Kategori: Samhället

SNS kom nyligen med en rapport om ungdomars och invandrares begränsade möjligheter till inträde på arbetsmarknaden. Den bekräftar något vi vetat sedan länge: att det är svårare för invandrare att få jobb, med relativt sett hög arbetslöshet som följd. 

Här tar man också upp det faktum att en utländsk utbildning i många fall inte är mycket värd i Sverige, trots att den säkert i många fall är lika bra och bättre än de  svenska utbildningarna. Till exempel kan en invandrare med utländsk akademisk examen tvingas till grundskolestudier igen som en anpassning till svenska krav. Så här skriver rapportförfattarna: "Att till exempel högskoleutbildade invandrare ägnar flera år åt studier på grundskolenivå gynnar knappast deras möjligheter på arbetsmarknaden, och kan rimligen inte heller ha positiva effekter för självbilden." Nej, det tror jag också.

Varför är det så här i Sverige? Att den som kommer från ett annat land, åtminstone om det ligger utanför Norden, ofta diskrimineras. Varför är vi rädda för främlingar? Varför har vi ett misstroende mot "de andra", de som inte är som vi? Det diskuterade vi vid senaste seminariet på kursen i socialantropologi, men några svar tycks inte kunna skönjas. Det är sorgligt och skamligt att vi inte kan se på andra så som på oss själva, att vi drar gränser mellan människor och ser några som bättre och några som sämre. 

Det finns tydligen stora nackdelar med EU-utvidgningen. Gomorron Världen idag hade ett inslag idag om hur den kristna högern, med katoliker i spetsen, börjar få gehör inom EU för att begränsa kvinnors rätt till abort. I en intervju oroade sig den svenska EU-parlamentarikern Lena Ek från Valdemarsvik om hur Polens katolska parlementsledamöter driver frågan att förbjuda abort (under ledning av en kvinna!). Tydlingen vill de, och en del andra från EU:s nya medlemsländer, ta ifrån kvinnor rätten till att själva bestämma över sin kropp. 

Precis som moral majority i USA har fått för sig sedan länge.

Det är skrämmande att man i EU idag för fram, och tydligen vinner terräng, för sådana konservativa åsikter som går stick i stäv mot mänskliga rättigheter. Ett utslag av religiös fundamentalism.

I grunden är det ju egentligen ganska obegripligt att andra människor ska kunna bestämma om hur jag och andra kvinnor ska förfara med min kropp. Min kropp är ju min! Ingen annans. Men i patriarkatet har vi ju den ordningen att andra (framför allt män) tar sig friheter på kvinnors bekostnad. Ännu svårare att förstå är ju detta, att det är kvinnor som driver frågan.

De som gör det kan ju bestämma över sig själva, det räcker ju. Tycker de att det är fel att göra abort ska de förstås avstå från att göra det. Men hur kan de få för sig att bestämma över någon annan? Motivet är ju inte att tvinga fram fler barn i Europa utan att tvinga på andra människor sin egen religion och politik. Har de inte förstått att vi har ett demokratiskt samhälle där mänskliga rättigheter ska gälla för alla?

Gomorron Världen lyssnade jag förstås på i min iPod, när jag tog mig runt motionsspåret. Först 5,5 km-slingan och sedan 2,3 km-slingan. Det är elljus på den kortare och jag var så sent ute i eftermiddag att ljuset hade tänts. Men det var som tur var inte så mörkt efterson ljusen där inte är särskilt upplysande. 

Det var skönt ute i skogen idag, jag gillar ju hösten. 

 

Det finns många intressanta effekter av valet i USA, trots att det är ett mellanårsval och inte ett presidentval. Till exempel att en kvinna för första gången kommer att bli talman och att representanthuset nu får sin första invalda muslim. Lennart Frantzell i Silicon Valley skriver i sin blogg Det Progressiva USA om den förste socialisten någonsin i senaten, Bernie Sanders från Vermont. Bernie Sanders gillar Sverige och vill ha ett socialdemokratiskt USA så det gäller alltså inte det nutida Sverige. Egentligen är det ganska fantastiskt att det finns en delstat i USA som väljer en oberoende socialist till senator, inte en demokrat. "The rich are getting much richer, much faster than everyone else" konstaterar han idag.

Det som gör det så fascinerande att följa valet i USA är förstås nätet. Att allt finns där. Både fakta och analyser och medias rapportering. Vote from Abroad visar valresultat på kartan och i siffror, University of Michigan har en samlings- och länksajt, ANES är ett forskningsinstitut som startade på samma universitet och nu studerar de amerikanska valen, ja det finns mängder av information ute i cyberspace.

Det är skönt med datorn och nätet nu när jag är hemma och förkyld för nu orkar jag inte mycket mer än att slösurfa och läsa tidningar. 

Andra bloggar om: valet i USA, politik, valresultat

Ännu är det tidig morgon i USA och just nu pågår räkningen av rösterna i Virginia där demokraten Webb leder över republikanen Allen med drygt 7 000 röster, vilket ger 49,55 procent för Webb och 49,24 procent för Allen enligt den här valresultatsajten. Där uppges också att valdeltagandet är 52 procent.

Före valet läste jag att valdeltagandet brukar vara runt 40 procent i mellanårsvalen i USA. Nu verkar det ha blivit ett ovanligt högt valdeltagande i år, enligt flera nyhetsartiklar men jag har inte lyckats hitta någon siffra. Även om 50-60 procent är högt jämfört med tidigare år kan man verkligen fråga sig om valresultatet är en seger för demokratin, och inte bara för demokraterna. Om bara runt hälften av de röstberättigade går till val, kan man kalla det demokratiskt? En stötesten är uppenbarligen systemet med först registrering, sedan röstning. Varför kan de inte ha det som i Sverige? Är statsmakterna i USA rädda för att t ex många fler fattiga och från olika etniska grupper ska rösta? Jag kan tänka mig att ett så krångligt byråkratiskt system som det amerikanska röstningssystemet stöter bort väljare från mer resurssvaga grupper.

Det amerikanska valet är betydligt mer intressant än vad förhandsartiklarna låtit påskina, där politiska analytiker menat att det spelar inte så stor roll om demokraterna vinner eftersom presidenten ändå har vetorätt och har den verkställande makten. Nu är tongångarna annorlunda. Rumsfeld fick gå redan igår och DN:s Lennart Pehrsson skriver att det leder till en reträtt från Irak. Ganska självklart, tycker jag. Den nye försvarsministern Robert Gates ska godkännas av senaten innan han får tillträda.

Dan Balz på Washington Post undrar om det finns förutsättningar för det samarbete som nu krävs mellan presidenten och demokraterna. En berättigad fråga. Bush måste ju känna sig kränkt, och kränkta människor är inte benägna att samarbeta. Även om han givetvis måste vara väl medveten om politikens villkor.

Andra bloggar om: Bush, demokrati, valet i USA

Nu har pigornas och klassamhällets tillskyndare till och med fått pris för sitt arbete med att lobba för skattesänkning på hushållsnära tjänster, så att arbetslösa kvinnor och män tvingas ut och torka skiten efter de välbeställda, enligt Svenskt Näringsliv och Resumé som delat ut priset Årets lobbyist till Almega som drivit frågan. Snart får vi alltså en ny lag som ytterligare nedvärderar arbetet med att hålla rent i samhället, och som nu även är prisbelönt som idé. 

Jag tycker att det är helt galet att gynna vissa jobb med skattesänkningar/avdrag. Det kommer att leda till en ny låglönegrupp. Om nu det här arbetet är så viktigt, varför kan det inte betalas ordentligt och vara värt lika mycket som annat tjänstearbete? Varför ska visst tjänstearbete vara värt mindre än annat? Varför får vi inte skattesubventioner på andra servicetjänster, som datorsupport, bilverkstadsjobb, tavelinramning, konsultjobb och allt möjligt annat också?

Om alla som städar runt omkring oss på jobben, i samhället och i de hem där de tjänsterna köps, skulle strejka en vecka eller två, då tror jag vi snart skulle fatta vad det jobbet egentligen är värt. 

Jag hade hört det förut någon gång i mediebruset efter regeringsskiftet men inte noterat det mentalt. Men idag läste jag att Arbetslivinstitutet ska läggas ner 1 juli nästa år, enligt regeringsförklaringen. Detta är en av spikarna i kistan som den svenske arbetaren uppenbarligen ska begravas i. 

På Arbetslivsinstitutet forskar man om arbetslivet och arbetsmiljön, viktig forskning som bidragit till utvecklingen av de svenska arbetsplatserna och arbetsmarknaden. Vad blir nästa steg? Att lägga ner Arbetsmiljöverket? Och sedan? Kanske lägga ner all samhällsforskning och föra över resurserna till forskning om hur man bäst manipulerar den stora massan så att de snällt sätter sig vid dumburken och inte gör något väsen av sig. Varken på jobbet eller hemma. 

Kommer genusforskningen att stängas av på samma sätt, och vi ska läras tro på den biologistiska antifeminismen?  

Att besluta om att lägga ner ett forskningsinstitut som Arbetslivsverket är försåtligt. Det upprör knappast någon mer än de som jobbar där och en och annan till som jag, antar jag, men betyder mycket ideologiskt. Beslutet har i alla fall fått väldigt lite medieutrymme, och kanske är inte det så konstigt med tanke på ministercirkusen. Kanske var det avsiktligt att välja två ministrar som skulle få bort sökarljuset från den handfasta politiken? Det vill säga taktik på hög nivå.

Arbetslivsinstitutet är ett fenomenalt institut, inte bara genom sin forskning utan också genom det bibliotek som finns där och där vem som helst kan låna. På distans. En fantastisk service! Nu hoppas jag bara att både bibliotek och forskare kan övergå i annan regi, där arbetsmarknadens parter finansierar ett nytt forskningsinstitut.

Andra bloggar om: regeringen, forskning