Kategori: Mitt jobb

Inlägg relaterade till mitt arbete på Västerviks-Tidningen

Avtal igen

Första dagen på jobbet efter semestern och vi har avtal igen. Kvart i tolv avblåstes konflikten. En lättnad, det tycker vi alla. För vi vill jobba på med nyhetsförmedlingen till läsarna. Nu får vi ett lönelyft också. 10,2 procent på tre år, med delvis satsning på lågavlönade. Så här skriver Journalisten och Medievärlden. Och vår förbundsordförande är nöjd. Jag tycker att det är bra att vi som jobbat länge och har låg lön, som är det vanliga på landsortstidningar, får bättre betalt. För TU är ju upphovsrätten så viktig, och då ska den också få kosta. Nu får också vikarierna bättre villkor, så vitt jag förstår, så det verkar vara ett bra avtal.

På 90-talet någon gång var vi fem minuter ifrån strejk men det blev en överenskommelse i sista stund. Vi var flera på jobbet som trodde att det skulle bli så idag också, och är nöjda med att konflikten fick en ände.

Så det blev en annorlunda arbetsdag den här första på hösten, men redan efter lunch var allt som vanligt igen med arbetsuppgifterna. Fast efter fem och en halv veckas semester var det inte alldeles självklart att alla inloggningskoder satt i ryggmärgen. Men till slut kom jag ihåg. Jag har fem olika inloggningskoder som jag använder varje dag, och så alla inloggningar hemma… Hur gör man för att minnas fler och fler?

Andra bloggar om:
Andra bloggar om:

Slut på semestern

Idag har jag krönt min sista semesterdag med en springtur på en halvmil. Inget gående, bara spring. Tiden blev 33 minuter och 41 sekunder. Jag håller mig mellan 33 och en halv och 34 och en halv minut numera på 5 km. Ibland känns det som om jag skulle orka mer och bättre, ibland känns det tungt, beroende på väder och egen kondition.

Semestern har varit bra, den sista veckan har jag slappnat av lite mer, även om det var en fin avkoppling att resa till Azorerna också. Men några fönster har jag inte tvättat och jag har ägnat betydligt mer tid åt föreningsarbete än jag hade räknat med. Men böcker har jag hunnit läsa, om än inte så många som jag lagt i min semesterhög. Fast det gör inget. Jag är nöjd. Idag tog jag mig också tid att se en film, ”21 grams” med Sean Penn och några andra. Himla bra, samma regissör som gjort ”Babel” som jag såg i Stockholm i maj.

När jag kommer till jobbet i morgon är vi mitt uppe i den pågeående konflikten på dagstidningsområdet (läs mer på Journalistförbundets hemsida). Om nu inte SJF och TU enats under natten. De har återupptagit förhandlingarna i eftermiddag. Om konflikten kvarstår i morgon innebär det att jag inte får jobba med webben efter klockan 12. Redan idag vid klockan 16 inträdde förbud mot att hantera externt material, typ från TT. Därför vet jag inte riktigt vad jag ska göra i morgon efter lunch.

Andra bloggar om: , , ,

Trött på det mesta

Nu är jag så trött på allt, på alla gnälliga människor (inklusive mig själv), på både regn och soldis och alla andras semestrar. Jag vill också ha semester, nu. Men det dröjer en och en halv vecka till. Av eget val, det är klart, men inte kan man i februari föreställa sig hur det känns att träla i grottekvarnen mitt i juli. Jag är framför allt trött på att vara trött, trots en uppiggande städning ikväll. Springandet går dåligt, urusla tider och konditionen tycks jag ha tappat.

I morgon är en ny dag fylld med nya möjligheter. Eller hur?

Bryta upp

Igår flyttade jag på jobbet. Vi bytte inte lokal utan jag bytte arbetsplats, från ett plan till ett annat. Från ett litet rum till ett stort kontorslandskap. Från lagom svalka till hetta. Nu sitter jag i ett hörn på en våning som är helt öppen, och solen gassar in genom stora perspektivfönster. Även om solfilm ska skydda mot värme och en mörk gardin stänger ute ljuset blir det varmt. Men jag vänjer mig väl, antar jag. Det finns ju en tanke bakom flytten.

I fyra år har jag nu delat rum med en arbetskamrat. Vi har haft eget rum och det har varit bra, trots att vi förstås stört varandra också. Det är svårt att prata i telefon samtidigt. Men man lär sig att jämka ihop sig och det har varit en trevlig tid. Nu känner jag mig paradoxalt nog mer isolerad i det stora havet.

Sent omsider kom vi ut i motionsspåret ikväll i alla fall. 37,54 minuter blev tiden och 17 128 steg idag. Visst är det skönt att röra på sig, och det var ju en fantastisk kväll med sommarvärme.

Får man blogga?

Får man ha en privat blogg om man är journalist? Ja, det klart. Men det är en fråga som ställs i senaste numret av förbundstidningen Journalisten, och som fyra journalister svarat på. Tre svarar ja direkt, den andre är både för och emot. Jag har svårt att se problemet. För precis som i allt jag skriver/säger i jobbet (om det nu är tidning, webb, radio eller tv) så har jag förstås ett ansvar för vad jag gör. Och kan jag klara det ansvaret i jobbet må jag väl klara det på fritiden också. Dessutom – vi har yttrandefrihet i Sverige, och den kan inte bara vara förbehållen dem som inte är journalister.

När jag började jobba som journalist på 80-talet blev det ibland diskussioner om journalisters rätt/möjlighet att vara politiskt förtroendevalda i t ex kommunpolitiken. Några av mina kollegor under årens lopp har haft kommunpolitiska uppdrag. En eller två har haft det och samtidigt granskat andra politiker i den egna kommunen – då rimmar det illa med det journalistiska jobbet, tycker jag. Men jobbar man inte alls med samhällsbevakning utan kanske är familjeredaktör eller featureredaktör eller redigerare, då kan det inte vara problem. Som journalist måste jag ju ha samma medborgerliga rättigheter och plikter som andra, samtidigt som jag måste göra en avvägning gentemot arbetsuppgifterna.

Finns det andra jobb som är svåra att förena med poltiska uppdrag? Det gör det säkert. Och med bloggande? Tja, vem bryr sig idag, när alla, dvs vem som helst, viker ut sitt själsliv i cyberspejs? Få orkar ändå läsa.

Andra bloggar om: , ,

Skrivbordet

Nu förstår jag varför jag känner mig så splittrad och stressad jämt på jobbet. Ja, alltså inte bara för att jobbet är splittrat och delvis stressigt. Det beror också på mitt skrivbord.

Jag är en sådan människa som har kreativa högar på mitt skrivbord. Oftast vet jag i detalj vad högarna innehåller, men inte alltid. Men sådant skrivbord ska man inte ha, det hämmar arbetet och skapar stress. Det menar den engelska psykologen Judy James, enligt gårdagens nyhetssammanfattning i BBC:s poddradio. Tyvärr hittar jag henne inte på nätet, man jag är ganska säker på att jag hörde hennes namn rätt.

Hon sa bland annat att har man ett kreativt arbete kan det vara OK med ett välfyllt skrivbord, men annars är det bäst med så rent skrivbord som möjligt. Så egentligen är det kanske OK för mig då… Hon intervjuades med anledning av att ett statligt verk i England beordrat sina anställda att städa sina skrivbord från så mycket som möjligt och bara ha aktiva papper och annat uppe på skrivbordet.

Jag har alltid haft ett rörigt och belamrat skrivbord. På jobbet har jag en bild uppsatt på anslagstavlan från någon tidning som visar ett tomt och rent skrivbord. I anslutning till bilden kan man läsa att skrivbordet visar hurdan du är i skallen. Rörigt på skrivbordet, ja det är förstås en rörig människa. Men hurdan är då den som har ett tomt skrivbord…?

— 

11 341 steg idag. 

Java

Ibland stångar jag mig blodig av frustration, ibland är det jättekul. Det handlar om jobbet med vår nättidning. Det är himla roligt när jag lyckas lösa små problem och fixa till det så att det blir som det ska. Och himla trist när det inte går, när tekniken och systemmallar sätter gränser jag inte tar mig över.

Ikväll har jag hållit på med en uppgift om javascript på den ena webbpubliceringskursen. Inte så att jag lärt mig skriva javascript, men lärt mig förstå lite vad det innebär och hur jag kan använda det. En del av uppgiften är att göra en sorteringsbar tabell av något slag, och det var inget problem. Men jag ska också försöka mig på något mer och lite mer avancerat. Inlämning är inte förrän på onsdag i nästa vecka, så det räknar jag med att hinna.

I eftermiddag var jag på en förhandsintervju med en konstnär inför hennes vernissage i morgon på ett galleri i stan. Hon heter Gun Eld Sandström och har gjort häftiga målningar som jag gärna skulle köpa om jag hade pengar. Starka färger och abstrakta motiv. Det gillar jag.

I morse glömde jag nollställa stegräknaren så gårdagens resultat ingår i de 22 483 steg jag gått sedan i går morse. Det grämer mig mycket att jag inte kunnat springa sedan i söndags, eftersom jag både har lite ont i foten fortfarande efter fallet och inte riktigt känner mig trygg i mörkret i eljusspåret. 

Plötsligt en dag i Figeholm

Vad kan man göra en hel dag i Figeholm? Jo, man kan ha kickoff med jobbet på en konferensanläggning. Den ligger alldeles vid havet och ikväll, efter dagens övningar, fick jag faktiskt tillfälle att sätta mig på en träbrygga och doppa fötterna i sommarvarmt vatten, trots att det snart är oktober.

När vi gick till bilen ikväll för att åka hem lyfte vi blicken upp mot det stjärnklara himlavalvet. I stan är det inte samma känsla eftersom det aldrig blir så mörkt här, med alla gatlysen och ljus från fönstren.

Det är fint att komma ut i naturen så där, en dag. Vi satt utomhus mesta tiden tror jag, och det var riktigt gassigt i solen.

Några promenader i omgivningarna hann jag med också, och har hunnit ta minst 9 685 steg idag. Det känns också bra för det hade jag inte räknat med. 

Valnatt

Nyss hemkommen efter att ha jobbat en ganska dramatisk valnatt så funderar jag förstås på vad maktskiftet kommer att betyda för framtidens Sverige. Det återstår att se.

Här i Västervik blev det en riktig jordskredsseger för moderaterna, mer än dubbelt så många röster i årets val. Men bara i kommunvalet, inte i landstings- och riksdagsvalet.

Hela kvällen har jag jobbat med vår nättidnings uppdatering av valnyheter och det har flutit på bra, även om nätet tidvis varit segt i kväll. Uppdateringen av de räknade rösterna har kommit snabbt på Valmyndighetens hemsida vilket underlättat mycket, liksom att SvT kört sin valvaka i nät-tv också.

Nu är det läggdags. Det blir inte många timmars sömn i natt, vid sju ringer klockan igen. Om fem timmar.

11 272 steg har jag gått idag. Och sprungit. 

Sååå trött

Vissa kvällar försvinner ut i intet, eller snarare ut i cyberrymden. Efter springturen ikväll kom jag hem halvåtta, åt lite och har sedan suttit här, med uppgifter och annat som bara måste göras. Även om det bara är jag själv som lägger på mig detta "måste"…

Men fredag i morgon, och sedan helg, så det ska väl ordna sig. Fast i stort sett hela helgen är uppbokad, och avslutas med jobb på söndag kväll för att få ut valresultat i nättidningen. Och nästa helg är det också jobb större delen av helgen. Gräsklippningen får vänta.

Jag sprang i alla fall ikväll, fast jag var så trött så jag hade stor lust att stanna hemma. Men eftersom jag är en principfast strukturfascist så gav jag mig ut, och in i dimman. Men det gick inte fort, 36 minuter och 50 sekunder. Dimman har legat tjock över stan sedan i eftermiddag och det är tung och fuktig luft. Alltid något att skylla på, förutom för lite sömn.

14 242 steg har jag i alla fall gått och sprungit idag.