Nätvänner

Springrekord

Sista semesterdagen idag. Ja, jag är ju ledig lördag och söndag också men det räknas väl inte? Jag har hunnit nästan det jag hade tänkt mig, men lite till återstår på mitt bokmanus. Det är att flytta ett par citat och skriva ett kort avsnitt som jag glömt förut men vill få med. När jag fått de sista två bidragen jag väntar på så känns det som att manuset ska vara klart nog att skickas till förlag.

Jag måste ta reda på hur man gör med det. Skickar hela eller ett par kapitel? Skickar papper eller Word-fil eller pdf-fil? Hur skriver jag ett säljande brev, alltså så att manuset verkar intressant nog att läsas? Någon som har tips?

Ikväll slog jag mitt eget rekord på 5,5 km-slingan. Det gick nämligen på 35 minuter och 10 sekunder. Tio sekunder under mitt gamla rekord. Och ändå fick jag stanna och knyta skorna en gång. Det var lite kyligt och blåsigt idag, +13 grader tror jag, så jag frös lite. Kanske hjälpte det till.

Jag tävlar ju bara med mig själv, givetvis. Och egentligen är det väl ingen tävlan för jag försöker inte springa så fort som möjligt utan hitta en lunk som känns bra. Samtidigt tänker jag att en förbättrad kondition borde väl visa sig i att det går lite snabbare för varje gång. För att konditionen förbättras, det känner jag.

10 082 steg blev det idag.

Manusbearbetning

Näst sista semesterdagen idag och jag har hållit på med lite efterdyningar efter gårdagens föreningsmöte. Men allra mest har jag jobbat med mitt manus till boken. Det går framåt. Jag går igenom, ändrar och filar, som jag har gjort i ett antal omgångar nu.

Nu kollar jag alla citat och språket, alltså att jag inte har kvar rester från uppsatserna som bör ändras. Jag försöker ha en språklig nivå ungefär som i en tidningstext, men lite mer personlig. Man ska ju orka läsa hela boken. I min Word-fil är jag nu uppe i 176 sidor och ett par till blir det nog när det är klart. Jag tror att det på ett ungefär motsvarar normala boksidor, så det kan väl bli OK.

I morgon ska jag förhoppningsvis bli klar med den här omgången (scrollfingret värker nu), annars i helgen. Det är skönt att ha ett par dagar med relativt ostyckad tid. För jag tappar tanketråden om jag måste göra avbrott. Sedan väntar det riktigt stora jobbet: att få tag i ett förlag som vill förlägga min bok.

Jag måste bara kommentera en sak som jag läst om de senaste dagarna: folkpartistens och Expressenjournalistens intrång på sossarnas intranät. Det är himla dåligt, helt enkelt. Pinsamt för alla parter. Var finns etik och moral? Och var finns datasäkerhetstänkandet hos sossarna?

En nätvän skrev idag att "är vi på väg mot ett samhälle där det bara är att gå in och ta för sig?" och det kan man ju verkligen undra. Vad gör detta intrång mer försvarbart än att gå in i hus och förse sig med vad man vill ha bara för att dörren inte är låst? Att man när det gäller en försäkring får skylla sig själv om glömmer låsa efter sig har kanske bidragit till en sådan här attitydförändring. Men jag hoppas ändå att vi ännu inte nått dit där folk bara förser sig med det de kan, och tycker att det är OK.

Vardag

Idag har jag gjort något jag inte gör så ofta, i alla fall alldeles för sällan. Jag har städat. Inte särskilt omfattande, men dammsugit alla golv, torkat golven med mopp, skurat rent i badrummet och faktiskt piskat köksmattan. Oftast blir det bara att vi dammsuger den.

Så här ordentligt städade nog min mor varje vecka. Vi gör det kanske en gång i månaden, om ens det. Dammsuger gör vi ju oftare men torkar golven alltför sällan. Utan småbarn i hemmet blir det inte så stökigt heller. Det är också skillnad på att bo i hus och lägenhet, man drar inte in så mycket i en lägenhet.

Städningen känns alltid som ett nödvändigt ont, något som kommer i vägen för allt annat jag har lust att göra. Men livet är ju plikter också, inte bara lust. Håhå jaja…

I övrigt sitter jag mest och redigerar i mitt bokmanus. Fortfarande väntar jag på ett par bidrag plus att jag går igenom vad jag skrivit för att se vad som behöver förbättras och kompletteras i övrigt. Det är frustrerande att inte ha oceaner av tid och bara sitta och fila på det.

Snart är semestern slut, idag började min sista semestervecka för i år. På måndag återgår jag till vanlig heltid igen. Ända sedan förra sommaren har jag varit deltidstjänstledig för mina studier, utom de sju veckorna jag jobbade nu i juli och augusti.

—

11 279 steg idag, och 5,5 km-slingan tog 35 minuter och 27 sekunder. Snart blir det ett tillägg med 2,5 km-slingan, medan maken tar ett dubbelvarv. Han springer fortare än jag.

Bulldags

kanelbullar Det är inte ofta nu för tiden som jag bakar bullar. När barna var hemma gjorde vi det ofta, bakade tillsammans, och nu blir det mest när de kommer hem på besök.

Men idag satt vi, maken och jag, med balkongdörren öppen och plötsligt kände vi doften av kanelbullar. Någon av grannarna bakade bullar. Och vi blev så sugna så givetvis satte jag igång ett kanelbullebak också. Bara på en kvarts liter, men lagom till en plåt, och precis vad jag tyckte att jag hann med. Så sedan blev det äkta eftermiddagskaffe med bullar på balkongen sedan.

Egentligen har jag inte så mycket tid för bullbak under min semester eftersom jag ägnar det mesta av min vakna tid åt min bok om nätvänner. Idag har jag gått igenom många av enkätsvaren för att lyfta fram fler synpunkter än det som är med i uppsatserna.

Än har jag inte bestämt någon riktig struktur på innehållet. Det ska inte vara samma som i uppsatserna, dvs teori-praktik-analys, utan en mer varierad struktur tror jag, mer varvat med exempel och teori/analys. Framför allt levande och lättbegripligt. Det blir förstås både teorier och en massa praktik, dvs nätanvändarnas berättelser om sina erfarenheter.

Teorin kommer t ex att handla om vårt behov av vänskap och om identitet och om människan i det postmoderna samhället. Och så blir det ett kapitel om forskningen på området.

Ikväll har jag gjort en ny kategori i min blogg: Nätvänner. Dit har jag nu kategoriserat en del av mina gamla inlägg om min nätenkät om nätvänner, och om skrivandet av uppsatserna.

Nu är jag inne i fas 3, eller blir det kanske 4? Först genomfördes enkäten i höstas och sedan skrev jag C-uppsatsen i vintras. Så skrev jag magisteruppsatsen i vår, och den blev klar i slutet av maj. Nu är en bok nästa steg. Till boken använder jag det jag skrivit i mina två uppsatser, plus lite till. Dels sådant som det inte riktigt fanns plats för i uppsatsen från enkätsvaren, dels en del extra bidrag jag fått efteråt.

Ända sedan jag började få in svar på enkäten i höstas har jag känt att detta måste förvaltas väl och användas till något mer än akademiska uppsatser. Så en bok ska det bli. Vem vill ge ut den? Ett förlag hoppas jag, men först ska jag arbeta lite mer med den. Blir det inget förlag som tar sig an den får jag väl ge ut den som e-bok själv. Huvudsaken är att den finns tillgänglig och kan bli läst av fler.

Det är inte bara att smacka ihop de två uppsatserna, utan mycket jobb återstår. Dels ska den ändras språkligt och noter och källhänvisningar redigeras så att det blir mer flyt i texten, dels ska tilläggen in på ett bra sätt.

Eftersom enkäten gjordes med uppsatsen som syfte har jag redan tidigare i sommar mailat till alla som svarat, och frågat om jag får citera svaren. Och eftersom jag inte vet vem som svarat vad har jag bett om en del uppgifter för att kunna identifiera svaren. Och det har gått bra. Men alla har inte svarat på mitt mail. Om du som läser detta vet att du svarat på min enkät i höstas men missat mitt mail och tycker att det är OK att citera dig, så hör av dig!

Och vill du ha koll på vad som händer med min bok så finns det under kategorin Nätvänner i fortsättningen.

—

Idag har jag bara gått 9024 steg, men rundan i motionsslingan gick på 36 minuter och 20 sekunder.

Nätvänner

Nu finns min D-uppsats i sociologi om nätvänner utlagd på nätet. Du kanske är en av de 208 som svarade på min enkät om sociala relationer på nätet i höstas och vill veta vad resultatet blev? En del av det använde jag till C-uppsatsen (finns på samma hemsida) och en del till D-uppsatsen.

Jag fick så många intressanta svar på de öppna frågorna, och jag kände att jag ville förvalta det förtroendet. Därför valde jag att dela upp arbetet i två uppsatser, för att få med mer av allt det ni skrev om.

Stort tack till alla som svarade!

Den 12-13 juni ska vi lägga fram våra uppsatser och först då är den godkänd och klar.

—

11 336 steg idag och 5,5 km-slingan på 45 minuter.

Främling på IT-tåg

"Många nätanvändare ser fördelar i den möjliga anonymiteten i inledningen av en nätrelation, eftersom de då kan vara mer förtroliga än i IRL-livet. Anonymiteten kan ge en bättre och stabilare grund för ett vänskapsförhållande eftersom de lär känna varandra bättre från början tack vare den ökade förtroligheten. Det verkar leda till att de i ett senare skede lättare utvecklar en IRL-relation".

Det är en av de slutsatser jag drar i min uppsats om betydelsen av anonymitet i de sociala relationerna på nätet. Det här är ganska genomgående hos dem som svarat, väldigt många tycker att de kan vara mer öppna mot och dela förtroenden med människor de inte vet vilka de är. Paradoxalt nog.

Det är ett uttryck för fenomenet "främling på tåg", att man vågar vara mer öppen om den sociala risken är liten. Främlingen du delar tågkupé med vet inte vem du är och du riskerar alltså inget i ditt sociala liv om du berättar mörka hemligheter. Detta skriver bl a Bargh, Fitzimmons och McKenna, tre amerikanska internetforskare, om i sin artikel "Can You see the real me?" som finns som pdf längst ner på den här sidan.

——–

Antal steg idag: 11 943. Det hade suttit fint med 12 000 steg idag, en rund och fin siffra. Men kanske hinner det bli så många innan jag är i säng om en stund.

Dags igen

Vad tiden går fort! Påsken är redan över och det är dags att ta tag i livet igen. Nu har jag satt igång med uppsats nummer två om min undersökning om sociala relationer på nätet.

D-uppsatsen kommer att handla om anonymitet: att man kan välja hur mycket man avslöjar om sig själv, betydelsen av att inte synas inför varandra, att anonymitet på nätet kan främja ömsesidigt förtroende; och kanske ytterligare någon aspekt på fenomenet "att inte synas" för varandra på nätet. Det handlar både om det rent kroppsliga, att motparten inte ser hur jag ser ut, hur jag klär mig, om jag är tjock eller smal etc. Och om andra yttre omständigheter som jag kan hemlighålla, t ex var jag jobbar, vilka mina familjemedlemmar är, var jag bor etc; sådant som ens IRL-vänner vet. Min undersökning visar att möjligheten till anonymitet på nätet kan göra att man är mer öppen och känner mer förtroende inför sina nätvänner.

Det här hade jag från början tänkt att ha med i C-uppsatsen men det hade blivit för mycket. Och efterson anonymiteten tas upp av så många av dem som svarat så vill jag gärna förvalta de svaren och därför blir det en egen uppsats om det. Jag brukar gapa över för mycket från början när jag skriver uppsats, och uppsatserna blir alldeles för stora. Nu har jag föresatt mig att skriva en normalstor uppsats för en gångs skull.

Inför uppsatsarbetet har jag nu laddat i två veckor, och beviljat mig själv lite lov från studierna. Även om jag haft uppsatsen i tankarna förstås. Kanske var det för länge för nu krymper tiden för uppsatsarbetet hela tiden, den 29 maj ska den lämnas in. Men jag är så gott som säker på att jag ska klara det.

Uppe på Fruberget på Norrlandet var utsikten vidunderlig i förra veckan. Det var första gången jag var där, fast jag bott här i 25 år snart. Fruberget ligger i Segersgärde naturreservat.

Våtmarker ingår också i naturreservatet och nu efter snösmältningen var det ganska blött på sina håll. Men fint ändå.

Och ute vid stugan blommar snödropparna för fullt. Det är fint med vår…

Äntligen färdig!

Nu är uppsatsen om nätvänner klar, efter flera veckors ständigt arbete. Jag känner mig nästan lite utmattad nu…

Här finns hela uppsatsen: http://www.evagun.se/studier/EvaJuppsats20jan.pdf

En sammanfattning: http://www.evagun.se/studier/netfriendssamf.doc

Just nu har jag problem med WordPress i min dator men jag hoppas komma tillrätta med det snart, och blogga mer. Nu när jag har tid igen.

Fingrarna blöder…

Idag har jag skrivit så fingrarna nästan blöder och tangenterna glöder. :- ) Det är uppsatsskrivande från morgon till kväll som gäller just nu och jag har kommit en bra bit på väg. Största delen av empirin är nu skriven. Något lite är kvar att skriva och en del ska också justeras (dvs skrivas om). Idag har jag mest skrivit om nätvännernas betydelse, vad alla ni som svarat har berättat om hur ni ser på er vänskap på nätet.

Jag blir nästan lite rörd varje gång jag läser de här svaren, det är i en del fall långa livsberättelser ni skrivit. Enkäten är ju anonym så jag vet inte vem som skrivit vad och ibland önskar jag nästan att jag hade kunnat se det för det är flera som jag skulle vilja skriva till och kommentera eller bara fråga "hur är läget idag?" Men det får man sätta sig över när man håller på med akademiskt arbete.

Jag har också börjat fundera på om jag kan använda den här undersökningen som underlag för magisteruppsatsen också. Enkätsvaren är så omfattande och det skulle gå att få ut mycket mer av dem än vad jag får plats med i den här C-uppsatsen. Det tål att tänkas på. Men då skulle jag nog behöva ställa några kompletterande frågor till en mindre grupp nätsurfare. Tja, vi får se vad det blir…