Inlägg om samhällsfenomen.
Den största rysaren i valet blev ändå Landskrona, där valresultateten verkligen kan göra en mörkrädd. I DN läser jag att socialdemokraterna ställer sina platser till förfogande eftersom det inte finns några förutsättningar för samarbete. Det är begripligt och sorgligt.
Nyss hemkommen efter att ha jobbat en ganska dramatisk valnatt så funderar jag förstås på vad maktskiftet kommer att betyda för framtidens Sverige. Det återstår att se.
Här i Västervik blev det en riktig jordskredsseger för moderaterna, mer än dubbelt så många röster i årets val. Men bara i kommunvalet, inte i landstings- och riksdagsvalet.
Hela kvällen har jag jobbat med vår nättidnings uppdatering av valnyheter och det har flutit på bra, även om nätet tidvis varit segt i kväll. Uppdateringen av de räknade rösterna har kommit snabbt på Valmyndighetens hemsida vilket underlättat mycket, liksom att SvT kört sin valvaka i nät-tv också.
Nu är det läggdags. Det blir inte många timmars sömn i natt, vid sju ringer klockan igen. Om fem timmar.
11 272 steg har jag gått idag. Och sprungit.
Näst sista semesterdagen idag och jag har hållit på med lite efterdyningar efter gårdagens föreningsmöte. Men allra mest har jag jobbat med mitt manus till boken. Det går framåt. Jag går igenom, ändrar och filar, som jag har gjort i ett antal omgångar nu.
Nu kollar jag alla citat och språket, alltså att jag inte har kvar rester från uppsatserna som bör ändras. Jag försöker ha en språklig nivå ungefär som i en tidningstext, men lite mer personlig. Man ska ju orka läsa hela boken. I min Word-fil är jag nu uppe i 176 sidor och ett par till blir det nog när det är klart. Jag tror att det på ett ungefär motsvarar normala boksidor, så det kan väl bli OK.
I morgon ska jag förhoppningsvis bli klar med den här omgången (scrollfingret värker nu), annars i helgen. Det är skönt att ha ett par dagar med relativt ostyckad tid. För jag tappar tanketråden om jag måste göra avbrott. Sedan väntar det riktigt stora jobbet: att få tag i ett förlag som vill förlägga min bok.
Jag måste bara kommentera en sak som jag läst om de senaste dagarna: folkpartistens och Expressenjournalistens intrång på sossarnas intranät. Det är himla dåligt, helt enkelt. Pinsamt för alla parter. Var finns etik och moral? Och var finns datasäkerhetstänkandet hos sossarna?
En nätvän skrev idag att "är vi på väg mot ett samhälle där det bara är att gå in och ta för sig?" och det kan man ju verkligen undra. Vad gör detta intrång mer försvarbart än att gå in i hus och förse sig med vad man vill ha bara för att dörren inte är låst? Att man när det gäller en försäkring får skylla sig själv om glömmer låsa efter sig har kanske bidragit till en sådan här attitydförändring. Men jag hoppas ändå att vi ännu inte nått dit där folk bara förser sig med det de kan, och tycker att det är OK.
Att blogga har väl blivit en nödvändighet om du vill lyckas i politiken idag. Så många av de nya bloggar som dyker upp skrivs ju av politiker, det har vi sett framför allt det senaste året.
Det är bara tre veckor kvar till valet och i brevlådan dimper det ner reklam för partierna. Nu har valsedlarna börjat komma, från tre partier hittills. Och på en av de lokala valsedlarna, en riksdagslista för ett borgerligt parti i Kalmar län, där har en politiker med URL:en till sin blogg. Det är den enda bloggadress jag sett hittills på någon valsedel.
Eftersom jag inte har för avsikt att göra någon reklam för detta parti, eller något annat heller i min blogg, så får ni själva leta er fram till den bloggen. Jag kollade på den nu och inte är den särskilt spännande, mest vardagstugg om familjen, jobbet, fritiden och valarbetet. Och så politik och några slängar åt sossarna. Tja, vad hade jag väntat mig…
Men lite fascinerande är det vilket snabbt genomslag bloggandet fått. På drygt ett år, så ska alla blogga. Det gick så snabbt. Jag undrar om någon hinner läsa dem. Och nätet har vi ju faktiskt inte haft hemma till vardags mer än 7-8, kanske 9 år nu. Själva var vi tidigt ute och skaffade internetabonnemang redan 1995, men då visste de flesta inte vad det rörde sig om. Idag är det ju självklart.
I The Economist kan vi läsa att den sista papperstidningen i USA troligen trycks under det första kvartalet år 2043, sedan är det bara nätet som förmedlar nyheter åt oss. Det siar journalistikprofessorn Philip Meyer om. Men jag tror faktiskt att det går fortare än så. På bara några år, 5-6 år egentligen, så har flesta, om än inte alla, dagstidningar i Sverige egen nättidning. Det är en väldigt kort tid i tidningshistorien. Och till år 2043 är det 37 år kvar, vilket är en jämförelsevis lång tid. Om 37 år, då är det mina barn som är medelålders och börjar närma sig pensionen (om de inte måste jobba tills de är 79!!) och jag tror inte att de kommer att hålla fast vid en morgontidning tryckt på papper så länge.
Men som vanligt gäller om framtiden att vi bara kan tro, inte veta.
—
10 665 steg idag. I 5,5 km-spåret blev det powerwalk för hela slanten, på 42 minuter blank. Det var fuktigt och varmt i skogen. Extra gott med älgbiff när vi kom hem.
Det ska vara en man som visar att han bestämmer hör jag i min poddradio (programmet Front i P3 den 14 augusti) och då handlar det om modern dejting. Flera killar som tror sig vara experter menar att det är så en man ska vara för att få dejta kvinnor.
Kan detta stämma? Har vi gått så långt tillbaka i vår postmoderna tid? Då och då dyker det upp olika tecken på backlash, och detta är ett. Kommer det att visa sig att kvinnornas och männens mest jämställda tid var 70-talet och inte början av 2000-talet? Är vi på väg in i en bakåtsträvande era?
—
12 622 steg har jag gått idag, hälften av dem har jag sprungit i motionsspåret, och inte efter någon man, utan före. Min tid på 5,5 km-slingan blev 36 minuter och 37 sekunder, enligt min ipod.
Idag hörde jag något som nog fick mig att tappa tron på Kina som nation, mer än vad jag redan gjort. I ett inslag från BBC (i min poddradio) intervjuades Kinas ambassadör Zha Peixin i London. Det handlade om Kinas stridsberedskap för att behålla Taiwan. Ambassadören sa att Kina kommer att göra allt för att behålla ön och uttryckte sig så i stort sett så här "one inch of Taiwan is more worth to China than the lives of the people there" och att Kina kommer att försvara rätten till Taiwan till vilket pris som helst, "at any cost what so ever". Jag vet i stort sett inget om den här konflikten och om förhållandet mellan Taiwan och Kina idag. Och det spelar inte så stor roll vilka parterna är, utan det är synsättet som är så upprörande. Att uttrycka sig så, att människoliv spelar ingen roll när det handlar om makten över land. Så är det förstås i varje krig, även om det inte sägs så öppet. Men att torgföra en sådan attityd idag, det är skrämmande och ett bevis på inhumanitet och människoförakt.
Nu har jag börjat min semester för i år. Tre veckor dröjer det innan jag måste jobba igen. De veckorna kommer att gå jättefort och jag har massor jag ska göra. Men först ska jag fira semestern med ett glas amarone och en god bit ost på balkongen. Kanske två till och med.
14 516 steg har jag gått idag. Det blev mycket spring på jobbet.
I USA har bloggaren och frilansjournalisten Josh Wolf i San Fransisco dömts till ett års fängelse som straff för sin vägran att lämna ut videomaterial till domstolen. Den efterfrågade videon är från en demonstration mot G8-mötet i juli förra året. Domstolen hävdar att hans videoinspelning visar hur brott begås och man vill använda videoinspelningen för att kunna identifiera de påstådda brottslingarna.
Anledningen till att Josh Wolf inte vill lämna ut videinspelningen är att han anser den vara journalistiskt material som ska skyddas. Enligt kalifornisk lag gäller i princip samma sak som i Sverige, om jag förstått det rätt. Men inte enligt federal lag i USA.
Hans fall är förstås ett viktigt principiellt fall i USA, och i världen. Ska en journalists arbetsmaterial vara skyddat, så att en uppgiftslämnare kan känna sig trygg? I princip är det detta som det handlar om, även om det här fallet gäller en påstådd brottsutredning.
—
37 minuter och 10 sekunder tog 5,5 km-slingan i kväll. Totalt har jag gått 16 017 steg idag.
På väg till jobbet i morse lyssnade jag som vanligt på poddradio, idag på en nyhetssammanfattning från BBC. Bland annat ett inslag om en parlamentsledamot i England, David Cameron, som vill att man i samhällspolitiken ska visa större förståelse för unga "hoodies". Det är de ungdomar som klär sig i luvtröjor, som någon slags generell benämning på en problemgrupp.
Han sa förstås att begår man brott måste var och en ta ansvar för sina egna handlingar och ta sitt straff, men han efterlyste en djupare förståelse för bakgrunden till att ungdomar protesterar mot samhället genom bland annat kriminella handlingar. "Relationerna är det väsentliga" sa han, att barn och ungdomar har vuxna att knyta an till under sin uppväxt.
Att det ska vara så svårt att fatta det! Vi människor är beroende av varandra, oavsett ålder. Alla behöver goda relationer i sina liv, såväl unga som äldre.
Poddradio tycker jag är fantastiskt. Att kunna välja vad jag vill lyssna på och när jag har tid. Så mycket intressant jag lärt mig om världen sedan jag upptäckte poddradion, det kunde jag inte tänka mig.
Just nu är det bara turister överallt i stan. Det brukar vara som allra mest den här veckan, vecka 28, varje år. Om två månader är allt som vanligt igen, kanske redan om en och en halv. Nu mitt i högsommaren är det bäst att handla i kvartersbutiken för nere i centala stan är det köer överallt.
Idag har jag läst några handlingar (offentliga handlingar) från Högsta domstolen om ett par gubbar som var såta vänner förut men som sedan blev ovänner och träter med varandra som hund och katt. Alltihop handlar om en ekonomisk tvist om några grejer värda mindre än en tusenlapp! Hur kan man dra sådant till Högsta Domstolen? Det verkar idiotiskt. Hur kan man överhuvud taget få för sig att dra in rättsväsendet i sådana tvister? Jag kan inte skriva om vad det rör sig om för att inte avslöja vem det rör sig om men det är verkligen bagateller, bara pengar som inte betalats av den ena till den andra. Det borde väl vara ett mindre mål som kunde avgjorts en gång för alla i tingsrätten. Om det ens ska dit över huvud taget. Eller krävs det att man ska kunna köra hela vägen till Högsta Domstolen om petitesser för att behålla rättssamhället?
—
17 168 steg idag, och 5,5 km-slingan tog 40 minuter blankt. I +28 graders värme.
"Med hjälp av 20 års krispolitik har den politiska och ekonomiska eliten lyckats skapa en underklass så nedtryckt att den är en icke-klass. Individualiserad, söndrad och helt i avsaknad av gemensamma intressen".
Så skriver sociologen Anders Persson i sin bok "Social kompetens" (Studentlitteratur 2000). Meningarna är ryckta ur en längre berättelse om hur ett gäng invandrarkillar i tonåren ger sig på och slår ner en svensk kille, och fortsätter sparka där han ligger. Och ingen gör något, fast det är ganska många vittnen.
I boken förklarar han invandrarkillarnas beteende med att de tilhör en underklass som är så nedtryckt att den bara existerar i relation till en överklass som kan välja bort genuina möten med invandrargrupperna, och andra icke önskvärda grupper. Det sker i valfrihetens namn.
Tack vare dessa möjligheter att välja bort naturliga möten blir de platser där möten mellan olika samhällsklasser fortfarande sker mer och mer konfliktfyllda. Till exempel skolan och kollektivtrafiken.
Av bokens framställning förstår jag att detta var ett avgörande ögonblick, något som satte djupa spår i författaren. Och det borde det göra i vem som helst i en liknande situation.
Det jag fastnade för i hans bok var framför allt den förklaring han ger, hur han ser det större sammanhanget i det plötsliga skeendet. Det är så vi måste göra mer, försöka förstå alla de enskilda tecken på samhällsförändringar som kommer i vår väg och inte bara rycka på axlarna och acceptera att "det är ju så nu för tiden…". Vi har alla ett ansvar för samhällets fortsatta utveckling.
—
10 064 steg idag, det mesta under en promenad i eftermiddag. Jag hade laddat ipoden med tre nya halvtimmesprogram, och ville lyssna klart på dem. Då gick det lätt att gå.
Programmen var två dokumentärer från BBC (den ena om missfall och den andra om konflikter i relationer mellan asiater och svarta), och ett program om svart utländsk arbetskraft i Sverige, från SR:s Konflikt.