar och gå vidare. Så känner jag fortfarande. Jag är rädd att stagnera som människa om jag sysslar med samma sak allt för länge (det här vet mina chefer sedan länge). Men man måste ju inte alltid byta arbetsgivare, ibland har man tur och kan byta jobb inom organisationen. Och hade jag inte kunnat göra det ett par gånger, och periodvis, så hade jag inte trivts.

I tidningen fanns förstås ett sådant där litet personlighetstest också. I detta skulle man markera på en skala mellan positivt och negativt olika variabler, typ ”hur glad känner jag mig när jag går upp på morgonen för att gå till jobbet?” och ”hur mycket utvecklas jag i mitt nuvarande arbete?” och ”hur stödjande och inspirerande är mitt förhållande till mina arbetskamrater just nu?”. Tja, kanske inte så revolutionerande frågor men faktiskt bra att tänka över ibland, tycker jag. Man lever i sin lilla bubbla på jobbet, smågnäller lite över de dagliga irritationerna och ser inte så lätt det positiva. Lite som att leva i en familj. Skillnaden är att jag själv kan avgöra om jag vill tillhöra den här familjen eller någon annan familj.

Dessutom läste jag en jätteintressant artikel om mödrar som diagnostiseras med Münchausen by proxy-syndrom. Det innebär att skada och göra sina barn sjuka så att mamman själv får uppmärksamhet hos doktorn. Jag visste att det existerar men inte så mycket mer. Nu vet jag mer.

Andra bloggar om: , , , ,

Bang

Jag läser Barbro Alving, hennes bok ”Det kom aldrig i tidningen”. Den skrev hon 1963 och då var hon lika gammal som jag är nu och kunde se tillbaka på 35 år som reporter. Jag har bara gjort 27 år. Men det spelar ingen roll, för att mäta åren är egentligen obetydligt. Det är upplevelserna som räknas. I boken skriver hon om hur det var att arbeta som reporter och vara kvinna, vilket i väsentliga delar skiljde sig från arbetsvillkoren för de manliga kollegorna.

Visst kan jag känna en gemensakp med henne, såväl som med alla andra i yrket, trots att våra världar och liv skiljer sig åt på alla vis. Hon var en världsreporter, krigsreporter, kungareporter. Hon skrev i en tid när nyhetsmanus som skickats med post från Indien fortfarande var en rykande färsk nyhet när det väl kom hem till DN i Stockholm och publicerades.
Det som slår mig i hennes bok, där hon berättar om sitt arbete, är att hon kallar sig själv för ”man”. Det känns främmande och lite avståndstagande men har kanske med tidsandan att göra, att min reaktion är tolkad av hur vår tid ser på det. Jag ska läsa några av hennes publicerade kåserier också i nästa vecka, de är samlade i flera böcker.
Det hon skriver känns universellt och gäller än. Hon skriver om dilemmat att vara reporter, att vara en del av det som händer och samtidigt rapportera om det. En svårighet inte minst i krigssituationer. Själv har jag ställts inför det vid trafikolyckor, att komma till en olycksplats i ett tidigt skede och inse vidden av vad som hänt, och så anteckna och lägga på minnet för att skriva. Inte alltid så lätt.

Bang var en känd och självklar del av mediekulturen när jag växte upp. Vi kände till henne även fast vi inte läste rikstidningar hemma. Hon var, och är, en stor människa som uppenbarligen levde ett mycket intressant liv.

Andra bloggar om: , , , ,

Arbetsdag eller vilodag

För bara några minuter sedan var det lördag och jag vill därför inte undanhålla er Glens blogg där han skriver om hur man kan få varje arbetsdag att kännas som en lördag. Inte dumt. För mig handlar verkligheten snarare om att jag får varje lördag att kännas som en arbetsdag, eftersom det ofta är något på nättidningen som behöver rättas till även på lördagar.

Glen menar till exempel att lördagens mera dämpade tempo gör det lättare att jobba eftersom man inte har en mental deadline som under veckans arbetsdagar. Alltså lite lugnare och mer avslappnat. Visst borde det vara så på jobbet också de andra dagarna.

Han tipsar också om trix för att få ett lugnare tempo i arbetet vid datorn: ta mikropauser ibland ( t ex med hjälp av ett påminnelseprogram), räkna med ställtid för olika arbetsuppgifter, ta bort en del uppgifter från att-göra-listan etc… Ja, visst finns det mycket man kan göra. Om man kommer ihåg.

Mörkt och kallt

Ute viner blåsten och regnet smattrar mot rutorna. Det är en riktigt grå novemberdag fast det är första december. Hasse begravdes igår och tomheten och saknaden efter honom är stor. Att mista en människa som varit en del av mitt vardagsliv i så många år, det kunde jag inte föreställa mig innan hur det skulle kännas. Vi tar väl varandra för givna på jobbet, och funderar inte så mycket på vad den gemenskapen innebär eller betyder, förrän det är för sent. Även om Hasse varit sjuk i några år och vi egentligen vetat att den här dagen skulle komma går det nog inte att förbereda sig för det. De senaste åren har jag förstås tänkt mycket på detta och insett att det varit oundvikligt, men reaktionen kommer först nu.

Saknad och sorg

I onsdags lämnade Hasse jordelivet och nu har vi bara minnet och en tom arbetsplats kvar på jobbet. Det är tungt och sorgligt men förstås också skönt för honom att slippa plågor. Även om hans död inte var oväntad kom den alldeles för fort. Han skulle varit hos oss många år till.

Äntligen!

Nu är det gjort. Den nya sajten ligger ute och en lång tids arbete har fått komma till sin rätt. VT:s nya sajt släpptes på ikväll klockan kvart i tio och det ser ut att fungera bra. En del återstår dock att justera i layouten.

Det har varit hårt arbete, slitigt och motigt ibland. I januari gjorde jag dummyn och sedan skulle den igenom hela beslutsprocessen. Och så var det sommar och vi tog nya tag i början av hösten. Den senaste månaden har jag jobbat intensivt med att lära mig det nya publiceringssystemet, bygga upp sajten med sidor och innehåll, och hålla koll på att länkar  och annat fungerar som det ska. Vissa detaljer har varit problematisk att lösa och allt är inte klart.

Men nu är den ute i alla fall.

Idogt arbetande

För en liten stund sedan kunde jag läsa på VT:s nättidning att Dackarna vann SM-finalen i speedway och Västervik fick silver. Jag har följt min kollegas rapportering under matchen ikväll för att se hur den drar trafik (alltså inte av intresse för speedway). Vi har gjort en ganska stor satsning på webben nu under speedwayfinalerna och det märks på besökssiffrorna. Just nu kan jag se under ”Mest lästa idag” att artikeln om matchen fått 6778 klick. Det är rekord i vår nättidnings historia. Vår webb-tv har också rekordhöga tittarsiffror.

Statistik är intressant tycker jag, och än mer intressant blir det när man analyserar och tolkar den, och börjar fundera på vad den egentligen visar. Alla som jobbar med nättidningar, åtminstone i vår koncern, är mycket fokuserade på trafikstatistiken.

Det här är ju egentligen att sitta och jobba på min fritid. Och det är kanske inte alltid så bra, men vi som lever i protestantiska länder är ju idoga och har en hög arbetsbenägenhet. Det har nationalekonomen Horst Feldmann vid University of Bath i Storbritannien kommit fram till, enligt en artikel i DN. Samma studie omtalades i BBC:s Newspod igår och då intervjuades även Anthony Giddens som menar att det stämmer med Webers gamla teori. Det är den protestantiska kulturen som gett oss ett samhälle där arbete anses som viktigt.

Vi i protestantiska länder medger gärna att vi har en liten Luther på axeln som ser till att vi är flitiga. Så ock jag. Vi har lärt oss att arbete och flit leder till lycka, och visst gör det väl det. Arbetet är oerhört viktigt, och därför sitter jag och jobbar en kväll så här.

Nu ser jag att antalet klick på matchartikeln ökat till 6912 under tiden jag skrivit detta.

Andra bloggar om: , , , , ,

24 och en halv mil

Först 24 mil i bilen fram och tillbaka till Norrköping idag och sedan en halvmil springande i motionsspåret.  Och det var nog motionsspåret som var mest påfrestande, om än uppiggande. I Norrköping har jag varit på koncernkontoret och lärt mig hur vårt nya publiceringsverktyg för webben fungerar. Och det ser bra ut, mycket bra. Det blir roligt att få ett nytt arbetsredskap.

I övrigt rusar dagarna på med jobb på dagen, i vanlig fart, och springa, läsa, maila på kvällen. Här om dagen var vi utan uppkoppling hela kvällen, och då kände jag mig ganska vilsen. Det blev en kursbok i stället.  Webbdesignkursen är igång och första uppgiften är inlämnad. Webbskrivarkursen har precis startat men inte kommit igång med något kursmaterial. Javascripkursen från i sommar är avslutad och betygssatt: VG. Kul, tycker jag. Nu måste jag bara se till att använda mina nya kunskaper.

Gotland och Idö

Ibland får man resa i tjänsten i mitt jobb. Till exempel till Gotland på webbmöte och till Idö på kickoff. Det är fint att vistas på öar ibland.

Vädret har varit strålande, både onsdag-fredag på Gotland och idag på Idö. Om Gotland finns det bara gott att säga, och att gå omkring i Visby är som att ströva i ett medeltida men levande museum. Som en annan värld. Och vilken god mat de har där. Vi åt lamm förstås, och rökt ankbröst med gutesenapssås, fisk med jordärtskockspuré (supergott och krämigt), den vackraste kycklingsallad jag sett, och så saffranspannkaka med salmbärssylt. Finns det bara god mat på Gotland?

Jag shoppade lite gotländsk design i linne och bomull och lite godsaker. På havet var det lugnt åt båda hållen och från mötet fick jag många bra saker med hem.

Bild från Visby:

Visby

Fler bilder finns på den här sidan.

På Idö idag strålade solen efter regnet i morse och vi hade en riktigt varm och fin sensommardag. Så här ser det ut på Idö:

Idö

vatten

Vid bryggan.

En underbar dag

Vi har haft en underbar dag idag. Bortsett från två saker.

Det mest underbara är att jag sprang på en blomkålssvamp i skogen. Det är minst 15 år sedan sist jag såg, och åt, en sådan. Blomkålssvamp är en riktig läckerbit, med fyllig och fin smak och lite seg konsistens. Och så hittade vi massor av kantareller, mer än jag någonsin hittat vid ett och samma tillfälle. Plus smörsopp, aspsopp och björksopp. Så nu ligger det förvälld svamp i frysen till några middagar framöver.

blomkålssvamp

Blomkålssvampen.

kantarell

Kantarellerna är fina och många nu.

Idag åt vi gräddstuvad svamp till stekt färsk lax och dillkokt potatis. En av de bästa måltider jag ätit.

Dagen har haft perfekt väder också. Klar och fin luft på förmiddagen när vi åkte ut till stugan. Alldeles lagom varmt för gräsklippning, dvs 15-18 grader. I början var gräset inte riktigt torrt efter gårdagens regn och då gick det lite trögt med klippningen. I morse bakade jag kanelbullar så stugkaffe med hembakta kanelbullar i pausen gjorde att klippningen gick galant ändå.

Kan man ha det bättre? Nej, jag tror inte det. Utomhus hela dagen en sådan här fin sensommardag. Ja, det är fint, verkligen fint.

Det ena smolket i bägaren är att jag inte kan släppa tankarna på jobbet när jag är ledig. Bara två dagar har jag jobbat efter semestern och jag är inne i trallen igen. Det är svårt att stänga av jobbet när jag går hem.
Det andra är att maken håller på att byta modem och det krånglar så vi har varit utan nätuppkoppling en bra stund ikväll. Alldeles för länge i mitt tycke. Men nu är vi ute i cajberspejs igen.

Fler svampbilder:

kantarell

På ett ställe, vid sidan om en skogsväg, fanns det massor av små kantareller på tillväxt. Jag plockade några av de största. Förmodligen har någon varit där för några dagar sedan och plockat för här brukar det finnas kantareller hela säsongen.

svamp

Hela dagens skörd. Här finns blomkålssvamp, kantareller, smörsopp, björksopp och aspsopp.

svamprensning

Det tog sin tid att rensa för de var lite blöta, men nu ligger de i frysen.