Postmodernism och betyg

Igår fick jag resultatet från C-kursen i Växjö: VG på min C-uppsats! :-))) Bra för självkänslan även om betyg i det långa loppet inte spelar någon roll.

Just nu håller jag på med en studieuppgift i delkurs 1 om postmodernism (på D-kursen i Linköping). Uppgiften är att välja ett område/en fråga och analysera den enligt teorier om postmordernism, illusterat med empiriska exempel. En kurskamrat och jag skriver om problemet att allt färre unga väljer att engagera sig i partipolitik och i det traditionella demokratiska systemet. Detta är ju ett sedan ganska länge känt problem i samhället, och tacklas på olika sätt på både nationell och lokal nivå. Vi har valt att utgå från några tidningsartiklar med lokala exempel, plus dokusåpan Toppkandidaterna som just nu visas på Sveriges Television.

Man kan fundera mycket på det här och en som verkar ha gjort det är sociologen Gerard Delanty som skrivit boken ”Social theory in a changing world” och som till stor del handlar om demokrati och det politiska livet i vår tid. Han ställer sig kritisk till att vi befinner oss i en postmodern tid utan menar att samhället nu snarare är inne i en radikaliserad modern tid.

Tja, det finns många olika tolkningsmodeller av vårt nutida samhälle. Vi ska använda hans teori i uppsatsen och jag måste klura fram något sätt att beskriva den i ord, inte bara som en känsla.

Egentligen är det ett problem med att läsa sociologi: att det finns många olika teorier om olika delar av samhället, och en hel del motsägelsefulla. Och allihop känns ju rätt när man läser. Sedan kommer man till en ny, och så känns det som ”ja men så här är det ju…”. Intressant är det i alla fall, och förhoppningsvis blir jag väl lite klokare på kuppen. Eller bara mer förvirrad…

Växjö bye bye…

Idag gjorde jag min sista resa till universitetet i Växjö. Förhoppningsvis inte för gott, för det är ett trevligt ställe som jag gärna vill återse. Nu är C-kursen där avslutad, uppsatsen är godkänd och efter omformulering av två meningar ska jag lämna in en slutversion, ikväll eller i morgon.

Det är förstås skönt att vara i mål, men lite tomt också…

Nu väntar nästa mål, examen på D-kursen i juni. Vägen dit är lång men jag har stora förväntningar på den.

Trött

Det går ett tag att hålla ett högt tempo men nu börjar jag känna mig lite sliten. Hela förra veckan var intecknad av måsten (eftersom jag bestämt mig för att fullfölja det jag gett mig in på), och det är likadant denna vecka. Men i nästa vecka ska det lugna ner sig lite.

I morgon bitti bär det av till Växjö för sista gången: opponeringsseminarium  på C-uppsatsen. Jag kommer nog att sakna Växjö lite, efter fyra och ett halvt år där. Samtidigt är det en fantastisk lättnad att slippa åka dit flera gånger i veckan på vintervägarna.

Ännu mera studier

Äntligen har jag fått någorlunda ordning på WordPress igen, tack vare hjälp med uppdateringen. Tack!! Nu hoppas jag att allt ska bli som jag vill ha det.

Igår började jag vårterminens studier i Linköping, på magisterkursen i sociologi. Idel trevliga studiekamrater och en intressant kurs. Det enda bekymret är resorna. Även om det är betydligt kortare resa än till Växjö (10,7 mil mot 18,9 mil) så är det ändå lite jobbigt att köra nu på vintern. Väg 35 är delvis smal och kurvig och efter att ikväll ha kört hem i mörker och halka är jag ganska utmattad. Men det är bara iväg i morgon bitti. Och det går ju. Det är bara en termin, och verkligen värt det.

Äntligen färdig!

Nu är uppsatsen om nätvänner klar, efter flera veckors ständigt arbete. Jag känner mig nästan lite utmattad nu…

Här finns hela uppsatsen:  http://www.evagun.se/studier/EvaJuppsats20jan.pdf

En sammanfattning:  http://www.evagun.se/studier/netfriendssamf.doc

Just nu har jag problem med WordPress i min dator men jag hoppas komma tillrätta med det snart, och blogga mer. Nu när jag har tid igen. 

Fingrarna blöder…

Idag har jag skrivit så fingrarna nästan blöder och tangenterna glöder. :- ) Det är uppsatsskrivande från morgon till kväll som gäller just nu och jag har kommit en bra bit på väg. Största delen av empirin är nu skriven. Något lite är kvar att skriva och en del ska också justeras (dvs skrivas om). Idag har jag mest skrivit om nätvännernas betydelse, vad alla ni som svarat har berättat om hur ni ser på er vänskap på nätet.

Jag blir nästan lite rörd varje gång jag läser de här svaren, det är i en del fall långa livsberättelser ni skrivit. Enkäten är ju anonym så jag vet inte vem som skrivit vad och ibland önskar jag nästan att jag hade kunnat se det för det är flera som jag skulle vilja skriva till och kommentera eller bara fråga "hur är läget idag?" Men det får man sätta sig över när man håller på med akademiskt arbete.

Jag har också börjat fundera på om jag kan använda den här undersökningen som underlag för magisteruppsatsen också. Enkätsvaren är så omfattande och det skulle gå att få ut mycket mer av dem än vad jag får plats med i den här C-uppsatsen. Det tål att tänkas på. Men då skulle jag nog behöva ställa några kompletterande frågor till en mindre grupp nätsurfare. Tja, vi får se vad det blir…

Vad gör vi i cyberspace?

Hur kommer det sig att vi är så sociala på nätet? Så sociala att vi går ihop i grupper där vi ger varandra stöd och hjälp och interagerar socialt, trots att vi aldrig träffats IRL? Det funderar forskarna på och det skriver tre israeliska forskare om i antologin The Social Net som jag läser till min uppsats. De menar att detta område ännu inte är tillräckligt utforskat.

När jag läser de svar jag fått i enkäten om nätvänner så berättar de svaren hur betydelsefulla nätvännerna är. Då är det inte svårt att förstå. Jag tror att människan är lika social på nätet som IRL, att vi kan ha samma uttryck av förståelse, empati och socialt agerande där som IRL. Varför skulle det inte vara så? Datorerna, maskinerna, de gör ju inte oss människor till maskiner, de är bara ett medium.

Skriver och skriver…

I fredags fick jag besked från Linköpings universitet att jag kommit in på D-kursen i sociologi till våren. :- )  Det glädjer mig oerhört mycket.

Det blir så mycket lättare att läsa där för resorna. Det är halva vägen till Linköping jämfört med Växjö plus att det går tåg om väglaget krånglar i vinter.

Hela helgen (nästan i alla fall) har jag ägnat åt min uppsats. Skrivit tre nya sidor, och läst en del. Men det är inte så mycket som jag hade tänkt och ibland känner jag oron för att inte fixa det i tid. Fast det hör väl till.

23 januari ska uppsatsen vara inlämnad. 

Kunskap och tanke

I en bok citeras kvantfysikern David Bohm: "Förmågan att förstå och tänka är viktigare än den uppnådda kunskapen". Det känns förstås självklart men ändå glömmer vi det lätt, framför allt i skolan. Kunskap är ju inte så mycket värt om vi inte kan använda det till självständiga reflektioner. Först då blir det till verklig nytta, och människan kan utvecklas.

I veckan nu ska jag få in ny kunskap i min hjärna, på facklig kurs på Djurönäset.  Förhoppningsvis ska det också ge mig nya självständiga tankar och styrka att agera mer självständigt.