Kategori: Språk

Språkrelaterade inlägg

Språkpolisen är i arbete

Den 2 juni kom boken Nostalgisk återblick från Tjust, skriven av Niklas Wrångberg i Västervik, utgiven på hans förlag Position. Det är en riktigt kul och intressant bok, där han visar hur livet framställs i reklam och annonser i Tjust (dvs ungefär Västerviks kommun) under åren 1920-1979. Niklas har gått igenom både gamla Västerviks-Tidningen och annan media, men har också med gamla neonskyltar, vykort och varumärken från den här tiden. Alltså höga nostalgipoäng.

För mig blev detta mitt första uppdrag som textcoach i min frilansverksamhet, och ett väldigt roligt uppdrag. Jag har gått igenom Niklas text, kollat språkriktighet (inte bara stavning och grammatik) och gjort en del förslag på andra ändringar som han tagit ställning till. Från alla mina år som skrivande reporter vet jag hur svårt man har att korrekturläsa sin egen text. Man vet ju vad det ska stå, och då är det detta man ser när man läser. Därför är det bra att nya ögon ser ens text före publicering. Det har jag själv mycket nytta av, och hoppas få fler sådana här uppdrag för att kunna hjälpa andra skribenter.

Den första februari övergick jag till frilansarbete men har inte marknadsfört mig särskilt hårt. Jag har inte haft så mycket tid till det, tack vare att jag jobbat en hel del. Men jag måste förstås berätta om detta, och visa vad jag gör.

Utöver arbetet med boken har jag skrivit några enstaka artiklar plus en serie på 15 artiklar till en näringslivsbroschyr. Här har jag samlat några länkar till arbetsprover.

Parallellt med detta arbetar jag med att skriva en bok. Det är ingen deckare, som många tror när jag berättar att jag skriver bok, utan en fackbok. Enligt planen ska den ges ut till hösten. Att skriva en fackbok är något jag verkligen gillar, att få grotta ner mig i ett ämne och vända och vrida på det från alla håll, och berätta om det för kommande läsare. Den boken fortsätter jag att arbeta med under sommaren, även om jag ska ha lite semester också.

Exempel på uppslag i Niklas Wrångbergs bok:

Nostalgisk återblick från Tjust

Ordens betydelse i språket

”Behöver vi en ny ordlista? En förklaring till alla de begreppsliga upplösningar vi nu ser omkring oss?” skriver Anders Mildner på Sydsvenskan när han reflekterar över vad ord betyder i dagens deltagarkultur. Han refererar till ett seminarium med Chris Anderson (The long tail), som var i Sverige förra veckan. Jag tror att det var Tove Leffner från P1-programmet Medierna som ställde frågan till Chris Anderson kvalitetsjournalistikens roll i framtiden, och han kunde inte svara på det eftersom han inte kunde tolka ordet kvalitet. Det fick mig att fundera, inte minst över min och kollegors roll i framtiden.

Kvalitet kanske är som skönhet, det ligger i betraktarens ögon.

Vi lever med nya betydelser av gamla ord och nya begrepp. Språkets innehåll förändras. Det handlar inte bara om nya ord som webb, blogg, twittra mm, utan hur betydelsen kan ändras. Vem ska bedöma vad som är kvalitetsjournalistik? Är det mediacheferna, vi journalister eller läsarna?

Hur skriver vi egentligen?

Jag har tappat fotfästet i tillvaron. Under alla min snart 30 år som journalist har alltid TT-språket varit ett rättesnöre. Det vill säga att så som TT:s reportrar skriver och de språkregler som tillämpas på TT, de gäller även mig och mina kollegor. Anvisningarna för TT-språket har funnits som bok, numera finns de förstås på webben. Här kan vi läsa oss till hur vi ska skriva.

Men på senare tid har även TT:s reportrar börjat slarva med språkriktigheten. Lite småfel här och där, och som man snart glömmer. Ingen är ofelbar.

Idag hade vi en artikel från TT i tidningen med två rejäla språkfel. Särskilt det ena är anmärkningsvärt: reportern skriver ”Normalt sätt…” i stället för ”Normalt sett…” För inte så länge sedan såg jag ett liknande fel: ”fyllt till bredden” i stället för ”fyllt till brädden”.

Kanske är det jag som har fel som reagerar på detta? Kanske är språkriktigheten inte så viktig längre? Kanske är detta en utveckling vi går mot, en språklig förändring mot mer liberal stavning?

Andra bloggar om: , ,

Att skriva som Shakespeare

I förra veckan såg jag i en tidning en annons som jag stannade upp inför. Först förstod jag inte varför men sedan insåg jag att det nog var för att inte mindre än 10 olika typsnitt användes i annonsen (inklusive annonsörens logga). Plus att det fanns ett par felskrivningar, som jag härleder till hur vi skriver på nätet. Inte alltid korrekt, men iofs begripligt. Alltså framför allt förkortningar som inte är standard enligt våra allmänna språkregler. Och inte verkar det heller vara så väldigt viktigt med rättstavningen.

Det är ungefär som Shakespeare skrev. Nyss läste jag boken ”På jakt efter Shakespeare” av Bill Bryson. Han berättar att Shakespeare, världens störste dramatiker, stavade lite hur som helst. Han skrev till exempel sitt hamn på fyra-fem olika sätt, om jag minns rätt. Det är först i senare tid som hans dramer och sonetter fått sin rätta stavning.

Det lär ha varit så även i Sverige, att det var först senare (Shakespeare levde mellan 1564 och 1616) som vi fick ett normaliserat språk.

Andra bloggar om: , , ,

Att

Vart har ”att” tagit vägen? Hur kommer det sig att ”att” i begreppet ”kommer att” så lätt försvinner i skriven text idag? Det låter så konstigt när man skriver ”kommer göra det…” eller ”jag kommer ringa dig…” tycker jag. Bortsett från att det inte är språkligt korrekt.

Är det ett uttryck för rationalitet att ta bort ett ord? Eller bara slarv? Förmodligen inte. Det här ser jag inte bara i dagstidningsartiklar utan till och med i böcker som väl borde vara språkligt granskade före utgvning på stora förlag. Eftersom många skriver så här idag kanske det blir språkligt korrekt och allmänt vedertaget en dag. Språket förändras ju, och utvecklas ständigt, även om det egentligen sker ganska långsamt jämfört med mycket annat. Men än så länge är det i alla fall språkligt inkorrekt att glömma ”att”.

Idag har jag köpt mig ett par nya långbyxor att springa i, det kändes lite kylslaget med shorts i joggingspåret i går kväll. Givetvis är det ett par riktiga träningsbyxor av ett känt sportmärke från sportaffären. 500 kronor kostade de. På den medföljande etiketten finns en illustrerande grafik som troligen berättar hur tyget släpper igenom fukt men behåller värme. Säkert jättebra. Och säkert blir det roligare att springa med bra kläder. Det förra paret träningsbyxor köpte jag 1998, så med inköp vart nionde år blir ju inte kostnaden så stor.

11 september har passerat ett år till.

Tidevarv

Söndagskostym. Är det ett ord som används längre? Jag har i alla fall ingen, och ingen jag känner heller. Men när jag var barn på 50- och 60-talet, då hade nog en och annan söndagskostym fortfarande. Hmm… vid frukosten idag funderade vi lite på ord som försvinner med tiden.

Idag gick det jättebra att springa. Jag orkade ända fram till 300 meter från mål innan jag fick växla till att gå. Men faktum är att det då kom ett oknutet skosnöre emellan, och då tappade jag farten förstås. Jag vågade inte springa längre med uppknutet skosnöre för jag var rädd för att snubbla, som jag gjorde förra året och fick linka omkring med ont i benet i två veckor sedan. Tidigare har jag sprungit ett varv på 2,5 km-slingan och sedan drygt en km på nästa varv innan jag börjat gå. Idag sprang jag alltså ännu en km. Men det tog lika lång tid som tidigare, 34 minuter och 33 sekunder idag. Så för tiden spelar det ingen roll om jag går eller springer. Fast det kändes bra att hålla lunken uppe.

Sena vanor och semantik

Tio i två. Då satt vi och åt frukost idag. Det är nog min senaste frukost hittills. Fast jag vaknade redan vid halvelva, gick upp och lade mig i soffan och läste ut en bok. Och plötsligt var klockan ett.

Att ha sena vanor är omoraliskt, det vet vi ju alla. Sjusovare, det är något vi inte vill vara. Och vill man få moraliskt övertag ska man insinuera att någon annan sover länge på morgonen, skriver Johan Hakelius i Aftonbladet. Det där möter jag ibland, men jag tar inte åt mig eftersom jag vet att jag styr mitt liv och mina sovvanor själv de dagar jag inte går till jobbet. På mornarna sover jag gärna, men på kvällarna är jag desto mer kreativ.

Vi diskuterade semantik vid frukostbordet, det vill säga vad ett ord egentligen betyder. Det är jag som funderar på ordet "sak". För mig är grundbetydelsen ett ting, något konkret som man kan ta på. Ändå använder vi det ofta också i betydelsen "uppgift" eller "företeelse". Vi säger "jag ska bara göra en sak först" och menar "jag ska bara göra något först" och det är oftast inte att producera ett ting utan att utföra en uppgift, till exempel att skriva ett mail eller gå ut med hunden. Och det är ju knappast "en sak". Varför har det blivit så? Jag vet inte, och har inte sökt någon etymologisk förklaring.

Men sådant kan man fundera på en nyårsaftonsfrukost. 

Språkligt

I ett inlägg i Visfestivalens gästbok skriver en person att "… bandet ägde verkligen!" Ägde vadå? Ägde scenen? undrar förstås jag. Men det ska vara så här har jag lärt mig nu. En nutida språkförskjutning av ordet "äger" innebär tydligen att det numera också fått betydelsen "mycket bra". Det är alltså inte längre ett verb utan ett adverb (eller är det någon annan ordklass?). Intressant. Jag har nog hört det förut men inte tänkt närmare på det.

Nu fick jag också veta att det finns de som säger LOL för att tala om att något är riktigt roligt (LOL = Laughing Out Loud) och OMG för att beskriva förvåning (OMG = Oh My God), allt hämtat från nätförkortningar förstås.

Visst är språket ett levande väsen. 

Språkpolis

Varför är man i mat- och hygienindustrin så dåliga på att översätta produktnamn från engelskan? Vi lever ju i Sverige och här pratar vi svenska, de flesta av oss. Svenskan är vårt vardagsspårk och landets officiella språk.

Varför heter saften Fun Light Starfruit, tvättmedlet Ultra och Sensitive, schampot Head&Shoulders och tandkrämen Aquafresh Extreme Clean??? Av 30 varor i ett häfte från Konsum (som numera heter Coop) hade 13 namn som inte översatts. Mer än en tredjedel!

Språkpolis

Att skriva språkligt korrekt är givet tycker jag, oavsett om jag bloggar eller skriver tidningsartiklar eller uppsats. Igår när jag läste i Easy Pieces blogg läste jag inlägget om tack vare/på grund av, där jag helt håller med. Andra brott mot språkriktigheten som är vanligt förekommande är före/innan där många har svårt att skilja på hur de ska användas. Det heter "före sommaren" men "innan sommaren kommer". 

I morse läste jag i en tidning där en kvinna skriver "tillhör du en av de som…". Det borde stått "är du en av dem som…" eller "tillhör du gruppen som…".

Här om dagen hade vi en diskussion på jobbet varför det ska vara stockholmare med gement s men Stockholmsvår med versalt S. På VT har vi fått lära oss att vi ska skriva Västerviksbo med versalt V trots att det enligt språkreglerna ska vara gement v. Regeln är att om ett egennamn (som Stockholm eller Västervik) används i ett sammansatt ord och det sammansatta ordet är ett självständigt ord, då ska det vara versalt S. Och ordet -bo i det sammansatta ordet Västerviksbo är inget självständigt ord. Det finns ju inget som heter "bo" i betydelsen "människa som bor" utan bara "boende". Men det använder vi ju inte.

Trots att jag i 25 år försörjt mig på att skriva är jag ingen hejare på grammatik. Jag läste aldrig tyska utan franska och den franska grammatiken, så vitt jag minns den, handlade mest om alla olika böjningar av verb.  Och när vi läste svensk grammatik i grundskolan, då var jag inte särskilt uppmärksam. Men skriva korrekt, det kan man lära sig ändå. De gånger jag känner mig osäker så finns ju akademins ordlista, och är det svåra fall så har jag kollat på TT:s språksida och på Svenska Språknämndens hemsida.

Särskrivningar är ett ondskefullt kapitel för sig. Ett av de bästa exemplen jag lärt mig för att påvisa problemet med särskrivningar det är detta: "en lång hårig sjuk sköterska" kontra "en långhårig sjuksköterska". Vilken skillnad det blir i betydelse när man skriver korrekt!