Kategori: Släktforskning

I min släktforskning i vintras stötte jag på flera så kallade oäkta barn, det vill säga vars föräldrar inte är gifta. Ett av barnen föddes den 1 mars 1860 i Nysunds församling i Närke. I husförhörslängden uppges han ha drängen Erik Larsson Boback i Varnums församling  till far. Denne Erik Larsson Boback har gäckat mig länge. Och gör än.

I vintras letade jag länge på många olika sätt, sedan gav jag upp. Idag tog jag upp problemet med Boback i en släktforskargrupp på Facebook. Svar kom ganska snabbt. Det är fantastiskt vilken kunskap och hjälpsamhet man finner bland släktforskare!

Men jag är fortfarande osäker. Tipsen från släktforskarkollegorna gjorde att jag nu har två kandidater till faderskapet.

I folkräkningen 1880 blir det en träff på Erik Larsson och Varnums församling. Någon Boback finns inte. Ett tips var också att det finns en plats som heter Bobacken i Varnums församling, dels torp, dels soldatboställe.

Kandidat nummer 1 är Erik Larsson född den 17 december 1835 i Varnums församling:

Hans föräldrar är torparen Lars Olsson och hustrun Sara Olsdotter i Svartudderna. 1880 är han gift och har en familj med sex barn och bor i Norra Höje i Visnums församling.

Kandidat nummer 2 är Erik Larsson född den 21 januari 1828 i Ölme församling:

Hans föräldrar är soldaten Lars Russman och hustrun Katrina Jansdotter, bosatta på Rudsbergs soldatboställe. 1880 bor han i Visnums församling och är gift.

Nu har jag följt de här två Erik Larsson och lusläst kyrkoböckerna på de sidor som visar vilka som bodde på Bobacken under åren från 1835 till 1865. Den ende av de två som har någon beröring med Bobacken är kandidat nummer två. Han är dräng där 1855, men bara under en kort tid, högst ett år. 1855 flyttar han till en annan gård, så till en tredje och 1858 till Visnums församling. Där stannar han uppenbarligen. 1860 gifter han sig där med en 14 år äldre kvinna och i 1880 års folkräkning är de fortfarande gifta och bosatta i församlingen.

Kandidat nummer ett stannar kvar hemma på Svartudden tills han är 18 år. 1853 flyttar han till Karlskoga och arbetar som dräng på flera ställen. 1860 gifter han sig med en ett år yngre kvinna i Karlskoga och 1861 föds deras första barn. Så småningom flyttar de hem till Varnums församling igen och 1880 bor de i Norra Höje. Varnum ingår numera i Kristinehamns församling.

Frågan är nu: är någon av dessa två far till min gosse Erik Johan Eriksson? I teorin kan vem som helst av de två vara det. Nummer ett är 24 år när barnet avlas, nummer två är 31 år. Modern till gossen är den 24-åriga pigan Stina Lovisa Jakobsdotter i Munkforsäng i Nysunds församling, som ligger precis på andra sidan länsgränsen från Visnums och Varnums församlingar. Karlskoga ligger strax norr om Nysund.

Om prästen gjorde någon efterforskning om barnafadern vet vi inte, eller om han kände till vem den här drängen Erik Larsson Boback egentligen var. Eftersom han skrivit ”uppges vara” i husförhörslängden kanske det bara är ett namn som modern lämnar.

Det som talar för att det skulle vara den yngre av kandidaterna, Erik Larsson nummer ett, är att han är ogift vid barnets avlande sommaren 1859. Den andre Erik Larsson är gift då, och hor var ett allvarligt brott på den här tiden. Så hade någon känt till att han begått brottet hade det förmodligen kommit fram till prästen också. Men säkert är det inte.

Det kan ju vara så att Stina Lovisa träffar barnafadern bara en gång, och att han då påstår sig heta så här, men ljuger. Samtidigt ska vi komma ihåg att detta är på landsbygden i mitten av 1850-talet, och där man förmodligen hade en förhållandevis god social kontroll. Det vill säga att man hade koll på vem som var vem, och då kan det ju vara riskfyllt att ljuga om sin identitet. Men vad vet jag om hur människorna tänkte för 150 år sedan? Om det är kandidat nummer 1 så bodde ju han i Karlskoga och dit åkte hon säkert någon gång, lika väl som till Kristinehamn. Men varför skulle hon då påstå att fadern är en dräng i Varnums församling?

Det jag mest funderar på är efternamnet Boback. Det ser i alla fall ut som om det är hans efternamn. På den tiden kunde man själv bestämma vilket efternamn man ville ha och så anmälde man det till prästen och så var det klart. Längre fram på 1800-talet blev det ganska vanligt att byta efternamn, när många arbetade tillsammans i industrin och det blev svårare att hålla isär vem som var vem. Men ingenstans har jag alltså hittat någon med hela detta namn. Idag finns det en enda person i Sverige med detta efternamn, enligt hitta.se. Det är en kvinna i Lindesberg, inte långt från Kristinehamnstrakten. Så kanske stämmer det trots allt.

(Skärmdumpar från Arkiv Digital. Överst från husförhörslängden i Nysunds församling A1:16B sidan 391. Nummer två från Födelseboken i Varnums församling C:7 sidan 193. Den tredje från Födelseboken Ölme församling C:5 sidan 96).

 

 

Elva av människorna på bron här är släkt med varandra. Vi träffades i söndags och några av dem hade inte träffats förut. Det är maken och tre av hans kusiner plus sex kusinbarn och ett kusinbarnbarn. Och så vi som är ingifta. Några av kusinbarnen är kusin med varandra men inte alla.

Alla härstammar de från Axel och Emilia Karlsson, båda födda 1867 i Ryssby respektive Berga församling i Småland.

Här på vägen vid Helgerums slott har Axel och Emilia gått många gånger. Axel var rättare på slottet i början av 1900-talet och Emilia ska ibland ha ryckt in som kokerska. Tillsammans fick de 13 barn. Numera har de barnbarns barnbarn i bland annat Västervik.

Att jag gjort bilden så liten beror på att jag inte frågat alla närvarande om jag får publicera den på nätet. Därför har jag gjort den så liten att det inte går att identifiera enskilda personer.

Om du som läser skulle känna igen detta så hör av dig. Kanske är du släkt med oss.

Andra bloggar om: släktforskning

I min släktforskning har jag stött på anfäder och anmödrar på Gotland som anges som ”frigiven” i husförhörslängden. Detta sker i Rone församling i husförhörslängden 1807-1827 och det gäller flera familjer. Jag har också stött på det i ytterligare någon församling just vid den här tiden, då med årtalet 1804.

Hur kan jag få veta vad detta innebär?

Jag har hört mig för bland släktforskare, bland annat på Gotland, men inte fått någon förklaring.

En tanke jag haft är att de kunde varit krigsfångar under Rysslands tillfälliga ockupation av  Gotland 1808. Då pågick finska kriget mellan Sverige och Ryssland och ryssarna intog Gotland den 22 april, under ledning av den ryske konteramiralen Bodisco. Ryssarna landsteg i Slesviken och gick mot Hemse. Svenskarna landsatte fyra bataljoner i Sandviken den 14 maj. Det blev ingen strid utan två dagar senare kapitulerade Bodisco och ryssarna lämnade ön den 18 maj. Några krigsfångar lär aldrig ha tagits under den här korta ockupationen. Dessutom är det både män, kvinnor och barn som ”frigifvits” och det gör den här teorin än mer osannolik. Dessutom finns ju anteckningen från 1804, som gäller en man från Västerlaus i Burs socken.

Det kan inte heller betyda att dessa människor blivit frireligiösa och lämnat kyrkan, för det blev inte tillåtet förrän 1858. Så vad kan det betyda?

Min egen teori är att det har med att göra hur de sköter sitt kristendomskunnande. Antingen att de är så kunniga att prästen inte längre anses sig behöva förhöra dem. Eller att kunskaperna är så dåliga att prästen inte anser det meningsfullt att förhöra dem mer. De kan ju ha varit obstinata och hade kanske varit frireligiösa om det varit tillåtet.

Men jag vet alltså inte alls. Det är en gåta.

Andra bloggar om: släktforskning

Skallsjö är en liten ort i utkanten av Floda samhälle i Lerums kommun öster om Göteborg. Skallsjö är en egen församling och för ungefär hundra år sedan var kanske själva Skallsjö större än Floda.

I Skallsjö socken bodde de flesta av mina barns farfars fars anfäder  och -mödrar. 1898 flyttade Wilhelm Svensson med sin son Herman och övriga familjen från Floda till Närke. 1915 bodde och arbetade min egen farfar John Oskar Johansson på samma plats. Han var då kusk vid Floda bruk i Skallsjö församling. Det kan man läsa i vigselboken för Rolfstorps församling, för det var då han gifte sig med farmor där:

Från Skallsjö församlings husförhörsbok på 1890-talet. Wilhelm Svensson är född 1861. Hon bor på torpet Böledal under Floda med sina föräldrar Sven August Andersson och Anna Katrina Andersdotter och syskonen. Anna Katrina dör 1897.

I en tidigare husförhörslängd finns Sven August, oäkta son till Ingjerd Olofsdotter på Floda bruk och född 1834.

Att min farfar och mina barns fars farfars farfar skulle råka bo på samma ställe, om än med drygt 15 år emellan, känns ju lite osannolikt. Men så var det.

 

Andra bloggar om: släktforskning

Några lediga dagar ger mig tillfälle till mer släktforskning. Kommer jag någonsin att sluta fascineras av dessa djupdykningar i mikrohistorien?

För en stund sedan hittade jag i kyrkoarkivet lysningsnoteringen för min farfars morföräldrar 1831. De hette Olof Nilsson (son till Nils Näsman) och Katrina Arvidsdotter och gifte sig den 19 november i Hjertum i Bohuslän.

Så här står det i prästens anteckning (med reservation för feltolkning):

”1831 8/10 utgafs lysning för drängen Olof Nilsson från Neder Torp och pigan Cathrina Arfwidsdotter från Tomten. Han född här den 1805 22/1 flyttat? 3 års tid i Torsh återkom med Bonei 1823 24/10 af Pr Åhllottem. Hon född här den 1809 23/10 har ständigt vistats i församlingen. Ingen släktskap. Båda utan annan ägta förbindelse. Pigan ??? samt dess fader enkl Arfwid Roth vid Öggärdet närvarande förklarade sitt bifall. Ingen bevittning ?? ?? Charta betaltes?. Lystes 1a gång i Hjertums kyrka 1831 9/10. Vigdes den 19 nov 1831.”

Jag tycker att det är ganska svårt att läsa och tyda, mer vana släktforskare klarar nog det bättre. Men man får lägga pusselbit till pusselbit, och även ta hjälp av varandra.

Andra bloggar om: släktforskning

Bohusläns regemente deltog 1807 i kriget i Pommern. Vid mönstringen i Stralsund den 2 juni 1807 fanns soldaten Sven Oblyg med. Jo, han hette faktiskt så:

Ett fint namn tycker jag. Som ni ser var han från Västergötland. 43 är hans ålder och 24 de år han tjänat kronan som soldat. Han är 5 fot och 8,5 tum lång, det vill säga 174 cm, och är gift.

Nästa soldat i samma kompani heter Christian Granat och är lite längre och lite yngre.

De här två råkade jag få ögonen på när jag letade efter min egen anfader soldaten Arvid Roth, som kom från Hjertums socken och var placerad i Fräkne kompani i samma krig. Han tog värvning 1798 och tog avsked 1817. Då var han inte stridsduglig längre, enligt hans befäl. Och Sverige var ju inte längre i krig och skulle aldrig mer vara, fast det visste man ju inte då.

De hade fina namn, soldaterna som gick ut i kriget mot Pommern: Trogen, Fröjd, Tiger, Kling, Fredlig(!), Rask (det känner vi ju igen från Wilhelm Moberg), Snäll, Flink, Skarp, Blixt och Wacker. Och en soldat hette Eric Gadd.

Mönstringsrullorna finns tillgängliga för släktforskare via Riksarkivet.

Det är vackra gamla dokument men letar i:

Ännu har jag inte besökt något arkiv, bara letat på nätet. Där finns det mesta.

Andra bloggar om: soldatforskning, släktforskning

I min släkt finns en anfader som hette Nils Näsman. Han var båtsman i Bohus andra kompani från den 20 oktober 1798 tills han dog den 9 januari 1809. Min bror, som också släktforskar, och jag tror att han kan ha stupat i krig, troligen i finska kriget. Men än har vi inte hittat någon notering om vad han dog av.

Ikväll hittade jag honom i en mönstringsrulla i Flottans arkiv, via Krigsarkivet på nätet. Men får leta noggrant i de gamla arkivböckerna, men där fanns han. Och det var här jag fick veta när han blev antagen som båtsman, hur gammal han var och när han dog.

Han var båtsman i Sollums rote i Hjärtums församling, rotenr 139. Där finns han i husförhörslängderna från 1800 till 1807, tillsammans med sin hustru Ingjerd Olsdotter och deras barn. 1811 står hon som änka, men det finns ingen notering om när maken dött eller begravts, vilket det alltid gör när någon dör i församlingen. Sverige var ju i krig 1809 och eftersom han var indelt soldat var han sannolikt uttagen i kriget, och kan ha stupat eller kanske drunknat. Frågan är om vi kan få veta det.

Men jag är i alla fall glad över den här lilla pusselbiten.

Nils Näsman var min farmors morfars far.

Andra bloggar om: släktforskning